OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg.

I mitten av april 2026 dök den upp, en av Freida McFaddens böcker i översättning på svenska. Tidigare har jag läst ett par av böckerna i hennes Hembiträdet-serie, så jag var väldigt nyfiken på att läsa en av hennes fristående böcker. Modernista skickade mycket generöst ett recensionsexemplar av Psykiatern. Tack!

Tricia och Ethan är nygifta. Den besöker en herrgård som ligger avlägset och tycker att de har hittat sitt drömhus. Här bodde tidigare psykiatern Adrienne Hale, som försvann spårlöst för flera år sen. Så kommer ett kraftigt snöfall och Tricia och Ethan blir isolerade. Tricia hittar kassettband som Adrienne Hale har spelat in vid sina patientsamtal. Varje band ger pusselbitar till Adriennes försvinnande. När Tricia lyssnar på den sista kassetten, den som avslöjar sanningen, är det kanske redan för sent…

Omslaget är enkelt, men snyggt och passande. Originaltiteln, Never Lie, har bytts ut till Psykiatern vilket ju passar in en gänget av författarens fristående böcker. Men… uttrycket ”never lie” nämns i bokens prolog och jag tycker kanske att det är lite synd att titeln har ändrats så rejält i mina ögon.

Omfånget är utmärkt för en psykologisk thriller, 240 sidor. Den här genren tycker jag ska vara ganska avskalad. Avskalat är också persongalleriet. Visserligen hörs en del patienter på kassetter, men de faktiska personerna i boken är få.

Tidsperspektivet blir jag dock inte klok på. Enligt baksidestexten försvann Adrienne Hale spårlöst för flera år sen. Men inne i boken, till exempel kapitel tre, får läsaren träffa Adrienne tre månader tidigare. Vad gäller – år eller månader som försvunnen? Än mer förvirrad blir jag när Tricia och Ethan hamnar i huset för första gången i nutid i kapitel ett, medan de i kapitel fyra letar efter nåt ätbart i huset – tre månader tidigare. Där står också att Adrienne har varit försvunnen i tre år. Och i kapitel sju, i nutid, äter de det de hittade i kylen i kapitel fyra, för tre månader sen.

Ja ja, hur som helst. Det här är ytterligare en skruvad roman av Freida McFadden. Jag gissar givetvis och gissar nästan… totalt fel. Nästan. Karaktärsteckningarna är inte särskilt detaljerade, men det behövs inte heller. I den här genren ska de vara sparsmakat skildrade.

Psykiatern kanske inte är den allra bästa av författarens verk, men jag gillar den. Hur översättningen är kan jag inte avgöra – och det är ju den till svenska översatta utgåvan som jag har läst. Min enda lite negativa synpunkt på översättningen som jag kan ha är bokens svenska titel.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.