OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, hostar på…
…det är vad jag gör. Snorar också, snyter mig, spottar, fräser och försöker krya på mig. På måndag måste jag nämligen jobba igen. Det känns… inte riktigt… bra. Jag är fortfarande jättesjuk. Fyra personer har frågat hur jag mår: Anna, mammakusinen M, min chef och en kompis som jag inte har träffat på 50 (?) år. Svaren jag ger dem är att jag gör mitt bästa för att må bättre, men att det är tufft.
En del plus finns emellertid: jag har inte feber, jag har inte ont i foten, jag klarade av att handla i torsdags, de senaste dagarna har jag inte legat i sängen hela tiden och jag har lyckats ställa mat på bordet varje dag. Positivt tänkande… Till middag idag tog jag fram en rejäl kalkonbröstfilé. Den går snabbt att steka och blir till flera måltider, varav några matlådor kan frysas in.
Kallkon och kyckling är de enda köttsorter jag äter. I kväll ska jag steka den här. Den blir till många måltider.
∼ ♦ ∼
Låtsasfräsch
Lördag med läsning och kaffe på en falskt fräsch säng.
Starten på lördagen blev hostig. Det funkade inte alls med te-knepet igår kväll. Jag somnade runt midnatt, men vaknade 2.30 och hostade så att jag nästan grinade. Ja, det gör ont lite här och var. Nån gång efter morgonmedicinen somnade jag om och vaknade inte förrän klockan hade passerat 8.30.
Som vanligt fixade jag kaffe och lät säng och sovrum vädras med öppet fönster och linnevatten under tiden. Det senare gör i alla fall att jag kan låtsas att sängen blir fräschare, för jag orkar fan inte bädda rent än. Utanför blåste det ganska rejält idag och det kom en kort regnskur vid lunchtid. Men jag återvände till min falskt fräscha säng och läste Dödsspelet och drack kaffe fram till klockan tio.
Därefter hoppade jag (nåja…) in i duschen. Det är också ett sätt att känna sig låtsasfräsch ett tag. Sen blev jag strax vidrig igen med snor och slem etc. Ren, insmord och fräsch på riktigt startade jag en knökfull maskin tvätt. Den innehöll mest strumpor, underkläder och hemmauniformstischor samt min jobbtröja. Maskinen fick jobba medan jag och familjen åt frukost. Idag blev det flingor och mjölk med jordgubbar, flytande honung och fem droppar grädde som överlevt påsken.
Frukost med familjen.
Efter frukosten borstade jag tänderna, skrev det här och hängde tvätt när maskinen jobbat klart. Idag behövde jag införskaffa toalettpapper (magen är fortfarande onådig och det går åt mängder av toapapper) och te, men den shoppingturen hade jag bestämt att göra med bil, för jag orkade inte gå.
∼ ♦ ∼
Spännande lördagseftermiddag
Det blev en riktigt spännande lördagseftermiddag. Vädret, till exempel, var ruskigt intressant. Det var soligt när jag åkte, sen regnade det och på hemvägen föll snön. Ja ja, det störde inte mig nämnvärt, jag satt i en varm och go bil och blev inte blöt.
Handlingen avklarades ganska snabbt. Jag körde inte helt planlöst så som jag gör ibland. Inte enbart toapapper blev inköpt utan även två sorters tepåsar och lite godis. Foten höll och hostan höll sig borta i affären. Jag hängde på en varuvagn på ÖoB. Åter inne i bilen gjorde jag ett oförklarligt fynd. På golvet i baksätet låg en shoppingkasse från ICA Maxi i Mora. Jag har aldrig varit i Mora. Jag har aldrig kört omkring på nån kulla eller nån mas från Mora. Slängde iväg ett sms till Anna. Hon ville heller inte kännas vid kassen. Ett sant mysterium!
Det krävdes en go-fika på detta. Innan jag högg tårtgaffeln i helgens första Noisette skrev jag ett grattis-sms till ett födelsedagsbarn. Jag meddelade att hon i år skulle slippa skönsång från mig eftersom jag inte har mycket till röst. Nåja, hon skulle bli firad av sin familj och får kanske höra nån vackrare röst än min.
Jag satt i fåtöljen och försökte läsa, men fick världens hostattack. Den där fåtöljen, som jag hade hoppats kunna sova i under ångestnätterna kring Ingreppet och under hostnätter… Den har liksom blivit en symbol för att aldrig mer lita på nån. De tuffaste sveken kommer från dem en aldrig skulle kunna tro vara svikare. Men jag har klarat det mesta ändå, på egen hand. Det vet jag är uppfattat eftersom det jag publicerar studeras. En kan fråga sig varför jag är så intressant när man har avslutat vänskapen – per sms. Moget! Nåja, endera dan köper jag nog en helt ny, fungerande reclinerfåtölj – bara för att jag kan. Eller också bara dör jag och då behöver jag ju ingen fåtölj. För svikare är emellertid dörren stängd.
∼ ♦ ∼
Spännande lördagsmiddag
Eller nja. Så särskilt spännande blev den väl inte. Det som var mest spännande var väl att jag skulle laga mat. På riktigt, inte bara micra nåt eller servera nån kall mat. Ifall maten skulle bli äcklig hade jag öppnat och luftat en flaska rött också. Vinet hade jag inte gett sånt gott omdöme att jag ville ge bort den här flaskan. Men… vinet blev något bättre i mer ljummen temperatur och till lagad mat och till ostkex.
Så mycket mer spänning väntar inte den här kvällen. Igår såg jag både senaste avsnittet av Förrädarna och det av Tyst vittne. Kanske får jag lov att avsluta Hidden Assets, tredje säsongen, den som inte är riktigt bra, enligt min mening.
I kväll är det min sista kväll som… Och det får UKK i silver spegla.
UKK i silver och min sista kväll som…
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Jag har inte orkat gå och köpa färska blommor till mig till helgen, men jag noterade igår att det händer saker bland mina krukväxter i köksfönstret. Då får jag glädjas åt det i stället.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 