Sköna majs första dag 2019: Verklighet och drömmar

 



Kära dagbok…

Högerfot

Den här foten, bland andra kroppsdelar, har jag ont i.

Det var väldigt skönt att vakna den första majdagen 2019 och inte vara bakis. Faktum är att den enda alkohol jag intog igår var ungefär fyra centiliter gin i en GT som jag blandade till när Anna hade slutat jobbet och var hemtransporterad. Ja, Anna fick en hon också. Sen slappade vi ett tag innan det var läggdags. Anna skulle upp tidigt i morse och jobba och jag var trött igår kväll, men skulle få sovmorgon idag. Klockan sju vaknade jag i morse och ”skulle bara” gå på toa. Sen… pratade jag med Lucifer, tömde kattpottorna, tömde diskmaskinen och fixade kaffe. Ja ja, jag klagar inte. För mig är det mest vilsamma att slippa göra sig iordning och gå iväg för att en har en tid att passa. Allra helst just nu när jag har ont i båda fötterna, hela högerbenet inklusive höften. Som bonus fick jag ont i nacken också. Det handlade säkert om att jag hade läst för mycket eller suttit och jobbat vid min hemarbetsplats som visserligen är rätt fin inredningsmässigt, men inte ergonomiskt.

Kaffe på sängen blev det i alla fall. Jag hoppade tillbaks in i bingen nån timme, hörde lite regn och läste ut en deckardrottnings icke-deckare – för att byta den till en annan deckardrottnings senaste verk. Även den boken är lite annorlunda än de som ingår i den vanliga polisserien. En bur av guld är en av de tre böckerna jag fick i födelsedagspresent och den fick jag av Anna. Vad jag förstår är den också första delen i en ny serie, Fayes hämnd-serien.

∼ ♦ ∼

Första maj är arbetarnas dag och då ska de inte arbeta. Fast även om Uppsala är väldigt tyst idag verkar de som jobbar i affärer få arbeta som vanligt, till exempel. Och de som jobbar med vård och omsorg måste förstås arbeta på. Folk slutar inte vara gamla och sjuka för att det är den första maj. Våra katter avhåller sig i alla fall från arbete.

 

Dammsugarmunstycke

Jag kom ihåg att ta upp det! Dessutom passade det!

Själv har jag utfört minimalt arbete i garaget. Jag har dammsugit bilen. Efter biltvätten på min födelsedag tyckte jag att Clark Kent* skulle bli av med lite av vinterns grus inuti också. Nu såg jag emellertid i väderappen igår att det är vinter på gång igen. Jag hoppas att appen har fel, främst för att jag har fått smak på våren och för att jag promenerar till och från jobbet i morgon och på fredag.

Men, som sagt, arbetat kan en inte påstå att jag har gjort mer än utfört oavlönat hushållsarbete, förstås, sånt som de flesta av oss gör. Jag är stolt för att jag kom ihåg att ta upp dammsugarmunstycket från det som en gång var min dammsugare upp till det som en gång var Annas dammsugare. Min dammsugare står i källaren och används till bilen – fast inte munstycket, dårå. Munstycket på Annas dammsugare har varit trasigt länge efter ett påhopp av en katt med fall till följd. Mitt dammsugarmunstycke passade och jag dammsög lite, men bara i hallen. Strykhögen är också borta och på köksbordet ligger en nystruken duk som min mamma har vävt, perfekt för katterna att rulla sig på.

∼ ♦ ∼

Det blev sillmiddag idag. Äntligen! Och somliga försökte se så söta ut som möjligt så att de skulle få smaka, men se det blev annan mat för den lilla fyrbenta familjen.

∼ ♦ ∼

Och så en text som egentligen hör till ”det andra stället”, men ändå. Varsågod! 

OBS! Bilden nedan har inget med denna fiktiva text att göra, den bara visar lite konst och en kristallampa som hänger i mitt hem!

”[…] Drömmarna… De var inte så stora, men de omfattade högt i tak, konst, böcker och så musiken. Musiken skulle genomsyra allt. Det skulle finnas en ton i hemmet, en kristallklar ton som bar uppåt, framåt. 

Två enkla bordsskivor mitt emot varandra. Koncentration. Datorer. Pennor. Photoshop. Färger. Tystnaden skulle inte göra ont.

Verkligheten… Så lik jag har blivit… henne. Personen jag inte kunde ge tid medan tid var. Nu är jag likadan. Törstar efter att bli omtyckt, förminskar mig för att samtidigt inte synas, inte ta plats. Det är så mycket jag gör… fel. Blommorna, konsten, musiken… och så böckerna. Mina älskade böcker. Om inte bara drömmarna utan även böckerna tas ifrån mig… Snälla, låt mig få ha dem den stund jag har kvar!

Kristalllampa och tavlor

Högt i tak…

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Pärlfarmen

Ett inlägg om en bok.



Liza Marklunds bok PärlfarmenMin sambo fick en märklig bok i julklapp,
Liza Marklunds senaste bok Pärlfarmen. Det tog tid för Anna att ta sig igenom den, men detta avskräckte inte mig. Självklart var jag nyfiken på deckardrottningens (!) senaste, en roman som helt skiljer sig totalt från Annika Bengtzon-serien.

I Pärlfarmen tar författaren med oss till en söderhavsö under tidigt 1990-tal. Här lever Kiona med sin familj. Hon arbetar på familjens pärlfarm och dyker efter ostron – och pärlor. Det är en delvis hård, delvis idyllisk tillvaro där pengar ursprungligen inte spelar nån större roll. Men så en morgon förändras allt när en svårt skadad svensk man, Erik, hittas på en båt. Kiona och mamma Evelyn tar hand om Erik och så småningom blir Erik och Kiona ett par. Men allt är förstås inte enkelt eller så som det vid första anblicken ser ut att vara. Idyllen slås i spillror. Slås i spillror gör emellertid inte Kiona. I stället ger hon sig ut på sitt livs resa genom flera världsdelar för att söka efter sanningen och försöka ställa saker och ting till rätta. Att det är just Unicef som vinner i slutet är kanske inte så konstigt med tanke på författarens engagemang där.

Det här är en bok som skiljer sig helt från Liza Marklunds tidigare författarskap. Den är inte en deckare och den är inte nån samhällsroman eller baserad på verkliga händelser. Eller..? Baserad eller inte, boken är en fiktiv och ganska otrolig historia. Den ger inte sken av att vara verklighetstrogen därför att den helt enkelt inte är det. För det är ju smått overkligt att en ung dykarflicka plötsligt far runt i världen – och överlever alla umbäranden sin naivititet till trots. Kiona, som aldrig tidigare ens åkt bil, hamnar på flygplan och i andra världsdelar.

Jag har sett i ögonvrån att kritiken mot den här boken har varit ganska negativ. Det tycker jag är lite synd, för den har sina kvaliteter. Boken är välskriven och spännande, även om den inte är nån kriminalroman. Jag väljer att läsa den som en… saga. Eller en allegori, rentav. Framför allt tycker jag att det är kul att författaren väljer en helt ny genre. Om jag ska vara något negativ också i min kritik tycker jag att berättelsen är ganska hoppig. Att den är otrolig passar inte helt min smak, men sagor är ju ofta fantasifullt skrivna.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt bokår 2019: April april, min litterära sill

Ett inlägg om böcker.


 

April april, min litterära sill. Asså jag är inte världsbäst på att rimma och jag har snott inledningen från en barnramsa. Det är sånt en får göra när en är aprilbarn. Jag vägrar vara dum sill, jag är litterär sill. Så det så. Och denna litterära sill läste mest deckare under månaden.

Jag uppväckte mitt Goodreads-konto (där heter jag också Tofflan) i april och ska väl så småningom lägga in lite utmaningar där. Tills vidare syns det mest vilka böcker jag läser just nu och vilka böcker jag har läst i år – med länkar till mina blogginlägg här om böckerna.

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Aprilböcker 2019:

Karin Alfredssons bok 80 grader från varmvattnetAnna Janssons bok Mitt hjärta är ditt

Emelie Schepps bok Broder JakobLouise Pennys bok Det vackra mysteriet

Mary Adkins bok När du läser det härCilla o Rolf Börjlinds bok Kallbrand


Påbörjad i april:

Liza Marklunds bok Pärlfarmen

 

April inleddes med en ny författarbekantskap (Karin Alfredsson). En annan ny författarbekantskap blev Mary Adkins. Spänningsromaner eller deckare blev det fem av under månaden (80 grader från Varmvattnet, Mitt hjärta är ditt, Broder Jakob, Det vackra mysteriet, Kallbrand). En av böckerna hör till genren feelgood (När du läser det här). Fyra av böckerna köpte jag nya (Mitt hjärta är ditt, Broder Jakob, Det vackra mysteriet, När du läser det här). Två  av böckerna lånade jag (80 grader från Varmvattnet, Kallbrand).

April månad hade jag fler lediga dagar, men ändå mindre lästid av olika skäl. Tre böcker fick i alla fall högsta omdöme (Mitt hjärta är ditt, Broder Jakob, Det vackra mysteriet). En bok fick högt omdöme (Kallbrand). En bok fick medelomdöme (När du läser det här). En bok fick lågt omdöme (80 grader från Varmvattnet).

Totalt läste jag sex böcker i april. 

April månads bästa bok är….

Det vackra mysteriet av Louise Penny

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sista april 2019: Bara en dum sill

 



Kära dagbok…

Två av mina assistenter Citrus och Mini

Två av mina assistenter vid hemmajobbet idag, Citrus och Mini.

Idag är det sista april i Uppsala. Den som har varit här den 30 april och dagarna runt omkring vet att det festas. Det festas och partajas enormt. Jag är fan undantaget, för jag ska inte festa ett dugg. Jag är väl skittråkig, men det finns ju skäl till det. Ingen i mitt närområde verkar vara det minsta intresserad av Uppsaliensiska kulturtraditioner, vilket gör att även jag struntar i dem.  Det blir inte ens sillunch idag. Vi tar sillmiddag i morrn i stället. (Vår tvåveckorssambo får garanterat nåt annat att äta.) Jag är bara en dum sill.

Det var i alla fall mest skönt att jobba hemifrån idag. Min självpåtgana huvuduppgift var att skriva en sammanställning av universitetets språkpolicy till ”mina” enhetschefer. Det gjorde jag på strax över en timme. Därefter ägnade jag mig mest åt lite smärre diversejobb som att svara på mejl och tycka till om saker. Det var också lite mickligt att jobba hemifrån när jag inte var ensam hemma, för till Bokrummet, där jag har mitt skrivbord och min datorutrustning, finns ingen dörr att stänga om sig. Katterna var jättebusiga och flög som streck genom rummen. Jag hörde dunsar och skrik. De är väldigt söta, men… de vet hur de ska fånga ens uppmärksamhet. Nån som inte ville ha uppmärksamhet var min sambo – hon ville uppenbarligen vara ifred. Men hon kokade ett frukostägg åt mig och lagade mat åt oss, bless her! Och Mini var bara ute efter min skrivbordsstol. Så snart jag lämnade den för att hämta kaffe eller gå på toa la sig mamma Katt där. Redan vid halv elva-tiden var mina assistenter utmattade.

Citrus och Mini utmattade

Vid halv elva-tiden var assistenterna utmattade.

 

Trillertårta sista biten

Sista biten Trillertårta avåts igår kväll av mig och min tvåveckorssambo.

En fördel med att jobba hemifrån är tillgången på go-kaffe. Ja det fanns även go-fika i form av bullar och kakor. Den sista tårtbiten delade jag och min tvåveckorssambo på igår kväll. Familjen Katt ville ha frukost vid sex-tiden och det fick de. Sen somnade jag om och sov till halv åtta. Perfekt tid att gå upp då och käka lite yoghurt innan jag började jobba. I en paus störde jag Anna, men jag bryggde också mer kaffe och tömde kattpottor, så nån nytta gjorde jag väl förutom att jobba och tjäna pengar.

En annan fördel med hemmajobbande är att en inte behöver duscha och klä på sig innan en sätter sig för att jobba. Och att det inte är några klimatgardiner som far upp och ner och gör rummet mörkt och kallt. Fast jag blev ju tvungen att dra för sammetsgardinerna när jag skulle skriva vid datorn. Sen när jag var klar kunde jag dra isär dem igen. Tänk, inte omyndigförklarad hemmavid i alla fall! (Nåja…)

∼ ♦ ∼

Lucifer sover i min fåtölj

Lucifer vill inte se Vem bor här.

Mitt på dagen tog jag en paus för att se reprisen av Vem bor här? som gick igår kväll. Det är ett ganska mysigt program, men hemmen som visas upp är extremt fina. Inga vanliga hem, med andra ord. Och gissa rätt vem som bor var kan jag inte.

Det var en tung stämning den här dan. Lika tung som vädret. Det ville sig inte riktigt, det var liksom varken solsken & sång, pling plong eller regn & rusksnusk. Jag kände mig rastlös och skulle inte haft nåt emot att ta en liten repa på stan. I stället blev det till att vara hemma och bara sticka ut och handla mat till i morgon till oss och till katterna. Präktigt liksom. Ibland blir jag less på mig som inte tar ut svängarna mer och gör vad jag har lust med. Önskar att jag kunde sluta bli så påverkad av stämningar. Önskar att min osäkerhet försvann, att jag var det starka jag som fanns en gång och att jag slutade vara en dum sill.

Vi åt i alla fall tillsammans. Anna lagade maten – kyckling med ris och currysås – medan jag dammsög. När jag hade skjutsat Anna till jobbet åkte jag till Nya Tokerian och handlade. Det blir i alla fall sill i morgon, som sagt.


Köra en maskin tvätt gör jag nog i kväll, 
men strykningen orkar jag inte med. Det kanske är smart att spara den till senare i veckan – och värma sig med. Jag höll på att smälla av när jag såg snösymbolen i väderappen på torsdag!!!

Snö på torsdag

Snö på torsdag enligt väderappen!!!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Måndagen den 29 april 2019: Plötslig arbetsdag

 



Kära dagbok…

Fyrisån från St Olofsbron

Uppsala och Fyrisån från S:t Olofsbron i morse. Soligt och fint, men bara fyra grader…

Plötsligt var det en arbetsdag igen. Lustigt nog var jag faktiskt trött i morse och hade kunnat sova längre, men… Vi var två på Main Street som skulle upp och iväg. Jag brukar ta god tid på mig om morgnarna för sen vet jag att det kan bli stressigt under dagen på jobbet. Fast… den här veckan är ganska soft. Många jobbar på distans, många verkar vara lediga. Själv jobbade jag idag, alltså, och ska jobba på distans (= hemifrån) i morgon. Det blir en rätt trist sista april för min del, så det är tur att jag inte är nån festprisse. Jag jobbar till klockan 14 och Anna börjar jobba klockan 16. Vår tvåveckorssambo åker ut till Förorten på kvällen för att hänga med sina kompisar och sen sover han kvar där. Jag är inte förälder. Ändå tycker jag (ja, jag bryr mig och tycker om personen ifråga) att det känns tryggt att veta att han inte ska draschla hem på nån buss bland en massa fyllisar. Men kanske blir det inte nåt hejdlöst partajande i Uppsala i morgon. Det ska bli ganska dåligt väder. I morse var det visserligen soligt och fint – och bara strax över fyra grader när vi gick hemifrån…

Jag har inte precis slitit ut mig idag på jobbet, men en semesterdag i fredags utan att kolla jobbmejlen gjorde att inboxen var full av massor med läsning. Vidare gjorde jag färdigt mitt nyhetsbrev textmässigt idag så att jag kan börja originala på torsdag. Jag hade även en fotografering med lite textskrivning till detta inbokat idag samt en del intranätande.

∼ ♦ ∼

Det har varit några riktigt fina lediga dagar. Jag har mått bra och inte känt av nån som helst ångest. Jag har varit tillsammans med dem som betyder nåt, jag har ätit och druckit gott och jag har varit ute i solen. Vissa saker har gjort mig ledsen, förstås, men mitt val är att inte förödmjuka mig mer utan jobba stenhårt för att glömma bort och i stället fokusera på det positiva. Och nånstans tror jag att nån bryr sig och inte enbart snokar för att se vad mina ”skriverier” (en rätt häpnadsväckande beskrivning, tycker jag, för det låter som om jag jobbar på Aftonbladet, minst!) handlar om. Mina händer är nu borttagna, men på tangentborden ligger de kvar även om alla inte får följa fingrarnas samtliga danser.

Nån som tycker om mig – i alla fall i brist på bättre sällskap (läs: Anna) är Lucifer. I morse var han med mig i köket. Vi småpratade lite och han tittade på fåglar och lyssnade på en bjäbbande hund medan jag slevade yoghurt och läste. Men sen när vår tvåveckorssambo skulle äta sin frukost fick lille herrn hoppa ner från bordet. Det gjorde han utan större protester, faktiskt. Han lommade iväg till balkongen i stället.

Lucifer på köksbordet

Lucifer tittade på fåglar medan jag slevade yoghurt och läste.

 

Lucifer på köksbordet närbild

I morrn ska jag vara mest hemma hos pojken (och Citrus och Mini, förstås).

I morgon ska jag alltså vara hemma hos pojken här intill nästan hela dagen. Vi är faktiskt tre personer hemma ganska länge. Jag ska skjutsa och hämta min sambo till och från jobbet då (i kväll blir det bara hämtning eftersom jag jobbade när Anna gick till jobbet). När jag har skjutsat Anna till jobbet i morgon eftermiddag ska jag åka och handla det mest akuta fram till torsdag när vi får hemkörning av tunga varor som kattsand. Min rygg älskar hemkörning! Förresten trodde jag att ryggen skulle protestera efter lördagens dagsverke, men den har varit rätt OK. I stället har båda fötterna gjort mycket, mycket ont och jag har svårt att gå. Gå måste jag emellertid göra, jag vägrar ta bilen till och från mitt jobb för jag behöver motionen.

Nu är det dags för lite kvällsmackor. Jag åt fisk till lunch, så mackor räcker bra. Det är varmt i lägenheten i kväll. Därför sparar jag strykningen till en regnig dag och läser i stället. Jag är knappt halvvägs i Liza Marklunds senaste roman, en märklig historia, minst sagt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndagen den 28 april 2019: Skön söndag med mycket gott

 



Kära dagbok…

Boken Pärlfarmen och kaffe på sängen

Start på söndagen för min del.

Skön söndag idag. Anna klev upp och gav katterna mat tidigt, men sen sov vi till klockan åtta, nästan. Och inte skulle vi iväg idag utan kunde ligga och dricka kaffe, läsa min bok på gång med mera ända till tio. Tyvärr behövde det städas och det var inget att vänta på utan bara sätta igång med när jag hade tömt kattpottorna och Anna hade fixat frukost åt oss. Fast först ringde jag Slottsherrn och Slottsfrun för att höra om fordonstitten igår. Titten blev ett inköp och idag skulle eventuellt fler affärer göras, men då skulle fordon säljas. Spännande! Jag dammsög hela lägenheten utom Pojkrummet och torkade av i badrummet. Anna plockade bort våra påsksaker – det var mer än en kunde föreställa sig.

Slottsherrn hade meddelat oss att det var kallt idag. Soligt var det ändå och vi tyckte inte att vi kunde sitta inne hela den här lediga dagen. Vi tog på oss tröjor och promenerade bort till Uppsala antik och vintage på Hjalmar Brantingsgatan. Där var det möblerea idag och det fanns bland annat ett fint bord… Men vi tittade bara och pratade en stund med affärsinnehavaren innan vi traskade tillbaka till Kvarnen. Vi slank in på Korgtassen för att kompletteringshandla till söndagsmiddagen. Det blev hela två kassar, eftersom lite annat slank med också.

Hemma blev det inget mer födelsedagsfirande, men det fanns tårta kvar. Det blev en riktig go-fika på eftermiddagen. Biografmaskinisten skulle eventuellt ha kommit, fast jag gissade att han var trött och behövde ta det lugnt på sin lediga dag – han har jobbat mycket nu i april.

Jag gjorde en deal med Anna som gick ut på att jag släpade upp påsksakerna på vinden medan hon lagade maten. Det var nog en klok deal, för Anna är bättre på matlagning än jag. Det är därför det blir restaurangbesök så ofta när det är min tur att fixa käk. Vi åt lax som Anna lagat till i ugnen och till det potatisklyftor, grönsaker och Annas egna tomatsmör. Mycket gott!


Jorå, katterna lever och mår bra, 
men de är nog lite tagna av värmen som plötsligt kom. Mini sover mest, antingen på balkongen eller i min skrivbordsstol. Lucifer slänger ut sig nånstans, ibland på balkonggolvet, ibland i vardagsrummet. Citrus är den som är piggast och i eftermiddags låg hon på en kudde hos Anna i fåtöljen. Men den lilla slocknade efter ett tag och var så himla söt att en ville äta upp henni, nästan.


Veckan och söndagen avslutar jag med
en rejäl godispåse och en och en halv timme Vera på TV. I morgon är det dags att jobba igen. En dag. På sista april ska jag visserligen också jobba, men hemifrån och bara sex timmar. Sen är det ytterligare en ledig dag. Det är… gott!

Godispåse

Nej, jag fick ju inget lördagsgodis igår!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Ett rött vin: Chianti Il Drago e la Fornace 2017

Ett inlägg om vin.


 

Chianti Il Drago e la Fornace 2017

Ett förånansvärt fylligt och prisvärt chianti.

När jag sist hade en semesterdag, det vill säga på min födelsedag, gick jag till Systembolaget för att köpa hem lite att fylla på skåpen med. Jag köpte bland annat tre italienare – en i lite högre prisklass än de andra två. Igår kväll, ett par timmar efter middagen, luftade jag det ena vinet, en enklare Chianti, Chianti Il Drago e la Fornace 2017.  Anna skar upp några ostbitar och ett päron och jag serverade vinet till.

Vinet är en nyhet på Systembolaget (började säljas i mars) och kostar 99 kronor.  Druvorna är sangiovese (en ganska vanlig italiensk druva) och trebbiano (en grön druva!).

Detta chianti rekommenderas till fläskkött, fågel eller vegetariska rätter, så lite rätt (!) gjorde vi som åt ostar (vegetariskt) till. (Nej, vi är inte veganer, jag har varit lakto-ovo-vegetarian tidigare. Numera äter jag även fisk, skaldjur och viss fågel.)

Så här skriver Systembolaget om vinets smak och doft:

”Kryddig smak med inslag av körsbär, salvia, hallon, blodapelsin och kryddor. […] Kryddig doft med inslag av körsbär, salvia, hallon, pomerans och kryddor. 

Jag tyckte att vinet var förvånansvärt fylligt för att vara ett chianti. Det är också kategoriserat som lite mer än medelfylligt hos Systembolaget. Smak och doft var kryddig, jag noterade något bär i smaken. Eftersmaken var inte så lång, men det här är ett vin som får mer än godkänt av mig. Ett klart prisvärt vin!

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Dagen efter födelsedagen 2019: Firandet fortsätter

 



Kära dagbok…

Äppelträdet har knoppar

Äppelträdet i Slottsträdgården blev beskuret i veckan och har nu knoppar.

Det är faktiskt inte klokt, en kan undra om jag är kunglig eller nåt men firandet av min födelsedag, som var igår, fortsatte idag. Men först arbetade vi lite. Vi var på plats vid Slottet före klockan tio för att ställa in en nyhämtad tårta från Butiken på Hörnet i ett kallt kylskåp. Sen tog vi krattorna och gav oss sta. Det var lite disigt och inte alltför hett – till att börja med. En ganska perfekt dag för trädgårdsarbete, med andra ord. Men först skulle vi göra sammanlagt tre timmars dagsverke i koloniföreningen som representanter för Slottsherrn och Slottsfrun. Och i de rollerna tillbringade vi en del av förmiddagen tillsammans med två systrar 85+ år och plockade pinnar, kvistar och grenar. Annas snälla mamma hade redan varit nere till det som ska bli kase sista april med en kärra grenar från Slottsträdgårdens äppelträd som blev beskuret i veckan. Jag var dit två svängar med fulla skottkärror från allmän mark. Första gången blev jag stoppad på vägen och tillfrågad om jag hade lust att städa toaletter. Det hade jag inte, men om jag hade bott mer permanent i Slottet hade jag kunnat tänka mig att ta en vecka. Nu förklarade jag situationen – och slapp undan med blotta förskräckelsen.

Precis som igår och alla andra dar gäller att en får klicka med musen på bilderna för att se hela bildtexterna, kommentera bilder, se i bildspel och allt vad det nu är.

När dagsverket var utfört serverade Slottsherrskapet kaffe och jag karvade upp tårta. Jag fick en guldig påse med ett vidhängande litet paket. Påsen innehöll en finfin italienare och det lilla paketet ett perfekt presentkort till Blomsterlandet. Men jag fick inte bara paket, jag fick skönsång och varma kramar. Jag känner mig så glad och tacksam för att jag ”har” världens bästa svärmor och bonussvärfar – fast de (ännu) inte är det på riktigt!


Slottsherrskapet skulle fara vidare för att titta på ett fordon, 
men Anna och jag stannade kvar ett par timmar till och njöt i solen. Vi oljade in groggverandan och medan Anna diskade i vatten som jag varit och hämtat rensade jag bort lite torra växtdelar innan vi for hem till familjen Katt och vår tvåveckorssambo. Vi hade visserligen med oss var sin bok, men vi ville hem och softa lite före middagen. Förresten hann jag med bokbyte igår också, från en spännande kriminalare i Thailand till en spännande historia i söderhavsmiljö.


I kväll blev vi en kvartett till middagen hos Alex. Härliga, fina killar, lillebror och storebror!
(Bilderna är utlagda med samtliga personers tillstånd.) Jag tycker att det är så roligt att träffa dem tillsammans och se hur de växer som människor. Och god mat på det! Fast katterna fick nog vänta lite för länge på sin mat, för när jag väl kom hem var det en liten kicka som åt direkt ur burken.

∼ ♦ ∼

Och så en sista hälsning i kväll från oss, fast bilderna är tagna igår kväll. Tre knäpp på två knäppa – fast mest knäpp är den till höger i bild. Den till vänster ser ju normal ut på alla bilder.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Födelsedagen 2019: Tack för en glad dag!

 



Kära dagbok…

Traditioner… vid födelsedagar… Jorå, jag har gjort om mina nu. Försökt göra nåt som är bra och roligt för mig, för det är även en sån som jag värd på sin födelsedag. Därför gav jag mig en semesterdag. Men det handlade egentligen om att det blev mest praktiskt – jag hade tid för skifte av vinterkängor* till sommarsandaler** på Clark Kent*** – klockan åtta i morse.

Fast… jag fick faktiskt paket! Två paket och ett kort som jag visste om. Och när jag klev upp i morse fick jag snabbsång av Anna, ett kokt ägg och ett väldigt tunt och platt paket. Mini ville hjälpa till att öppna, men se snören har jag hört är farliga om katter tuggar i sig, så hon fick nöja sig med att se på.

Precis som igår och alla andra dar gäller att en får klicka med musen på bilderna för att se hela bildtexterna, kommentera bilder, se i bildspel och allt vad det nu är.


I paketet från Anna som jag öppnade
innan hon gick till jobbet låg det ett finfint fodral till Paddy****. Det passade perfekt och nu ser min surfplatta mer seriös ut än den gjorde med ett gammalt örngott som skydd. Tack älskling! ❤


Jag hade tänkt spara och öppna de hårda paketen och kortet
när jag kom hem från bilverkstan, men jag hann göra det efter duschen och innan jag åkte. I det gröna kuvertet låg ett kort från mammakusinen B. Tänk att hon kom ihåg min födelsedag, hon som har tre egna barn och fem miljoner barnbarn! Det gjorde mig så glad. Tack! ❤ Det tjockaste paketet hade kommit ända från Motala. Det var boken Andarnas labyrint av Carlos Ruiz Zafón som vännen FEM hade skickat och därmed äger jag nu fjärde och sista delen i den serien. Tack min vän, men vet du… En present som är lite finare är att du kommer och hälsar på här en helg i maj! ❤

Det andra hårda paketet innehöll en bok som jag faktiskt hade köpt till mig själv – för halva priset på Drottninggatans bokhandel innan den nya ägaren bestämde sig för att stänga affären i samband med att h*n köpte Studentbokhandeln. (Men Drottninggatans bokhandel ska återuppstå igen fast inte på Drottninggatan – mer information om detta kommer närmare hösten här på bloggen!) Det finns säkert fölk som tycker att jag är knäpp som köper presenter till mig själv. Men jag tyckte att det skulle kännas ledsamt att inte ha ett enda paket att öppna på sin födelsedag och jag visste ju inte att jag skulle få ett par till.


På bilverkstan noterade jag att de hade bytt ut 
sina snygga clubfåtöljer i rött skinn mot mer moderna stolar. Inte lika bekväma, men jag behövde inte sitta i en alltför länge under tiden hjulen skiftades. Medan jag väntade läste jag och tog emot grattishälsningar via sms, blogg, Instagram och mejl på mobilen och jag hoppas att jag har kommit ihåg att svara och tacka alla. Att inte bli bortglömd gjorde mig glad. Sen finns det såna som inte hör av sig. Det kan vara glömska likväl som det kan vara medvetet. Om målet med tystnaden var att göra mig ledsen kan jag meddela att målet uppfylldes. Sen försökte jag att inte tänka på vissa numera i mina ögon före detta personer och gjorde andra saker. Jag åkte och tankade efter bilverkstan och därefter fick Clark Kent sig en välbehövlig vårdusch*****. Det var lite läskigt att sitta i bilen under tvätten, så jag spelade Wordfeud och dammade panelen. En summering av förmiddagens bilvård när jag kom hem visade att jag hade gjort av med 1 745 kronor. (Summan inkluderar även betaltning för däckhotell.)


Jag tömde kattpottor och fyllde på sand, 
tog reda på ren och torr tvätt som Anna tvättat igår samt körde en maskin. Tvätten hängde jag, men dammsugning struntade jag i idag – det är ju min födelsedag. Sen gick jag och handlade för att fylla på kyl, barskåp och vinskåp – och ytterligare en tusing gick till det. Tack och lov för Dramaten som jag en gång vidarebefordrade till Anna från vännen Camilla! Utan denna limegröna tingest hade jag aldrig kunnat släpa hem varorna. Citrus ville gärna vara med och packa upp, men det räckte med att hon tippade den tomma kolsyrepatronen jag bytte in idag på hallgolvet igår kväll så det smällde till rejält. Hon kunde ha gjort sig illa, den lilla, men klarade sig.

Det blev en sen lunch idag. Först vid 13-tiden slängde jag i mig en macka inköpt från Butiken på Hörnet och till den bubblat vatten och ett par sidor ur Kallbrand. Plötsligt blev det bråttom, för Anna skulle hämtas i ren bil och slutade 13.30, inte klockan 14… Jag hade glömt…


Det blev ytterligare en tur in till Butiken på Hörnet 
när Anna hade kommit hem, för nåt gott till kaffet ville jag ju bjuda min kära på på födelsedagen. Vi tog betalade för var sin fruktig bakelse och var sin russintopp. Bakelserna var fint dekorerade med gelé och blomma på toppen. Tyvärr var kartongen för liten och allt kletades ut… Till vår tvåveckorssambo, som anlände lite senare, blev det också nåt gott men nåt som förhoppningsvis passade de yngre smaklökarna bättre. Jag beställde en tårta, fast den ska förtäras i morgon i Slottsträdgården. Och en bit ska sparas till Biografmaskinisten som följer med ut på middag i morgon kväll i stället för i kväll när han har annat för sig.

Jag fällde en tår när jag tänkte på lilla mamma och hennes sista födelsedag. Hon hade bett U köpa två bakelser den dan. Kanske trodde hon att nån trots allt skulle komma på besök. Det gjorde det inte. Och den skulden får jag leva med. Att jag inte tog mig tid och försökte få ledigt från jobbet för att åka ner några dar över hennes födelsedag…


Jag blev ännu mer uppvaktad av Anna, 
för hon hade en ”kvast” med sig från jobbet när jag hämtade henne. Fast det var ingen kvast utan en rulle presentpapper, ett fint kort, en flaska vin och en bok – som inte stod på min inköpslista av det skälet att jag hade glömt bort att skriva upp Camilla Läckbergs senaste… Jaa, jag fyllde 57 år.

Vidare hade det kommit ett kort från mammakusinen C också (syns på bilden ovan vid den rosa påsen!) – med hälsning att han läser min blogg. Tänk att C och B kom ihåg mig på min dag! Tusen miljoner tack, det betyder så mycket!

∼ ♦ ∼

I kväll gick Anna och jag och vår tvåveckorssambo över Kungsgatan för att äta indiskt till födelsedagsmiddag. I morgon blir det middag igen på lokal, alltså. Denna gång inklusive Biografmaskinisten och då vankas det nåt från det italienska köket. Det lär smaka bra efter en arbetsdag i Slottsträdgården med omnejd.

∼ ♦ ∼

Och nu blir det en GT som avrundning på denna min födelsedag 2019. TACK till alla som bidrog till att göra mig glad idag!

∼ ♦ ∼

*vinterkängor = vinterdäck, dubbfria
**sommarsandaler = sommardäck
***Clark Kent = min lille bilman
****Paddy = min surfplatta
*****vårdusch = biltvätt


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Kallbrand

Ett inlägg om en bok.



Cilla o Rolf Börjlinds bok KallbrandVisst är det smart att ge bort saker som en själv vill få tillgång till?
Jag menar, en kan ju låna… I julklapp förra året gav jag Cilla och Rolf Börjlinds senaste bok i serien och Tom Stilton, Olivia Rönning, Mette Olsäter med flera, Kallbrand, till min sambo. Anna läste ut boken för ett tag sen och snabbt som rackarn själv högg jag den.

Det här är en serie kriminalromaner som jag har gillat från början. Det har även gjorts TV-serier på dem och de är väl rätt OK. Tyvärr stör filmatiseringarna mina läsupplevelser eftersom de tar ifrån mig mina föreställningar om karaktärer och miljöer. Men, som alltid, böckerna är bäst. Att sluta ögonen helt för de visuella intrycken går dessvärre inte. Nu har jag i alla fall plöjt boken och verkligen försökt blunda med själen.

Tom Stilton befinner sig i Thailand med Luna hos sin halvsyster Aditi för att återhämta sig. En svårt skadad kvinna ber honom leta upp en person och Tom bestämmer sig för att ta sig an detta. Hemma i Sverige har det sprängts en bilbomb och en hel familj stryker med. Olivia Rönning jobbar med fallet. Polisen tror att det är ett terrordåd. En misstänkt person grips, men är han verkligen skyldig? Olivia hamnar plötsligt i ett sammanhang där sexuella övergrepp förekommer. En kollega avslöjar dessutom att hon har blivit utsatt – av en högre chef. Och nån av dem snubblar över en pedofil. Mette Olsäter planerar sin pension, men innan dess tänker hon se till att de verkligt skyldiga får sitt straff.

Ja, det låter väldigt rörigt – och ändå blir det inte det! Vissa kapitel är väldigt korta och jag tycker att det är mycket tydligt att den här boken är skriven av två personer. Men inte heller det känns rörigt eller stör. Det här är en riktigt spännande kriminalroman av typisk bladvändarsort. Lite många teman har den, men för den som inte har listat ut det kan jag avslöja att allt hänger ihop och klarnar i slutet. Karaktärerna är mänskliga och har realistiska fel och brister – och plusförtecken. Nej, det enda som stör är att karaktärerna i boken antar utseende och kroppsspråk av de skådespelare som gestaltar dem. Tyvärr. Nu är det emellertid inte TV-serien som ska få mitt omdöme utan boken. Den som innehåller lite för många korrekturfel. Det kan jag inte blunda för och det är störande, för boken kostade ändå en del.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar