Söndag eftermiddag den 14 oktober 2018: Höstpromenad

 



Kära dagbok…

Solbrillor och lönnlöv

Mitt sällskap idag – solbrillor och lönnlöv.

Hösten är min favoritårstid. Idag var det dessutom soligt och hela 19 grader – i skuggan. På eftermiddagen masade jag mig ut på en promenad i stan, längs ån. Jag var inte ensam. Hela Uppsala var fullt av söndagsflanerare som njöt av det härliga höstvädret.

Det blev också en tur in till Upplandsmuseet där jag bland annat tittade på en Ingmar Bergman-utställning. Den är mycket sevärd – och museibesöket är gratis för alla.

 

 

 


Här är några bilder från min promenad. Bilderna blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 12 oktober och lördagen den 13 oktober 2018: Tröttigt, men vet min plats

 



Kära dagbok…

Citat MZ om loafers med tassel

Måns om loafers med tofsar, ur boken Den moderna gentlemannen.

Fredag kväll blev som sedvanliga fredagskvällar. Dåligt på TV, snacks, en öl, lite vin… Jag läste om den moderna gentlemannen och skrattade åt Måns Zelmerlöws omdöme om loafers med tofsar (tassels). Jag brukar själv kalla den här typen av skor bisexuella. Nu ska en inte dra för stora växlar på det och känna sig kränkt. Det var länge sen jag tänkte på den här typen av skor och jag kan inte hjälpa att jag har fått den här boken. Rätt roligt är det med tanke på att jag föredrar kvinnor. Ibland kan jag sakna män, men bara min pappa.

Annars var fredagskvällen mest tröttig. Somliga fyrbenta sträckte ut sig i sin fulla längd och upptog en hel tresitssoffa, trots att de är betydligt kortare än de tvåbenta som bor här. Men gullig är han, Lucendorf!

∼ ♦ ∼

Lördag, ledig dag och svårt att sova. Jag inledde på sedvanligt vis med läsning och kaffe på sängen. Bytte sen bok från en ung, kärlekssökande man  till en pensionerad kommissarie som jag hittade i mina bokgömmor på hyllan i nattduksbordet.

 

Lövkrattning

Helgens bästa aktivitet: lövkrattning.

Vi behövde handla, men var väldigt trötta båda två, så vi glömde dels att ta med panten, dels ta med en säck med kläder som skulle skänkas. Kläderna som ska skänkas ligger i smatten mellan Pojkrummet och Mellanrummet och där ligger den inte särskilt mycket i vägen. Panten får väl den som handlar nästa gång ta med sig.

Handla på Stormarknaden är inte nåt favoritgöra för min del, men andra människor tycks avguda stället. Jag tycker bara att det är hemskt. Vi hade emellertid båda flera ärenden som krävde olika sorters butiker.

Efter handlingen skedde sen dagens – nej, helgens! – bästa: jag fick kratta löv och påta i Slottsträdgården. Jag saknade mina föräldrar extra mycket den här dan och jag tänkte mycket på hur min pappa slet i trädgården på Rådmansgatan utan hjälp av vare sig mamma eller mig. Vi pallade en påse äpplen också och hittade till och med smultron!


När vi kom hem fixade Anna go-fika
och på kvällen gjorde hon chicken tikka masala.Jag kände mig lite täppt i näsan och tog en whisky i förebyggande syfte. Förutom en öl till maten blev det inte mer alkohol igår. Det kändes helt OK. Jag uppdaterade systemet på min mobil och säkerhetskopierade filer från datorn, men sen var det som om luften gick ur mig. Jag kände mig trött, deppig och hängig. Det var flera saker sammantaget som gjorde mig ledsen, bland annat att det var tvåårsdagen av min mammas död, att vi har två personer i familjen utomlands och gärna vill få hem dem med mera. Vi tittade i alla fall på en film, så småningom och jag vräkte i mig en hel påse Gott & blandat. Kvällen var så vacker att det gjorde ont, nästan. Löven har fallit snabbt från träden utanför och nu kan vi se domkyrkotornen. Nån kvällspromenad blev det inte annat än till soprummen, men idag på söndagen ska jag ge mig ut i det underbara höstvädret.

∼ ♦ ∼

Idag på söndagsförmiddagen har vi tagit det lugnt. Jag har läst och druckit kaffe på sängen. Efter frukosten ringde vi utrikessamtal för att prata med dem vi vill få hem. Nu håller vi en tumme att det blir i början av den kommande veckan.

I eftermiddag blir jag ensam med katterna. Jag har inga problem att roa mig själv, jag vet min plats och att jag inte är önskvärd. Men det går inte spårlöst förbi, det gör det inte. En promenad blir det, en dusch och sen middag på lokal i sällskap med min bok på gång. Jag klarar mig själv. Och jag saknar min mamma och min pappa. Familjen som älskade mig reservationslöst, fast kravfullt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, HBTQ, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Boy A (2007)

Ett inlägg om en film.



Boy ALördagskvällen var tänkt till att mysa i soffan framför en bra film. 
På TV gick det emellertid bara skit. TV:n i sig ska gå att koppla direkt upp mot internet, men tyvärr har vi inte lyckats med detta eftersom det inte går att ställa in kanalerna. Vi hade tur att vi kunde använda samma TV-bolag för de förinställda kanalerna funkade på såväl TV som DVD-hårddisk. Och det var DVD-hårddisken, med sitt rätt deppiga innehåll, som återstod. Där valde vi en film som ändå hade lite kriminalitet i sig, Boy A (2007). Filmen är emellertid klassad som ett drama och det var förstås ett ganska svart sådant – vad annars när jag har spelat in..?

Filmen handlar om Boy A som ska släppas ut ur fängelse för ett allvarligt brott han begick som barn. Han ska få en ny identitet och väljer namnet Jack. Hans övervakare ser till att Jack får jobb och bostad. Med detta följer förstås jobbarkompisar, vänskaper och tjejer. När Jack förälskar sig vill han så småningom berätta sin mörka hemlighet för tjejen, nåt som övervakaren råder honom att inte göra. Media har nämligen fått nys om att Jack är släppt, men känner inte till hans nya identitet.

Ja det här är verkligen en svart film, men den är bra. Jack har suttit inlåst i större delen av sitt liv och saknar kunskaper om mycket utanför murarna. Han är i mångt och mycket ett barn, ett väldigt försiktigt barn men med en vuxen mans behov. Tittaren kan se katastrofen närma sig…

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Film, Media, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ung man söker kärleken

Ett inlägg om en bok.



Isaac Bashevis Singers bok Ung man söker kärlekenEn gång i tiden gav jag min pappa
boken Ung man söker kärleken av Nobelpristagaren i litteratur Isaac Bashevis Singer. När båda mina föräldrar hade gått bort, packade jag ner boken i de fåtal kassar med litteratur som fick ett nytt hem hos mig. När det nu har gått två år sen mamma gick bort tyckte jag att det var dags att ge mig i kast med den unge mannen, som är författaren själv.

Den här boken är en självbiografisk roman. Den skildrar hur författaren söker kärleken bland olika kvinnor i mellankrigstidens Warszawa. Personligen tycker jag att han inte bara söker kärleken utan som de flesta unga människor letar han även efter meningen med livet. Detta omfattar att även ett sökande efter Gud, en möjlighet att slippa göra militärtjänstgöring och nåt att skriva om.

Boken, inklusive skyddsomslaget, är svulstigt illustrerad av Ira Moskowitz. Jag fick därför uppfattningen att innehållet skulle vara tämligen erotiskt. Inte ens det är boken.

Nej, hur jag än försöker har jag svårt för det här. Jag kan inte ta till mig vare sig innehållet eller sättet att skriva. Berättaren är otroligt självcentrerad och alla andra är aparta. Bara det, liksom…

Toffelomdömet blir lågt. Tyvärr. Men jag kan bocka av ytterligare en författare på min Nobelpristagarlista.

Rosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Jag ska måla hela världen lilla mamma

Ett inlägg till minne av min mamma på tvåårsdagen av hennes död.



”Mamma är du ledsen varför ler du ej?

Ros utanför Botaniska trädgården


Vill du jag ska måla någonting till dig?

Blåa blommor i Botaniska trädgården


Många vackra färger har jag ännu kvar

Lila blommor i Botaniska trädgården


Gråt ej lilla mamma allt ska bli så bra

Tulpanträd i höstgult i Botaniska trädgården


Jag ska måla hela världen lilla mamma

Sparris höst i Botaniska trädgården


full av solsken varje dag

Ljusgula blommor i Botaniska trädgården


Att det regnar och är grått det gör detsamma

Fågelbad med glaskulor i Botaniska trädgården


Du ska solsken i ditt fönster ändå ha

Kål i Botaniska trädgården


Alla blommorna du gärna ville köpa

Blommande skocka med humla i Botaniska trädgården


Lilla mamma jag ska måla dem till dig…”

∼ ♦ ∼

Älskad, saknad, men aldrig glömd är du!

∼ ♦ ∼


(Texten från barnvisan Jag ska måla hela världen lilla mamma är skriven av Britt Marie Toje-Edström. Fotona är från Botaniska trädgården här i Uppsala och tagna av mig.)

 


Livet är kort.

Publicerat i Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredagen den 12 oktober 2018: Inte riktigt i form

 



Kära dagbok…

Höst utanför huset

I morse var det ljust utanför huset, men igår kväll var det kolsvart.

Hemkommen igår kväll fixade jag kaffe och mackor när familjen Katt hade fått sin kvällsmat. Tanden började så småningom bulta och värka. Jag försökte hålla mig sysselsatt med soptömning och annat, men värken ökade i intensitet. Anna jobbade till klockan 20 och då är det kolsvart på hennes hemväg. Därför gick jag och mötte henne plus att jag hoppades att tandvärken skulle ge med sig. Det gjorde den inte, trots att jag fick rapport om ett par som har värre krämpor än jag. Det slutade med att jag fick ta en värktablett – och Anna fick ett glas rödvin. (Jag hade ju redan druckit två på AW:t) Vi kollade lite på TV3 som har krimtorsdag med både Efterlyst och I huvudet på en mördare. Riktigt intressant, men hu vilka läskiga människor det finns.

Citrus sover

Citrus sov helt oberörd igår kväll av alla läskiga människor. Kolla knipet med framtassen. Sååå sööööt!

∼ ♦ ∼

Frukost med yoghurt kaffe och boken Ung man söker kärleken

Yoghurt brukar lägga sig som bomull i magen, men inte i morse.

På förmiddagen kände jag inte av tanden så mycket. I stället protesterade magen genom att värka och krampa. Den och värktabletter kommer inte så bra överens. Annars är uppenbarligen tandvärk en bra bantningsmetod, för när jag har ont äter jag mindre. Trots en hel del goffande den gångna helgen och på kvällstid den här veckan har jag gått ner ytterligare ett kilo. Nu har jag ”bara” 21 kilo kvar att minska till min första delmålsvikt.

Jag mumsade i mig grekisk yoghurt med Annas äpplemos, lite flytande honung och müsli samt två muggar kaffe och lite Pro Viva till frukost. Yoghurt brukar vara snällt för magen och lägga sig som bomull, men i morse var magen trilsk. Inte blev det bättre av att jag kämpar med den unge, kärlekssökande mannen. Jag har svårt att komma in i boken, svårt att tycka om den och är besviken – på mig själv, att jag inte kan ta till mig. Det vore roligt att nån gång läsa minst en bok av alla Nobelpristagare i litteratur. Efter den här boken kan jag i vart fall bocka av Isaac Bashevis Singermin nobelprislista. Jag tror inte att jag lär läsa nåt mer av honom.

∼ ♦ ∼

Höst i Odinslund

Höst i Odinslund. Här går jag varje morgon jag jobbar och ibland även varje eftermiddag/kväll på väg hem från jobbet.

Hösten fortsätter att vara vacker och samtidigt fylld av saknad. Igår tog jag en friskvårdshalvtimme och passade på att njuta av en promenad genom Botaniska trädgården. Det finns faktiskt blommande växter där fortfarande och det är alldeles gratis för att alla att promenera där. Rekommenderas! Idag blev det bara promenader till och från jobbet, men det räcker eftersom jag inte riktigt känner mig i form. Jag utförde i alla fall veckans sista arbete vilket bland annat innebar att jag publicerade mitt nyhetsbrev. Ett eftermiddagsmöte blev tack och lov inställt – även i vanliga fall gör inte jag några storverk på fredagseftermiddagar.

 

∼ ♦ ∼

Från och med i kväll blir vi tre under två veckor. Önskemiddagen är tacos och jag deltar i den men äter vegetariskt. Medan Anna ordnar maten ordnar jag lite annat i hemmet. Här hjälps vi nämligen åt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 10 oktober och torsdagen den 11 oktober 2018: Vila och värk, stryk och AW – och den underbara hösten

 



Kära dagbok…

MIni myser med mig

Mini la sig tätt intill mig, som om hon visste att jag hade ont.

Jag var nog inte jättepigg igår kväll, trots allt. Att ha hjärtklappning och tro att hjärtat är på väg ur kroppen i 75 minuter satte sina spår. Jag blev otroligt trött. Dessutom värkte det i käften. Jag intalade mig att det var för alla bedövningsstick och verktyg som varit i kontakt med gom och tandkött. Själva tanden var rätt öm också, men eftersom nerverna är dödade i den borde den inte göra ont. Kan en ha fantomsmärtor i en död tand? Oavsett detta, jag la mig med pläd ovanpå sängen och vilade i trekvart. Sen ställde jag mig vid strykbrädan ungefär lika länge. Ibland kan nämligen fysiskt arbete leda bort tankar på smärta för mig. Det lyckades inte helt, men jag är nöjd att den stora strykhögen blev omhändertagen. Lite senare kunde jag äta två smörgåsar och till och med lite mjuk marknadsnougat. Mini låg tätt intill mig i bästefåtöljen, som om hon kände på sig att jag hade ont.

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)

∼ ♦ ∼

Höstträd i gult

Härlig höstdag idag med underbara färger.

I morse värkte det fortfarande i käften, så jag tog en Ipren. Den hjälpte snabbt och jag kunde äta min frukostyoghurt med Annas äpplemos, flytande honung och müsli i utan att det var plågsamt. Anna hade uppenbarligen utfodrat katterna tidigare, så jag behövde bara ta hand om tömningen av pottorna.

Det var en härlig höstdag idag på förmiddagen. Solen sken, det var inte för kallt och träd och buskar har underbara färger just nu. Jag stannade för att fota trädet här intill på bilden, ett träd jag passerar på väg till och ofta från jobbet varje dag. Såväl för- som eftermiddag ägnade jag mig åt mitt nyhetsbrev. En text ifrågasattes och fick skrivas om, en notis saknades, skrevs… och beslutades att bli lagd på vänt ett par veckor. I sista stund kom ett bra tips till. En skulle kunna tro att jag blir stressad av allt detta, men det är faktiskt så att jag gillar farten och fläkten som det här nyhetsbrevet orsakar. Kanske handlar det om att jag kan lita på erfarenheten att det alltid löser sig till sist..? Efter lunch tog jag en halvtimmes friskvårdspromenad i Botaniska trädgården. Solen lyste mera blekt då, men det var varmt. Arbetsdagen avslutades med ett AW för att fira framgångarna med sjösättningen av det stora systemet och alla därtill hörande driftsättningar av andra system.

∼ ♦ ∼

Lite värre än min tandvärk är läget för familjens utlandsresenärer. Här hemma håller vi tummen för snabbt tillfrisknande och snar hemresa.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdagen den 10 oktober 2018: Ont i plånboken, en Fars dags-present och saknad

 



Kära dagbok…

I väntrummet hos tandläkaren

I väntrummet hos tandläkaren började hjärtklappningen och slutade inte förrän jag hade betalat och gått därifrån efter behandlingen.

Den här onsdagen har jag i princip ägnat mig åt två saker. På jobbet handlade det om att hitta tio bra uppslag, skriva ner dem i notisform och lägga in i mitt nyhetsbrev som ska gå ut på fredag. Jag hann bara med att bli lite grann nervös inför tandläkarbesöket på eftermiddagen. Fast… nog fanns tankarna där hela förmiddagen. Skulle det göra ont igen? Skulle jag få dras med värk i flera dagar den här gången också? Och ja, den andra grejen är förstås tandläkarbesöket i sig. Jag hade garderat mig och tagit flexledigt efter tandläkarbesöket också.

Hos tandläkaren gick det bra, men jag hade hjärtklappning hela tiden under de 75 minuter behandlingen tog. Eftersom det inte var några problem hann tandläkare Reza slutföra arbetet också, så nu ska jag inte på koll förrän om ett halvår. Det gjorde mest ont att få de tre bedövningssticken – och i plånboken. Idag kostade mig besöket cirka 3 300 kronor. Nu har jag sammanlagt kostat på tanden cirka 5 000 kronor. Resten har Försäkringskassan betalat. Jag hoppas att den håller ett tag…

Jag hoppade från Dômentandläkarna in till Dômefrisörerna för att boka tid för klippning i november innan jag gick hem. Där fick jag ställa om alla klockor. Det var nämligen strömavbrott i centrala Uppsala idag en stund mitt på dan. Sen kunde jag äntligen vila en stund.

∼ ♦ ∼

Alexander Wibergs och Måns Zelmerlöws bok Den moderna gentlemannen

En lämplig Fars dags-present?

I förra veckan kom ett paket till mig med en väldigt fin bokDet är verkligen synd att avsändaren var anonym. Boken var inte signerad heller, så den kom inte från författarna. Men gissningsvis är det förlaget som har skickat boken – till min gamla adress. Förlagen använder gärna oss som bloggar om böcker i marknadsföringen. Och inte mig emot, jag plågas inte av att läsa. Men det hade varit bra med en liten hälsning eller nåt. Nu vet jag inte riktigt vad det finns för förväntningar på mig – eller om det ens finns några. Jag skriver visserligen här om alla böcker jag läser. Är det recensionsexemplar jag har fått blir inläggen längre och fylligare. En viss skillnad, alltså. Hur som helst började jag titta, bläddra och läsa i boken igår kväll. Den är riktigt fin och jag kan tänka mig den som en utmärkt Fars dags-present. För jag är ju inte rätt målgrupp. Nu har jag ingen far i livet att ge den till, men andra kanske har..?

∼ ♦ ∼

Mamma

Lilla mamma på 80-årsdagen 2015.

På tal om min familj närmar sig ett jobbigt datum – den 13 oktober. Då är det två år sen min mamma gick bort. Men min mamma gick bort en torsdagsmorgon, så ska det vara på dagen är det i morgon. Jag är glad för mammas skull att hon slapp att plågas alltför länge. Men jag ångrar att jag inte tillbringade hennes sista timmar vid hennes sida. Nu befann hon sig på ett universitetssjukhus intensivvårdsavdelning och personalen arbetade febrilt för hennes liv. Jag hade antagligen inte fått sitta med henne. Det jag sörjer mest så här efteråt är att hon dog omgiven av främlingar. Men jag kan inte ändra på det som redan har skett. Jag känner också att hon fick komma till pappa och sina andra nära och kära. Där hon är nu är hon inte ensam. Det är jag som är ensam här. Inte trodde jag att jag skulle sakna mina föräldrar så…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Tisdagen den 9 oktober 2018: Tokdag

 



Kära dagbok…

Det blev inte riktigt nån bra start på den här dagen – så då slutar den förhoppningsvis bättre..? Anna var uppe i ottan och jobbade (!). Själv hade jag en dust med lilla Citrus som tyckte att det var jättekul att repa upp en flärp under stolen i hallen. Tyget under hade jag tidigare silvertejpat efter en kattåverkan. Nu hade en liten klo fått fäste i tyget igen. Skojigt för somliga, men inte för mig. Jag övervägde att ställa in stolen i sovrummet där vi har stängd dörr. Det slutade med att jag rev bort tyget. Vi får se om det funkar. Lucifer var inte där och rotade. Han, stackars utsvultna katt som aldrig får nån mat av oss, la sig på mina tofflor medan jag åt frukostyoghurten. Inte en smula föll, dessvärre.

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)


Nästa sak som höll på att gå på tok
var att ingen personal hade kommit till Butiken på Hörnet där jag skulle köpa glutenfritt fikabröd till ett par av deltagarna i förmiddagens kommunikationsövning. Men jag hade tur och fick köpa biskvier av mannen som levererade bröd. Övningen i sig gick sen bra – och som vanligt blev den inte lik nån av de tidigare. Nu har alla team på min avdelning kommunikationsövat med mig och det har varit väldigt lärorikt – för mig som ”lärare”, i alla fall.

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)


Eftermiddagen gick bra. 
Inget gick på tok i alla fall. Jag jobbade med såväl vårt intranät som vårt extranät – och nyhetsbrevet som ska ut på fredag. Det blir lite svettigt med det senare eftersom jag i princip är borta hela eftermiddagen i morgon. Det är dags för nästa tandläkarbesök och fortsättning av rotfyllningsbehandlingen. Efter detta går jag hem, för jag gissar att jag har fått ganska ont igen. Jag smög i mig lite marknadsgodis igår kväll, godis av den mjuka sorten. Det var dels sedvanlig marknadsnougat och nougat från Augusta Jansson. Det kan nog hända att det blir ytterligare marknadsnougat i kväll, för jag köpte ganska mycket… Vågar knappt skriva om det här ifall tandläkare Reza skulle råka snubbla över min blogg.

Marknadsgodis

Marknadsgodis i form av två sorters nougat.

∼ ♦ ∼

Bokbyte hann jag med igår också. Nu har jag gått från en syndabock till en ung man som söker kärlek. Bytet har även inneburit att jag har bytt genre från deckare till roman av det lite tyngre slaget. Isaac Bashevis Singer var ju Nobelpristagare och det är inte Sofie Sarenbrant. Jag gillar mer och mer att testa andra sorters böcker och författare än dem jag vanligen läser. Det blir lite mer av en utmaning då. Just Ung man söker kärlek är en bok som jag gav min pappa för många år sen. I och med mammas bortgång för två år sen (på lördag) hamnade boken hos mig.

Böckerna Syndabocken och Ung man söker kärleken

Bokbyte igår från en syndabock till en ung man som söker kärlek.

∼ ♦ ∼

I Uppsala har det varit en riktig höstdag idag. Det har varit mulet och blåsigt och fuktigt, men ändå ganska varmt. Jag handlade lite smått på vägen hem, men förutom promenaderna till och från jobbet har jag inte varit ute. Färgerna utomhus är helt underbara och jag längtar ut för att kunna fota det vackra. Idag fick jag nöja mig med att fota genom fönstret till ett av våra mötesrum i Segerstedthuset. Och det blev en rätt vacker bild ändå.

Höst utanför Segerstedthuset

En riktigt höstdag idag i Uppsala.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Syndabocken

Ett inlägg om en bok.



Sofie Sarenbrants bok SyndabockenFör ett tag sen nätshoppade jag tre deckare
av tre nutida författare, en brittisk och två svenska. En av böckerna var Sofie Sarenbrants Syndabocken, den sjätte delen i hennes Emma Sköld-serie. Jag har läst de fem tidigare: Vila i frid, Andra andningen, Visning pågår, Avdelning 73 och Tiggaren och tyckt att de har varit en smula varierande i kvalitet. Ändå var jag väldigt sugen på att läsa den senaste boken. Nu är det gjort.

Miljön är Bromma. Där sker en inbrottsvåg. Polisen Emma Sköld, som inledningsvis lånar sin syster Josefins hus där tillsammans med dottern Ines, kopplas in när det visar sig att en ung kille blivit mördad i samband med ett inbrott. Emma har nyligen hastigt brutit upp ur sitt förhållande. Situationen är allt annat än OK eftersom Emmas kille Nyllet inte bara är polis utan också hennes kollega. En städerska blir först misstänkt, nåt som ivrigt hejas på i en Facebookgrupp. Men när det sker fler mord vänds saker och ting upp-och-ner. Boken innehåller såväl HBTQ-tema som rasismtema.

Det här blir en spännande berättelse och mot slutet lite av en kamp mot tiden. Jag gillar hur författaren snabbar upp tempot, men jag tycker ibland att vissa kapitel är väldigt korta. De kursiva inslagen gör att jag som läsare inser att berättelsen har flera bottnar. Så tycker jag om. Men jag anar vem som står bakom morden innan det uppdagas i boken och det gillar jag inte. Trots det tycker jag att den här boken är en av författarens bättre.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar