Kära dagbok…
Mamma i vitt till vänster på bilden, mammakusinen B i mörkt till höger. I busken skymtar en vuxen, kanske min mormor eller mammakusinen B:s mamma E?
Jag har tänkt höra av mig. Sååå många gånger. Igår kväll ringde jag mammakusinen B. Det var alltför länge sen. Det är dumt av mig att vänta. Jag vill ha kvar den kontakten, jag vill ha ett band kvar till min mamma och hennes sida av släkten. Mammakusinen B är den jag har haft mest kontakt med på senare år. Jodå, mammakusinen K fanns där mammas sista dagar, men sen var det som om allt… stängdes av. Ett par gånger har jag messat, i augusti gjorde jag ett kort spontanbesök hos mammakusinen K. Det är så här det blir när släktbanden inte är så nära och en inte bor på samma ställe. Nu bor mammakusinen B närmare mig än mamma gjorde och vi träffades ibland. Jag och mamma tuffade söderut en knapp timmes resa med Clark Kent*. Det var mycket uppskattade träffar, för oss alla tre. Jag har inte insett det förrän nu när vi inte längre är tre som kan träffas. Det har hänt många saker på båda håll sen mamma gick bort. Att mammakusinen B har haft och har mycket omkring sig som inte är bra gör mig ont. Men det är gott att veta att hon har tre vuxna barn och jag vet inte hur många barnbarn som finns nära. Och så mammakusinen C, hennes bror, som jag som barn tyckte att min mamma kunde gifta sig med ifall pappa lämnade oss. Nej, mammakusinen B är inte ensam – hon har make, barn, barnbarn och bror med familj. Ändå kan livet vara tufft. Det är emellertid lättare att dela bördor med sin familj. I det avseendet är jag ensam förutom att min sambo ju finns. Men alla mina bördor vill och kan jag inte dela med Anna, hon har haft och har så många att vara stark för genom alla, snart tolv, år vi har känt varandra.
∼ ♦ ∼
Kära dagbok, jag ska ha påsklov på riktigt i år! Det vill säga jag ska vara ledig från och med i morgon och ända fram till tisdag klockan åtta. Anna och jag ska åka bort ett dygn och förlusta oss på konsert och bo över på hotell i Stockholm. Jag packade lite igår, bland annat mitt resestrykjärn – som visade sig vara ett helt oanvänt ångstrykjärn!!! Det inköptes på vikingatiden när jag ännu trodde att jag skulle resa en del. Livet ville annorlunda.
Katterna måste få mat även när vi är borta. Det ser vår två veckorssambo till. På bilden väntar Lucifer på frukost.
Vår tvåveckorssambo ska bo hos oss när vi är borta så att katterna får mat och inte känner sig alltför ensamma. Vädret ser lovande ut och jag hoppas att vi kan vara utomhus en del. Vi köper antagligen fröer och sättpotatis nån av dagarna och kanske vistas vi vid stugan en del också. På påskdagen äter vi påskbuffé på nyrenoverade Odinsborg.
Det blir fem lediga dagar, dagar att vara tillsammans, dagar för Anna och mig. Många dagar, känns det som. Det har rått brist på såna. Men nu äntligen… Ja, som du ser, kära dagbok, har jag rätt höga förväntningar… Är det bra eller dåligt? Har jag alltför höga förväntningar? Jag vet inte. Jag ser bara fram emot att vi får lite mer tid med varandra än när vi jobbar.
∼ ♦ ∼
Vacker eller inte, välkommen in i min dagbok om du är snäll och hövlig, du nya följare!
I morse var det faktiskt inte minusgrader när jag tittade på termometern i köket. Det var strax över nollan. Lucifer började pipa tidigt och runt halv fem steg jag upp för att ge katterna mat. Sen somnade jag om och sov som bäst när mobillarmet gick igång 6.15. Jag duschade och dukade fram frukost och skulle just sätta mig till bords när jag kom på att jag skulle kolla var katterna höll hus. Jag hittade dem alla tre, sovandes – och en hårbollsspya i vardagsrummet. Det var bara att torka. Anna har köpt godisbitar till katterna som ska motverka hårbollar. Jag vet inte om de gör så stor nytta… (Ingen bild idag.)
På väg till jobbet brummade mobilen att jag hade fått en ny bloggföljare. Vacker eller inte, är du snäll och hövlig, är du välkommen att läsa min dagbok!
Idag blev det go-fika på jobbet!
Idag var det faktiskt lite softare stämning på jobbet. Jag tror att det inte bara är jag som ser fram emot ledighet. Tempot kändes lugnare och några hade med sig sina barn. I receptionen hittade jag till exempel en jättesöt liten påskkärring. Och vid fikat på förmiddagen hittade en jättekorg med sötsaker. Jag diskade ur min kaffemugg och fyllde den med godis som jag slukade medan jag jobbade. Tjifen hade mejlat mig en sammanställning av samtalet igår och med ett par smärre kompletteringar såg det perfekt ut. Under dagen träffade jag en gammal bekanting som var på besök. Anställningsintervju, minsann (inte på min avdelning dock). Jag håller självklart tummen – men också tyst om vem det gäller.
Det blev senare en del jobb med intranätgrejor, bland annat, innan det var dags att avsluta arbetsdagen med en nätverksträff i Universitetshuset om vår språkpolicy.
I den här talarstolen i sal XI i Universitetshuset pratade folk om språkplicy i eftermiddags.
∼ ♦ ∼
En mycket annorlunda bok…
Även i afton är familjen Katt och jag ensamma. Jag har varit och hämtat ett blått paket från vännen FEM (tack på förhand!) och jag har kollat att jag har busspengar på UL-kortet. Tyvärr måste jag åka UL-buss lite grann i helgen. SL-kortet kollar jag i Stockholm i morgon. Dammsög gjorde jag faktiskt igår kväll, så jag tänker inte göra nåt för övrigt här hemma (jo jag har slängt kattskit och sopor också) mer än läääsa innan jag åker och hämtar hem Anna från jobbet klockan 21. Jag måste säga att När du läser det här är en… mycket annorlunda bok… Anna och jag börjar vår ledighet med att äta upp våra goda ostar och dricka ett par glas vin (okänt vilket vin än så länge).
∼ ♦ ∼
Och när jag kom ut idag på eftermiddagen… var det vår i Uppsala!!!
Det blev vår i Uppsala i eftermiddag!
∼ ♦ ∼
I morgon kommer inget dagboksinlägg, men nån gång under påskhelgen återkommer jag. Den som vill se vad jag gör kan alltid kolla mina bilder på Instagram @tofflisen.
To be continued…
∼ ♦ ∼
*Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
En del böcker har mer tilltalande titlar och/eller kanske omslag än andra. 
Avslutningsvis… Jag har tänkt på andras och mitt eget bloggande. Det är skönt att skriva den här bloggen med inriktning på mig själv och i syfte att komma ihåg dagarna. Folk har tidigare blivit så uppretade på att jag skriver om dem – eller inte skriver om dem. Det senaste är att de suckar över att jag fokuserar på mig själv… Eftersom det inte händer så jättemycket i mitt liv är det jag bloggar om mest intressant för just… mig själv. Men visst kan jag bli lite avis på de gäng bloggare som så uppenbart har gått ihop. En av dem anger ett ämne och de andra hakar på och skriver om samma sak. De kommenterar så gott som uteslutande hos varandra, flera svarar inte på kommentarer. Och så läser nästan alla samma bok samtidigt. Ja, avis blir jag, men samtidigt känner jag att det kan bli väldigt likriktat och mindre intressant för mig att läsa dessa bloggar. Jag har följt några av dem under en tid. Nu slutar jag läsa vissa och fortsätter läsa de bloggar jag tycker innehåller välskrivna inlägg med texter som jag berörs av och fina bilder. Och jag kan bara igen och igen och igen säga att den som inte gillar eller intresserar sig för vad jag bloggar om här är inte tvingad att läsa. I övrigt när det gäller mitt eget bloggande kör jag på utan att ha nån större fanclub, enormt kompisgäng eller familj som läser, kommenterar och gillar. De som läser mina dagboks- och bokinlägg gör det helt frivilligt och kanske för att nåt av det jag skriver om intresserar dem. För att citera en boktitel… ”Mig äger ingen”…
Gå till Toffelprofilen
