Vem fan är Tofflan?
En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.
Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.
Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn
Senaste kommentarer
Läsvärt hos andra!
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
-
-
-
Tofflan på LinkedIn
Senaste kommentarer
Lösenordsskyddad: Onsdagen den 4 januari 2023: Laddar
Publicerat i Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt
Märkt Akademiförvaltningen, åskmoln, blodförtunnande, bra saker, gå på tå, glad, hålla andan, kors i taket, mål, ont, operation, outhärdligt, sitta stilla
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
Ett rödvin: Tocca Stelle Chianti Classico 2020
Ett inlägg om ett rödvin – från Italien.
Ett vin från en mycket gammal gård i Toscana.
Det blir allt svårare att hitta italienska rödviner som jag inte har smakat. Eller… de finns ju, men det är inte alltid en vill betala en miljon för en flaska. Vinet Tocca Stelle Chianti Classico 2020 betalade jag 181 spänn för när jag hittade det på Systembolagets tillfälliga sortiment. Vinet ska gå att beställa online.
Det här vinet är fylligt och strävt och har hög fruktsyra. Alkoholhalten ligger på 14 procent.
Vinet är odlat i Chianti i Toscana. Det är gjort på tre druvor: sangiovese, canaiolo och colorino. Vinrankorna är cirka 40 år gamla, men producenten Dievole (= Guds vilja) omnämns första gången redan år 1090 – när gården bytte ägare.
Systembolaget rekommenderar vinet till rätter av mörkt kött – lamm, nöt eller vilt. Jag och Anna drack det till smakrika ostar såsom stilton och cheddar och choklad. Det gick bra.
Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets doft och smak:
”Kryddig, nyanserad doft med fatkaraktär, inslag av körsbär, basilika, kanel, choklad, jordgubbar, pinjenötter och vanilj. […] Kryddig, nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av körsbär, kanel, basilika, jordgubbar, kakao, ceder, pomerans och vanilj.
Vinet är väldigt strävt, men också ganska surt. Det hade inte nån lång eftersmak och doften var inte heller särskilt slående. Till ostarna passade vinet bra, till chokladen passade det bättre. Kanske hade det passat bäst till en kraftig gryta..?
Toffelomdömet blir högt.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin
Märkt alkohol, alkoholhalt, basilika, beställa online, byta ägare, canaiolo, ceder, cheddar, Chianti, choklad, colorino, Dievole, doft, druvor, eftersmak, fatkaraktär, fylligt, Guds vilja, hög fruktsyra, italienskt, jordgubbar, kakao, kanel, körsbär, kraftig gryta, kryddig, lamm, mörkt kött, nöt, nyanserad, omdöme, passa, pinjenötter, pomerans, pris, producent, rätt, rödvin, rekommendera, sangiovese, smak, smakrika ostar, Stilton, strävt, surt, Systembolaget, tillfälligt sortiment, Tocca Stelle Chianti Classico 2020, Toscana, vanilj, vilt, vinrankor
Lämna en kommentar
Tisdagen den 3 januari 2023: Inte blir det som en har tänkt sig. Nånsin..?
Kära dagbok…
Nä, som rubriken säger, det tycks vara min devis att det inte blir som en har tänkt sig. Annas snälla mamma och jag åkte iväg på en second hand-runda. (Ja vi skulle handla lite på Rusta också.) Annas snälla mamma var på jakt efter en golvlampa. Tre ställen second hand-ställen åkte vi till, men ingen lycka. Vi såg bara nån enstaka ful, modern golvlampa, inte alls nån sån som Annas snälla mamma hade föreställt sig.
På Helping Hand såg jag dock ett urhäftigt spelbord. När man lyfte spelplanen hördes en speldosa. Inuti bordet låg schackpjäserna. Bordet hade gärna fått följa med hem, men tyvärr… Priset var lite för högt för att rättfärdiga ett köp.
Ett vackert spelbord…
…med speldosa och pjäser inuti.
Jag noterade också att nån från jobbet hade varit där och lämnat en kaffemugg. Fem spänn skulle Helping Hand ha för den…
Nån hade lämnat en kaffemugg från jobbet…
Annas snälla mamma passade på att kika på tavlor. Jag noterade att Helping Hand har väldigt många tavlor/affischer med London-motiv.
Telefonkiosker – och andra tavlor.
En dubbeldäckare.
The Londoner.
Vi tittade in till Jysk, men såg inget roligt där så vi åkte ner till Röda Korset i väntan på att Erikshjälpen skulle öppna. Inga golvlampor där heller. Ett gammalt fotografi fångade dock mitt intresse. Undra vilket paret var… Marilyn Monroe-huvudet hade jag gärna köpt, men inte heller det köpet kunde rättfärdigas.
Undras vilka dessa två är…
Det här ska i alla fall föreställa Marilyn Monroe.
Det blev sen bara en snabbtur till Erikshjälpen, för vi fick ingen parkeringsplats – parkeringen var full! Jag ställde mig vid sidan och vi sprang in för att kolla lampbeståndet. Nada!
Vi åkte hem till Annas snälla mamma i stället, fast där var det också svårt att få parkering. Jag lyckades till sist, dock. Och på vägen dit såg vi ett second hand-ställe som inte har öppet förrän på lördag. Vi bestämde att ta oss dit då och kolla efter golvlampa.
Jag blev bjuden på gott kaffe, grillad macka och mjuk nötkaka. Så mycket skulle jag inte äta eftersom jag skulle träffa en kompis i kväll och käka middag. Skulle. För det blir ju inte som en har tänkt sig. Ibland sätter livet krokben. Snopet, men förståeligt. Det blir ingen kompismiddag på lokal i kväll. Jag beundrade i alla fall Annas snälla mammas pusslande. Hon har kommit långt på sitt julklappspussel om tusen bitar och hon sa att det är ett sånt roligt pussel. Där träffade vi i alla fall rätt.
Grillade mackor, gott kaffe och kakor.
Se så långt hon har kommit på julklappspusslet!
∼ ♦ ∼
Jag åkte hem med två lådor kattmat. En står i källaren, en i skafferiet. Vad som händer i kväll? Tja, jag får väl softa med Lucifer. Det är inte så illa alls.
Jag blir väl hemma i kväll och softar med den här killen (Lucifer).
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Jobb, Personligt, Vänner
Märkt affischer, Annas snälla mamma, det blir inte som en har tänkt sig, dubbeldäckare, Erikshjälpen, föreställa sig, förståeligt, fotografi, golvlampa, grillad macka, Helping Hand, ingen lycka, julklapp, Jysk, kaffe, kaffemugg, katt, kattmat, kompismiddag, konst, lördag, livet sätter krokben, London-motiv, Lucifer, Marilyn Monroe-huvud, middag, mjuk nötkaka, par, parkering, pris, pussel, rättfärdiga, Röda Korset, Retromöbler, Rusta, schackpjäser, second hand-runda, snopet, softa, spelbord, speldosa, tavlor, telefonkiosk, The Londoner, träffa rätt, Uppsala universitet, urhäftigt
Lämna en kommentar
Måndag kväll den 2 januari och tisdag morgon den 3 januari 2023: Många känslor, ingen ro
Kära dagbok…
Igår kväll läste jag och läste och läste. Nog tyckte jag att jag läste många böcker förra året, men jag nådde inte upp till mitt mål om 100 böcker på Goodreads. Det blev bara 89. Här är några av dem på bild:
Några av de 89 böcker jag läste 2022.
Men igår – eller i natt, snarare – läste jag ut julklappsbok nummer två, den märkliga franska romanen jag fick av Annas snälla mamma. Vilken bok! Därefter blev det bokbyte till den senaste Ruth Galloway-boken, också den en jullklapp. Boken sägs vara den sista i serien. Det upprör mig!
Bokbyte från en märklig fransk roman till en brittisk deckare.
När Anna kom hem från jobbet tog vi lite vin och några bitar ost. Jag föreslog en dokumentär som vi missat, men som låg på SvT Play, Nelly & Nadine. Det var ett otroligt spännande program om två kvinnor som möttes i koncentrationsläger – och återförenades i fredstid. Ett barnbarn till en av kvinnorna hade börjat titta på några kvarlämnade papper och så rullades en kärlekshistoria upp. Det var mycket, mycket rörande!
Nelly & Nadine…
…en rörande kärlekshistoria om två kvinnor…
…som träffades i koncentrationsläger. Här Nadine vid frigörelsen.
∼ ♦ ∼
Tisdagsstart, dessvärre utan ro.
Det blev väldigt många känslor igår, många känslor som rev upp sår och tankar. Jag sov jättedåligt i natt, vaknade en gång i timmen och tittade på klockan. Larmet var ställt på åtta i morse, men klockan sju gav jag upp. Klev ur sängen och tömde kattpottorna som vanligt medan kaffet bryggdes. Gick och la mig en stund och läste och drack kaffe på sängen. Hittade ingen ro.
Nu ska jag sätta fart för jag ska träffa Annas snälla mamma. Vi ska åka på en liten shopping- och loppistur.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, HBTQ, Personligt, TV, Vin
Märkt alkohol, Annas snälla mamma, återförenas i fredstid, barnbarn, bokbyte, Det låsta rummet, dokumentär, Förinta, Goodreads, ingen ro, julklapp, kaffe, känslor, kärlekshistoria, koncentrationsläger, kvarlämnade papper, läsa, litteratur, mål, Nelly & Nadine, ost, rörande, riva upp sår, shopping- och loppistur, sova jättedåligt, SvT Play, tömma kattpottor, Tocca Stelle Chianti Classico 2020
Lämna en kommentar
Förinta
Ett inlägg om en fransk framtidsroman med tidsobundna teman.
Julklappsbok nummer två att bli läst var tegelstenen Förinta, en fransk framtidsroman av för mig nya författarbekantskapen Michel Houellebecq (jättejobbigt att stava hans efternamn). Med sina 632 sidor tänkte nog givaren, Annas snälla mamma, att boken skulle bli lite av en utmaning och ta en stund för mig att läsa. Jag passade på att börja läsa den när min vinterledighet stod för dörren.
Miljön är Paris, året 2027. Det är dags för presidentval. Då dyker en film av en skenavrättning av minstern och kandidaten Bruno Juge upp i sociala medier. Paul Raison, som är både hans vän och medarbetare, försöker ta reda på vem som ligger bakom filmen. Så sker några verkliga terrorattacker. Plötsligt är det Paul själv som är hotad. Samtidigt får Pauls far en stroke och han tvingas lägga sitt fokus på familjen. I samband med detta inser han hur långt ifrån han har kommit sin pappa och sina syskon – och sin fru.
Det här är egentligen ingen traditionell spänningsroman, utan mer en roman om existentialism och kärlek, tidsobundna teman. Jag grep mig an läsningen med öppna sinnen. Det var inte helt enkelt att komma in i handlingen, för just som jag trodde att jag hade gjort det sker nåt oförklarligt. Jag beundrar verkligen översättaren, för övrigt.
Det som gör boken extra spännande är att den börjar vid juletid, ungefär. Samma datum, fast några år tidigare, läser jag i boken att Pauls far flyttar till ett boende. Det är som om julen tvingar samman de här människorna, men också tvingar dem till eftertanke. Samtliga hanterar sina liv och kärlekar, men på väldigt olika sätt. Jag blir bitvis väldigt ledsen när jag läser. För det handlar om livet, framför allt, och döden, som hör till.
Toffelomdömet blir det högsta.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Film, Personligt, Sociala medier
Märkt Annas snälla mamma, översättare, beundra, boende, Bruno Juge, döden, efternamn, eftertanke, existentialism, får, Förinta, framtidsroman, fransk, fru, hantera sina liv, hot, ingen traditionell spänningsroman, jättejobbigt att stava, jul, julklapp, kandidat, kärlek, läsa, ledsen, litteratur, livet, med öppna sinnen., Michel Fouellebecq, minister, ny författarbekantskap, oförklarligt, omdöme, pappa, Paris, Paul Raison, presidentval, samma datum, skenavrättning, stå för dörren, stroke, syskon, ta en stund, tegelsten, tidsobundna teman, utmaning, vän och medarbetare, vinterledighet
Lämna en kommentar
En film: Hilma (2022)
Ett inlägg om en ny film om en spännande konstnär.
Vi är väldigt dåliga på att gå på bio, Anna och jag, trots att vi bor mitt i stan. När vi sen kommer iväg tycker vi att det är roligt och mysigt. På nyårsdagens kväll, den allra första kvällen 2023, gick vi uppför S:t Olofsbacken till Fyrisbiografen för att se filmen Hilma (2022).
Filmen handlar kort och gott om konstnären Hilma af Klint och hennes liv som konstnär. Hon var i mångt och mycket före sin tid, vilket naturligtvis komplicerade hennes yrkesliv. Vid sin sida hade hon dessutom två älskade, först Anna sen Thomasine. Helt uppenbart hade hon kärleksförhållanden med de båda kvinnorna. Lite smått galen mot slutet av sitt liv ber hon brorsonen att bränna tavlorna. Men hon ångrar sig och som tur är för eftervärlden brände brorsonen inte ett enda verk.
I filmen spelar mor och dotter Lena Olin och Tora Hallström den åldrade respektive den unga Hilma i pappan Lasses film. De gör det fantastiskt bra.
Toffelomdömet blir det högsta.
∼ ♦ ∼
Vill du se Hilma af Klints verk? Gör ett besök på Tate Modern 20 april – 3 september 2023. Eller läs Anna Laestadius Larssons roman Hilma. En roman om gåtan Hilma af Klint.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Film, HBTQ, Personligt
Märkt Anna, Anna Laestadius Larsson, åldrade, bio, bränna, brorson, dotter, eftervärlden, före sin tid, Fyrisbiografen, Hilma, Hilma af Klint, Hilma. En roman om gåtan Hilma af Klint, kärleksförhållande, komplicera, konstnär, Lasse Hallström, Lena Olin, mor, mysigt, nyårsdagen 2023, omdöme, pappa, roligt, roman, S:t Olofsbacken, smått galen, Tate Modern, Thomasine, Tora Hallström, ung, utställning, verk
Lämna en kommentar
Andra delen av årets första dag 2023: Bubbel och kaviar, bio och veganskt och ett glas med ostar till avrundning
Kära dagbok…
Chokladtomtar kan inte vara oätna när julen är slut.
Nyårsdagen var en lång dag, lika tråkig som långfredagen. Men jag fick göra både tråkiga och nyttiga saker och roliga saker. Att stödladda bilbatteriet är nåt jag gör ungefär en gång i månaden. Idag passade jag på eftersom jag ska ut med Annas snälla mamma på tisdag på en liten shoppingtur. Och medan jag gjorde det körde jag två maskiner tvätt – och fikade. Kom på att jag hade en ouppäten chokladtomte i sovrummet. Så kan en ju inte ha det när julen är slut (tack & lov!).
Nästa tråkiga sak var att laga mat, men det var verkligen min (o)tur. Och Anna valde ur skafferiet vilket gjorde det enkelt för mig. Det blev laxbullar, kokt potatis och blandade grönsaker. För att piffa upp måltiden serverade jag bubbel och kaviar, Kalles kaviar dock. Och Anna ville inte ha nåt bubbel, bara vanligt vatten.
Bubbel och kaviar på nyårsdagen. Och laxbullar…
Vid 17-tiden traskade vi över järnvägen uppför S:t Olofsbacken till Fyrisbiografen. Vi hade biljetter till filmen Hilma. Medan vi väntade på att få inta våra platser köpte jag vegansk choklad och konverserade en äldre, trevlig dam. Anna fick senare äran att ledsaga damen till sin plats i salongen. Det var biografens minsta salong, men det var bara mysigt. Vi intog två platser ganska långt upp, men rätt avskilda från övriga. Om filmen kommer givetvis ett separat inlägg under morgondagen. För då är jag ledig! Och ja. Jag ska vila mina onda händer, men lite kan jag ju skriva.
Många filmer på Fyrisbiografen.
Anna var lite skeptisk till vegansk choklad som biogodis.
Wefie i salongen…
…biografens minsta.
Filmen Hilma såg vi!
Hemkomna – efter att ha fått nyårskram av Nina! – fick jag mejl från Tate Modern – om Hilma af Klint-utställningen där som öppnar den 20 april och pågår till den 3 september. Vi missade utställningen på Moderna i Stockholm, så vem vet, vi kanske tar ett plan till London senare i år.
Vi kanske får flyga till London i år igen.
Nyårsdagen avrundades med var sin ostassiett, var sitt glas rött, en stunds läsning och ett par stunder vid datorerna.
Yummy! Fast… egentligen har jag alkoholstopp inför operationen.
∼ ♦ ∼
Ledig är jag som sagt i morrn. Jag ska försöka sova lite längre och läsa, men också göra några ärenden på stan. Annas snälla mamma och jag ska höras på telefon angående tisdagens utflykt.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Krämpor, Mat, Personligt, Vin
Märkt alkohol, alkoholstopp, Annas snälla mamma, ärenden på stan, blandade grönsaker, bubbel, dator, en ouppäten chokladtomte, fika, Fyrisbiografen, GW:s bubbel, Hilma, Hilma af Klint-utstälningen, järnväg, Kalles kaviar, kokt potatis, konversera, laga mat, laxbullar, läsa, läsning, långfredag, ledig, ledsaga, mejl, min otur, minsta biosalongen, mobiltelefoni, Nina, nyårsdag, nyårskram, nytta, ostassiett, piffa upp, rödvin, rolig, S:t Olofsbacken, shoppingtur, skafferi, skriva, sova lite längre, stödladda bilbatteriet, Tate Modern, tisdag, tråkig, trevlig äldre dam, tvätta, utflykt, vatten, vegansk choklad, vila mina onda händer
Lämna en kommentar
En film: Mordet på Orientexpressen (1974)
Ett inlägg om en film från 1974.
Agatha Christie producerade många deckare. Böckerna om hennes udda detektiver har lästs världen över. Många av böckerna har blivit film. På nyårsafton 2022 visade SvT Mordet på Orientexpressen (1974). Filmen har många år på nacken, men med den stjärnspäckade skådespelarlistan håller filmen även idag. Eller?
Det är kallt och vinter. Året är 1935 när Orientexpressen dundrar fram på sin väg mellan Istanbul och Calais. Ombord finns bland andra Hercule Poirot som genom sina kontakter har lyckats få en kupé i förstaklassvagnen. Det är det rika folket som reser. Men mitt i natten stannar tåget eftersom spåret blockeras av snö. De resande fortsätter att sova – utom mördaren och offret. Den senare, affärsmannen Ratchett, är mördad med tolv knivhugg. Problemet är bara att hans kupé är låst – inifrån. Vilket tur att Hercule Poirot är med på tåget.
Filmen, baserad på en bok från 1934, ger mig ett par fantastiska timmar. Det är lite roligt och ganska spännande – trots att jag både läst boken och sett ett antal filmversioner. Filmen är väldigt passande för en kall nyårskväll. Bland skådespelarna märks storheter som Ingrid Bergman, Lauren Bacall, Michael York, Sean Connery med flera och det gör inte filmen sämre. Framför allt de kvinnliga skådisarna är kanonbra. Ingrid Bergman får till exempel svamla lite på svenska.
Toffelomdömet blir det högsta. Det här är kult, liksom!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Film, Personligt, TV
Märkt 1935, 1974, affärsman, Agatha Christie, blockaras av snö, Calais, ett par fantastiska timmar, förstaklassvagn, ganska spännande, Hercule Poirot, Ingrid Bergman, Istanbul, kall nyårskväll, kallt, kontakt, kult, kupé, kvinnliga skådisar, Lauren Bacall, låst inifrån, lite roligt, litteratur, mördare, Michael York, Mordet på Orientexpressen, nyårsafton, offer, omdöme, passande, Ratchett, rika, Sean Connery, skådespelare, stjärnspäckad skådespelarlista, svamla, svenska, tolv knivhugg, udda detektiver, vinter
Lämna en kommentar
Nyårsafton 2022 och första morgonen 2023: Klackarna i taket eller Laddat batteri
Kära dagbok…
Det var inte precis klackarna i taket här på nyårsafton. Kropp och själ är inte på topp. En god nyårssupé blev det i alla fall. Anna fixade hummern finfint och en dessert som var väldigt söt och mäktig på pepparkakor, grädde och lemoncurd. Till förrätt åt Anna laxcheesecake och jag laxpaté. Efter hummern blev det havskräftor och räkor med chiliaioli, spetsad av Anna. I glasen var det P. Lex först, därefter GW:s bubbel.
Förrätterna och bubblet.
Hummer och amaryllis.
Hummern på tallriken.
Dukat för nästa rätt…
…räkor och havskräftor, men bara räkorna kom på bild.
Vi hade klätt upp oss och Anna var strålande vacker. Jag var nöjd att få använda den svindyra Fred Perry-skjortan jag köpte i London i juni förra året (2022) för första gången.
Jag och Brigitte Bardot, jag i min svindyra Fred Perryskjorta.
Vackra Anna.
Till desserten åkte emellertid hemmauniformerna på. Vi lämnade nya Matrummet och slafsade i oss i Salen medan jag såg Mordet på Orientexpressen från 1974 på SvT Play och Anna sov, mest.
Filmtajm…
…till desserten.
Vid tolvslaget skålade vi på balkongen och kollade in fyrverikerier över stadshimlen. Det var ganska lugnt. Jag sa att jag älskade Anna och till svar fick jag ”Ja.”
Jag tror att jag ska försöka se mindre i spegeln och mera framåt.
Jag ska se mindre i spegeln och mera framåt.
∼ ♦ ∼
Det sista jag gjorde innan jag släckte i natt och det första jag gjorde i morse var att läsa.
Det blev ovanligt sent för att vara jag igår. Klockan var närmare två innan jag släckte. Avslutade nyårsafton med att läsa, inledde nyårsdagen med samma lika. Och dricka kaffe. Ur Annas mugg… De Muminmuggar vi använder just nu är väldigt lika, så jag tog fel i morse.
Jag har satt bilbatteriet på laddning nere i garaget. Det är halvsoligt idag och jag skulle kanske behöva gå ut och ladda mitt själsliga batteri med ljus och luft. Jag har föreslagit en promenad för Anna, men ingen av oss är jättesugen. Vi ska ju ut i kväll och gå på bio för att se Hilma. Jag hoppar in i duschen i stället. Tvätta sig måste en ju göra om en ska på bio på årets första dag.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin
Märkt alkohol, balkongen, bio, chiliaioli, dessert, Förinta, förrätt, Fred Perry-skjorta, Fyrisbiografen, fyrverkerier, garage, gratinerad hummer, grädde, GW:s bubbel, havskräftor, hemmauniformer, Hilma, juni, kaffe, kärlek, klackarna i taket, klä upp oss, ladda bilbatteriet, ladda mitt själsliga batteri, laxcheesecake, laxpaté, läsa, lemoncurd, litteratur, London, Mordet på Orientexpressen 1974, muminmugg, nya Matrummet, nyårsafton 2022, nyårsdagen, nyårssupé, P. Lex Prosecco Brut, pepparkakor, promenad, räkor, salen, se mindre i spegeln och mera framåt, skåla, sov, strålande vacker, svindyr, SvT Play
Lämna en kommentar
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 