Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Ja det var ruggigt väder igår och nån jord hade inte levererats till Slottsträdgården. Vi droppade bara av sättpotatisen som Anna köpte. Idag skulle hon dit igen för att kolla läget och städa lite. Vi blev ganska frusna igår, så var sin snaps till sillen fick värma oss. Första maj avslutades med C More och de två sista avsnitten av senaste säsongens Morden i Sandhamn. Inget lyckligt slut, kan jag varna om.

∼ ♦ ∼

Tisdag och veckans första arbetsdag. Jag kom iväg tidigt, men hade glömt kolla väderappen. Fast den är egentligen inte särskilt pålitlig. Ibland kan jag se ut genom fönstret, förstås, men vissa dar ser jag inte om det regnar eller inte. I morse regnade det lätt. Vinden var kall. Termometern visade en två, tre grader. Jag var glad att jag lyckades gräva fram en riktigt tjock tröja ur garderoben innan jag stängde dörren till sovrummet.

Vägen till jobbet var ganska tom. En del människor såg jag, men det var förvånansvärt lite folk och trafik. Det är ju en kort arbetsvecka för kontorsfolk. Kanske många har tagit ledigt? Tisdag, onsdag och torsdag jobbar jag på jobbet, fredag blir det jobb från Main Street när jag har fått bilen åter från service.

Företag längs med Drottninggatan, min promenadväg i morse till jobbet.

Jag traskade tråkvägen genom stan, Drottninggatan upp mot Carolina Rediviva. Noterade att där fanns många företag. Idrottsskadecentrum är ett av dem och där utanför står ofta taxibilar. Själv vänder jag mig till Muskelcentrum vid Fyristorg om/när jag får problem med ryggen eller fötterna. Jag har en fantastiskt duktig naprapat där, en ung norsk kille som trots sin låga ålder verkligen kan sitt arbete. Det är inte bara en gång jag har kommit haltande och stapplade dit och lämnat honom småspringades eller nästan flygandes. Tack och lov har jag inte så ofta problem med rygg och fötter längre. Det beror nog på att jag står och jobbar numera i stället för att sitta, men också för att jag simmar hyfsat regelbundet och även har gått ner i vikt.

Nya hjälpmedel för den opererade handen.

Nu är det som bekant i stället händerna som bråkar. Jag gör mina övningar och använder de hjälpmedel jag har fått från handkirurgen. Men det går långsamt. Tummen i den opererade handen känns bättre, nu är det långfingret som är stelt och gör ont. Det tränar jag med ett par speciella övningar. En liten ”stödstrumpa” för det fingret är ett riktigt bra hjälpmedel när det gör ont. Nånting som tyvärr fortfarande är jobbigt är att jag tappar saker, ibland helt oförklarligt och lätta saker. Igår tappade jag till exempel tandborstmuggen. Tur att det inte var vatten i den – och att den är av metall och inte porslin.

På förmiddagen vände vädret en del och solen tittade fram. Men det blev ändå inga riktiga varmgrader som när vi var i Nora. På hemvägen kom det några korta skurar. Inne på jobbet är det lika kallt som vanligt dessutom. Idag var massor av mina arbetskamrater på plats. Det fanns nästan inga lediga skrivbord. Jag kände mig nöjd att jag var på jobbet tidigt så att jag slapp släpa hjälpmedel till annan plats. Har bland annat en astung – och rätt skitig – fotpall… Det är sagt att det ska bli fasta platser på avdelningen. Det ser jag fram emot. Då borde en kunna lämna kvar lurar, sladdar, förlängningsdosor, musmattor, handlovsstöden i gelé (också astunga) med mera kvar på sitt skrivbord.

Dagens lunch blev… nej, inte sill, men annan fisk i saffranssås och med rotsaker i såsen samt ris. Mitt sällskap var substantivboken, passande gul till såsen. Det var inte många sidor kvar i den. Jag orkade inte äta upp hela portionen. Däremot hade jag tid att läsa ut boken. Nu ska jag läsa en historisk dokumentär som jag har lånat av Anna. Bokbyte på lunchen idag alltså.

Saffransgul bok till fisk i saffranssås.

Bokbyte från substantivbok till en historisk dokumentär, ytterligare en gul bok.

∼ ♦ ∼

Av nån anledning gjorde jag på lunchen idag en sökning via nätet på en grav. Det visade sig att min släkting inte låg kvar där. I stället vilade nån Mohammed där. Det hette inte min släkting. Så märkligt, men det är typ 20 år sen jag var till graven. Tänk så det kan bli.

∼ ♦ ∼

En vackert röd bok, men ganska tung.

På jobbet hittar jag ibland böcker jag lånar hem. Häromdan såg jag en spännande tjock röd bok. Strindbergs lilla röda: boken om boken och typerna av Annika Borg och Nina Ulmaja. Den såg så otroligt vacker ut. Dessutom har August Strindberg alltid roat mig. Jag googlade även på denna. Det visade sig vara skriven av en av våra forskare. Boken utlovas ge läsaren en nördig och allmänbildande resa genom bokens, typografins och läsningens historia. Just nu känns den lite för tung för att släpa hem, men kanske att jag lånar och läser den under semestern. Och semester har jag för övrigt fått beviljad, för som det verkar blir det ingen operation av vänsterhanden före sommaren.

Utöver detta har jag också vid datorn nätshoppat kontaktlinser. Jag upptäckte att de var på väg att ta slut i mitt förråd.

∼ ♦ ∼

På Main Street lyste Anna med sin frånvaro när jag anlände. Hon var kvar i Slottet, så jag bäddade, gav katterna mat, tömde kattpottorna, startade diskmaskien  och bryggde kaffe. Jag slog en signal till henne och hon hade slitit med städning inne i Slottet hela eftermiddagen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.