Ett inlägg om en lånad bokreabok.

Det blev inte så mycket inhandlat på årets bokrea för min del. Men Anna köpte några böcker. En av böckerna som jag har sett – och hört! – henne läsa med stor behållning var Helena Merrimans bok Tunnel 29: Den sanna historien om den osannolika flykten under Berlinmuren. Den bad jag att få låna och har nu själv läst.

Den här thrillerdokumentären handlar om spänning, spioner, kärlek och svek i det kalla krigets Berlin. En ung student, Joachim Rudolph, riskerar allt när han i september 1961 flyr från diktaturens Östberlin till Västberlin. Året därpå är han på västsidan och tar en spade för att gräva en tunnel och på så vis hjälpa andra människor till friheten. Tunnel 29 är en berättelse om modiga människor, en spion som förråder dem och ett amerikanskt TV-bolag som stöttade räddningsaktionen ekonomiskt.

Som många böcker baserade på sanna historier om tuffa människoöden och umbäranden är det tydligt att bokens huvudperson har blivit intervjuad av författaren. Jag säger inte att det är fel, men det gör understundom berättelsen hoppig. Det kan handla om hopp i tid eller hopp i känslor och fakta. Samtidigt tror jag att den här boken hade varit för tung om den blivit skriven mer ”rakt upp och ner”. Kapitlen är korta och det gillar jag, som ibland läser när jag har begränsat med tid. I den här boken är det väldigt bra eftersom jag som läsare inte skulle orka läsa för långa stycken om de inblandades vedermödor. Jag behöver läsa lite, lägga boken ifrån mig och reflektera. Sånt underlättas av korta kapitel. Ändå läser jag den här boken relativt snabbt. Den beror på att berättelsen är engagerande och viktig, men också att boken är välskriven och skriven på ett läsvänligt, nästan filmiskt sätt.

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.