Kära dagbok…

Vin lugnar mitt hjärta.

Torsdagskvällen blev… konstig. Jag försökte smälta det jag var med om på läkarbesöket, den information jag fick och den tydlighet som den senaste doktorn i raden visade. Det var inte så smart att sätta ut digitalis och samtidigt minska dosen betablockerare rejält. Därför skulle jag öka dosen betablockerare med det dubbla och det gjorde jag från och med igår kväll. Vi får se vad det gör för det allmänna tillståndet och om jag blir mer illamående och yr igen. Jag har känt en del på förmiddagen, faktiskt, men det kan vara psykiskt. Det är ändå viktigast att komma till rätta med hjärtat.

Märkligt nog gjorde informationen mig inte rädd. Hjärtat ska ”fixas” först och jag har rejäl förtur nu. Det innebär att konverteringen kan bli vilken dag som helst, nästan, inklusive förberedelsetid eftersom behandlingen sker under narkos. Efter det blir det skiktröntgen av magen och så småningom operation av venerna i benen. Äntligen var det en doktor som fattade att största problemet för mig inte är att venerna/benen är fula utan att de är sjuka och gör ont och behöver åtgärdas. (PS. De värden som indikerar att jag har en infektion eller liknande i kroppen kan få sin förklaring genom skiktröntgen. Eller också inte.)

Jag bröt inte ihop alls utan åt Annas goda mat och drack ett och ett halvt glas vin. Det lugnade.

Annas goda mat igår kväll igen.

Vi hittade en ny serie på TV4Play som vi började titta på, australiensiska Riptide. Fyra delar om 45 minuter vardera plus en jädra massa reklamavbrott är OK. Serien handlar om en kvinna vars man plötsligt försvinner när han är ute och surfar. Troligen har han drunknat, men många personer i kvinnans närhet beter sig märkligt och tittaren undrar om mannen har blivit mördad. Jag var, med rätta (?), till exempel misstänksam mot… nä, nu ska jag inte berätta mer utan vill du se den, kära dagbok, så gör det.

Drunknat? Mördad? Eller?

∼ ♦ ∼

Fredagen inleddes för min del med kattpottömning och vägning. Det är en fördröjning på siffrorna från vågen, men, jag har gått ner i vikt några hundra gram igen. Fettprocenten i kroppen har ökat med 1,4 procent och muskelmassan minskat med lika mycket. Bentätheten var samma som förra veckan, medan BMI minskat en tiondel. Vattenprocenten var en procent lägre idag jämfört med förra fredagen. Så… Jag äter och svullar betydligt mer nu och ändå går jag ner i vikt (om än lite varje vecka). Viktnedgången är ett av skälen till den kommande skiktröntgen.

Jobbmässigt den här dan fanns allt från möten till korrekturläsning av nyhetsbrev och genomläsning av andras texter på agendan. På lunchen gick jag iväg för att handla nåt ätbart till kvällen och en del annat som behövde bli införskaffat. Jag började må illa och bli yr redan i morse, men ibland hjälper det att försöka äta. Och då vill jag gärna äta nåt gott. Dessutom köpte jag läskande transbärsdricka.

Givetvis hade jag hjälpredorna till hands. Citrus hjälpte till att plocka upp matvaror ur Dramaten formerly known as Roland. Sen blev hon helt slut och behövde kasta sig på mattan i Matrummet.

Det går undan när Citrus hjälper till.

Sen måste hon snabbt vila också.

Jag slängde fram snabblunch och hann väl läsa två sidor innan lunchen plötsligt försvann. De jobbar i par, Lucifer och Citrus, och la sig helt enkelt till rätta. På min lunch. (Ser det ut som. Fast det gjorde de inte.)

Snabblunch hemma.

Men var tog lunchen vägen? Lucifer och Citrus jobbar i par.

Citrus ”jobbade med” rosorna.

Sopor forslade jag bort på förmiddagsrasten, sopade hallen och hej och hå gjorde jag flera gånger under dan. Jag har påbörjat helgens städning i kväll med att gå med dammvippan och torka av i badrummet. Katterna och jag är ensamma. Jag är ju bara ledig två dar i veckan och det är synd att säga ledig. För det mesta går åtminstone nästan alltid en hel dag bort till städning, tvätt, handling och annat hushållsarbete som inte är den vila jag behöver. Hur kommer jag till rätta med det..? Anna jobbar inte bara i kväll utan också resten av helgen och hennes två lediga dar i veckan har hon ägnat bland annat åt matlagning och Slottsträdgården. Vår femtonde förlovningsdag gav jag henne rosor, men det är knappt så att hon har njutit av dem. Igår noterade jag att de slokade och försökte ”räta upp” dem med nya snitt och hett vatten. Citrus, däremot, struntar i om rosorna nickar, hon är väldigt intresserad av dem ändå. Vasen forslas mellan Salen och sovrummet. I det senare rummet är det kattfritt (i princip).

Fredagsmiddagen blev en matlåda från Korgtassen. Helt OK! Nu står jag mig till 21.30 när jag ska hämta hem Anna från jobbet i bil. Vi ska äta några bitar ost och ta ett glas rött då.

Matlådemiddag från Korgtassen med kyckling, wokade grönsaker och cole slaw.

∼ ♦ ∼

Jag har börjat garderobsrensa.

Men nåt roligare än att städa och tvätta vore kul att göra i helgen. Läsa blir det säkert och jag har lovat mig själv att ta promenader för att få ljus (?!) och luft. Inspirerad av Anna ska jag rensa i mina garderober. Vissa delar går nog lätt och snabbt, andra kanske tar längre tid (kläder måste provas). Jag har faktiskt börjat och är klar med tre lådor och ett hyllplan. Bara det att jag inte orkar så mycket mer, jag blir fort väldigt trött och flåsig.

Den höjda medicindosen påverkar mitt mående via biverkningarna, förutom att hjärtat kanske inte orkar att slå mer och lägger av. Smällar och oro en får ta med förmaksflimmer i hjärtat, ståendes i vårdkö.

Under tiden har jag letat fram min gamla gosedjursnalle, den som jag nästan dränkte i mina tårar när jag skilde mig för många år sen. Den kommer till rätta som  tröst nu. (Ingen bild på den, det är för privat.)

Citat om tröst av Kresley Cole, ur Thomas Eriksons bok Omgiven av psykopater.

∼ ♦ ∼

Lite glad är jag ändå i tanken. En av mina vänner har blivit mormor för första gången till en Frej. Tur att andra får barnbarn när jag själv inte kan få det. (För barnbarn krävs barn och jag har aldrig varit nån egentlig barnmänniska.)

∼ ♦ ∼

Livet är kort.