Kära dagbok…
Vi hade lovat oss att vara hemma hela söndagen och det var vi. I alla fall jag. Fästmön tog promenad, men sen softade vi hemma hela dan. Det var väldigt skönt att ta det lugnt, läsa lite, skriva, slappa och äta gott.
Jag gick till sängs i skaplig tid eftersom jag skulle upp och jobba idag, men jag hade jättesvårt att sova…
Här kommer nu ett inlägg med text och bilder från den femte dagen på Englandsresan!
∼ ♦ ∼
Söndagen den 19 juni
Cooked breakfast på söndagen!
Idag hade vi just inga planer mer än middagen med Tom, min engelska släkting, fifth cousin med min pappa. Vi gick upp och åt cooked breakfast – och lite till. Så gott, även om jag ju numera sen länge varken äter bacon eller korv. Stekta tomater, svamp och äggröra med rostat bröd är också gott.
Vi traskade iväg på förmiddagen. Anna hade några saker hon ville kolla in. Det första målet var en kyrkoruin som låg mitt i smeten, S:t Dunstan in the east. Helt fascinerande byggnadsrester som nu tagits över av grönska i form av träd, buskar, gräs och blommor. Vi var inte ensamma där, utan många turister hovrade och fotade hej vilt, somliga mest sig själva…
Nästa mål var S:t Paul’s cathedral, en ”levande” kyrka, så att säga. Men först passerade genom söndagsstängda Leadenhall market – det ska vara öppet på söndagar, men vi kanske var tidiga.
Det var ömsom varmt, ömsom kallt och det blåste och regnade av och till. Det blev tröja av och tröja på. Vid S:t Paul’s var det emellertid skönt och vi satt en stund på en bänk och jag vilade min onda fot.
Vi gick över Millennium bridge och rätt som det var stod vi utanför Tate Modern. Där tittade vi på en del konst som inte direkt tilltalade mig. Den enda utställningen som Anna ville se var tyvärr utsåld. Men fikat var gott – trekantsmackor, chips och kaffe.
Vi gick södra sidan tillbaka och passerade fler ruiner – och en tortyrkammare. Vi stannade på The Vault och tog var sin drink. Jag fick en perfekt Tom Collins!
Det blev broöppning medan vi packade.
Hemma på hotellet packade vi det som gick att packa, laddade mobilerna och slappade. En kvart efter klockan 18 traskade vi över Tower Bridge, till restaurangen The Ivy, för att träffa Tom.
Maten var inget särskilt och jag fotade bara förrätten, men atmosfären på restaurangen var… annorlunda. I taket klättrade en murgröna, en ivy. Hoppas den inte var giftig. Servitörerna talade obegriplig engelska, dock. Ingen av oss fattade vad de sa.
Men mötet med Tom var förstås det viktigaste och även det bästa. Vi utbytte presenter – jag fick jubileumsfrimärken och han en torkhandduk med delar av svenska nationalsången på.
Vid 21-tiden bröt vi upp. Jag kände mig trött och nöjd och glad efter mötet med Tom. Nu blir det extra roligt att mejla eftersom vi har träffats.
Vi bröt upp vid 21-tiden.
∼ ♦ ∼
I morrn blir det en tidig start. Tåget norrut går vid tio-tiden. Slutdestinationen är Ilkley där vi ska besöka Annas snälla dotter och Boy Wonder innan vi flyger hem på onsdag från Manchester.
Nu är det sista natten i London…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Ni har verkligen hunnit med mycket, fina byggnader i London. Har inte varit där själv
Förstår att det måste ha varit riktigt roligt att träffa släktingen irl 🙂
GillaGilla
Väldigt blandad arkitektur, nytt och gammalt. Ganska… häftigt, faktiskt…
Jaa, och Tom var så himla lik min pappa!!! Det var läskigt…
GillaGilla
Det syns att ni är släkt när jag tittar efter 🙂
GillaGilla
Men han är mest lik min pappa, det varså märkligt när jag såg Tom. Och verkligen så synd att pappa och Tom aldrig fick träffas.
GillaGilla