Kära dagbok…

Så skönt att kunna läsa en stund och dricka kaffe på sängen i morse.

Det gäller att försöka peppa upp sig till midsommar. Vi mår i alla fall inte sämre, men det är drygt med förkylningar och feber på sommaren. Det har blivit en hel del vila, småslummer och softande. Så skönt att kunna läsa och dricka kaffe på sängen igen! Tack vare nässprej kan jag andas både när jag är vaken och när jag sover. Och så kör vi på brittiska alvedon. Idag har vi inte feber nån av oss, men eftersom jag skulle gå och handla tryckte jag i mig en för säkerhets skull. Jag kompletteringshandlade ett par burkar sill med med mera. 

Det är ju midsommarafton i morrn och tanken var att vi skulle fira på Slottet med Slottsfrun. Det ska vi också göra, men det blir lugnt firande i Slottsträdgården. Inget skenande runt nån midsommarstång utan bara lite sill och potatis, en snaps eller två. Bilen tar vi dit och sen hämtar jag den på midsommardagen. Vi tar taxi hem, troligen. Detta förstås under förutsättning att vi inte mår sämre. 

Men nu en glad nyhet: en oss närstående person har fått ett efterlängtat och positivt besked idag. Jag visste att det skulle gå bra, men personen var klok nog att inte ta ut nåt alls i förskott. Ett stort grattis till J och vi ser fram emot att se er i Göteborg!

Jag skulle vilja fira ordentligt, men vi fortsätter att ta det lugnt. Det blir lättfixad middag idag – grillad kyckling och grekisk sallad med tzatziki.

∼ ♦ ∼

Nu kör vi andra Englandsdagen, en dag som omfattade ett besök på Towern, Daunt Books och en ABBA-resa.

∼ ♦ ∼

Torsdagen den 16 juni

Hotellfrukosten var som alltid – snurrig första morgonen. Men tack och lov var kaffet gott! Vi hade varit uppe sent och behövde koffein.

Hotellfrukost med gott kaffe.

Planerna för dagen var, till skillnad från kvällen, inte bestämda i förväg. Vi inledde med ett tre timmar långt besök på Towern bland såväl snoriga och högljudda ungar som kronjuveler. Tyvärr fick vi inte fota juvelerna och ungdomarna hade vi klarat oss utan. Inträdet var dyrt, men det fanns mycket att se. Ändå såg vi inte allt. Vilken fantastisk byggnad Towern är där den ligger omgiven av Themsen och modern arkitektur. Att den är så bevarad… Lite lunch och shopping hann vi också med på Towern.

Anna tar en ganska värdelös karta över Towern.

Anna är tortyrsugen…

Ett Towertorn.

Towern…

På väg till kronjuvelerna i Towern.

Här inne finns de, kronjuvelerna.

Det måste vara varmt om huvet med björnskinnsmössa…

Folk och fä på Towern.

Towern med modern arikitektur bakom.

Typisk brittisk lunch på Towern – öl, vin, kaffe och muffins.

Anna i souvenirshoppen.

Drottning Tofflan blev krönt.

Det fanns korpar på skyltar i Towern…

…och livs levande korpar…

Anna inne i Towern.

En svart telefonkiosk fanns det på området.

Det firas med Union Jack-vimplar.

En bit av Towermuren.

På vägen hem från Towern låg dessa restaurangglasbubblor vid Themsen. Minst 4 000 spänn var en tvungen att äta för om en skulle boka en bubbla…

Min Towershopping: två små pennor och en tischa.

Towern – och lavendel. Rätt vackert, eller hur?

Vi gick ”hem” och vilade en stund innan vi gick ut igen, denna gång med ett litterärt mål. Men på vägen dit fotade jag en massa hus. London har onekligen en spännande blandning av gammal och modern arkitektur…

Modern arkitektur i London.

Glasbyggnader är ganska vanliga på Londons gator.

Här tornar en modern byggnad upp sig bakom äldre hus.

Spännande och spetsigt i glas.

Anna beundrar den spetsiga arkitekturen.

Frimärksföreningen flaggar mitt i London.

Glaspalats (?) på Londongata.

Det litterära målet var Daunt Books på Cheapside. Himmelriket i miniatyr för en boktok. Trevlig personal, som bland annat hade en bok om Tove Jansson på display. Daunt Books är en bokhandelskedja med många affärer. Den vi gick till var inte den största, men det spelade ingen roll. Två böcker köpte jag – varav en stod på min inköpslista.

Vi besökte Daunt Books på Cheapside i London.

Ett himmelrike i miniatyr för en boktok.

En Tove Janssonbok fanns att köpa.

Men det blev dessa två, varav den till vänster stod på inköpslistan.

På hemvägen åt vi thaimat hos Wagamama. Annas var för stark, min för mild. Ölen var bäst, för svetten rann. Jag hade inte LP-skivor under armarna, men väl CD-skivor.

Kycklingrahmen hos Wagamama var lite för mild för mig, ölen var bäst.

Uppfräschade och omklädda gick vi från hotellet snabbt, för i kväll hade vi en tid att passa – klockan 18.30 på ABBA Voyage-arenan. Där mötte delar av Annas familj upp. En öl tog jag före showen. Tyvärr fick vi vare sig filma eller fota showen. Men den var häftig. Hur kan man ens göra sånt här? Samtidigt tyckte jag att vissa delar mest handlade om att charma en yngre publik. Då tänker jag på den animerade filmen. Men det var inte alls nödvändigt, för medelåldern i publiken var ganska hög och närmare min. Snygg show annars, Agnethas berömda rumpa var lika fin som för 40 år sen. Fast när Frida slängde med benen kändes det inte helt… riktigt – hon går ju med käpp numera.

ABBA Voyagearenan i London, exteriör.

Inne i ABBA Voyagearenan före showen.

Hemresan tog lite tid, för vi gick en del kringelikrokar och omvägar. Till sist nådde vi hotellet och rummet och kunde vila föttarna. Vi avslutade med ost, vin och choklad. Det var vi väl värda, för i alla fall hade jag slagit såväl steg- som längdrekord.

Jag slog steg- och längdrekord den här torsdagen i London!

∼ ♦ ∼

I morrn klockan elva ska vi träffa Annas familj på Victoria station för gemensam avfärd till Brighton. Så otroligt synd att Kiera och hennes partner åkte till Skottland just idag…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.