Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Guldkanter ibland, grumligt vatten andra gånger.

Guldkanter eller bara grumligt vatten… Jag är en sån som påverkas väldigt mycket av omgivningen, stämningar och folks humör. De senaste dagarna har folk runt omkring mig varit ganska uppåt. Då blir även jag det. Sen finns det ett fåtal som skapar negativitet på olika sätt och det är i sig lite kämpigt när jag annars känner mig ganska glad. Jag har inget som helst intresse av att analysera andra. Att jag själv har en brist i att vara alltför inkännande är inte nåt jag tycker är kul. Men det är ju mitt problem och ingen annans. Jag tränar för övrigt varje dag på att vara vuxen, försöka sluta bli så påverkad och även att hålla masken. Det kan jag tala om, kära dagbok, är jävligt jobbigt och dränerar mig på energi ibland. Så jag fortsätter på linjen att försöka undvika personer och situationer som påverkar mig allt för mycket negativt. Därmed inte sagt att jag sticker huvudet i sanden eller agerar som en tonåring fast jag har varit vuxen i många, många år. Men… jag jobbar med att inte ta andras skit. Den får de sortera och slänga i rätt sopkärl själva. Med detta sagt visar jag gårdagskvällens guldkant: två mini-glassar till kvällskaffet och en födelsedagsbok som får mig att skratta trots att den är ganska teoretisk egentligen.

Mini-glassig guldkant igår kväll.

Utöver detta trevliga inslag under gårdagskvällen såg vi första avsnittet av nionde säsongens Svenska fall. Asså jag fattar inte… Det är helt obegripligt hur folk kan… mörda personer de har levt med och kanske älskat. Usch!

∼ ♦ ∼

Jag har inte bara späkt mig den gångna veckan.

Idag är det fredag och som alltid när det är möjligt startar fredagar med vägning för min del. Jag har slarvat mycket den här veckan: pizza till lunch en dag, nötter, öl, ett glas rött och drink en kväll och så två mini-glassar igår kväll. Jag lyckades stå emot godisskålen vid utbildningen igår, men till kvällen släppte jag alltså alla hämningar. Nu blev emellertid resultatet rätt OK ändå. Jag har gått ner 300 gram. Kroppsfettet har minskat två procent och muskelmassan har ökat 2,2 procent. Benmassan har ökat en tiondel. Mängden vatten i kroppen var 1,4 procent högre än förra fredagen. BMI har minskat en tiondel. Slarv eller inte, siffrorna visar att jag ändå har gjort bra ifrån mig. Jag känner dessutom en glädje över att jag inte har späkt mig enbart utan även njutit – trots att jag skriver att jag har slarvat.

∼ ♦ ∼

Natten var sisådär. Det kliade överallt på kroppen, inte bara på myggbetten. Dessutom hade jag hjärtklappning som vanligt. En dag tror jag att mitt hjärta bara får nog och ger upp.

I morse var det svalare än igår, men jag hade tröjan över en kortärmad jeansskjorta och frös inte när jag gick till jobbet. Frös gjorde däremot systemet för vårt intranät. Detta innebar att min artikel om universitetets vin inte kom ut förrän runt 8.30. Nåja, det har varit promotion hela dan idag, så det var säkert ingen som saknade min text.

Jag tog vägen över stan i morse igen och noterade att det var fullt av personer som rensade ogräs bland kullerstenar och plattor på gågatan. Ibland undrar en vad kommunen lägger pengar på. Ganska ofta ser jag fimpar och skräp ligga på marken i flera dar. En krossad ciderflaska har jag noterat på ett ställe i över två veckor. Vore det inte liiite bättre om..? Tja, du fattar vad jag tänker, eller hur, kära dagbok?

Ogräsrensning på gågatan. Fimpar och glas ligger kvar.

Det blev fisk till lunch idag. Jag har nästan läst ut boken som var mitt sällskap. Det blir nog nånting helt annat efter den. Kanske blir det bokbyte i kväll.

Fisklunch och nästan utläst bok.

Eftersom det är fredag gick jag och köpte mig både nåt gott att läsa och nåt gott att tugga på efter jobbet. Böckerna var dels en nyutkommen deckare av en Uppsalaprofessor, dels en pocketbok om en katastrofal middag. Anna jobbar i kväll, så Tisslingarna och jag ska bara vara på Main Street. Och kanske blir det nån bit ost och nåt glas rött lite senare. Under tiden tvättar jag och hoppas att även diskmaskinen orkar fullfölja ett helt jävla program utan att pipa.

Fredagsgott i form av en nyutkommen bok av en professor och en bok om en katastrofal middag.

∼ ♦ ∼

I helgen är det visst pingst. Hänryckningens tid. Den helige Ande(rs) var i farten. Sen vi tappade annandag pingst i svenska almanackan går helgen mest spårlöst förbi eftersom den ändå inträffar på en lördag och en söndag. Anna jobbar och jag själv har inga större planer. Det är också Mors dag på söndag, men jag har ingen mor i livet att fira, så även den dan går mig obemärkt förbi. Eller nästan. Anna hade föreslagit middag på lokal för sin mamma, men Annas snälla mamma föredrar att bjuda oss på middag hemma hos sig. Det låter trevligt, tycker jag. På måndag har jag namnsdag. Den sista som firade mig den dan var min mamma. Inget firande på måndag heller, alltså. Eller… jag kanske har köpt mig nåt till tröst, det brukar funka. (För förutom avsaknad av mamma att fira och nån som firar mig har jag fått avslag på en ansökan som jag hade hoppats skulle ge mig lite… space.) Jag ska också köpa kattmatslådor i helgen, men dessa har inte lika roligt innehåll. Förresten… jag har två paket som ska lämnas vidare – jag får ett av dem på måndag.

Två paket som ska lämnas vidare senare.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.