Ett inlägg om en bok.

Att Marianne Cedervall skriver både spännande och roligt vet vi som har läst hennes böcker om Hervor och Mirjam. Efter den serien hoppade jag glatt vidare till böckerna om Anki Karlsson, även dem med Gotland, Sveriges svar på Midsomer (ja, det börjar väl bli liiite tjatigt nu, men…), som miljö. Idag läste jag ut den andra delen i serien, Låt det som varit vila, en julklapp från Fästmön. Tack, älskling!

Nu är det november och det ska bli tryffelfestival i Mullvalds. Anki Karlsson får besök av sina väninnor från fastlandet. Bland annat ska de delta i tryffeljakt med hundar, men också äta och dricka gott och umgås. Ankis ”kompis” Tryggve får också besök av syster och svåger med manlig vän, en person som en av Ankis väninnor blir särskilt förtjust i. Men som sist händer det förstås otäcksheter. Under middagen efter tryffeljakten ramlar en av gästerna ner död. Och det verkar inte vara nån naturlig död, utan förgiftning. Mordoffret var ingen omtyckt person, vilket innebär att flera av gästerna har motiv att mörda. Tryggve, pensionerad polis, och Anki kan förstås inte låta bli att nysta i fallet lite på egen hand.

Efter fjärde kapitlet trodde jag mig kunna gissa såväl mordoffer som mordvapen. Jag hade fel på båda. Och det är det som är en av den här bokens riktiga fördelar: den håller spänningen uppe genom att läsaren i sin tur hålls lite på halster. Läsaren får inte vet allt.

Visserligen inträffar ett mord, men boken faller ändå inom genren feelgooddeckare. Här frossas till exempel i en hel del mat, liksom relationer. Ytterligare en fördel med boken är att det blir lagom frossande Jag gillar när det är lagom och jag gillar när jag får försöka gissa och lista ut – och misslyckas! Däremot gillar jag inte korrekturfel i dyra, inbundna böcker. Jag hittade ett antal i denna.

Detta till trots blir omdömet det högsta. Jag längtar redan till den tredje delen som jag tror kommer ut nästa månad (mars 2017).

Så här tyckte jag om första delen i Anki Karlsson-serien:
Av skuggor märkt

Livet är kort.