Kära dagbok…

Det gäller att inte missa himlen!

Det gäller att inte missa att himlen är blå där uppe. Se himlen, se hur de gröna träden avtecknar sig mot det blå som för mig är oändlighetens färg. Där uppe… Men som så ofta går jag med nosen i backen och har tusen saker på gång. Inget får glömmas, för det kan bli problem. Vi hade till exempel glömt att stänga av vattnet i Slottsträdgården i söndags. Det var inte bra eftersom ”pistolen” på vattenslangen är glapp. Nu gick det bra och inget åvatten läckte ut. (I vart fall inga mängder.)

I morse skulle jag tömma pottor, sopa, ge katterna mat, duscha, klä på mig, äta frukost, borsta tänderna, bädda, komma ihåg att stänga sovrumsfönstret, ta med påsen med kattskit för att slänga den och låsa båda låsen. Kaffebryggaren har jag hittills aldrig glömt att stänga av, inte heller i morse. Jag anlände till jobbet typ tre minuter senare än vanligt. Och det var ju bra. Mindre bra var att jag börjar en vardag med stress. Det räcker med den som brukar bli på jobbet.

På förmiddagen idag fortsatte jag min campusturné med ett besök på BMC. Besöken ingår i ett projekt jag jobbar med. Prata och föra dialog går nämligen bra, men jobba för mycket vid datorn går mindre bra (för händerna). Jag hade verkligen tur med vädret. Prognosen var att det skulle bli årets hittills varmaste dag. Det blev det. Extra trevligt var det också att träffa en arbetskamrat från min förra avdelning. Nu blev det ingen väntan och ingen tyst stund, så jag fotade ingenting inifrån BMC, bara på promenaden dit. En av de här byggnaderna var en gång fängelse. Svårt att tro. Den andra var bara ett häftigt hus med växtlighet på. Det fick mina tankar att gå till Rådmansgatan i Motala.

Den här byggnaden har varit fängelse i Uppsala.

Häftigt hus med växtlighet.

På vägen tillbaka till jobbet stannade jag för att äta lunch i gamla jobbhoods. Det var nästan så jag messade NK*, men gissningsvis var det försent. Jag åt en gigantisk pizza – eller i alla fall en knapp tredjedel av den – på Restaurang Kåbos uteservering i sällskap av min bok på gång som närmar sig slutet. Pizzan hade mättat en hel familj, i alla fall en hel familj normalätande personer.

En gigantisk pizza som jag åt en knapp tredjedel av…

…på en uteservering i gamla jobbhoods.

Det var väldigt skönt att promenera en bit till efter maten. Jag fick ingen paltkoma! Men jag behöver inte äta nåt förrän i morgon bitti. Detta skriver jag inte för att jag ska späka mig, utan för att jag verkligen, verkligen blev mätt.

∼ ♦ ∼

Men nu ska jag erkänna… jag åt och drack redan i kväll. Anna tyckte att det var drinkväder och det var ju helt korrekt. Vi gick till Churchill Arms och åt lite till (ostbricka för min del). Jag drack GT, ett glas rött och en öl. Och vatten. Kaffe tog vi på Main Street.

GT…

…nötter…

…rödvin, öl och vatten…

…och en ostbricka.

∼ ♦ ∼

Nu tänker jag inte lägga två strån i kors, snarare dra timmerstockar om en stund.

Dra timmerstockar i kväll, men kanske inte dessa.

∼ ♦ ∼

*NK = Närmaste Kollegan på en tidigare arbetsplats

Livet är kort.