Kära dagbok…
Igår eftermiddag/kväll var Anna och jag bjudna på middag hos Annas snälla mamma. Anna hade försökt att få bjuda ut sin mamma, men hon föredrog hemmamiddag. Och eftersom det var hennes dag, Mors dag, fick Annas snälla mamma bestämma. (Anna, som även hon är mor, blev firad av katterna med paket på morgonen, nåt hon tydligen nästan missade. Sen blev hon säkert ihågkommen av sina människobarn också, men det vet jag givetvis inget om.)
Vi fick alldeles för mycket att äta och dricka och inte kan jag säga nej tack. Prosecco till välkomstdrink, Toast Skagen med Uppsala nya lager till förrätt, röding till huvudrätt med Leif Mannerströms sauvignon blanc (<== ett separat inlägg om vinet kommer senare i kväll!) och en underbart söt dessert som bland annat innehöll grädde och vit choklad. Jaa, det var ganska skönt att promenera hem också… (Bilen skulle jag inte ta, hade Annas snälla mamma deklarerat i förväg.)
Storartad middag, men tyvärr ingen vinst på nån av Trisslotterna jag överräckte. Däremot storartade odlingar på Annas snälla mammas balkong, bland annat tomater, squash och gräslök.
∼ ♦ ∼
Blå himmel, men kall dag.
Jag hade svårt att komma till ro när jag hade lagt mig igår. Hjärtklappning och oro är ingen höjdarkombo. Utanförskapet gjorde sig påmint. Men så blev det måndag och ny arbetsvecka. I morse var himlen var blå och solen sken, men det var inte ens tio grader. Det fick bli både tröja och jacka och det var rätt skönt. Jag gick nästan hela gamla vägen till jobbet. Det enda nya är att jag går genom Walmstedtska gården och korsar en gata vid ett annat övergångsställe. Jag gillar att gå i de där kvarteren, bland de äldsta i Uppsalas stadskärna. Domkyrkan är magnifik att passera, men jag står lite avvaktande till den sen den gång den var stängd för allmänheten en allhelgona för att det skulle vara konsert. Det var fler än jag som ville tända ljus för nära och kära. Jag undrar vad Jesus hade sagt om detta evenemang. Orden ”månglare i templet” svischade några gånger genom mitt huvud i alla fall.
I övrigt var det en sedvanlig arbetsdag, med sedvanliga arbetsuppgifter och lunch mitt på dan. Jag åt vegetariska canneloni i sällskap av min bok på gång. Det serverades alldeles för mycket mat på tallriken, så tyvärr fick jag lämna. Jag avvaktar därför med kvällsmackan till senare.
Alltför stor lunchportion, så jag fick tyvärr lämna.
∼ ♦ ∼
I morrn blir det en lite annorlunda arbetsdag. Dels har jag en intervju på förmiddagen, dels är det nätverksträff, den sista för terminen, på eftermiddagen. Kanske blir det nån öl efter jobbet då. Jag vet inte. Simningen har jag bestämt att förlägga till onsdag. Då tänkte jag ta friskvårdstimme klockan 15. Det blir nog bra efter mitt avstämningsmöte med chefen klockan 13. Är jag för trött på onsdag blir det torsdag. Och på fredag tas det studenten här i stan. Då har jag klipptid efter jobbet.
∼ ♦ ∼
Men idag är det faktiskt min dag, på sätt och vis. Det är min namnsdag. Nej, jag heter inte Yvonne utan det andra namnet för dagen. Jeannette är mitt förstanamn och det jag ursprungligen skulle kallas. När jag föddes hade Jeannette ingen namnsdag. Senare delade hon dag med Johanna – Jeannette betyder ju lilla Johanna. Det blev tufft för dem som firade mig med två namnsdagar i juli och dessutom min mammas födelsedag. Sen flyttades Jeannette till maj. Idag har jag ingen familj som firar mig, så jag bestämde mig för att fira mig själv. Eller äsch, jag köpte mig bara en bok jag ville ha och bad killen på Akademibokhandeln att slå in den i ett fint paket. Jag tycker att boken verkar ha ett intressant ämne, den är ju en kvinnas historia om sin tillkomst och sin familj. Häftigt av Chrysta Bilton att skriva en bok om det hela! Jag lär aldrig skriva nån bok och nån sån tur som att jag skulle ha syskon lär jag aldrig få. Men ett tag hade jag en nästanbror, något äldre än jag, född av en kvinna som var gift med min pappa. Lustigt nog bor Lars inte så långt härifrån. Men han är inte min storebror.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 