Kära dagbok…

Onsdagskvällen blev väldigt trevlig. Biografmaskinisten var här och åt kycklingmiddag som Anna lagat samt firade Kanelbullens dag med oss. Bullarna hade jag fixat, dock inte bakat själv, som tur var. Mot slutet av samvaron behövde dock undertecknad gå ifrån en stund och lägga sig på soffan. Jag var mycket trött och när jag tog pulsen på soffan var den alldeles för hög. (Pulsen alltså, inte soffan.) Även Anna var förstås också trött efter en lång och innehållsrik dag på jobbet.

Vi firade Kanelbullens dag…

…men först åt vi kycklingmiddag som Anna lagat.

Anna och jag satt uppe en stund när Biografmaskinisten gett sig ut igår kväll i mörkret för att bege sig hemåt med en matlåda. Vi pratade jobb, bådas jobb. Det är intressant att se vilka likheter det finns – och olikheter. En likhet mellan våra jobb är chefens betydelse. En god chef behöver inte alltid göra en massa storverk för att anses god. Att vara strukturerad är emellertid en bra egenskap hos en chef.

∼ ♦ ∼

Höst i allén. Bilden är tagen för ganska precis ett år sen.

Torsdagsmorgonen var kylig, bara runt fem grader. Jag behövde inte ge mig ut eftersom jag jobbar hemifrån torsdagar och fredagar, men Anna fick traska iväg. Efter jobbet skulle hon ta sig till Slottet för att plocka in växter och grejor från Slottsträdgården. Det lär vara mörkt då, så jag lovade att komma och hämta med bilen om hon så önskade. Det önskade hon. Mörkret kommer fort redan, det märkte vi igår. När vi satte oss vid middagsbordet var det fortfarande ljust ute. Efter maten åt vi bullar och då var det mörkt (se bilderna ovan!)

Det var inte bara rolig post (bokpaketet) som kom igår, jag fick även en kallelse från Sjukstugan i Backen. Den 9 november har jag fått en läkartid 12.30 om totalt en och en halv timme. Gissningsvis är detta det förberedande samtalet inför elkonverteringen av hjärtat. Jag ska visst lämna prover inför besöket också, men det tänkte jag nästan skita i, för det var så dålig information att jag inte fattade var och hur jag ska lämna proverna. Hur svårt kan det vara att skriva det? Jag har väl inte lust att valsa omkring med ett jävla urinprov hur och var som helst, framför allt inte när jag jobbar. Dessutom skulle jag ta blodprover. Det hade jag inte heller fattat. Nånstans hade jag väl hoppats att konverteringen skulle ske redan den här månaden. Så blir det uppenbarligen inte. Det bekymrar mig, eftersom hjärtat nu verkar flimra hela tiden och pulsen är för hög. I morse var pulsen precis vid övre gränsen för normal puls.

Kallelse till läkare vid medicinmottagningen den 9 november.

På förmiddagen hörde min husläkare av sig via 1177 i morse och föreslog att vi skulle telefonera nån gång mellan 12.30 och 14. Det passade ju bra på så vis att jag jobbade hemifrån idag. Han hade försökt ringa mig igår utan framgång. Märkligt nog hade jag inget missat samtal på mobilen, men jag vet att det ibland är omöjligt att nå den när jag är på jobbet. Min operatör har ingen bra täckning i det relativt nybyggda Segerstedthuset. Den enda operatör som har hyfsad täckning är den som min arbetsgivare har avtal med, givetvis. Nåja, doktorn ringde och efter en stunds resonerande fram och tillbaka bestämde vi gemensamt – ja, jag har en doktor som lyssnar på sin patient – att höja morgondosen av betablockeraren något. Alternativet hade varit att helt byta medicinsort och då kan en ju räkna med biverkningar, känner den luttrade patienten (= jag). Så nu provar jag från och med i morrn och över helgen. Vidare kan jag lämna urinprovet och även ta blodprover på min läkarmottagning inför besöket på medicinmottagningen den 9 november. Smidigt! Då kan jag promenera från jobbet. Jag har informerat min chef om läget. Jag fick klartecken på att jobba på distans, det vill säga hemifrån, torsdagar och fredagar fram till konverteringen.

Den här dosen fördubblas på morgonen från och med i morrn.

∼ ♦ ∼

Hemifrånjobbet idag innebar ett par möten via Zoom och en del skrivjobb samt inläsning av olika saker, bland annat information från facket, och publicering av ett nyhetsbrev på vårt intranät. I morrn tillkommer korrekturläsning.

Mellan för- och eftermiddag slängde jag i mig lunch (stressad eftersom jag väntade på besked). Anna hade kokat ett ägg åt mig i morse. Det åt jag tillsammans med en ostmacka och en kycklingmacka samt lite smultronqwarj och en halv mugg kaffe. Sällskapet var Den första sången. Det blev faktiskt bokbyte också, från en bok om en fantasivärld till en bok som utspelar sig i Uppsala. Båda böckerna har jag fått för recension.

Hemmalunch som jag kastade i mig.

Citrus övervakade bokbytet.

Hemmajobbet, det som handlar om hushållet, bestod idag mest av tömning av kattpottor, bortforsling av sopor till soprummet i källaren, vattning av krukväxter och övrig kattomsorg. Katterna och jag har hållit varandra sällskap. De räddar mig ofta från att bryta ihop, idag var inget undantag. Framför allt Citrus vakar över mig – även om jag misstänker att hon helst vill att översta skrivbordslådan ska vara öppen jämt så att hon kan få nåt för besväret (övervakningen av mig). Det är i den lådan mutgodiset till katterna ligger, godiset jag tar till när katterna busar och jag sitter i Zoommöten.

Citrus vakar över mig, men vill nog ha godis för besväret.

Efter jobbet åkte jag och hämtade Anna vid hennes jobb, inte bara på grund av mörkret utan för att hon dessutom hade gjort sig illa i foten. En olycka kommer visst fan aldrig ensam… Skönt att det fanns rester kvar från igår till middag. Enkelt att micra när vi kom hem.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… idag märkte jag tydligt vad som stressar mig enormt och får hjärtat att skutta förskräckligt. Det är när det inte går att kommunicera rakt, snabbt och smidigt utan jag får sitta och vänta på svar och besked. Detta orsakar inte bara stress utan även oro.

Luktärten nedan blommade idag i Slottsträdgården. Den gav mig ro, ljus och inte mörker. Jag tackar ML för goda tankar, tänt ljus och förbön.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.