Ett recenserande inlägg om en fantasyroman.

Redan före sommaren 2023 blev jag tillfrågad om jag ville recensera Mattias Lönnebos senaste bok, utgiven på Pythia Förlag. Författaren skriver för såväl unga som vuxna, men Den första sången är en fantasyroman för vuxna. Den ska vara en läsupplevelse för den som vill dyka djupt ner i en annan värld, enligt författarens följebrev. I slutet av september gick jag och hämtade ett paket med boken och började före månadsskiftet att läsa. Tack till författaren!

Den här boken anspelar på antikens Grekland och Rom. Gudarna i boken är lika vaga som där och då och de leker med människorna. Pilgrim är en vandrare som befriar slaven Sadok. Pojken blir hans följeslagare på en våldsam resa genom ett annorlunda land. Detta trots att Pilgrim inte vill ha honom med genom det här landet där drömmar blir verklighet och ingen undkommer sitt öde.

Jag har sagt det förut och säger det igen: fantasy är inte min favoritgenre. Men… jag önskar att jag tyckte lite mer om den rent generellt. Med den här boken blev det ett tillfälle att testa om det är möjligt och även utmana mig själv.

Det jag gillar mest med boken är det otroligt vackra språket och författarens flyt i texterna. För mig som ovan fantasyläsare blir det som att stiga in i en saga eller en film där allt är möjligt – och omöjligt, eller i vart fall inte logiskt. Lustigt nog blir jag inte irriterad över detta ologiska, för det hör ju fantasin till. Jag funderar över om författaren har varit påverkad (av alkohol, droger etc) när han har skrivit – eller om han bara har en helt otrolig fantasi- och skapelseförmåga. Eftersom Mattias Lönnebo inte bara är författare utan också präst lutar jag åt det senare. Jag blir mycket imponerad. Författaren har inte bara skapat speciella karaktärer, han har skapat en helt ny värld.

Ofta i mina recensioner och även i de vanliga bokinläggen brukar jag ge pluspoäng åt trovärdiga skildringar av såväl karaktärer som miljöer. I den här boken är inget trovärdigt, allt är fantasi och fantastiskt. Trots att det inte helt är min melodi är det ändå rätt häftigt.

Toffelomdömet blir det högsta. Det här är en bok som jag tror att vuxna fantasyläsare lär älska!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.