Ett rödvin: Rossetto Appassimento 2020


Ett inlägg om ett italienskt rött vin i en osannolikt kitschig flaska.



Efter all julmat, julöl och snaps
var i alla fall jag sugen på ett glas rött. När vi var och handlade bubbel till nyår slank även två röda italienare med i ryggsäcken (som jag har hört sägas är ful, men den är praktisk och inte nån löjlig barn-/ungdomsrygga). En av flaskorna var helt osannolikt kitschig till utseendet – en kunde tro att den var sponsrad av Rolling Stones. Rossetto Appassimento 2020 var namnet på vinet som jag inte hade testat tidigare.


Vinet är klassat som medelsträvt
och åt det fylligare hållet samt med ganska hög fruktsyra. Alkoholhalten ligger på 14 procent och sockerhalten på 1,4 gram per 100 milliliter. På prislappen står det 119 kronor.

Det framgår inte nånstans vilka druvor vinet är gjort på, men det är blårött till färgen och från Apulien. Appassimento, eller passito, är en metod för vintillverkning. Skörden görs på hösten och man låter druvorna torka på stora mattor av bambu eller halm. Ju mindre och mer uttorkade druvorna blir desto mer förhöjs smaken i dem.

Systembolaget rekommenderar vinet till lamm och nöt, jag drack det till smakrika och lagrade ostar såsom olika sorters cheddar, S:t Agur, Kaltbach och en mogen Brie med mera.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets doft och smak:

”Mycket fruktig doft med tydlig rostad fatkaraktär, inslag av kaffe, mörka körsbär, plommon, nougat och vanilj. […] Mycket fruktig smak med tydlig rostad fatkaraktär, inslag av kaffe, mörka körsbär, mjölkchoklad och vanilj.

Fästmön tyckte att vinet luktade bränt gummi. Jag tyckte doften drog åt mörka bär. Vanilj kände jag inte alls vare sig i doft eller smak, men däremot choklad. Till ostarna smakade vinet något surt. Det hade inte nån lång eftersmak och kändes inte så fylligt. Trots det tycker jag att det här var ett helt OK vin, som kanske hade passat bättre till lagad mat.

Toffelomdömet blir trots allt högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Epikuréiskt, Personligt, Vin och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.