Lördag kväll den 14 december och tredje advent 2019: Bland böcker och bindor och tre tända ljus

 



Kära dagbok…

Lucifer och böckerna Franska kort och Skuggpojken

Lucifer med Anna-Lena Branders bok Franska kort och Lucifers (!) bok Skuggpojken.

Äntligen kunde jag hitta ro att läsa ut feelgooddeckaren som utspelar sig i området kring Slottet och Slottsträdgården igår. Nu har jag plockat ner en av Annas böcker, den rätt obehagliga Skuggpojken av Lucifer a k a Carl-Johan Vallgren, för att läsa.

Jag har känt mig ganska stressad i veckan och inte riktigt haft tid eller orkat att läsa såsom jag brukar göra. De här sista veckorna före vinterns storhelger är hektiska på jobbet. ”Alla” vill typ ha ”allt” gjort innan helgerna, precis som före sommarsemestern. Nu hoppas jag bara att jag orkar en vecka till utan att jag rasar ihop. Jag har en del tunga saker att göra den kommande arbetsveckan, men också en del roliga uppdrag.

Sen ska en hinna med att fixa jul här hemma. Nu är det mest Anna som fixar. Min roll är mest att hämta julsaker från vinden och att åka och handla – eller i vart fall ratta bilen. Julklappar har jag köpt också och jag tror att jag är färdig förutom med klappen till Annas snälla mamma och hennes L.

Jag känner mig inte bara stressad på jobbet utan rätt sliten. Så, som sagt, det var gott att få sitta och läsa en stund igår kväll, omgiven av de kära kissarna.

Lucifer på rygg på fällen

Det är fler som är slitna just nu…


När Anna kom hem igår kväll åt vi ost, kex och lördagsgodis
samt drack ett gott vin till. Vi kikade på sista delen av MotherFatherSon som jag hann spela in på DVD-hårddisken innan Com Hem släckte TV4, Sjuan och TV12 med flera kanaler. Jag tycker att det är ett jävla sätt av Com Hem, en anti-julklapp, och känner att min bostadsrättsförening gjorde rätt som sa upp avtalet med dem. Hoppas fler följer efter!

∼ ♦ ∼

Boken Skuggpojken och kaffe på sängen

Söndagsmorgon…

I morse sov jag till klockan åtta. Då hade sambon redan traskat iväg till jobbet. Som vanligt en söndag fixade jag kaffe på sängen till mig själv och låg och läste till klockan var nästan tio. Innan dess hade jag fördelat medicin och tömt kattpottorna medan kaffet bryggdes.

Inte var jag hungrig och redo för frukost när jag klev upp, så jag inledde dan med att ta reda på gårdagens rena och torra tvätt, damma och polera ekbyffén. Tidningslådan i köket tömde jag för att slänga skräpet sen när jag ska hämta hem Anna från jobbet. Då var det en kattkille som såg chansen att få plats i lådan.

 

Lucifer i tidningslådan

Nu fick jag plats i tidningslådan igen!


Storasyster Citrus var på bushumör 
och försvunna saker dök plötsligt upp. Bland annat hittade jag ett par av mina rentvättade trosor på golvet vid farfarsfåtöljen där lilla fröken låg och kurade igår kväll. Men det var även andra saker som kom fram i det ynka dagsljuset som den här tredje advent bjöd på. För ett tag sen hittade vi en binda på hallgolvet som nån hade snott…

Binda på hallgolvet

Nån hade snott en binda som hamnade på hallgolvet.


Det var inte precis så att den rättmätiga ägaren till bindan 
ville ha den tillbaka, men vi undrade vart den tog vägen. Men så idag dök den upp, på mattan i Bokrummet, tillsammans med den lilla tjuvflickan Citrus.


Jag skrattade gott och intog frukost i köket. 
Slog en signal till Annas snälla mamma för att kolla läget. När jag sen återvände till Bokrummet för att skriva detta vid datorn var såväl bindan som Citrus borta igen.

∼ ♦ ∼

Idag är det visst tredje advent och vi ska försöka julmöbla i kväll. Jag har lovat att tillsammans med Gymnasisten bära ner julsakerna från vinden. Men först tandborstning och dusch.

Tredje advent

Tredje advent är det visst idag.

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, Trams, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Rött & gött: Gran Passione Appassimento organic 2018

Ett inlägg om ett rött och gött vin.


 

Gran Passione Appassimento organic 2018

Både kryddigt och fruktigt – och även prisvärt.

Vi kör på här hemma med våra goda ostar, frökex och röda, italienska viner. Inte vet jag vad min lever säger, men jag njuter. Livskvalitet, kära dagbok, sitter mycket i smaklökarna. Och ost, kex och vin är betydligt nyttigare för oss än kakor och godis (fast det sätter vi ju också i oss, om än inte i samma mängd). Under den gångna helgen tömde vi en flaska Gran Passione Appassimento organic 2018.

Det här vinet är ekologiskt och kostar bara 95 kronor flaskan. Vinet kommer från Apulien. Såväl alkoholhalt som sockerhalt är höga – alkoholhalten ligger på 14,5 procent och sockerhalten på tio gram per liter. Enligt Systembolaget ska vinet passa till fläsk-, lamm- eller nötkött. Vi åt som sagt ostar och till dem var vinet suveränt gott. För den som eventuellt undrar köper vi alltid vällagrade och smakrika ostar av såväl desserttyp som hårdosttyp.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Kryddig, fruktig smak med liten sötma, inslag av mörka bär, vanilj, kanel, kryddpeppar och choklad. […] Kryddig, fruktig doft med inslag av mörka bär, kryddpeppar, vanilj och romrussin.

Vinet är verkligen både kryddigt och fruktigt i smak och doft! Jag noterar såväl kanel som vanilj, men även choklad och romrussin. De mörka bären balanserar upp det annars väldigt söta vinet.

Toffelomdömet blir det högsta. Det här var ett riktigt gott och prisvärt vin, tycker jag.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Franska kort

Ett inlägg om en underbart somrig feelgooddeckare.



Anna-Lena Branders bok Franska kortNär Anna och jag hade elvaårig förlovningsdag i november 
fick jag att paket. Anna tyckte att det var futtigt, men jag blev väldigt glad för innehållet. Hon hade nämligen inte glömt bort att jag ville läsa Anna-Lena Branders bok Franska kort, boken som utspelar sig i området där Slottet och Slottsträdgården finns, Tunakolonin, här i Uppsala.

Jag ville spara läsningen så länge som möjligt, för det finns inget härligare än att läsa somriga böcker mitt i vintern – och i det här fallet också få längta lite till den varmare årstiden. Men dels hade jag inte så mycket intressant att välja bland i mina olästa böcker, dels är dessa TBR*-böcker få till antalet. Så jag grep mig an de franska korten och drömde mig bort till en varm pensionärstillvaro med konstnärligt skapande, odlingar och en och annan charmör med skumma avsikter.

Gustav är en charmig konstnär med stuga i Tunakolonin. Många är kvinnorna som dras till honom. Gustav har en dröm att väcka sitt lite slumrande konstnärskap. När boken börjar består hans konstnärskap mest i att hålla olika konstkurser för intresserade på Kollan. Men så får han en idé om att återskapa erotiska franska kort av den typen som florerade vid 1800-talets slut. Det visar sig emellertid att det är svårt att hitta modeller. Därför tar Gustav till ganska uppseendeväckande och i mina ögon tämligen förskräckliga metoder. Så småningom sprider sig en viss misstro på Kollan gentemot Gustav. Och vad hände egentligen med Olga..? När Pionens vänner börjar luska i saken ligger Gustav riktigt illa till. Men dessvärre är det inte ”pionerna” som hotar honom mest.

Ja nån läskig deckare är inte detta direkt från början även om såväl dödsfall som droger finns med i berättelsen. Boken blir emellertid mer obehaglig mot slutet. Men mest är detta just en sån somrig, mysig läsning jag hade hoppats på. Gissa om jag längtar till varmare tider när Anna och jag förhoppningsvis får vara med Slottsherrskapet ytterligare en säsong i Slottet och Slottsträdgården. Det är också en smått rolig bok, lite pikareskroman så där. Gustav är, trots sitt beräknande och utnyttjande sinne, ändå svår att tycka illa om. Persongalleriet består främst av personer 70+, men inte tycks de leva några händelselösa pensionärsliv för det. Det är så jag rodnar. Roliga och realistiska personteckningar finns det i boken. Det jag emellertid uppskattar mest är miljöskildringarna. Det är som om jag tankar sommarenergi på dem.

Toffelomdömet blir det högsta. 

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

*TBR-böcker = To Be Read, det vill säga olästa böcker som jag äger och som jag ska läsa

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Luciakvällen och lördagen den 14 december 2019: Julkompisar och gott & blandat

 



Kära dagbok…

Jag blev kvar lite länge igår kväll på jobbet. Gymnasisten hade redan ätit när jag kom hem. Det fanns inget hemma för mig till kvällsmat, så jag fick ge mig ut igen. Det blev fredagsburgare (halloumi) på Phil’s, men innan dess passade jag på att införskaffa lite kompisar till jul. Jag köpte dels julsnaps i form av Östgöta sädes. Sen blev det ett antal flaskor och burkar julöl. Det är roligt att prova olika sorter, tycker jag, men Julmumma är förstås favoriten. En flaska sånt tar jag alltid till maten på julafton.

Julöl och julsnaps

Mina julkompisar.


På tal om jul fick jag mitt första och troligen enda julkort igår. 
Det var från Tom och Carole i England och typiskt nog har jag inte deras adress. Jag får skriva ett långt julmejl i stället till Tom och skicka med lite bilder från Uppsala och på katterna, det brukar han gilla.

Jag fick också januarinumret av Antiktidningen (som tyvärr inte längre har nån vettig webbplats att länka till). Det finns inget så mysigt som att läsa den och äta choklad till. Frukt & mandel matchade dessutom omslaget i rosa.

Gymnasisten somnade tidigt och när hans mamma kom hem var det tyst i Pojkrummet. Anna och jag kikade på en del avsnitt av olika TV-serier vi följer och som jag spelat in på DVD-hårddisken. Klockan hade passerat midnatt innan vi kom i säng.

∼ ♦ ∼

Boken Franska kort och kaffe på sängen

Franska kort i sängen – och på väggen…

I morse väcktes vi vid fyratiden av en skrikande och kräkande katt (= Lucifer). Ja det var inte så farligt med kräkandet, det var mest vätska, men det som kom hamnade rätt mycket på en nytvättad matta. Sen sov vi vidare några timmar. Katterna fick mat och vi fick kaffe på sängen av mig. Det kändes inte helt fel att ligga kvar en stund och läsa, för den här decemberdagen var mörk och regnig.

Men sen skulle ju somliga (Anna) iväg och jobba och andra dammsuga (jag), så vi satte fart med frukost (Anna) och kattpottömning (jag).

Gymnasisten joinade oss vid frukostbordet, vilket inte alltid händer. Men han var faktiskt inte den enda som var trött. Familjen Katt har mest legat utslängda här och var och sovit.

Efter en behövlig dusch och påklädning, förstås, gick jag upp på stan för att handla lite… gott & blandat. Det vill säga jag köpte just Gott & Blandat, men även middagsmat till mig själv så att jag och Gymnasisten kan äta tillsammans i kväll, lunchmat till Anna i morgon, goda ostar till kvällen samt en liten godispåse till Anna och en choklad till mig. Vi borde inte, men det är ju trots allt lördag. Jag köpte även duschmousse och lotion till mig själv på Rituals. Det går åt en del sånt när en duschar och smörjer in sig varje dag.

På hemvägen började det regna. Då smakade det extra gott med en typisk decemberfika för oss två människor.


Gymnasisten är nu iväg och handlar, 
medan jag väntar på att maskinen ska tvätta färdigt svart tvätt. Sambon jobbar till klockan 20 i kväll och till klockan 16 i morgon. Om planerna följs ska vi julmöbla* här hemma i morgon kväll. Gymnasisten har lovat hjälpa mig bära ner jullådorna från vinden. Det blir väl lite jul här också, trots allt.

∼ ♦ ∼

*julmöbla = julpynta hemmet


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 13 december eller Luciadagen 2019: Nåt i farten…

 



Kära dagbok…

Frukost Luciamorgon 2019

Somrig frukost på årets Luciamorgon. Men Anna har pyntat med en tomte och en hyacint.

Tänk att det är Lucia idag! Jag fattar ingenting vart tiden har tagit vägen. Och jag har svårt med julen i år, svårare än nånsin. Den ger mig mest ångest, som sagt, och väldigt lite glädje. Jag saknar min mamma och pappa fast jag är så gammal. Min älskade har det inte heller så lätt när det gäller julen, men hon anstränger sig i alla fall och gör fint hemma. Det var Anna som såg till att stjärnor, stakar och ljusslingan på balkongen kom upp till advent. Igår hade hon Luciapyntat på köksfläkten ditt katterna inte når (mitt lilla Luciatåg ligger nog väl nerpackat i nån låda på vinden) och en och annan tomte här och var. På kvällen satte hon de fyra hyacinterna vi handlade i fina julkrukor. Det kändes konstigt att det var Lucia i morse, för jag satt och läste om kolonistugor och sommar i min bok på gång. Som barn tittade jag alltid på Luciamorgon på TV. Som vuxen har jag tittat de flesta år när jag har bott ensam, i alla fall. Utom 2012, när jag helst ville se för då var det Luciamorgon från Uppsala. Fast just då låg jag på operationsbordet. I år hade jag ingen lust alls, inte ens att proppa i mig en av de lussekatter vi också köpte igår. Men men, det blev Luciatåg och -fika på jobbet i år, så jag fick min beskärda del. Och Anna, du ska ha tack för att du gör så fint hemma!

∼ ♦ ∼

Min rumsskylt på jobbet med sidenband

Vad betyder utmärkelsen, det gula sidenbandet, vid min rumsskylt på jobbet?

Idag är det äntligen fredag och det tycker jag är det bästa med den här dan. Jag hade tre möten och två av dem var centrerade kring lunch. Jag hann slänga i mig nåt i farten. Utöver det undrade jag mest vad den lilla utmärkelsen, det gula sidenbandet, vid min namnskylt på dörren står för. Kanske ska skylten bytas ut eller hela jag? Inget förvånar mig numera. Medbestämmande är en term av luft. På skylten har jag dessutom en förlegad titel. Är det nåt jag sysslar med på jobbet så är det kommunikation, inte information. Information sköter ledningen och dess anhängare om. Avdelningstillhörigheten är inte heller korrekt numera. Jag och en kollega glömmer ofta bort oss och benämner avdelningen med det gamla namnet. I morse råkade vår högsta chef höra det. Jag fruktar löneavdrag – eller en spark där bak.

Det blev Luciatåg på eftermiddagen på jobbet. Tyvärr kunde jag inte ta några bra bilder eller filma eftersom en person med knipstjärt ställde sig mitt framför själva Lucian. (En bild långtbortifrån tog jag genom att luta mig snett åt vänster så pass att jag nästan låg i Inas knä.) Du får hellre, kära dagbok, njuta av bilden med säsongstypiskt fikabröd (ja, jag tog extra många pepparkakor eftersom jag är så jävla elak) som det bjöds på. Och även om jag inte såg lucian och hennes tärnor så bra hörde jag väl deras underbara skönsång. Så vackert!

∼ ♦ ∼

I kväll kommer Gymnasisten för att stanna nån vecka. Eller jag vet inte, jag är inte inblandad eftersom jag inte är förälder. Jag har bara sagt att min åsikt (om nån frågar efter den, vet jag inte, men…) är att han får komma och gå som han vill, vårt hem är även hans hem, såsom det var bestämt från början. Den enda är att vi bör veta lite i förväg på grund av mat. Mat och frukosttillbehör inhandlade vi igår till Gymnasisten och hans mamma. Anna jobbar kväll både idag och i morrn. Vad jag ska äta till kvällsmat vet jag inte, men nu ska jag springa iväg och ta nåt i farten igen…

Tagit nåt tycks vår Lucifer ha gjort. Här kommer ytterligare ett par bilder på festprissen från igår. Om vinet finns att läsa i ett tidigare inlägg.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett torsdagsvin: Castel del Monte 2018

Ett inlägg om ett rött vin.



Efter en hektisk eftermiddag med shopping (mest till katterna) 
blev det lätt kvällsmat i en paus. Så när klockan närmade sig 21 och Anna hade säsongspysslat färdigt hade jag under tiden luftat en flaska Castel del Monte 2018. Men jag undrar om inte en viss kattkille tog sig ett smakprov…

Lucifer och Castel del Monte Rosso 2018

Tog Lucifer ett smakprov?


Till vinet serverades ostar
som fick ligga framme ett par timmar. Detta gjorde ostarna än mer smakrika och mogna. Systembolaget rekommenderar i stället vinet till rätter av lamm- eller nötkött.

Det här vinet är gjort på druvorna nero di troia och aglianico. Det är druvor jag inte känner till så mycket. Nero di troia, som har flera andra namn, till exempel uva di Troia är huvuddruvan och den kommer från Apulien – eller kanske från staden Troja. Viner på den här druvan sägs bli kraftfulla. Aglianico odlas i södra Italien och har blivit allt mer populär. Den har fått smeknamnet ”söderns Barolo”.

Vinet kostar endast 99 kronor och jag hade väl kanske inte så höga förväntningar. Alkoholhalten ligger på 13 procent och sockerhalten på sex gram litern.

Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets smak och doft:

”Fruktig smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, viol, plommon, choklad, ceder, oregano och hallon. […] Fruktig doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, viol, plommon, choklad, oregano och vanilj.

Jag tyckte att vinet doftade choklad och lite viol, möjligen även vanilj. Smaken, däremot, var snarare fruktig än kraftfull. Vinet är klassat som mer än medelfylligt och det tyckte jag inte riktigt stämde. Men vinet i sig stämde bra ihop med den smakrika ostarna.

Toffelomdömet blir högt. Det här är ett lättdrucket och prisvärt vin.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

Lucifer tyckte nog också att vinet var bra. Han blev i alla fall väldigt trött…

Lucifer sover i skrivbordsstolen breddare

Somliga blir trötta av rödvin…

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Familj, Personligt, Trams, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 11 december och torsdagen den 12 december 2019: Trött och slut, men lite snurr på saker efter grubblerier

 



Kära dagbok…

Det är torsdag och december. Slutet på en arbetsvecka och på ett jävligt tungt arbetsår. Jag är sååå trött och… slut. Och i den här dagboken väjer jag inte för att visa upp den bistra sanningen – när det gäller mig själv. (Sen finns det andra som visar upp sina sanningar om mig också, men jag råder dig, kära dagbok, att ta sånt med en nypa salt eftersom man har blundat för och uteslutit vissa fakta.) Här är i alla fall morgonens sanning, den trötta Tofflan som fick sova ända till halv sex. På bild två försöker jag se lite pigg ut, vill jag dock att du noterar.


Igår hade jag inte bara möten på dagtid 
utan även ett kvällsmöte. Jag erkänner, jag hade ingen lust att gå på bostadsrättsföreningens årsstämma, men det är sånt en bör göra. Alltså gick jag dit. Min sambo, som jag mötte en stund hemma först, var också skittrött. Men hon kan konsten att se fin ut ändå. Titta bara!

Anna på väg till julbord med jobbet

Fin-Anna redo att äta julbord med sina arbetskamrater.

 

Mötesfika

Mötesfika – en förutsättning för att jag skulle delta igår kväll.

Kvällsmötet jag var på igår inleddes med fika. Det visste jag och det var en förutsättning för att jag skulle gå dit. Annars var det riktigt dålig uppslutning i år. Av 25 lägenheter hade cirka hälften en eller två representanter med. Och nej. Jag var faktiskt inte näst yngst. Det var tre personer som var yngre än jag. Jag hade sällskap till och från mötet med en av grannarna på samma våningsplan. Efter mötet blev jag inbjuden att titta på grannens hem. Det är så roligt, för ingen lägenhet i vårt hus är den andra lik. Och grannens lägenhet hade en rätt så mycket bättre planlösning än vår, tycker jag.

Jag hann knappt hem och hade just svidat om till hemmauniform när sambon stack nyckeln i låset. Hon var visst tröttare än vad ser ut som på bilden ovan – där ser hon inte alls trött ut, tycker jag. Vi rundade av kvällen med att kika på TV4 Play eftersom TV4 inte funkar tack vare tjafset mellan ComHem och Telia. Några kex med cheddarost och vin passade bra till visningen.  Jag hoppas verkligen att de tu löser sitt tjafs, för ComHem riskerar att förlora många kunder. Min bostadsrättsförening hade inte särskilt svårt igår att säga upp vårt avtal med dem. Det är emellertid ett års uppsägningstid och är det så att företaget skärper sig kan det tänkas bli ett nytt avtal. Annars blir det kanske avtal med… Telia, till exempel…

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan obegripligheter vid datorn

Morgonens grubblerier blev till lite snurr på jobb under förmiddagen.

Varför vaknade jag halv sex i morse när jag har larmet ställt på 6.15? I morse låg jag och grubblade på jobb, som så ofta den här hösten. Under jullovet ska jag ta mig tid att söka nya jobb, verkligen. Det tankarna rörde sig om tidigare idag var ett uppdrag jag har fått och som jag tycker står stilla. Jag har fått flera uppdrag som jag griper mig an med liv och lust (nåja, i vart fall så gott som genast). Sen stannar de bara upp av ett eller annat skäl. För det mesta är jag inte det skälet. På förmiddagen på jobbet fick jag ändå snurr på en del material som jag tillsammans med instruktioner och bilagor sände vidare till min chef. Ja, jag är ju inte betrodd (?) att ha föredragningar inför ledningen, vilket är ett av flera skäl till att jag ser mig om efter nya utmaningar i yrkeslivet nån annanstans än i det korthus där jag befinner nu. Eftermiddagen ägnade jag mig åt andra diverse projekt, bland annat ett universitetsövergripande sådant där framgången har varit enorm. Ibland händer det, liksom!

∼ ♦ ∼

Tråkig dag och tråkigt väder i övrigt. Jag hann till jobbet före regnet, men sen har det smattrat mot fönsterrutan hela dan. I morse föreslog jag sambon på en lapp att vi skulle ta bilen och åka och handla tillsammans idag/i kväll. Vi behövde nämligen tunga saker som kattsand och kattmat, bland annat eftersom ICA Maxi Stenhagen ersatte de varor vi beställt för hemkörning med både felaktig typ av sand och mat som katterna inte äter. Vet du, kära dagbok, hemkörning av varor är bekvämt, men nu har det blivit lite för många fel för att jag ska ha lust att fortsätta handla från den affären! Citrus är mycket missnöjd och vill ha god mat, inte äcklig.

Citrus på diskbänken

Citrus vill ha god mat, inte äcklig.


Lucifer
däremot äter det mesta.
 När han har gjort det lägger han sig gärna på mattan i Bokrummet och sussar – efter att ha besökt kattpottan och släpat med sig den dåliga, felaktiga sanden genom hallen till sagda rum och matta…

Trött kattkille Lucifer

Trött och mätt Lucifer.

∼ ♦ ∼

Och en shoppingtur blev det med fokus på en del julklappar, men framför allt mat och sand. Till familjen Katt. Jag flexade ut klockan 15, för sån generös flexram har jag. Och nu ska jag snart snurra ner mig i fåtöljen.

Lucifer med sand och mat

Nu är han nöjd, Lucifer.


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 10 december och onsdagen den 11 december 2019: Jag hade i alla fall bara möten på förmiddagen

 



Kära dagbok…

Snöflingor på fönstret

Vinter igår…

Det var som om den ljusa dagen igår reflekterades negativt i mig. Ledsen och deprimerad, skrev jag i gårdagens dagboksinlägg att jag var. Eller är. Det har liksom inte gått över utan hänger kvar, det där att jag inte har nåt att se fram emot mer än oro och ängslan. Men jag blev glad och rörd över vännen FEM:s paket med två julklappar. Det finns nån som tycker att jag har varit snäll i alla fall. Jag är inte syndabock i alla läger.

Igår var det skitkallt, men jag gick iväg och hämtade paketet efter jobbet samt köpte mig en plastad trekantsmacka till kvällsmat. Strax före klockan 21 halkade jag och Clark Kent* till Äldreboendet för att hämta hem Anna. Det var vinter, smällkall vinter.

Regn på fönstret

Vår idag.

I natt vaknade jag inte av kattkonsert utan av regn och takdropp. Vintern blev plötsligt vår igen med plusgrader och regn. Just när jag skulle gå till jobbet regnade det inte, men när jag precis hade äntrat Mördarbacken och vek av in på Dag Hammarskjöld… då kom regnet. Droppar som hårda isspikar träffade mig i ansiktet. Hårt och skoningslöst. Jag vaknade till verkligheten.

 

Catrin Johansson och Mats Heides bok Kommunikation i förändringsprocesser

Den här boken är mycket läsvärd.

Tre möten på förmiddagen, lunch 20 minuter och därefter en mötesfri eftermiddag. Det senare innebar 3,5 timmar tid för praktiskt arbete. Mycket av den tiden gick åt till att planera kommande aktiviteter. Som det känns just nu är vi 1,5 tjänster som ska göra ”allt” medan ytterligare en 0,5 tjänst är frikopplad och ägnar sig åt en mycket smal del som många av oss inte ser så mycket resultat av. Tyvärr. Jag läser parallellt med detta boken Kommunikation i förändringsprocesser (materialet är framtaget av ett annat universitet och jag hittade en bra sammanfattning för den som inte orkar läsa hela boken eller vill läsa den, men inte får tag i den) och vidhåller att det som har gjorts och görs i kommunikationshänseende varken har varit eller är tillräckligt. Varför läggs det krut på osynliga insatser när vi behöver synliga? Frågor behöver svar och vi behöver få prata om och diskutera detta.

∼ ♦ ∼

Nu har familjen Katt fått mat och jag tagit ett par rostade mackor. Det är dags att samla ihop sig och traska iväg till årsstämma i bostadsrättsföreningen – och förhoppningsvis nåt gott fika. Sambon äter julbord med sina kollegor. Vad är väl en bal på slottet julbord med jobbarkompisarna jämfört med ett BRF-möte där jag är näst yngst..?

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Måndag kväll den 9 december och tisdagen den 10 december 2019: För en dag

 



Kära dagbok…

Parkeringen i snö

Åter Uppsala är den, vintern.

Igår kväll regnade det rätt bra när jag gick hem. Sen blev det mer snöblandat och till sist snö. Det var alltså inte bara Anna som kom tillbaka till Uppsala igår, det gjorde även vintern. Jag var beredd att ta bilen till centralen för att skjutsa hem Annas snälla mamma och hennes dotter, men de tog taxi. Och ärligt talat var det ganska skönt att slippa ge sig ut i ovädret – även om det inte är långt mellan hemmet och centralen i Uppsala.

Resan hade gått bra, vädret i England hade väl inte varit på topp. Ungefär som här, då. Men kanske är det roligare att vara utomlands med dåligt väder än här. Jag vet inte. Jag är inte utomlands så ofta. Nu har jag i alla fall lovat mig själv att åka nästa år. Om jag lever då. Det är många saker jag vill göra innan jag dör. En sak är att sätta sprätt på livet. Det finns inget skäl till att spara, för jag kan ingenting ta med mig. Och efter mig finns ingen. Några, som har passerat in och ut ur mitt liv, har redan fått mer än sin beskärda del. Andra ska få det de har förtjänat.) Svarta tankar? Nej, inte särskilt. Snarare realistiska. Jag vill också ha lite roligt de sista åren av mitt liv. Jag är ju liksom på den planhalvan nu. Inte bara för en dag…

Svarta stjärnan

Svart. Nej, realistiskt.

∼ ♦ ∼

Minus sex komma fyra grader 10 dec 2019

Kall dag.

I morse drog Cirkus Katt igång sin show vid fyratiden. Jag var så trött, min sambo var så trött och vi ville bara få sova. Halv sex gav jag upp och pytsade upp lax åt katterna. Sen la jag mig en halvtimme och glodde ut i mörkret. Ältade. Oroade mig. Förbannade mig. Ja, inget blir ju nånsin som jag vill, känns det som.

Termometern i köket visade -6,4 grader, så det fick bli dunjackan idag. Appen höll vad den lovade – det skulle bli en ljus och solig, men kall dag. Tyvärr hade jag ingen glädje av ljuset och solen. Jag satt antingen på kontoret och jobbade eller i möten. Hade jag haft möjlighet skulle jag förstås ha tagit en promenad till Tropiska växthuset. Resten av Botaniska trädgården ligger just nu under ett täcke snö. Undrar hur länge. Det ska visst snöa mer, men också bli varmare. Gissningsvis är vintern åter i Uppsala mest bara för en dag.  Och sambon jobbar i kväll, så det känns som om hon också bara återvände för en dag. Eller för gårdagskvällen. Men vi sov i alla fall ihop, alltid något.

Arbetsdagen går inte till historien som en av de mest stimulerande. Jag harvar på med saker som jag ibland har åsikter om, men jag håller käft. På jobbet är jag för att göra det jag blir beordrad att göra, inte tänka. Nu har jag pratat med ”alla” utom rektor och Gud, ungefär. Det finns ingen lösning mer än att gilla läget eller dra. Just nu försöker jag göra lite både och. Fina arbetskamrater är gott, men det räcker förstås inte.

Mörkt när en går, mörkt när en kommer hem. I kväll är det jag och katterna igen. I morron kväll får de mat av mig, men sen får de vara ensamma med varandra. Anna ska äta julbord med sina kollegor och jag ska gå på årsstämma i bostadsrättsföreningen och fika. Tjolahopp vilken dag!

Vardagsrummet vintermorgon utanför

Mörkt när jag går, mörkt när jag kommer hem. Morgon eller kväll på bilden? Rätt svar är morgon.


Nåja, jag ringde hem på eftermiddagen och fick veta 
att jag hade ett paket att hämta. Sån tur att få lite frisk luft i åtta minusgrader. (Anna fick minsann löfte om hämtning i bil när hon slutar i kväll.) Skämt åsido, dunjackan är fantastiskt skön. Det som låg inuti var två paket som inte får inte öppnas förrän den 24 december. Ja, jag har alltså fått två julklappar. TACK vännen FEM!!!


Just idag känner jag mig ledsen och deprimerad, 
tycker inte att jag har nåt att se fram emot, men hör min pappas röst att jag borde vara tacksam för det jag ”har”. Tyvärr kan jag inte helt glädjas åt det eftersom jag vet att allt kan tas ifrån mig på en millisekund. Precis allt. Inte bara för en dag utan för alltid. Så hur ska jag hitta glädjen i tillvaron igen, kära dagbok? Ett framsteg: jag har inte gråtit på jobbet den här veckan, bara en gång, nu i kväll, och det var hemma.

Nåt som i alla fall fick mig att le genom tårarna var vännen FEMs julklappar. Den omtanken. Nu har jag i alla fall två klappar att se fram emot att öppna på julafton och det är inte illa alls.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Söndag kväll den 8 december och Anna-dagen 2019: Vänkväll på distans, men franska kort hemma

 



Kära dagbok…

Citrus ser på TV

Citrus tittar på fäbodar på TV.

Igår kväll blev det lite vinkväll vänkväll på distans. Förutom samtalet med vännen FEM (där jag för övrigt inte sjöng), fick jag dels en rapport från en för mig rätt ny närstående vän, dels lite halvdan kontakt med vännen Mia. Den halvdana kontakten berodde på att hon hade glömt sin mobil fem mil från hemmet. Nuff said! 

TV:n stod på, men jag tittade knappt. Det var bara gott att ha lite ljud i ensamheten. Familjen Katt pratar inte så mycket, det är mest Lucifer som piper när han är hungrig och så Mini som säger: ”Eh!” då och då. Sen skriker de förstås alla tre när de spyr. Men det var ju bara en hårboll som ploppade ut i helgen och det skriket hörde jag inte genom alkoholdimmorna. Nu tror du säkert, kära dagbok, att jag har känt mig jätteensam och allena den här helgen. Nej, ärligt talat inte mer än ensam än vanligt. Ja, förutom att jag har sovit utan mänskligt sällskap. Katterna har varit ett riktigt gott sällskap för mig och jag har småpratat med dem. Igår kväll var det Citrus som intog Annas fåtölj – och tittade stint på TV. Jag tror det var fäbodar som intresserade henne mest i programmet Allt för Sverige…

Själv läste jag ut den obehagliga australiensiska relationsthrillern och bytte till en feelgooddeckare som jag fick av Anna för en månad sen på vår elfte förlovningsdag. Jag hade nog tänkt spara de franska korten till julledigheten, men då tänker jag i stället gripa mig an Knausgårds sjätte och sista del i Min kamp. Det är en nätt liten pocketbok om över 1 100 sidor som jag fick i julklapp för två år sen av en före detta vän.


Det roliga med Franska kort 
är att den utspelar sig i det koloniområde där Slottet och Slottsträdgården ligger. Efter att ha läst typ fyra kapitel kan jag nästan se folket framför mig. Jag misstänker starkt att många karaktärer i boken har verkliga förebilder.

∼ ♦ ∼

Lucifer busar

Lucifer hade konsert klockan två i natt.

I natt startade Lucifer konsert klockan två. Det var bara att gå upp och prata en stund med honom och hälla upp lite mat. Sen lyckades jag somna om och sov till klockan fyra. Fram till klockan sex slumrade jag av och till. Så ja. Jag har varit ganska trött idag.

När jag tittade i jobbkalendern insåg jag att jag hade fyra möten på raken på förmiddagen, ända fram till lunch. En person blev emellertid tvungen att tacka nej till ett av mötena som jag själv hade kallat till. Det drog jag nytta av och bokade om mötet till nästa vecka. Annars tunnas det inte precis av på mötesfronten, inte heller på uppdragsfronten.

Det är liksom inte klokt. Två veckor kvar att jobba innan julledigheten tar vid… Hur har det gått så här fort? Så många lediga dar på raken är det bästa med den här julen, som jag i skrivande stund fortfarande känner stor ångest för – tro inget annat.

∼ ♦ ∼

Idag är det Anna-dagen och då passar det ju bra att sambon kommer hem från sin utlandsresa. Lite ångrar jag att jag avstyrde min egen resa i jul. Och även om jag var välkommen att fira jul med nån annan familj vill jag helst fira jul med min egen, det vill säga Anna. (Nä, jag är inte bara hennes sällskap. Vi har varit förlovade i elva år.) Och Biografmaskinisten, de två arbetarna. Vi får se hur det blir med den saken. Nu ska jag röja lite.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, Trams, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer