Kära dagbok…
Kanske inte det nyttigaste tacotillbehöret, men väldigt gott sådant, är tacochips.
Igår kväll blev jag bjuden på kvällsmat av min sambo. Vi brukar inte äta tillsammans på vardagskvällarna eftersom jag i vanliga fall alltid äter mitt huvudmål mitt på dan, på lunchen. Nu har ju min lunchrestaurang semesterstängt och igår blev det en trist köpesmörgås och en sur yoghurt som smakade fan till lunch. Därför var jag inte sen att tacka nej ja till tacos som Anna och vår tvåveckorssambo skulle äta. Det är emellertid nåt i tacokryddan jag dessvärre hänger upp mig på och inte gillar, men Anna kryddade det varma jag skulle äta varsamt. I övrigt är det ju perfekt mat: var och en kan plocka ihop det just den vill äta. Jag rullade in svamp, lite kyckling, Annas guacamole, paprika, rödlök, tomat, majs, riven ost och salsa med bortplockat mögel i en tortilla. Sen åt jag tacochips och cheddardip också. Kanske inte det nyttigaste tillbehöret till tacos, men väldigt gott.
Så gott de smakade – och så annorlunda!
Mätt och belåten och efter instuvade varor var det dags att ta tag i strykhögen. Lite trött blev jag för att en av de viktigare grejorna, ett storpack kattmat, hade restnoterats och ingen ersättningsvara fanns. Det är tungt att bära för dålig rygg, men å andra sidan billigare att köpa på Nya Tokerian. Får väl fixa det i helgen, kanske eftersom jag ändå måste fixa lite annat då också som jag glömde köpa häromdan när jag var på stan. Nåt som däremot kom med fast ”inte stod på lappen” var björnbär. Så gott de smakade – och så annorlunda mot vad vi trodde att de skulle smaka! Jag åt ju ofta Robertson’s björnbärsmarmelad när jag bodde i England, men den var väldigt, väldigt söt. (Den görs visst inte längre, för den delen.) Björnbär är syrliga i själva verket.
Medan vi väntade på att andra delen av Sju sidor av sanningen skulle köra igång dammsög vi internet på var sitt håll efter en semestergrej. Till sist gick det runt i skallen och inget blev bokat mer än att vi resonerade kring innehåll och tak. Anna surfade vidare under dagen idag eftersom hon var ledig och rodde förstås det hela i hamn. I kväll ska vi för övrigt också se på TV, för då går Wisting. Serien Babylon Berlin går givetvis samtidigt, men vi spelar in även kvällens avsnitt (del två) eftersom vi ännu inte har hunnit se första delen. Vi räknar kallt med att det kommer regniga kvällar framöver.
∼ ♦ ∼
Det regnade ganska mycket igår kväll, så i morse var det en helt annan luft och kyligare. Visserligen var det soligt, men termometern visade bara tolv grader när jag skulle gå till jobbet. Katterna gick och la sig på sina olika favoritställen efter frukost och sov. Lucifer kan verkligen konsten att se helt avslappnad ut…
Lucifer sover och ser helt avslappnad ut.
Själv var jag lite sen i morse eftersom jag inte bara duschade utan även behövde tvätta håret. Nu har jag inte så mycket hår att tvätta, men ändå, det ska stajlas lite. I entrén till jobbet mötte jag till min stora glädje Lizbeth*. Det visade sig att även hon jobbar ett tag till, så vi ska luncha på Café Victoria i Botaniska trädgården nån gång nästa vecka. Utöver detta att se fram emot fick jag mig ett gott gapflabb när hon berättade om hur hon och Min man** vill bekämpa myror i trädgården. Galna kvinna!
Resten av dagen försökte jag vara seriös på jobbet. I morgon publicerar jag terminens sista nyhetsbrev och idag jobbade jag därför mest med att lay outa det. Några textändringar blev det också i sista minuten. Även idag hade jag ett enda möte. Jag blir förslappad!
Förslappad kan en väl säga att vissa andra också är. Nä, det är sannerligen inte nån helt vanlig familj som bor i vår lägenhet på Main Street: två kvinnor 50+, tre katter och en tvåveckorssambo. Jag försöker smitta av mina boktokerier på resten av gänget. Anna är redan periodare på böcker och med Lucifer känns det som jag är på väg att lyckas. Han trivs i alla fall i Bokrummet och ligger gärna på Annas brudkista vid en av bokhyllorna – och sussar förslappad…
Lucifer ingår inte i En helt vanlig familj, precis, men han verkar gilla böcker. I vart fall att slappa bland böckerna i Bokrummet.
∼ ♦ ∼
*Lizbeth är en vän och kollega som i själva verket heter nånting heeelt annat.
**Min man är i själva verket Lizbeths man, men kallas Min man eftersom hon presenterade hon som det första gången vi sågs. ”Det här är Min man”, typ.
Livet är kort.
Cold cases är ofta fascinerande och intressanta tycker jag. Jag tycker också att alla brott bör klaras upp, att alla brottsoffer liksom förtjänar det. En helg i maj damp vännen FEM ner här i Uppsala och gav mig fyra pocketböcker. En av böckerna var en roman baserad på verkliga händelser. 
En antihjältinna med skarp hjärna och god iakttagelseförmåga. Så skulle jag etikettera 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 