Tisdagen den 28 april 2026: Kvitter, målbrottssång och klippt till Valborg


OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, jo jag fick ju nya familjemedlemmar…

…i födelsedagspresent. Mammakusinen M och hennes A gav mig en ljudlåda med fågelkvitter. Den placerade jag på rekommendation i badrummet. Och det är så mysigt! Det är ett icke störande ljud, det bryter tystnaden hemma och ger mig en känsla av att inte vara ensam. Jag tänker att jag flyttar med mig kvittrarna i lägenheten under den kommande långhelgen ifall det är så att det känns ödsligt och ledsamt. Så verkligen – det var en så rätt present. TACK! Sen kan jag förstås inte hjälpa att fundera över hur Tisslingarna hade reagerat de hade bott med mig. De hade säkert älskat boxen, troligen attackerat den. Ja. Jag saknar dem fortfarande. Alltid. Varje dag. Men de var bara mina till låns.

Fågelkvitterbox och magnecylburk ovanpå medicinlådan i badrummet

Fågelkvitterboxen eller min nya familjemedlem.

∼ ♦ ∼

Ställningar och promenader

Ytterligare en natt utan hostattacker ligger bakom mig. Det är underbart att få sova. Till och med ryggen samarbetade. Jag satt visserligen ganska länge vid datorn hemma, men då kan jag lättare hitta lägen som inte gör ont jämfört med på jobbet. Sen låg jag resten av kvällen i soffan, jag satt inte. Foten, däremot kände jag av både igår kväll och i morse. Men det är väl inte så konstigt. Jag har ju ingen aning om ifall stressfrakturen är läkt, till exempel. För foten gör ont på ovansidan, inte undertill.

En bra ställning kan jag även hitta när jag sitter vid köksbordet. Idag fixade jag hela flingor till filen. Inga smulor, som igår. Och inte ett bär var mögligt. En stunds läsning också i den rätt märkliga boken Havets kyrkogård.

Tisdagsfrukost med fil o hela flingor o bär Hopptisarna o Havets kyrkogård

Tisdagsfrukost med hela flingor i filer, Hopptisarna och Havets kyrkogård.


Promenaden upp till jobbet var skön och behaglig.
Temperaturen var låg, runt nollan, faktiskt bara när jag vaknade. Men solen dök upp tidigt på himlen. Stegen var lika stappliga som igår. Jag har svårt med balansen, till och med. Stegmätaren bekräftar den känslan. Jag stannade även idag på Nybron, men vände mig åt andra hållet och fotade ån samt domkyrkotornen.

∼ ♦ ∼

Sprucken målbrottsröst i manskör till Valborg?

Bitmoji Tofflan ledsen tomte

Storhelger avnjuter jag gärna med sill och sprit. Skönt att slippa fundera på annat. Tomtedräkt har jag aldrig, inte ens till jul.

Och upp till jobbet kom jag. Där var väldigt tomt ganska länge innan pratmakarna ramlade in. Just nu gör det inget, för jag har inget koncentrations- och tystnadskrävande på gång. Jag tänker inte överanstränga mig när jag är sjuk. Pratade lite med sprucken målbrottsröst, tyckte arbetskamraten ÅM. Jag kanske annars passar i nån manskör, såna är ju populära nu till Valborg. Fast jag ska nog undvika Valborg och firande så mycket jag bara kan. Jag har sill och sprit hemma att festa på. I år får jag nog skippa snapsvisorna även om jag har en ”rolig” röst. Ovan nämnda arbetskamrat och jag hostade oss igenom förmiddagen, för var tvungna att prata lite med varandra (!) och då kommer hostan direkt.

Dagens lunch intog jag inte vid skrivbordet. Jag gick till Feiroz och åt lax. En arbetskamrat skulle ha hängt på, men bangade, så jag tog med min bok.

Lax potatismos och tillbehör knäcke Havets kyrkogård Feiroz

Lax och potatismos till lunch idag, fast inte vid skrivbordet utan på Restaurang Feiroz i huset mitt emot.


När jag hade kommit till kaffet
dök en annan arbetskamrat upp. Då tog jag mig faktiskt tid att stanna kvar en stund för att fråga om kommande planer och prata bara lite jobb. Under eftermiddagen blev det korrekturläsning och lite annat smått och gott innan jag försiktigt stapplade backen ner till Igor för en klippning.

∼ ♦ ∼

Från kalufs till klippt

Jag lämnade jobbet vid 15.30. På väg ner till Igor insåg jag att den offentliga suparfesten Sista april har börjat. Ganska skönt att jag inte längre är intresserad. När jag hade klivit in till Igor och satt mig ner för att vänta på min tur, klev en kissnödig (?) pojke in och frågade om han fick låna en toalett. Igor är en snäll man, så det fick gossen. Men jag kan tänka mig att snällheten snart tar slut när tjatat ökar… 

Mot mig är Igor alltid snäll och han klippte mig så fint, så fint. Jag hade en riktig kalufs när jag kom dit – det var ju flera veckor sen jag fick avboka min ursprungliga klipptid.

∼ ♦ ∼

Ont och trött i kroppen och fullt i boxen

Trots att jag nu idag fick sitta ner och bli klippt och vila nästan halvvägs hem från jobbet var jag trött i kroppen. Foten gör ont på ovansidan, men på ett annat ställe än där stressfrakturen är/var. Igår kväll hade jag kramp i både ben och fötter. Det var dock inte så underligt för när jag kontrollerade stegmätaren visade den över 11 700 steg och 8,5 kilometer igår. Idag har jag inte gått lika mycket. Ryggen var besvärlig på jobbet och arbetskamraten ÅM försåg mig inte enbart med halstablett mot hosta utan även uppvärmd vetekudde. Jag låg på yogmatta på golvet med benen upp på stolen en stund också. Då lättade det lite.

Men jag tog mig hem och det var tur, för jag hade en knökfull postbox. Från Modernista kom två böcker som jag inte räknat med att få förrän till hösten, Kristina Agnérs bok Där rosor aldrig dör och Birgitta Gunnarsons bok Hej då, Karin. Och från Blue Publishing kom Louise Lindbloms bok Från jord till bord: Ellen Keys hem, mat och trädgård. Stort TACK till båda förlagen!

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I kväll blev det också mackor till middag, men idag hade jag grundat med en finfin lunch, så det var heeelt OK med Mackträsk.

Hopptisarna knäckemackor mjölk och Havets kyrkogård

Åter till Mackträsk med Hopptisarna och Havets kyrkogård.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Profilbild för Okänd

About Tofflan

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet. Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte.