Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Farmor och farfar som jag minns dem i sitt hem i Norrköping.

Idag skulle min farmor ha fyllt… 120 år… Det är inte klokt, tänk att en kommer ihåg vissa datum. Och tänk vilken liten värld det är när jag ser huset där farmor och farfar bodde under sina år i Uppsala från vårt sovrumsfönster. Om vi hade vetat då det vi vet nu… Nä, ingen idé att ”oma”, livet tar sina egna vändningar.

Farmor Nadja, Hoppet, finns för alltid bevarad i mitt hjärta. Hon som av sina systrar kallades Nöjd, hon som aldrig beklagade sig eller var elak. Hon som jag önskar att jag hade fått ärva ett antal egenskaper av, inte bara håret…

∼ ♦ ∼

Mitten av december var det igår och vi hade bestämt att julmöbla på kvällen. Gymnasisten och jag var och hämtade ner två stor jullådor och lite andra grejor från vinden på eftermiddagen. Medan det var ljust satte jag upp mina kära julfigurer. En del är ganska nya, andra har hängt med i ungefär 15 år nu. I mitt förra hem hängde jag figurerna i gardinen till mina stora köksfönster. Köksfönstret i lägenheten där jag bor nu är skitlitet, så figurerna flaxar nu från gardinstången i vardagsrummet. Längst till höger i det stora fönstret hängde jag upp den vackra Uppsalakulan som jag fick i julklapp ett år av Anna, innan vi var sambor. När jag fotade den igår syntes motivet av Domkyrkan på den samtidigt som en kunde skymta Dômens torn i verkligheten i bakgrunden.

Fyra julfigurer till höger om svarta stjärnan….

…och fyra julfigurer till vänster.

Domkyrkan på den vackra Uppsalakulan – och skymtandes i bakgrunden IRL.

Annas stora tomte med glasögonen som katterna älskar att sno och den böjliga tomten fick stå vid kälken en stund.

I hallen ställde jag min lilla röda kälke, den som morfar gjorde till mig när jag var riktigt liten. Den är typ 55 år gammal. Konstigt, jag som själv bara är 15… Förra året ställde vi en massa tomtar och bockar vid kälken, så jag ställde upp Annas två stora till att börja med. Senare, när Anna hade kommit hem, flyttade tomtarna lite. Det lär väl bli så att saker flyttas runt. Flyttas lär den stora tomtens glasögon – katterna, troligen Citrus – älskar att sno dem.

Jag var och hämtade Anna från jobbet. På vägen hem köpte jag mat till Gymnasisten och oss. Varken Anna eller jag var särskilt hungriga och bestämde oss därför att bara köpa soppa och bröd. Anna hade jobbat hela helgen och kraften och orken var nere vid fotknölarna. Därför var det jag som tog ledningen när det gällde julmöblandet. Jag, som ju inte har nån större lust med jul i år. Nu tänker jag i alla fall att det blir jul och jag är inte ensam på julafton. Biografmaskinisten har ärvt sin mammas och mormors omtänksamma sidor och vi ska äta julmat tillsammans när han slutar jobba på julafton klockan 18.15. Det är inte alla unga män som väljer att tillbringa julaftons kväll med sin mammas sambo så att hon ska slippa vara ensam.

Medan vi tog en sen adventsfika igår kväll packade vi upp våra lådor med julsaker. Katterna var förstås med och hjälpte till. Citrus hoppade ner i Annas låda, men var för kvick upp när vi skulle fota henne. Lucifer låg ovanpå lådan i morse, så locket bågnade.

Några av mina tomtar…

…och några av Annas.

Citrus var riktigt i gasen igår bland alla tomtar. När jag höll på med mina julfigurer var hon kvick med att hoppa upp på vardagsrumsbordet för att ”hjälpa till”. Jag fick skrika åt henne flera gånger. Igår kväll skuttade hon runt bland sakerna och lyckades fälla en av Annas gamla fina tomtar. Som tur var landade den på mattan och tog ingen skada. Jag tror inte att Citrus har fattat att det bara är snälla barn och kissar som får julklappar…

Busan har fällt en tomte.

Egentligen har jag inga krav eller måsten på julsaker som jag vill ha framme. Visst är det fint med en massa julsaker och tomtar här och var, såsom vi hade det förra året. Men sen ska det plockas ner också och det är ännu mindre roligt än att plocka fram. Fast om jag skulle få välja några få saker så är det julfigurerna och Uppsalakulan ovan samt den läsande julugglan och två trätomtar som jag gärna vill ställa fram. Ugglan köpte jag för några år sen på loppis och trätomtar fick jag som barn av mormor och morfar.

Den läsande julugglan hittade jag för några år sen på loppis.

Tomtemor och tomtefar i trä fick jag som barn av mormor och morfar.

Runt 22-tiden stupade jag i säng efter att ha lagt på några juldukar och hängt fram julhanddukar och grytlappar i köket också. Somnade som en sten efter att ha läst en stund och vaknade till sista arbetsveckan före jul. Farmor må fylla 120 år idag, jag kände mig minst lika gammal. Ont som fan i ryggen också, så jag fick göra några snabba övningar i sängen innan jag kunde skutta upp.

En  mörk och trist måndag var det, men det regnade i alla fall inte i morse. På förmiddagen hade jag tre möten varav två klämts in av chefen direkt efter varandra. På eftermiddagen träffade jag RH för att få lite råd och dåd om framtiden. Givetvis bröt jag ihop. (Tänk vad Uppsala universitet skulle kunna fakturera mig för pappersnäsdukar…) Pratade och grinade i två (2) timmar. Slå det om du kan, käraste dagboken min. Det känns fan inte som jag har nån kraft, som om jag inte orkar. Jag är för gammal. Och det är så många möten att en inte hinner jobba operativt däremellan, hinner nästan inte springa mellan möten och komma i tid. Det är rent sjukt som det har blivit.

Pratade och grinade i två timmar idag.

∼ ♦ ∼

I morgon förmiddag ska jag delta i en annan enhets planeringsdag i min roll som kommunikatör. Det känns som om andra enheter planerar sitt jobb mer tillsammans, de bestämmer vad som ska vara kvar av det gamla och vad som behövs göras i det nya. Min enhet bara slängs in i en massa mera eller mindre ogenomtänkta arbetsuppgifter från högre ort utan möjlighet att tycka till om dem. Vi ska bara göra Och allt det gamla är skit, min chef har sagt det till mig direkt vid ett tillfälle. Då var det tur att det fanns en tredje person närvarande som kunde stå upp för mig. Själv tappade jag bara hakan och blev tyst. Nej, kära dagbok, det var länge sen det var roligt på jobbet. Tänk om jag kunde sätta arbetsglädje högst på önskelistan till tomten 2019…

”All I want for Christmas is…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.