Ett inlägg om två viner, ett vitt och ett rött. Italienska viner, förstås.

Prisvärt pecorinovin – även om Lucifer föredrar det som finns i skafferiet.

Vitt vin till fisk och skaldjur, rött vin till kött och ost. Ja ungefär så traditionell är jag. Sen kan jag vara utvecklingsbar, wild and crazy och prova nåt annat också. Till exempel andra viner än italienska. Men det är dumt att chansa. Därför valde jag att införskaffa en flaska vitt pinnevin, det vill säga Cantina Zaccagnini Pecorino 2018, till den laxpaté och de havskräftor sambon köpte till kvällsmat i fredags. Systembolaget rekommenderar vinet till fisk, skaldjur och grönsaker.

Vinet var en ny bekantskap för mig, men redan i september 2016 smakade jag dess röda variant av årgång 2014. Det fick högsta Toffelomdöme.

Det vita vinet är gjort på pecorinodruvan. Alkoholhalten ligger på 13 procent och sockerhalten är ganska hög, 10 gram per liter. Druvan är en gammal druvsort som växer i Marche, Abruzzo, Liguria, Tuscany, Umbria och Lazio. Pecora betyder får och det tros att namnet på vinet kommer från detta eftersom får gärna åt druvorna när de passerade genom vingårdarna.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Fruktig, ungdomlig smak med inslag av gula äpplen, päron, honungsmelon, örter och citrus. […] Fruktig, ungdomlig doft med inslag av päron, honungsmelon, örter och citrus.

Citrussmaken och -doften är tydlig liksom även den av päron, tyckte jag. Den något söta tonen kan mycket väl vara honungsmelon, men vinet är inte alls sött. Det var lite av en chansning och passade utmärkt till patén och hyfsat bra till havskräftorna. Klart prisvärt för 99 kronor.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

Prisvärt, men kunde ha varit något kraftfullare.

Till senare på fredagskvällen dukade vi fram goda ostar. (Ja, vi dukar i princip aldrig fram äckliga.) Jag nöjde mig med två rejäla bitar av olika lagrade hårdostar. Till ostarna luftade jag en flaska Casteloro Valpolicella Ripasso Superiore 2017. Systembolaget tycker förstås att en ska dricka det här mer än medelfylliga vinet till rätter av lamm eller nöt. Jag valde ost och tog senare också ett par bitar frukt & mandelchoklad till vinet.

Även detta vin kostade 99 kronor och hade en alkoholhalt på 13 procent. Sockerhalten var lägre än det vita vinet, sju gram per liter. Druvsorten vet jag inget om. Vinet är från Venetien, men jag vet inget mer om det.

Så här skriver Systembolaget om vinets smak och doft:

”Fruktig smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, vanilj och örter. […] Fruktig doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, mintchoklad, kanel och vanilj.

Jag tyckte inte att vinet var så särskilt fylligt. Det hade hög syra och bärsmaken var tydlig. Jag hade nog önskat ett något mer kraftfullt vin med en högre smak av choklad.

Toffelomdömet blir emellertid ändå högt. Även det här vinet är bra och prisvärt.

Livet är kort.