Måndag kväll den 17 februari och tisdagen den 18 februari 2025: Svart-vitt i väntan på att…

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Svart hus på Salagatan St Persgatan

Svart-vitt… (Nästan. Himlen är ju blå.)

Dagarna och kvällarna tycks gå ihop. Bli lite samma lika. Samma aktiviteter, rätt mycket samma måltider. På kvällarna skriver jag, låter fotmassagemaskinen massera fötterna (mot hälsporren samt för att öka cirkulationen) medan jag intar kvällskaffe och läser min bok på gång. Igår löste jag dock ett svårt sudoku i stället. Det kan bli ett TV-program per kväll – igår Trolösa. Jag kan inte låta bli att titta på eländet, men det är så fruktansvärt… uselt.

Livet blir inte roligare än så här. Det kan tyckas… svart-vitt. Ibland är det ensamt och ledsamt, andra dar är det helt OK. Jag kan inte göra så mycket för att förändra det hela. Kraften räcker inte till. Och människor gör mig ju besviken gång på gång, så det är bäst att vara så ensam som möjligt. Jag har trots allt ett jobb att gå till och där träffar jag en hel del vettigt folk som jag inte behöver ha nån djupare kontakt med.

Jag har inga drömmar längre, inga mål. Även om det verkar som om jag har fått nosen över kanten är det faktiskt så att jag bara går och väntar på att dö.

∼ ♦ ∼

Tisdagsfrukost med tända ljus Kyss Karlsson i nacken o Hopptimisten liljor nejlikor

Mörk morgon, men tända ljus, vackra blommor, Hopptimisten och en rolig bok lyste upp tillvaron vid köksbordet.

I morse var jag trött och seg trots att jag kom i säng i runt klockan 22. Det var som vanligt mörkt först, men ljusnade ännu snabbare än igår. Magen var besvärlig och hälsporren kändes som en kniv upp i vänsterfoten. Jag brukar skoja med mig själv (vem ska jag annars skoja med?) och säga att jag är den lilla sjöjungfrun, hon som ville ha ben och fötter i stället för fisksvans. HC Andersens sjöjungfru, inte Disneys. Den smärtan…

I morse var det också kallare. Termometrarna visade åtta minusgrader. Under dan steg temperaturen något, men inte särskilt mycket.

Det var ganska halt ute, men jag tog mig helskinnad, om än frusen, till jobbet. Även idag gick H ikapp mig på sista raksträckan och det blev en trevlig liten pratstund före jobbet.

Förmiddagen bjöd på ett viktigt extrainsatt möte och det gjorde att ett annat möte fick stryka på foten. Jag kan inte vara på två ställen samtidigt. Det blev en kort rast efter det, medan fönsterputsarna gnodde av insidan på fönstren. Med rena rutor på insidan skrev jag färdigt artikeln efter intervjun igår eftermiddag och mejlade över för fakta- och citatkontroll. Plötsligt var det lunch och magen kurrade. Det blev en halvtimme med påfyllning av såväl energi som litteratur.

Jobblunch med Kyss Karlsson i nacken

Jobblunch med påfyllning av såväl energi som litteratur.


På eftermiddagen tragglade jag med det vanliga.
Bland annat läste jag korrektur. Timmarna gick och snart blev det dags att gå hem. Jag hade en tanke om att åka en sväng med bilen, men det kändes lite för halt för ren nöjesåkning. I stället blev det en stunds vila på soffan före kvällsmaten, allt medan jag studerade astråkig post som kom idag.

Thaisoppa o mackor med Hopptimisten Kyss Karlsson liljor nejlikor o tända ljus

Rester/repeat från igår, fast mackorna var nybredda.

Och kvällsmaten blev förstås resterna från igår, det vill säga Thaisoppa samt nybredda mackor. Repeat, skulle man kunna säga. Soppan smakade bra även idag, för jag var frusen precis som igår trots att temperaturen steg betydligt under dan. Det blåste en kall nordlig vind när jag gick hem och fast det bara var nån minusgrad kändes det som flera.

I kväll gör jag det vanliga, det vill säga läser, låter fotmassagemaskinen jobba samt ser ett TV-program. Det senare blir Grävarna på TV4. Svart-vit kväll, med andra ord.

Jag har redan packat ner vildsvinsgodiset till Bruno i jobbryggan…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag har betalat för årsskötsel och blommor på graven i Motala, i väntan på att jag själv ska dö. Överlevnadstiden för min hjärtsjukdom är max tio år, enligt senaste rönen, så om inte nåt annat skit gör väntan kortare lär jag kanske ha åtta år kvar. Eller mindre. Jag vet ju inte exakt hur länge jag har haft sjukdomen.

Bitmoji Tofflan klockor

Väntan…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 17 februari 2025: Måndagstimmar

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Söndagskvällen är knappt värd att nämna. Det var ingen större aktivitet på Saint Ollie. Jag såg två avsnitt av Black Snow. Endast ett återstår att glo på för min del vad gäller säsong två.

∼ ♦ ∼

Måndagsfrukost med liljor nejlikor o tända ljus

Måndagsfrukost med tända ljus och höga blommor.

I morse var det inte lika kallt som i helgen, men ändå runt sex minusgrader. Jag är så tacksam att R fixade mina element, jag har varmt i lägenheten. Igår kunde jag vara hemma och bara ha tischa, ingen tröja, på överkroppen. Underbart. Och innan jag badade gick jag omkring i enbart sandaler, inga strumpor.

Men det var förstås mörkt till att börja med den här måndagen. Jag tände ljus och läste, precis som vanligt. Precis som vanligt krånglade magen också. Irriterande. Hälsporren bråkade sen i sin tur när jag promenerade upp till jobbet.

Jag var rejält inpackad i tjock stickad och fodrad tröja, inköpt i Stöllestan*, samt blåa dunjackan. Tänk att min älskade orange dunjacka har jag inte använt alls den här vintersäsongen. Den var så mycket… glädje för mig och nu är det… inte lika mycket trams och flams och så i livet. Jag har inte bara blivit tråkig, jag har blivit rentav trist.

Promenaden upp till jobbet var lite hal, men det ljusnade snabbt. Nu har jag börjat gå S:t Persgatan ner till Storgatan och sen vänster vid mejeriet ut till Vaksalagatan. Därefter är det raka spåret och avslutas uppför Carolinabacken. Där svänger jag vänster och går en raksträcka mellan slottet och barockträdgården innan jag kommer till jobbet. Hem går jag samma väg, fast tvärtom dårå. Sista biten till jobbet idag hade jag sällskap av H. Trevligt att få småprata lite.

Uppsala mejeri exteriör

Jag passerar Uppsala mejeri på väg till och från jobbet.


Arbetsdagen inleddes med fakturastrul.
Jag har bett att få skänka min licens till en kollega som handlar betydligt mer än jag men som inte har nån licens. Det tycks vara omöjligt att få till. För min del är det mitt synfel som ställer till det – jag ser helt enkelt för dåligt för att kunna fylla i alla mikroskopiskt små rutor. Skitsystem, med andra ord – i alla fall för mina ögon.

Lunchen behövdes som grund för efter den hade jag en intervju. Medan jag åt skrattade jag åt boken jag läser – men tyst. Artikeln hade jag tänkt skriva under morgondagen, men jag skrev den direkt efter intervjun på eftermiddagen. Vi får se hur mycket jag behöver fixa till den, för den får ligga tills i morrn. Vi fick plötsligt manfall i gruppen bland annat på grund av sjukdom, så det är väldigt osäkert hur arbetsveckan blir. Själv gjorde jag nån oförsiktig rörelse i morse och sträckte vänster skulderblad den här gången. Alltid är det jävlar i mig nåt.

Jobblunch med Kyss Karlsson i nacken

Jobblunch med tyst skratt tack vare Kyss Karlsson i nacken.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan med penna

Jag har skrivit upp badskum på handlingslappen nu…

Det var väldigt ljust när jag gick hem, foten var inte så ond och jag var inte så trött. Därför slank jag in på Åhléns för att kolla efter badskum. Jag fattade inte deras system utan fick störa två tjejer som jobbade där med en fråga. Den ena filade naglarna, den andra kom fram bakom kassan för att hjälpa till. Det visade sig att badskumshyllan var helt tom. Men så hittade tjejen en enda fruktig sort. Inget doftprov fanns. Så nä, jag tackade och gick.

Hemma kom jag att tänka på Lush – som ju ligger i S:t Per-gallerian, en galleria jag var på i fredags. Men då stod inte badskum på lappen… Hmm… Nu står i alla fall badskum på handlingslappen.

Efter en stunds vila på soffan blev det dags att fixa kvällsmat. Idag fick det bli Thaisoppa och mackor. Jag kände mig lite frusen och då är Thaisoppa perfekt.

Mackor o Thaisoppa med Hopptimisten tända ljus liljor nejlikor o Kyss Karlsson i nacken

Värmande Thaisoppa till kvällsmat.


I kväll ska fötterna knådas i massagemaskinen
medan jag löser ett übersvårt sudoku. Det kan bli så att jag ser Trolösa senare, trots att serien är hemsk.

∼ ♦ ∼

*Stöllestan = en Vadstenabos eget namn på sin stad Vadstena


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 15 februari och söndagen den 16 februari 2024: Spänning, spill och söndag

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Black Snow TV4 Play säsong 2

Spänning i Australien räddade lördagskvällen från ensamheten.

Det är skönt att vara ledig, härligt att kunna äta och dricka gott, slappa, inte behöva tänka på att en ska bege sig iväg tidigt morgonen därpå. Men lördagskvällar kan också vara dryga kvällar när en är ensam. För jag kan ju inte läsa hela tiden, som min mamma sa. (Jag börjar förstå henne mer och mer…)

Igår blev jag skitglad när jag upptäckte att det fanns en ny säsong av australiensiska serien Black Snow på TV4 Play. Säsong två består av sex avsnitt och jag kollade hälften igår. Lördagskvällen passerade i spänning, alltså.

 

∼ ♦ ∼

Så blev det söndag. Jag lyckades somna om efter att ha tagit morgonmedicinen och sov ända till 8.30. Höll på att smälla av när jag kollade termometern på köksbordet. Det är inte bara väldigt mycket snö i Uppsala, här är jävligt kallt också, nästan 13 minusgrader var det i morse. Jag har hört plogbilar köra hela förmiddagen.

Hopptimisten o termomter tolv komma fyra minus ute o 22 komma nio inne

Mycket snö och jävligt kallt i Uppsala.


Det var lite skönt att krypa ner i sängen igen
med en mugg nyperkolerat kaffe. Där läste jag slutet av en spännande bok. Ja, boken var så spännande att jag spillde kaffe på mig!

Nu har jag valt att byta genre från spänning till humor så att jag inte blir knäpp. Bokbytet gick från en bok om försvunna barn i Stockholm till en bok om gamlingarna på Knäppgökavägen på Österlen. Boken jag ska läsa nu köpte jag second hand på Emmaus i Gryttby förra sommaren. Tänk, det står inte på förrän det är dags för det årliga besöket där. Om en lever i juni, vill säga. Det vet ingen.

Söndagsfrukost med Hopptimisten liljor nejlikor Kyss Karlsson rostat o fil

Vid frukosten bestämde jag mig för att bara vara hemma.

Söndagen jag vaknade till var som sagt skitkall, men solig. Jag vet att jag borde gå ut. Idag hade jag ingen lust alls. Snöoväder passar mig uppenbarligen bättre med tanke på att jag var ute och hasade runt igår. Nä, jag bestämde mig vid frukosten för att bara vara hemma och vila hälsporrefoten.

Nog borde jag ha tagit ut bilen på en tur för batteriets skull. Kanske åkt och handlat. Men jag hade också en enorm strykhög. Kläder stryker sig inte själva eller hänger in sig i garderoben.

Nu kunde jag njuta av blomsterprakten till max. Liljorna är fina, men doftar inte så mycket. Doftar gör däremot nejlikorna. De är också fina med sin djupröda färg. Och orkidén… den är ju inte alls vit eller ens vitrosa, den är rosa.

Strykhögen då? Jamen självklart fixade jag den. Som belöning bjöd jag mig på helgens andra Noisette från Butiken på hörnet och en Trisslott. I skåpet låg nämligen tre lotter som jag fått för att jag besvarade en jädrigt omfattande enkät. Lotterna jag fick av Annas snälla mamma i höstas och i julklapp samt vinsterna på dem är numera ett minne blott. Men kan du tänka dig, kära dagbok, jag vann 30 kronor – gånger 2! Det firade jag med ett skumbad, tyvärr utan bubbel i nåt glas. Skälet till det är att jag inte vågar försöka öppna en flaska…


Resten av eftermiddagen, som nu nästan var tidig kväll,
läste jag i soffan. I morse hade jag tagit fram en bit kycklingstekkorv ur frysen för att göra antingen korv och makaroner eller korv Stroganoff med ris. Jag slog på stort och gjorde det senare. Det blev gott, jag blev mätt och en hel matlåda fylldes för att frysas in ändå. Inget spill! Synd att jag avskyr att laga mat, för uppenbarligen kan och lyckas jag. Nu är ju inte korv Stroganoff nån supersvår middag att laga, men ändå… Samtidigt är det inte världsakul att bara laga mat till sig själv.

Kycklingkorv Stroganoff med Hopptimisten Kyss Karlsson och tända ljus en söndag

Jag lyckades! Söndagsmiddagen, kycklingkorv Stroganoff blev god, jag blev mätt och det blev en matlåda att frysa in.

I kväll kanske jag läser lite till, kanske ser jag nåt avsnitt av Black Snow.

∼ ♦ ∼

Min spännande söndag…. ja helg… är slut. Jobbväskan är packad, rena kläder framhängda och den kommande veckans medicin är fördelad. Jag kan gå och lägga mig och sova… eller dö. Det är slut på spänning och den gamla veckan.

Dosett med veckans medicin

Den kommande veckans medicin är fördelad.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Bortförda

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en ny författarbekantskap och första delen i en svit.



E P Ugglas bok BortfördaIbland faller även jag för ett snyggt bokomslag. Det gjorde jag när det gäller E. P. Ugglas bok Bortförda. Men så blev jag nyfiken på boken, kollade in det som fanns mellan pärmarna och slog till och köpte den i pocket. 

Försvunna barn har jag läst om tidigare, men den här gången handlar det om en hel förskolegrupp. En het dag i juli ska Ida hämta sin systerdotter på Björkens sommaröppna förskola, Niko ska hämta sin dotter och Sima, som är försenad eftersom hennes sambo glömt bort att det är hans tur, ska även hon hämta. Allt verkar vara som vanligt. Men den här dan kommer varken de eller övriga närstående att hämta några barn. Småbarnsgruppen är nämligen spårlöst försvunnen. Vem har tagit barnen och varför? Flera personer bär på mörka hemligheter som alla kan ligga bakom barnens försvinnande. Sökandet efter de bortförda barnen blir allt mer desperat.

Den här boken läser jag i ett rasande tempo. Och jag blir inte klok på nån av karaktärerna. Alla har de hemligheter och alla kan de vara skyldiga till ett och annat. Jag gillar karaktärsteckningarna, för de är realistiska och trovärdiga och jag ser människorna framför mig – med fel och brister. För nånting är fel med var och en i boken. Jag får associationer till Mattias Edvardssons böcker om… osunda familjer.

De 100 sista sidorna är så otroligt spännande. Berättelsen innehåller så många förvecklingar, men inte alltför många och alla lösa trådar knyts ihop i slutet. Det lilla HBTQ-temat faller dock. I den här boken gör det inget. Det är bara ett ytterst litet sidotema.

Slutet är som sagt otroligt spännande. Många, men inte helt säkert alla, lögner avslöjas och jag blir så till mig att jag spiller kaffe i sängen. Givetvis ska jag läsa uppföljaren! (Ska bara införskaffa den först.)

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Saltsjö-sviten:

  1. Bortförda (läs inlägget ovan!)
  2. Älskarinnan

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredag kväll den 14 februari och lördagen den 15 februari 2025: För (kärlek) blommor och solsken och sång, pling plong

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

På fredagskvällen hittade jag en serie att glo på. Jag fick en rejäl dos av gaeliska när jag såg skotska Mordet på ön på SvT Play. Alla fyra delar plöjde jag. Serien bjöd inte bara på häftigt språk utan spänning, förstås, och ett litet HBTQ-tema. Riktigt bra!

Bild ur Mordet på ön

Bild på polisen och doktorn ur Mordet på ön.


Jo jag förvånade mig själv med att orka vara uppe till 23.30. 
Men det är ju så att när jag jobbar hemifrån orkar jag med att göra nåt på fritiden också. Igår var det att se en serie på TV. Mitt spännande liv, pling plong.

∼ ♦ ∼

Bortförda och kaffe på sängen

Lördagsstart med bortförda barn och kaffe med ett osynligt barn.

I morse vaknade jag till en helvit värld. Det hade nog snöat ett tag och det snöade av och till ganska kraftigt hela dan. Stundtals var det också soligt. Jag hade ingen lust att gå ut, men jag hade bestämt mig för att göra det. Det var inga långa sträckor jag skulle gå – bara till Korgtassen och till Nya Björck Blomsterhandel. Och nä. Jag skulle inte ut och åka bil i ovädret. Det var två masskrockar strax utanför stan och först sas det att över 20 personer, senare över 90 (!), hade hamnat inte där de skulle utan på sjukhus. Dumt att ge sig ut i bil en sån här dag om man inte verkligen behöver. Det gick även ut varningar från SOS alarm och regionen via sms. Andra gången på kort tid. Först var det en brand tidigare i veckan, nu oväder.

Så när jag vaknade, efter att ha somnat om efter morgonmedicinintaget, var klockan runt nio. Jag fixade som vanligt kaffe på sängen åt mig och låg och läste i en och en halv timme. Snöandet verkade inte avta, så jag klev upp, duschade och åt frukost innan jag trotsade vädergudarna och gav mig ut.

Lördagsfrukost med Hopptimisten Bortförda rostat bröd och fil

Lördagsfrukost med Hopptimisten, de bortförda barnen och ganska torr eukalyptus i vasen…


Det snöade liksom inte måttligt.
Jag skulle inte handla så mycket, mest mjölk och lördagsgodis och nåt godis till Bruno som jag hoppas få träffa på onsdag. I stället för att gå hem efter handlingen gick jag direkt till Mia för att köpa lördagsblommor. Och där blev jag bjuden på kaffe i hennes mysiga pentry och sittandes en bra stund. Vi hade ett fint samtal om livet och dess förtretligheter – och ljuspunkter – mellan kundbesöken.

Första knoppen på orkidén på väg att slå ut

Första knoppen på orkidén är på g.

Blomsterhandeln ligger inte långt från mitt hem som tur är. Snön bara vräkte ner, det blev liksom värre och värre. När jag kom hem startade jag genast en maskin tvätt. Sen tog jag reda på den torkade eukalyptusen och hängde den på gästtoan. Bladen doftar ljuvligt om man gnussar dem försiktigt.

Därefter var det dags att fixa lördagsblommorna. Idag innehöll buketten liljor och nejlikor, ganska höga (jag har ju vasprovning). En liten lilja hade gått av, men Mia skickade med den och jag satte den i en liten vas på skrivbordet. Den verkar vara på väg att slå ut. Och på tal om att vara på väg att slå ut… Den första knoppen av de sju på orkidén är på g. Jag trodde att den skulle bli helvit, men det blir vitrosa.

Lördagsfika vid köksbordet med tända ljus noisette från Triller Hopptimisten och boken Bortförda

Guschelöv för fijka, döh!

Och trots att jag hade fikat hos Mia smakade det bra att lite senare än vanligt mumsa Noisette från Butiken på Hörnet och njuta av lördagsbuketten. Det gav lagom med energi till att hänga tvätt och hasa över till soffan för eftermiddagsvila. Idag bråkade både hälsporren och ljumsken, hjärtat körde visst också sitt eget race.

Jag kunde med gott samvete ta det lugnt, för nåt mer stod inte på dagens agenda. Middagsproblemet var redan löst – jag tog fram stekt kalkon ur frysen i morse att värmas i micron. Potatisklyftorna skötte ugnen och sås, vitlökssmör och ketchup var bara att ställa fram. De nyinköpta tomaterna skulle bara sköljas först. Vinet var redan öppnat, luftat och provsmakat. Det blev förra årets födelsedagsvin som jag fick av Anna. Portionen var inte jättestor så jag trollade fram en ostbricka efteråt. Och nog blev jag mätt…


Resten av kvällen?
Tja jag ska nog läsa, eventuellt kolla in nån kriminalserie som jag är osäker på om jag har sett. Det har slutat snöa, men det är neråt åtta minusgrader. Ingen lätt kväll och natt för den som inte har tak över huvudet och en varm säng att krypa ner i.

∼ ♦ ∼

I morrn är det söndag och vilodag. Jag har en rejäl strykhög att ta tag i. Bilen får stå kvar i garaget om det fortfarande snöar eller är mycket snö. Jag är så nöjd med min lördag där jag fick umgås, prata, njuta av blommor, äta god mat, dricka gott vin och läsa en väldigt bra bok. Och bäst av allt: jag har både tak över huvudet och en varm säng. Tacksam!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, HBTQ, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett vitt vin: Wolfgang 2023

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett österrikiskt vitt vin.


 

Wolfgang Grüner Veltliner2023 en litersflaska

Wolfgang är en typisk österrikare.

Jag är inte så bra på vita viner. Därför blir det lite av en utmaning till helgerna eftersom jag ofta äter fisk eller skaldjur. Då funkar det helt enkelt inte med rött vin. Helgens goda kasse vecka 6 2025 från Korgtassen innehöll både varmrökt lax och röding. Vinet som rekommenderades till var ett vin gjort på grüner veltliner. Just det vinet fick jag inte tag i, men en flaska Wolfgang 2023 följde med hem från Systembolaget.

Grüner veltliner är Österrikes vanligaste odlade druva. Druvan odlas nästan bara där, för övrigt. Tjeckien och Ungern odlar den också. Druvan ger torra viner med lätta och friska smaker.

Wolfgang säljs på enlitersflaska till priset av 105 kronor. Alkoholhalten ligger på tolv procent och sockerhalten är 0,6 gram per 100 milliliter. Systembolaget rekommenderar vinet till fiskrätter och kyckling, gärna sallader. Jag intog det till fisk (lax och röding), till fisksoppa och till smörgåstårta med Skagenröra.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets doft och smak:

”Fruktig, ungdomlig doft och smak med inslag av päron, gröna äpplen, vitpeppar, kiwi och lime.

Jag tyckte att vinet vare sig doftade eller smakade så mycket. Möjligen anade jag päron och kiwi. Men det passade väldigt bra till middagen där rödbetstzatzikin till rödingen hade ganska kraftfull smak. Då ska inte vinet konkurrera utan komplettera och det gjorde det fint. Vinet passade utmärkt till den gotländska fisksoppan och även till smörgåstårtan. Genom att låta det bli varmare i glaset en stund innan jag drack det kom smakerna fram mer.

Det här är ett lättdrucket vin som passar diverse fisk- och skaldjursrätter. Jag har druckit godare vitt vin, men också sämre.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 13 februari och Alla hjärtans dag 2025: Två stjärnor, ett trasigt hjärta och massor av böcker

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Självklart var jag i Kiruna igår och amatörvärderade fina grejor via Duo-appen i Antikrundan. Det var svåra värderinger, men som sagt, fina saker. Mest gillade jag konsten och silvret. Jag skrapade ihop två stjärnor på diplomet och omdömet antikkunnig. Som alltid ett roligt och lärorikt program.

Antikkunnig i Kiruna 13 feb 2025

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan hjärta och hand

Betalar för omsorg, men inte för kärlek.

Alla hjärtans dag är det idag. Den dan borde inkludera hjärtan som är trasiga på ett eller flera sätt. Nåja, ska det bli nån kärlek för min del får jag visa mig den själv. Och det tänkte jag på i december när jag bokade omsorg om mina onda fötter. (Nästa bokning är ett par dar före min födelsedag.) Omsorg som jag får betala för är inget nytt, men att betala för kärlek gör jag inte. Utöver det är det ganska kärlekslöst/-fritt i mitt liv. Korta stunder kan jag sakna och längta efter det. Stunderna är som sagt korta och de blir färre och färre. Det är helt uppenbart att kärlek inte funkar för mig. Då är det bäst att låta bli.

Det finns ingen i hela världen som älskar mig och jag älskar ingen i hela världen. Det kan inte bli enklare.

Trasigt hjärta löv

∼ ♦ ∼

UKK o baksidan 14 feb 2025

Kall, mörk morgon, men UKK stod pall och snart ljusnade det.

Alla hjärtans morgon var en kall morgon, nästan sju minusgrader. Jag var väldigt tacksam att jag slapp gå iväg vid sjutiden. I stället kunde jag sätta mig vid morfars skrivbord, starta jobbdatorn och börja jobba.

Men först åt jag fredagsfrukost med tända ljus på bordet och med Hopptimisten och de bortförda barnen intill. Det ljusnade emellertid strax och efter nån kvart vid datorn märkte jag att himlen inte längre var blåsvart utan ljusgrå. Det går fort nu. Står inte på förrän vi klagar på sol och värme. Inte är jag överförtjust i det heller, precis. Sitta inne i en lägenhet när det är stekhett är ingen höjdare.

Jag hade två möten den här morgonen. Efter dem hann jag jobba en stund innan det var dags att ge sig iväg för omvårdnad. Det var sån tur att jag skulle ut just när den här dan var som soligast! Då fick jag en skön promenad med ljus och luft. På ditvägen stannade jag för ett viktigt ärende vid Butiken på hörnet.


Efter behandlingen hade jag ganska ont,
men jag skulle ju ta mig hem igen och jobba vidare. Ontet brukar försvinna när jag går. Eller försvinner gör ju inte hälsporren, den gör mindre ont. Och eftersom det var Alla hjärtans dag stannade jag till hos Uppsala Bokhandel och Rituals som jag passerade på hemvägen. Från bokhandeln kom jag ut med fyra pocketböcker – Roslund & Hellströms bok Tre minuter, Anders Roslunds bok Jamåhonleva, Sara Paborns bok Tistelhonung och Nina van den Brinks bok Jag har torkat nog många golv. En biografi om Maja Ekelöf – samt affärens bokreakatalog i pappersform. Jag har redan gjort en förhandsbeställning i annan butik på nätet, men man vet aldrig. Och det är väldigt roligt att bläddra i en fysisk katalog… Hos Rituals köpte jag duschmousse och kroppskrämrefill. Jag var sen när jag kom hem, så lunchen – tre mackor och kaffe – intog jag vid skrivbordet och datorn.

Arbetsdagen avslutades med bildval av foto till artikeln jag ska skriva efter måndagens intervju.

∼ ♦ ∼

Under eftermiddagen kom ett trevligt mejl från Modernista. Jag har efterfrågat tre titlar ur förlagets sommarkatalog för recension – Blödande hjärtan (i pocket) och Sista ordet av Elly Griffiths samt Alla djävlar är här av Louise Penny – och jag ska få dem alla tre. Vilken skillnad mot Albert Bonniers förlag som både krånglar och sen inte återkopplar. Stort TACK på förhand, Modernista!

∼ ♦ ∼

Fredagsmiddagen blev sedvanlig – varför ändra på ett vinnande koncept? Smörgåstårta från Korgtassen, veltlinervinet Wolfgang (ett inlägg om vinet kommer i morrn! Läs i stället inlägget om det röda födelsedagsvinet så länge.), tända ljus, gammelfarfars/storfarfars porslin, föräldrarnas silver, Hopptimisten, de bortförda barnen och Händels Water music.

Fredagsmiddag med Hopptimisten o Bortförda smörgåstårta o veltlinervin

Fredagsmiddag med familjen, mat från Korgtassen, vin från Österrike och musik av en tysk som mest bodde i England.


Nu är det bara att vänta på att Alla hjärtans dag ska ta slut.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Jag tror som bekant inte på mirakel. Men… jag flyttade orkidéerna till fönstret i arbetsrummet. Idag när jag vattnade krukväxter såg jag att en av dem har hela sju knoppar… Det är en knopp mer än antalet följare jag har på Bluesky.

Orkidé med sju knoppar

Jag bytte fönster för orkidéerna och nu har en av orkidéerna sju (7) knoppar!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett rött födelsedagsvin: Muro Primitivo 2022

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett rödvin jag fick till födelsedagen 2024.


Muro Primitivo födelsedagsvin från Anna 2024

Ett överraskande fylligt och gott primitivovin.

Förra året, 2024, var ett omtumlande år för mig. Det hände mycket, en del var bra och annat mindre bra. Att separera är förstås aldrig roligt och det gjorde jag. En vecka efter att jag slutat vara sambo blev jag ändå firad på födelsedagen i april 2024 av Anna. Vid en middag på Aaltos fick jag flera paket. Ett av dem innehöll en flaska Muro Primitivo 2022. Den öppnade jag en lördag i februari 2025. Vinet säljs inte på Systembolaget, men man hänvisar till ett liknande vin, Muro di Pietra Puglia 2022.

Vinet jag fick i födelsedagspresent 2024 kommer från Apulien i Italien. Det är gjort på druvan primitivo. Inte min favoritdruva helt och hållet, men vinet överraskade mig – positivt.

Alkoholhalten ligger på hela 14 procent och sockerhalten på 1 gram per 100 milliliter. Vinkompassen rekommenderar vinet till fågel, fläsk, lamm, nöt och ost och kallar det ett allroundvin. Första gången jag smakade vinet tog jag bara ett glas till lite choklad. Andra glaset tog jag vid ett annat tillfälle till en ostassiett.

Så här skriver Vinkompassen om vinet:

”[…] mjukt inlindade tanniner, mörk fruktighet och väl avvägda fattoner som gör det till en utmärkt följeslagare till det italienska köket. Kryddiga smaker av lakritsrot, kanel och nejlika samt mörk bärfrukt med inslag av torkad frukt och en elegant fruktsötma avrundar tanninerna och ger en lång balanserad eftersmak.

Vinet var väldigt mörkt och fylligt. Det doftade ljuvligt. Mörka bär noterade jag i smaken och kryddighet. Det hade en otroligt lång och fin eftersmak och jag ville att vinet aldrig skulle ta slut i glaset.

Till såväl choklad som ostar passde vinet utmärkt. Det var kraftfullt och välsmakande och kompletterade de smakrika ostarna suveränt. Eftersom vinet inte säljs längre på Systembolaget ska jag avnjuta resten av flaskan med andakt i helgen.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 12 februari och torsdagen den 13 februari 2025: Falla för frestelser

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Igår kväll föll jag för frestelsen. Jag tog ett glas födelsedagsvin från 2024 och en liten ostassiett till det. Sen åt jag kakor också. Lite trött blir jag på mig själv att jag inte kan låta bli. Samtidigt… jag har ”hållit igen” i veckorna i en månad, inte heller svullat okontrollerat i helgerna men inte ett gram har jag gått ner. Varför försöka? Jag skyller på nån medicin. Det kan vara den som ger mig eksem också eller som gör att jag blöder där och när jag inte ska blöda. Kanske är det den medicinen som får mitt hjärta att slå i lugnare takt och framför allt inte i sån otakt. Eller den medicinen som gör att mitt blod inte tjocknar och bildar proppar i ben, lungor eller hjärna. Vad vet jag, vad vet jag. Kardiologen sa i maj 2024 att han skulle kalla mig till återbesök efter sommaren. Jag tolkade det som om det var sommaren 2024, men han sa ju inte vilken sommar han menade. Oavsett. Jag unnar mig att falla för frestelser då och då. Igår var ett sånt tillfälle. Ost, vin och en bok och tre kakor – alla goda ting är ju tre. Punkt.

Ostassiett vin och boken Kokain

Ost, vin och en bok – alla goda ting är tre.

∼ ♦ ∼

Böckerna Kokain och Bortförda

Bokbyte från en bok om försvunnet kokain till en bok om försvunna förskolebarn.

I morse var jag trött och seg trots att jag kom i säng tidigt. Jag hade bara ett fåtal sidor kvar i boken jag lånade av Anna förra helgen, så den läste jag ut till frukostfilen. Nu ska jag göra en ny författarbekantskap. Lustigt nog gick bokbytet från försvunnet kokain till försvunna förskolebarn. Och nej. Jag gillar varken droger eller barn, men det är inte därför jag läser kriminalromaner. Jag försöker förstå vad som orsakar olika sorters kriminalitet. 

Morgonen var mörk, men inte så kall. Jag tror att det har kommit lite mer snö. Oavsett, jag slapp att hasta och halka iväg i morse. Idag och i morrn var/är det ju distansarbete hemifrån som gäller.

Frukost med Hopptimisten tända ljus o sista sidorna av Kokain

Frukost i mörker med Hopptimisten och de sista sidorna i Kokainboken.

 

Bitmoji Tofflan med penna

Att skriva och läsa är det som intresserar och roar mig mest.

På jobbagendan idag stod som vanligt ett antal möten, samtliga på förmiddagen, samt transkribering av en podd. Det senare är på sätt och vis givande och alltid lär jag mig nåt. Samtidigt är det inte världsaroligt. Jag lyssnar aldrig på poddar, är inte ett dugg intresserad. För mig är att skriva och läsa det som intresserar och roar mest. Jag skulle aldrig i livet lyssna på en bok – om jag inte var synskadad. Och gissa om jag hatar AI… Eller hatar… jag tycker att det är rentav läskigt och idiotiskt. Skälen är flera. Ett är att en ju inte vet vad som är sant och vad som är AI-genererat och kanske till största delen påhittat. Ett annat skäl är att folks övertro till AI lär leda till arbetslöshet, att en massa människor blir av med sina jobb. Ett tredje skäl är att det påhittade aldrig kan ersätta det mänskliga och mänskliga kontakter. Så tycker jag.

Förmiddagen försvann i ett nafs, så också ett möte där man trodde att jag var frånvarande, vilket jag inte var. Nåja, jag älskar inte möten. Jag fokuserade på transkriberingen, men tog också mikropauser genom att bädda, köra en maskin tvätt och hänga tvätt, gå ut med sopor, damma och diska. På lunchen gick jag iväg för att handla och gå till apoteket innan jag åt. Medicinen fanns och det var sista uttaget även för den här hjärtmedicinen (jag har några stycken mediciner som ska få hjärtat att slå som det ska).

Hemmalunch med Hopptimisten och Bortförda

Hemmalunch med Hopptimisten och Bortförda. På tallriken mackor, i muggen varma koppen kantarell och i äggkoppen ett kokt ägg.


Efter lunchen fortsatte jag med transkriberingen.
Det var nåt vajsing med ljudet, så det tog lite längre tid än vanligt.

När arbetsdan var avklarad vilade jag en stund på soffan. Middagen blev sen lätt att fixa. På torsdagar ska en ju äta soppa och/eller pannkaka. Jag hade tur och fick tag i en burk av Korgtassens egengjorda fisksoppa när jag var och handlade. Den värmde jag i micron och åt en ostfralla till samt drack ett glas vitt. Hela burken satte jag i mig (ja inte plastburken i sig utan innehållet), för den här soppan är så god. Snacka om att falla för frestelsen…

Torsdagsfisksoppa från Torgkassen bröd ett glas vitt Hopptimisten och Bortförda

Torsdagsfisksoppa från Korgtassen och ett glas vitt i sällskap av Hopptimisten och ett gäng bortförda barn.


Torsdag innebär inte bara soppa utan så här års även Antikrundan.
Klockan 20 i kväll amatörvärderar jag grejor i Kiruna, dock via Duo-appen från TV-fåtöljen.

∼ ♦ ∼

Och i morrn är det fredag igen. Jag ska skämma bort mig på Alla hjärtans förmiddag med vård av kroppsdel.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Kokain

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den fjärde delen i Vanessa Frank-serien.



Pascal Engmans bok KokainFörfattaren Pascal Engmans böcker upptäckte jag sent! 
Det var Anna som fann dem först och vi började läsa Vanessa Frank-serien medan vi ännu var sambor. I februari 2025 lånade jag den fjärde delen i serien av Anna, Kokain.

Två rivaliserande förortsgäng, Vargarna och YBT, trappar upp våldet med en våldsam avrättning på öppen gata i Järva. Samtidigt hittas en massa knark, kokain, som sprids snabbt bland annat i kroglivet. Polisinspektör Vanessa Frank kopplas in i mordutredningen. Hon inser att hon befinner sig mitt i en uppgörelse mellan gängen där allt verkar handla om kokainet. Samtidigt ska hon försöka vara fostermamma till tonårigen Celine. Det visar sig att hennes nya sårbarhet bli den största utmaningen för utredningen.

Det här är otäckt och realistiskt. Författaren skildrar snabbt och rappt narkotikahandeln i Stockholm och dess förorter. Knarkkungarna, som utnyttjar människor – för ett människoliv är ju inte särskilt myckert värt. Stundtals är det mycket obehaglig läsning. Det är som om författaren inte väjer för nåt. Här finns också värmen mellan människor och människor som vill göra rätt. Lojaliteter sätts på prov. Och döden står hela tiden på lur runt hörnet.

Jag tror – för jag vet inte, tack och lov – att författaren gör mycket realistiska porträtt av personerna i boken. De som föds i utkanterna av samhället, som vill nåt mer än det deras föräldrar har lyckats uppnå. Snabba pengar lockar, men de är egentligen inte alls lättförtjänta.

Detta är en riktigt bra och spännande bok i en grym och otäck serie som känns plockad ur verkligheten.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Vanessa Frank-serien:

  1. Eldslandet 
  2. Råttkungen 
  3. Änkorna 
  4. Kokain (läs inlägget ovan!)
  5. X
  6. Bestseller
  7. Ingen

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar