Onsdagen den 12 februari 2025: Lisor för själen

Publicerat den 12 februari, 2025 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Snöigt i allén St Olofsgatan 12 feb 2025

Snöigt i allén i morse.

Javisst blir det ljusare med snö på marken. Vackert är det också. Det kom lite snö i natt. Ett tunt vitt täcke. Men kyla och halka är inte min grej. Sen är det bara att vänta till sommaren när tant skriker att det är för varmt… Just i skrivande stund är jag nog inte ensam om att längta efter vår och värme. Dagarna i sig har också blivit ljusare och framför allt längre. Det är inte kolsvart om morgnarna och det är inte heller kolsvart när jag går hem från jobbet.

Det grävs och grejas i närheten där jag bor. Än så länge är jag lyckligt lottad och har sluppit det värsta oljudet. Största oron just nu är att en inte riktigt vet var det grävs från dag till dag. Nu är delar av norra Väderkvarnsgatan ett stort hål. Samtidigt är det hål på södra sidan, precis utanför gymlokalen. Stackars gymmare som måste gå en liten omväg för att komma fram till entrén. Mest synd är det förstås om dem som blir skjutsade i bil till träningen. Man frågar sig hur de orkar träna. <== Ironi

Jag orkade i alla fall gå upp till jobbet i morse, trots att jag flåsar som värsta sexdåren. Men jag noterade att den här veckan har promenaden inte tagit 30 minuter utan 25 – trots ond fot (hälsporre) och taskigt hjärta (förmaksflimmer). Det känner jag mig lite nöjd med. Jag blir dock trött av promenaderna, både den till jobbet och den hem som ändå är nerför, så jag tänker fortsätta jobba hemifrån torsdagar och fredagar. Vila från utsikten av slottet. Nu på fredag passar det extra bra eftersom jag har tid för vård av en kroppsdel på förmiddagen. I samma veva tänkte jag besöka ett apotek och försöka få ut medicin samt kanske hoppa in på Uppsala bokhandel på vägen tillbaka. Jag passerar ändå och det är ju faktiskt Alla hjärtans dag. Nån annan som visar mig kärlek och omtanke än jag själv (och den jag betalar för) finns det ju inte.

Slottet februarimorgon med snö från jobbfönstret

Slottet passerar jag varje morgon jag går till jobbet och ser även från jobbfönstret. Hemifrån ser jag bara tornen om jag kliver ut på balkongen.

 

Bruno på besök i Segis 12 feb 2025

Bruno på besök.

Onsdagar är det mötesdag på jobbet. Jag hade två möten på förmiddagen och ett tredje blev inställt. Det blev föreslaget att ta en promenad i stället, så det hade jag bestämt mig för att göra – ända till Tropiska växthuset. Men först deltog jag i en fotografering. Jag hade tänkt fota fotografen in action, det brukar bli roliga bilder. I stället valde jag att passa på att göra lite research inför intervjun på måndag genom att ställa några frågor. Och sen kom Bruno och honom kunde jag inte låta bli att både fota och klia. Han är så fin. Men inte heller idag hade jag nåt hundgodis till honom.

I Tropiska växthuset var det fuktigt och varmt. En riktig lisa för själen att strosa runt, sitta ner en stund och beundra växterna.

Victoriadammen…
…och taket i salen…
…och dammen igen.
Saint Paulia….
Många Saint Paulior.
En orkidé, tror jag.
Kanske även denna…


Och jorå, jag har jobbat också. Men mitt på dan blev det lunch. Vallmofröfrallan ersattes av surdegsmacka. Alltid något!

Jobblunch med surdegsmacka o Kokain

Nytt för idag: surdegsmacka.


På eftermiddagen var det möte och det är inte så mycket att orda om här. Gjorde en uppdatering på datorn samt fixade en inställning kring bildhantering.

Jag gick hem i vanlig tid och var jättetrött. Hade sms-kontakt med en vän som varit på läkarbesök idag medan jag vilade på soffan.

Till middag idag blev det Dafgårds kycklinglasagne. Enkelt och snabbt att micra och väldigt gott. I morrn på lunchen ska jag försöka gå och handla nåt med färre kolhydrater till kvällen och lite annat som behövs.

Kycklinglasagne med Hopptimisten och Kokain

Onsdagsmiddag i form av kycklinglasagne med Hopptimisten och Kokain.

∼ ♦ ∼

Fotmassagemaskinen ska få jobba medan jag läser drogboken, men klockan 21 i kväll ser jag sista avsnittet av Vargasommar. Jag är mycket spänd på upplösningen.

∼ ♦ ∼

Nu väntar två dagars jobb på distans. Det ska bli skönt, jag känner mig mycket trött och framför allt hälsporren är ond vilket gör det jobbigt för mig att gå. Det blir en lisa för kroppen att få vila lite från längre promenader.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 11 februari 2025: Förhoppningsvis är det snart dags…

Publicerat den 11 februari, 2025 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Tisdag redan och åter en kall morgon. Vilken tur att jag skulle börja dan med att värma upp mig genom en extra lång promenad. Fast allra först blev det förstås sedvanliga morgonbestyr. Dusch, frukost och medicin, en stunds lugn och ro med läsning. Bäddar gör jag alltid innan jag drar på morgnarna, men disken lämnar jag till senare. Biografmaskinisten fick sin födelsdagspresent.

Tisdagsfrukost med tända ljus Hopptimisten o Kokain

Tisdagsfrukost med tända ljus och familjen.

 

Februarimorgon på Väderkvarnsgatan

Väderkvarnsgatan påminner om mig.

Jag traskade iväg en bit längs Väderkvarnsgatan. Inga reflexer behövdes idag heller. Det var lite av ett under att budkillen kunde köra fram till min port med vinlådan igår. Grävarbetet fortskrider varje vardag och från dag till dag kan avstängningarna flyttas och ändras.

Sagda gata speglar rätt bra hur det känns inuti just nu. Fullt av hål, högar av skräp, avstängt här och var, som sagt, skarpa ljus, milda sken och en jädra massa grus i maskineriet. Men eftersom jag har blivit lite starkare och fått nosen över kanten är jag bättre på att inte visa hur det känns. Hålla masken. Inte för alla, bara för somliga. Detta medan jag funderar över nästa steg. Idag fick jag frågan om jag var redo för en ny relation. Spontant ville jag svara

”aldrig mer!

I stället skakade jag på huvudet och sa bara ett stilla

”nej.

Sol på risig buske

Försöker se tillvaron i ett lite annorlunda ljus.

Jag har förlorat så mycket kärlek genom åren, jag har förlorat så mycket av mig själv. Och medan jag bygger upp mig på nytt går tiden. Förhoppningsvis är det snart dags att dö.

Morgonpromenaden idag gick upp till jobbet där jag lämpade av datorn och startade den. Jag hann inte jobba innan jag skulle ut igen. Solen hade stigit, men det var fortfarande kallt. Jag försökte se tillvaron i ett lite annorlunda ljus.

I väntrummet pratade jag med B – om resor, skador, värk och att sluta vara så jäkla snäll mot dem som inte är snälla tillbaka. Jag har lätt att knyta sociala kontakter, få bekantskaper. När det gäller vänner är det svårare. Jag behöver starka, lojala vänner, inte vänner som jag måste lyfta, böja mig eller göra mig till för. Att spela nån annan än den jag är klarar jag inte. Så även på vänskapsplanet får det bli nej. I stället måste jag lära mig att nu är det ensam som gäller, möjligen de få pålitliga gamla vännerna. Men jag tränar mig också på att sluta tränga mig på. Vill man inte så vill man inte. Och jag har det bäst i min egen bubbla utan människor som sårar och som blir sårade av mig.

Mina fötter och ben i väntrummet

I väntrummet…


Det blev inte så mycket förmiddag kvar för min del när jag kom tillbaka till jobbet. Jag tog faktiskt en mugg äckelkaffe innan jag körde igång. På förmiddagen var det tyst skrivtid fram till klockan tolv. Därefter följde den nationellt påkallade tysta minuten och så lunch. Sen klev demonstranter in på entréplanet och härjade och skrek hela min lunchhalvtimme. Säkerhetsavdelningen kunde inget göra, polisen kom och gjorde ingenting heller. Ändå hotade de vår rektor verbalt. Det är för jävligt att man ska behöva vara rädd på jobbet. Jag jobbar på ett universitet, inte på nåt kärnkraftverk eller i nån exklusiv affär.

Jobblunch tisdag med Kokain

Jobblunchen blev allt annat än lugn.


På eftermiddagen kom först bäste S på snabb visit. Det är så gott att ha kvar den kontakten. Och numera har vi ju en annan koppling dessutom. Det betyder så mycket för mig. Aldrig glömmer jag hur S räddade mig en gång.

Vid 13.30 var det dags för nästa besök. Då kom L till godsmottagningenför att hämta min lånestol och -matta. Stol och matta är beställda till mig, men leveranstiden är lång. Jag får dem troligen inte förrän i slutet av april. Födelsedagspresenter till mig också, med andra ord. L lovade att komma och hjälpa till med stolinställningarna när det är dags.

Lånestol och lånematta på jobbet

Borta. Väntan blir lång på de beställda. Jag har suttit som i en Rolls Royce.


Det blev lite diverse resten av eftermiddagen, bland annat korrekturläsning. Jag stapplade hem strax efter klockan 16. Då var det dimmigt, nåt blött droppade från himlen och det var vitt på parken. Först när jag kom hem hade jag ro att skicka ett grattis-sms till Biografmaskinisten.

Nån middagsmat hade jag inte bestämt i detalj. I morse tänkte jag att jag tar nåt som är färdigt att micra. Jag tog fram tre kycklingkorvar och bröd ur frysen. Det fick duga. Korvarna grillade jag i vanliga ugnen, dock.

Tre kycklingkorvar med bröd Hopptimisten boken Kokain

Tre grillade kycklingkorvar med bröd intog jag till middag i Hopptimistens sällskap och med boken Kokain.

∼ ♦ ∼

I kväll behöver jag vila min hälsporrefot. Den har varit mycket ond idag. Fotmassagemaskinen ska få tortera den lite medan jag läser och kanske ser nåt på TV-program. Jag har redan passerat hälften i Kokainboken. I helgen måste jag försöka ta mig ner på stan och köpa några böcker, bokeaböckerna kommer inte ännu på ett tag. Det kan bli redan på fredag eftersom jag ändå ska få fothjälp då och dessutom behöver jag hämta ut medicin.

Men förhoppningsvis är det snart dags…

Frostig gräsmatta och sol

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… dåligt av media att häckla kungen. Han är dyslektiker.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 10 februari 2025: Kallt, ljust och vin men… inte riktigt bra

Publicerat den 10 februari, 2025 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan sitter i ett hörn

Helt slut igår kväll.

Efter middagen igår blev jag helt slut. Jag tror att jag kröp i säng vid 21-tiden och låg och läste – en mycket kort stund. Även om jag hade en fin och lugn helg kände jag mig helt färdig som människa. Det krävs så lite för att min ork ska ta slut. Jag ville ju umgås, både med katter och människor, och inget av det var särskilt utmattande i sig. Hos katterna låg jag mycket på soffan och läste medan djuren i sig också sov. Kanske tyckte de ändå att det var skönt med en mänsklig närvaro några timmar.

Och igår träffade jag ju två människor som jag fick prata med. Det blev annars inte mycket prat med människor. Torsdag, fredag och lördag pratade jag med tre personer IRL – samtliga kassapersonal i butiker. Jag läste om den 30-åriga tjejen i Uppsala som var så ensam och vissa dar bara pratade med personalen på ICA. (Hon har fått vänner genom Facebook nu.) Det är inte bara 30-åringar som har det på det viset… Jag har försökt på mitt sätt att få nya vänner, men det har inte blivit… riktigt bra. Kanske är jag för… öppen. Så nu försöker jag hålla mig för mig själv igen förutom när jag träffar människor som jag känner mig helt trygg med och som jag vet att jag gillar. För jag tror att såna människor gillar mig på riktigt också eftersom de ändå tackar ja till mitt sällskap.

∼ ♦ ∼

I morse när jag vaknade var jag astrött trots att jag sovit länge, cirka åtta timmar, och rätt hyfsat. Det var skitkallt ute och så ska det tydligen vara ett tag framöver. Ingen snö dock, tack och lov. Jag dukade fram frukost efter morgonduschen och tände ljus, mest för att det är mysigt. Men även om det var -6,6 grader utomhus var det 22 grader vid köksbordet. R gjorde ett riktigt bra jobb med mina element! Lustigt nog mötte jag förresten R på väg upp till jobbet i morse. H*n är så trevlig. I ett annat sammanhang kanske vi hade kunnat bli… vänner..?

Kallt ute, varmt inne.
Ljus och mys med Hopptimisten och boken Kokain till frukost.

 

Lyktan på Stora torget runt 7 o 15 februarimorgon 2025

Ljus morgon!

Det var så ljust när jag gick till jobbet att jag skippade reflexerna. Inte behöver jag dem när jag går hem heller längre. När jag är på jobbet tidigt kan jag också gå hem tidigt. Den här måndagen passade det extra bra eftersom jag kan få en vinlåda redan klockan 17 om det vill sig väl. Tyvärr har hälsporren varit extra kännbar idag, så särskilt fort kan jag inte gå.

Det var tomt ganska länge borta i mitt hörn på jobbet, folk jobbade visst delvis hemma idag. Några dök så småningom upp. Idag var det som vanligt ett par möten, men jag skippade det ena för att övervaka en fotografering. Ibland är det lite skönt att kunna göra det med giltigt förfall. Fast sen hade fotografen giltigt förfall och det hela är framflyttat till onsdag. I morrn har jag definitivt giltigt förfall för jag ska på ett besök i vården redan klockan 8.30 och hinner inte tillbaka till nåt av morgonmötena. Så synd… (<== ironi).

I stället publicerade jag min senaste artikel. Den handlar om att utnyttja restid på långa tågresor in tjänsten till arbete och tips om detta i en bok. Mycket intressant och dessutom en bra bok med konkreta råd.

Mitt på dan blev det lunch. Jag vet inte varför jag är så tråkig när jag äter jobblunch – jag äter nästan alltid samma lika. Ibland varierar jag mackan. Dagens macka var det både ost och kalkon på, så den delade jag och åt en del i taget. Även om det är en lättare lunch – jag äter yoghurt med müsli och ett kokt ägg också – känner jag mig riktigt proppad efteråt. Så känns det nästan varje gång jag äter. Magen… Det är väl dags för den att börja bråka ännu mer. Inte riktigt bra…

Jobblunch måndag med Kokain

Jobblunch med Kokain. Jag blev proppad!


Det planeras för en nationell tyst minut i morgon kring lunch. Det blir alltså en annorlunda lunch då. Även vi blir förstås inblandade (statligt anställda som vi är). Och det klart att man ska hedra offren och skänka en tanke till deras närstående. Det är väl det jag gör när jag har tyst minut.

Måndagseftermiddagen flöt på och rätt som det var blev det dags att gå hem. Hälsporren var då jätteond men jag tog mig hem. Jag vilade en stund på soffan innan det var dags att äta. I morse hade jag varit lite smart och tagit fram en matlåda ur frysen med jättemycket spaghetti och inte jättemånga kycklingköttbullar. Men ändå. Det blev en bra middag idag, full av kolhydrater till medicinen.

Spaghetti och kycklingköttbullar med Hopptimisten och Kokain

Mycket spaghetti och inte så många köttbullar.


Och nej. Jag åt inte upp all spaghetti. Jag hade nästan svalt sista köttbullen när budet från Airmee ringde på dörren och överlämnade en tung låda efter att ha kollat mitt leg. Naturligtvis inte för att se om jag var över 20 utan för att se att jag var jag. Härligt att ha påfyllt med åtta flaskor rött i vinskåpet och en flaska vitt i kylen från Toscana, via Vinoteket.

En låda…
…med nio flaskor…
…fyndvin från Toscana via Vinoteket.

Givetvis hade jag stor lust att öppna åtminstone en flaska och prova ett glas, men så roligt ska vi inte ha. Jag drack vin i fredags, i lördags och igår. Nu väntar några vita dar.

I kväll ska jag läsa. Jag har i skrivande stund läst ungefär en tredjedel av boken Kokain. Vidare behöver jag knåda fötterna i massagemaskinen.

∼ ♦ ∼

I morron bitti ska jag alltså på besök i vården. Inte riktigt bra, men jag missar två möten.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 8 februari och söndagen den 9 februari 2025: Gala ena kvällen, Byblos den andra

Publicerat den 9 februari, 2025 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Linnexstift

Linnex, min räddare!

Oj oj oj, vilken tur att jag fick mitt Linnexstift igår, två dar före avtalad tid. Det var förstås också tur att jag var hemma… Inte helt OK att leveranser kommer en annan dag än den man bestämt. I vart fall kom inte vinlådan, den ska komma i morrn kväll och då måste jag vara hemma eftersom det gäller alkohol. Nåja, åter till Linnex. Mitt gamla stift hade kletat fast i locket och eftersom jag använder det här och var, bland annat på hälsporren och ryggen, blev jag smått desperat. Och lite glad ändå, dårå, när stiftet kom flera dar i förväg. Jag var nämligen på gala igår kväll. QX-gala. Eller gaygalan, som SvT av nån anledning kallar den. (Det visar lite grann hur media ser på HBTQ och hur okunskap råder… )

Efter en gala kan muskelliniment behövas dan därpå. Fast… jag var ju inte på plats. Jag satt som vanligt i fåtöljen framför TV:n och glodde. Att vara på QX-galan IRL finns på min bucket list, men ärligt… Jag tror aldrig jag kommer dit. Nåja. Det är fint att se att festen fortsätter, men också fint att se hyllningen till Elisabeth Ohlson som gick bort förra året. Och jag blev så glad och nöjd att Mian Lodalens bok Dansaren och demonerna fick utmärkelsen Årets bok.

Jag var på QX-galan och vimlade…
Festen fortsätter, men Victoria höll på att trilla på sina höga klackar.
Hyllningen till Elisabeth Ohlson…
…var rörande…
Mian Lodalen blev prisad för Dansaren och demonerna.

∼ ♦ ∼

Boken Kokain o kaffe på sängen

Kokain och kaffe på sängen, en lugn och god start på söndagen.

I morse var jag trött och seg och hade ont i huvet. Det är så det ska kännas efter en galakväll. Ändå drack jag bara ett glas vitt till maten och ett glas rött födelsedagsvin under galan. Mer om vinerna kommer vid andra tillfällen i separata inlägg!

Jag fixade i alla fall kaffe på sängen och låg och läste i cirka två timmar. Boken jag läser nu är drogboken jag lånade av Anna, en riktig tegelsten på närmare 600 sidor. Men den är bra! I morse hade jag läst 100 sidor redan. En lugn och god start på den här söndagen.

Planer för dagen fanns. Dels behövde jag greja lite här hemma, dels åka iväg en sväng. Och så var det ju middag på Byblos i kväll. Till katterna skulle jag inte idag, tyvärr. De skulle få mat och omsorg av mormor, det vill säga Annas snälla mamma. Men efter ett par timmar vid datorn åt jag söndagsfrukost med Hopptimisten och min bok. Det blev lagom tid så att jag skulle hinna bli hungrig till middagen.

Söndagsfrukost med Hopptimisten boken Kokain rostat bröd o fil

Söndagsfrukost med familjen.

Jag åkte iväg en stund med bilen. Hade jag haft mer tid och ork och inget annat för mig skulle jag ha besökt Antikmässan i Fyrishov. Nu blev det inte så. Jag gjorde lite annat. Och vid 16.30 gick jag iväg till Byblos.

Februarifödelsedagsbarnen Annas snälla mamma och Biografmaskinisten anlände med färdtjänst respektive till fots. Vi åt alla tre shish taouk (kyckling). Trots att vi fick extra mycket kyckling samt fräsch sallad slank restaurangens nya dessert ner. Det var en sorts friterad pannkaka med valnötter, honung och glass. Annas snälla mamma och jag drack kardemummakaffe som vi också blev bjudna på. Allt var som vanligt så gott och magen blev fyrkantig. Innan vi skildes åt blev det presentutdelning med strikta förhållningsorder om att inte öppna paketen före respektive födelsedag.

Februarifödelsedagsbarnen gillade maten.
Shish Taouk är så gott!
Den nya desserten var suveränt god.


Vi skildes åt och jag gick ensam hem till mig. Magen kändes enorm. Det var nästan så att knapparna i linneskjortan flög iväg. Andra, rymligare rena kläder är framhängda till i morrn, ryggsäcken packad och veckans medicin fördelad. Jag måste till ett apotek i veckan. Inte i morrn efter jobbet dock, för då kommer vinleveransen, Fynd från Toscana, från Vinoteket.

∼ ♦ ∼

Soffan ropar att jag ska komma och vila en stund nu. Bäst att jag lyssnar.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, HBTQ, Krämpor, Mat, Media, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 8 februari 2025: En gnista liv

Publicerat den 8 februari, 2025 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Rosenkalla

Rosenkallan jag fick i julklapp av Annas snälla mamma trivs i vardagsrumsfönstret.

Att vara behövd för en stund ger livet en gnista. Nej, det tänder inga eldar, så långt har jag inte kommit. Men en gnista. Livet får en stunds mening. Trots att det var fredag igår och jag var trött var det så mysigt och gott att åka iväg till Tisslingarna och hänga med dem i några timmar. Jag var med dem för deras skull, för att de inte skulle vara så ensamma. Det blev lika mycket för min skull, för att jag inte skulle vara så ensam. Sen orkar jag lite mer rent allmänt när jag har jobbat hemifrån i två dar. Här är ju så tyst…

I morrn är det söndag och då ska jag äta middag med två personer som inte längre är min familj. Men jag tycker mycket om dem och vill uppmärksamma bådas födelsedagar den här månaden. En av dem är Annas snälla mamma. Jag vill också berätta för henne att även om Trisslotterna jag fick i julklapp av henne efter jul har gett mig flera stunder av nöje, men inte nån större utdelning mer än ett par småvinster. Däremot lever rosenkallan jag också fick. Den är så vacker. Äntligen en växt som trivs i mitt vardagsrumsfönster!

Trisslott och orange skrapare

Trisslotterna har gett mig flera stunder av nöje, men ingen större utdelning.

 

Boken Sovsågott och kaffe på sängen

Lördagsstart.

Idag körde jag repeat på gårdagens seneftermiddag och kväll. Men först hade jag lite annat att fixa. Efter medicinlarm och intag av medicinen slumrade jag fram till klockan åtta. Sen räckte det. Lördagsmorgnar är vikta för läsning och kaffe på sängen. Jag gick upp och gjorde kaffe och låg och läste en och en halv timme fram till morgonduschen. Boken jag läste är så bra, men obehaglig. Jag inser att jag slukade den, ville veta hur det går…

Det blev en stund vid datorn där jag bland annat dreglade över Modernistas sommarkatalog och slängde iväg ett mejl med en förfrågan om att få tre (3) böcker för recension. Böckerna ges ut i juli. Håll gärna en tumme, kära dagbok! (Modernista kan ibland vara lite… mindre bra på att skicka ut lämplig litteratur till lämpliga recensenter. Böcker av näbbiga författare, som kommenterar recensentens ärliga försök till kritik av deras verk, undanbedes vänligen men bestämt. Det ger ett intryck av ett sårat barn och vi är väl ändå vuxna?) De författare jag har önskat att få recensera den här gången tillhör mina favoriter. Jag får regelbundet deras nyhetsbrev och en av dem har jag både träffat och har kontakt med då och då.

Att leva på litteratur enbart går förstås inte. Jag behövde äta nåt. Frukost (rostat bröd) blev det först och efter den traskade jag iväg till Korgtassen för att hämta min helgkasse med kvällens trerättersmiddag.

Lite torftig lördagsfrukost.
Spännande helgkasse!


Menyn till i kväll låg i pappersform i påsen med instruktioner. Förrätten, varmrökt lax på kavring (den picklade rödlöken skippar jag för jag gillar inte picklad rödlök, dumt, för det skulle jag ha sagt), ska tas fram en stund innan den ska ätas och huvudrätten, röding och rostad potatis med rödbetstzatziki, ska värmas i ugn 20-30 minuter i 150 grader (ja inte tzatzikin, förstås). Desserten, key lime pie, kan en äta direkt. Pytsarna som maten kom i såg inte mycket ut för världen, men jag vet att innehållet har varit det bästa nästan varje gång jag har köpt påsen. I kväll var det kanske första gången jag köpte enbart till mig själv dock. Sånt jag fortfarande håller på att vänja mig vid. Dryckesförslaget var veltlinervin till huvudrätten och kan du tänka dig, kära dagbok, det var precis en flaska grüner veltliner jag köpte häromdan just till kvällens middag!

Kvällens meny.
Kvällens dryck.
Kvällens rätter.

Utöver helgkassen handlade jag lite annat smått, bland annat en röd miniros. Idag hann jag inte till Mia på Nya Björck Blomsterhandel. Jag vill ha lite färg i det trista vardagsrumsfönstret, en gnista liv. Minirosor är väl sisådär, men växten lyser upp i fönstret ett tag i alla fall tillsammans med rosenkallan (den står i vänstra delen av fönstret) som ju faktiskt överlevt en månad på samma plats.

Miniros röd till vardagsrumsfönstret

Den röda minirosen lyser upp det trista vardagsrumsfönstret.


Eftersom maten hade en viss värmningstid åkte jag lite tidigare till Tisslingarna – jag måste ju åka hem tidigare för att sätta på ugnen och värma maten. Vi gjorde ungefär samma som igår, med det undantaget att jag fick Citrus att äta (lamm). Vi lekte, katterna fick vara ute på balkongen en stund och sen slappade vi. Somliga snarkade ljudligt. Nu lär det dröja tills vi får hänga så här igen. Mammisens dåliga hjärta fick en gnista liv för några timmar. Tack!

Storasyster Citrus övervakar…
…lillebror Lucifer när han äter ur hennes skål.
Buskicka!
Lucifer väntar under fågelburen.
Lucifer undrar…
…vad Mammisen ska äta…
Citrus åt äntligen. Lamm smakade lilla fröken.
Herr Katt kollar läget.
Får ju inte missa nåt.
Men äh! När Mammisen läser snarkar Lucifer.
Lilla Citrusgumman.
Citrus låg hellre på kökssoffan idag.


På sofflocket hemma hos Tisslingarna läste jag ut min medhavda bok. Den var mycket bra, men också mycket obehaglig. Bokbytet har gått från övergrepp på barn till droger. Ja ja, jag börjar undra om det är nåt fel på mig som väljer den här sortens litteratur… Mitt främsta argument är att jag vill att mitt fiktiva liv ska vara värre än det verkliga livet. Och för mig är det det tack och lov. Andra kan ha en helt annan verklighet.

Böckerna Sovsågott och Kokain

Bokbyte från en bok om övergrepp på barn till en bok om droger. Bara hemskheter…

∼ ♦ ∼

Mörkret hade sänkt sig, temperaturen sjunkit och det var dags att äta när jag kom hem (och ta medicin). Jag värmde huvudrätten medan jag började med förrätten. Allt var så suveränt gott i kväll. Tack för maten, Korgtassen och Ebba! Livsgnistan glöder än.

Förrätt: varmrökt lax.
Huvudrätt: röding och rostad potatis med rödbetstzatziki.
Dessert: key lime pie.

∼ ♦ ∼

Proppmätt satt jag och skrev de här raderna när det plingade på dörren. Mitt nya Linnexstift levererades två dagar före överenskommen tid. Tur att jag var hemma… Men varan var efterlängtad! Fick genast stryka på foten, så att säga. Hälsporren hälsar och tackar!

Nu ropar fåtöljen på mig. Klockan 22 ska jag se QX-galan på SvT.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, HBTQ, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sovsågott

Publicerat den 8 februari, 2025 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett second hand-bokfynd.


Anders Roslunds bok Sov så gottFörfattarduon Börge Hellström och Anders Roslund skrev tillsammans en deckarserie om polisen Ewert Grens. Det var en serie som jag slukade. Tyvärr gick Börge Hellström bort 2017. Anders Roslund fortsatte så småningom serien på egen hand, men den döptes om till Hoffman- och Grensserien. Serien byggde på Hellströms och Roslunds bok Tre sekunder (länk nedan!) som utgör den första delen i ”den nya” serien. Anders Roslund bytte också förlag under seriens gång. Jag har enbart läst den första delen i serien, men i slutet av januari 2025 fyndade jag Sovsågott, som är del fem, second hand på Helping Hand. Det går ganska bra att läsa böckerna fristående, tack och lov. Läsningen av den här boken gjorde mig emellertid sugen på att hitta och läsa de andra böckerna i serien, så de har åkt upp på inköpslistan.

Två små flickor, fyra år, försvann samma dag. De sörjs på samma kyrkogård i var sin grav. Men varken flickan under det vita träkorset eller Linnea finns i sina kistor. Av en tillfällighet möter Ewert Grens en av mammorna. Han vill öppna det kalla fallet. Problemet är bara att en dödförklaring kan hindra att utredningen öppnas. Tillsammans med infiltratören Piet Hoffmann besöker Ewert Grens de mörkaste världar.

Asså, det bästa med den här boken är karaktären Ewert Grens. Jag gillar honom stenhårt. Ewert Grens är udda. Han drivs, maniskt av det faktum att han inte vill lämna en enda liten flicka utan att försöka rädda henne. Han struntar i sin chefs förbud och att han är avstängd, han drivs av sin känsla, för att han sett det mest fruktansvärda. Och nej. Han kan inte ta ett nej.

Den här boken läser jag väldigt snabbt. När jag väl började läsa den hade jag svårt att lägga den ifrån mig. Den är så spännande. Jag vill så gärna att åtminstone en liten flicka ska vara vid liv och få komma tillbaka till sina föräldrar. Då har författaren verkligen lyckats – för jag är ingen barnmänniska. Däremot är jag en kattmänniska – och jag läste ut boken medan två katter snarkade intill.

Det här är riktigt bra, det är gripande, hemskt och spännande. Författaren är en driven skribent, dessutom, vilken inte är nån nackdel, förstås. Givetvis ska jag jaga rätt på resten av böckerna som jag inte har läst i serien.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Hoffmann- och Grensserien:

  1. Tre sekunder
  2. Tre minuter
  3. Tre timmar
  4. Jamåhonleva
  5. Sovsågott (läs inlägget ovan!)
  6. Litapåmig
  7. 100 procent
  8. Fly

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 6 februari och fredagen den 7 februari 2025: Längtan…

Publicerat den 7 februari, 2025 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Längtan… Den har bott i mig några dar. Och i eftermiddag, efter jobbet, skulle jag äntligen få träffa dem igen och hänga lite längre tid med dem. Tisslingarna… De små liven som jag saknar så otroligt mycket trots att det har gått nästan tio månader sen vi flyttade ifrån varandra. Hela förra våren försökte jag distansera mig från dem. Men hur kan man göra det från levande varelser som man har levt med i sex år? Älskade, älskade kissar så jag har saknat och saknar er, varenda jävla dag. Så jag längtade och längtade. Nu skulle jag få några timmar idag och några timmar i morrn med dem. Fast först skulle jag klara av en arbetsdag… Hela dan var en enda lång väntan…

Lucifer och Citrus på köksbordet i köket på Main Street

De här två. ❤ Här sitter Lucifer och Citrus på mitt köksbord när vi bodde på Main Street.

∼ ♦ ∼

Diplom antikkunnig i Norrköping 6 feb 2025

Antikkunnig i Norrköping den 6 februari 2025.

Jag backar lite, till torsdag kväll. Givetvis kollade jag Antikrundan. Igår var inspelningen från Norrköping, stan där mina farföräldrar levde sin sista tid och där de är begravda. Det är närmare 20 år sen jag besökte deras grav. Mamma och jag var där efter att pappa hade gått bort 2006. Men nu handlade det om antika grejor som skulle kikas på och värderas. Jag lyckades hyfsat bra från TV-fåtöljen. Ändå blev det bara två stjärnor och omdömet antikkunnig på diplomet. Fina saker hade Norrköpingsborna. Mindre fin är dialekten, men den fick mig att skratta lite i alla fall.

∼ ♦ ∼

I natt sov jag rätt bra. Jag hade en skum dröm, dock. Det jag minns av den när jag vaknade var att jag bedrev nån sorts släktforskning och att det hade dykt upp ett okänt barn i sammanhanget. Kanske bearbetade jag Norrköping och minnena av mina farföräldrar, det som Antikrundan och ett samtal på jobbet tidigare i veckan påminde mig om. Blandade ihop det hela med en önskan om att det nånstans ska finnas nån sorts familj som lever och som är min. För inte ens katterna är ju det längre. Ett tag trodde jag att jag hade en halvbror, ganska nära. Men min pappa blev bara pappa en gång och det var till mig. Jag får fortsätta hålla Hopptimisten och min bok på gång för min familj.

Fredagsfrukost med Hopptimisten och Sovsågott

Fredagsfrukost med Hopptimisten och boken Sov så gott.


Det blev en lätt snurrig morgon och mycket gick fel. Vågen, till exempel, visade fel. Eller… Den står stilla. Trots att jag inte äter nåt onyttigt i veckorna och är restriktiv med sötsaker (åt en kaka häromdan) går jag inte ner ett gram. Däremot hade Linnexstiftet gått ner – och satt fast i locket. Så nu får jag peta och smörja med hjälp av papper och försöka passa mig så jag inte får smörjan i nåt öga. Eftersom jag inte hinner ner på stan i helgen och inte heller på måndag – måste hem för vinleveransen som aviserats till mellan 17 och 22 – fick jag helt enkelt nätshoppa ett stift. Det kommer också på måndag –  med samma budfirma som vinet…

Efter morgonbestyren kunde jag äntligen sätta mig vid datorn och jobba. Då hade det börjat ljusna…

UKK från vardagsrumsfönstret februarimorgon 2025

Ljusnande februarimorgon och Parthenon UKK.

Det blev annars en ganska gråmulen dag. Jag tog en hastig promenad på lunchen innan jag fyllde på med mackor, Varma koppen kantarell och ett ägg.

Hemmalunch m mackor Varma koppen kantarell Hopptimisten och Sovsågott

Hemmalunch med familjen, mackor, ägg och Varma koppen kantarell, min favoritsoppa.

Eftermiddagsfika tänkte jag göra med Tisslingarna och jag hade laddat med Noisette från Butiken på hörnet, givetvis. Här äts definitivt inga slemlor. Urk!

Vykort Slemla

Här äts inga slemlor sen Lena Kling-Kling och jag föråt oss på sportlovet 1976!


Eftermiddagen blev ganska kort jobbmässigt. Jag hade aviserat att jag skulle sluta klockan 15 och ingen opponerade sig. Prick 15 loggade jag ut, tog bilen och åkte bort till Tisslingarna. Å, det var så mysigt att hänga med dem! Men jag höll på att inte få parkeringsplats utanför och det är nog första gången i världshistorien. Jag knep sista platsen och parkeringsappen funkade som den skulle. Fast löjligt, Aimo Park, med serviceavgift. Avgift för vilken service???

Lucifer rotar i sin leksakskorg

Lucifer rotar i sin leksakskorg.

Tisslingarna blev nog lite förvånade när Mammisen dök upp. Lucifer åt, men Citrus passade ingen mat alls – bara Mammisens medhavda kattgodis… Mammisen sjäv mumsade på sin Noisette och kaffe som hon snodde av Anna. Katterna fick lufta sig lite på balkongen, vi lekte en stund och så blev vi trötta och måste vila. Ingen av oss är ju nån ungdom längre. Lucifer gick in och la sig under Annas överkast och Citrus la sig i soffan hos mig. Den lilla kissan var ett riktigt häftplåster. Så snart jag reste mig följde hon efter. Jag behövde ju till exempel gå på toa och så tömde jag ju katternas pottor, gav dem fräscht vatten, sopade, kollade bokbeståndet och lånade Kokain (en bok!) av Anna etc.

Ska vi steka katt? Citrus ville inte äta.
Lucifer ville gå ut.
Ståtlige herr Katt.
Fröken Katt övervakar rummet.
Citrus och jag läser på soffan.
Jag lånade Kokain av Anna.
Mammisfika.


Det knep i Mammishjärtat när jag skulle åka hem för att äta och ta den där jävla medicinen… Men… jag åker tillbaka i morrn eftermiddag och hänger med gosingarna. Fredagsmiddagen blev den sedvanliga, det vill säga smörgåstårta från Korgtassen och ett glas rieseling.

Fredagssmörgåstårta och riesling med Hopptimisten o Sovsågott

Fredagssmörgåstårta hemma på Saint Ollie med min trägubbe och min bok på gång.

∼ ♦ ∼

I kväll blir det fortsatt läsning, dock utan kattsällskap. Men när jag har hämtat helgkassen i morrn åker jag bort till Tisslingarna igen och hänger med dem till dess att det är middags- och medicindags. Jag längtar redan… (Efter katterna, inte mat eller medicin.)

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 6 februari 2025: Distansarbete med utsikt mot Parthenon (I wish)

Publicerat den 6 februari, 2025 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Vissen tulpan på skrivbordet

En vissen tulpan hälsade mig god morgon vid skrivbordet klockan sju.

Torsdag och distansarbete, det vill säga från hemmet. Det var mycket skönt att inte behöva hasta iväg i morse. Dels var jag trött, dels var magen besvärlig. Det är som om magen har lärt sig nu att det är OK att bråka torsdagsmorgnar för då ska kroppen den sitter på inte ut och vandra på morgonen. Ja ja, jag åt min frukost efter morgonduschen och läste en stund så fick magen bråka lite före och efter. Jag satt vid skrivbordet klockan sju som vanligt. En vissen tulpan hälsade mig god morgon.

Eftersom jag skulle få hantverkarbesök idag oklart när hade jag ljudet påslaget på mobilen. Strax efter klockan sju messade Anna om katterna. Det knep rejält i Mammishjärtat. Nu ska jag i alla fall åka till dem direkt efter jobbet i morron och jag tänker sluta prick klockan 15.

Torsdagsfrukostbordet från ovan

Torsdagsfrukost från ovan.


Såväl morgnar som kvällar är mycket ljusare nu. Det slog mig igår, faktiskt, när jag insåg att jag inte behövde sätta på mig reflexer vid hemgången efter jobbet – det var ljust. I morse ljusnade det ganska snabbt. Men jag hann ta en bild genom balkongfönstret på UKK, vårt konserthus. Det ser ut som ett Parthenon på Akropolis. Igår när jag socialpratade en stund under ett möte berättade en person om sina resor 2024. Jag blev så avundsjuk. Så typat att nu när jag har råd är jag både sjuk och ensam och då är det lite svårt/inte särskilt kul att resa. Inte vågar jag ge mig ut på egen hand. Ändå drömmer jag om Italien, England, Frankrike… och så Grekland. Men jag får nöja mig med att njuta av det lokala Parthenon och Akropolis. Och håll med om, kära dagbok, att det inte är så pjåkigt. På håll. Jag är ytterst sällan där inne. En gång tog jag covid-vaccin där, nån gång har jag varit på vinmässa, nån gång på konsert och nån gång på Antikrundan. I kväll nöjer jag mig med att se Antikrundan från TV-fåtöljen och givetvis amatörvärdera. Kvällens program är inspelat i Norrköping.

UKK från balkongfönstret februarimorgon

UKK, mitt lokala Parthenon på Akropolis.

 

Bitmoji Tofflan working from home

Idag jobbade jag på distans, det vill säga hemifrån.

Men innan jag slog ner min feta röv i nån fåtölj skulle jag jobba. Det var lite svårt med koncentrationen idag på grund av magen. Nånting fick jag väl i alla fall gjort. En artikel kom tillbaka från översättning, men översättaren hade haft vissa problem, så jag fick kolla av med vår kvarvarande in house-översättare vad som var bäst innan jag la in den för publicering. Och tre möten deltog jag i. På förmiddagen hörde hantverkaren av sig så jag fick besök lagom vid mötestid. Jag kunde i alla fall delta delvis i båda mötena. Gladast var jag för snabb hjälp. Nu sitter jag säkert på tronen igen, kan man säga. Men mått togs på tronen och den konstaterades vara väldigt låg.

Sol och blå himmel över UKK

Sol och blå himmel över ”Parthenon” mitt på dan.

Mitt på dan tog jag en kort lunchpromenad, först till soprummet, sen till Kvarnen för diverse ärenden. Det var soligt och två grader varmt ute. Ändå gick somliga med stora, tjocka mössor på huvena, nerdragna till axlarna, typ.

Jag hade tur och lyckades utföra alla planerade ärenden. Det innebär att jag inte behövde stressa ner på stan eller så vare sig idag eller i morrn. Det är klart!

Hemma åt jag lunch. Jag kokade ett ägg, bredde två mackor med marknadsost och värmde en Varma koppen svampsoppa. Soppan var nästan överkurs, för jag hade ju rester av en annan soppa till middag. Men helt OK, jag gillar soppa. Därpå följde en stunds jobb och så ett sista möte denna torsdag.

Dagens lunch…
…och dagens present fixad.


Dagens mikropauser bestod av att bädda, diska och damma. Och när hantverkaren kom fick jag dessutom prata IRL med nån. Jag körde en maskin tvätt också, en bonusgrej när en jobbar på distans. Efter jobbet var planen att dammsuga och den planen följde jag. Det fick bli sugning i stället för mina två jobbpromenader. Sen var jag bra slut. Som en liten present till mig själv nätshoppade jag en låda fyndviner från Toscana. Leverans på måndag.

Fyndviner från Toscana

En present till mig själv, fyndviner från Toscana, kommer på måndag.


Skönt att det bara var att micra tomatsoppa och fixa mackor till middag. Snabbt ordnat för en trött distansarbetare.

Mackor och tomatsoppa

Mackor och tomatsoppa i kväll igen.


Och medan jag åt läste jag ut den isländska deckaren om en försvunnen bebis. Bokbytet blev till en bok jag köpte second hand förra månaden och handlar om… döda småflickor. (Är det nåt fel på mig..? Men å andra sidan är det ett trossamfund som driver just den second hand-affären så det kanske är dem vi ska skylla på..?)

Böckerna Efterspelet och Sov så gott

Bokbyte vid kvällsmaten från en bok om en försvunnen bebis till en bok om döda småflickor.

∼ ♦ ∼

I kväll är jag strängt upptagen med värderingar, i morron efter jobbet och över middagen samt lördag eftermiddag är jag upptagen med Tisslingarna. På söndag middag är jag upptagen med Tisslingarnas barnmorska och Annas snälla mamma. Det händer äntligen nåt i helgen! Och ändå ska jag mest bara vara. 

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Finns du på Bluesky? Det gör jag. (Klicka på bilden!)

Bluesky logga

Finns du här???

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Efterspelet

Publicerat den 6 februari, 2025 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den sjätte och sista delen i en isländsk serie spänningsromaner.


Yrsa Sigurdardottir EfterspeletSå sent som 2023 upptäckte jag en riktigt spännande serie deckare skrivna av den isländska författaren Yrsa Sigurdardóttir. Böckerna är en sorts psykologiska thrillers, men även kriminalromaner. Huvudpersonerna Freyja och Huldar är barnpsykolog respektive polis. Deras öden blev sammankopplade av en tillfällighet och vägen till samarbete har inte alltid varit lätt. Den sjätte boken i serien om dem har titeln Efterspelet.

Ingredienserna i boken är följande: en mördad kvinna, ett försvunnet barn och en pappa som vill hämnas. En bebis försvinner från sin barnvagn en kall dag i Reykjavik. Barnets filt hittas på stranden och barnets mamma hittas död. Elva år går. Så hittas en kvinnas kropp i en övergiven bil. Freyja och Huldar får ett gemensamt fall att lösa, vilket ställer till det kring deras hemliga… affär. Freyja anklagas dessutom för ett grovt brott mot polisstadgarna. Frågan är om Huldar kan hjälpa henne. Kroppen de försöker identifiera leder till flera hemligheter i det förflutna och brott som länkar samman tre olika familjer.

Första tredjedelen av boken känns lite rörig. Dels därför att den hoppar elva år framåt i tid från prologen, dels därför att tre olika delar av berättelsen förekommer. Givetvis fattar jag att de ska hänga ihop på ett eller annat sätt, men det tar lång tid innan jag förstår vad ett försvunnet barn, ett dött barn och en styckad kvinnokropp har gemensamt.

Men det jag gillar med den är serien är karaktärerna. De är både mänskliga och lustiga. Vissa av dem är rentav argsinta. Spelet och attraktionen mellan Freyja och Huldar är suveränt skildrat. En favoritkaraktär är sura barnet Saga. Huldars chef Erla är också en riktig argbigga.

Tyvärr fortsätter boken att vara ganska rörig och bitvis även seg. Riktigt jäkla spännande blir den inte förrän i slutet. Och då lämnas läsaren ändå med en undran om hur det blir med Freyja och Huldar…

Toffelomdömet blir högt ändå.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Freyja- & Huldar-serien:

  1. Arvet
  2. Straffet
  3. Upprättelsen
  4. Avgrunden 
  5. Dockan 
  6. Efterspelet (läs inlägget ovan!)

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 5 februari 2025: Fy fan så livet – och döden – suger ibland…

Publicerat den 5 februari, 2025 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Mörk onsdagsfrukost

Mörk onsdagsfrukost trots tända ljus.

Vad kan hända mellan kvällsmat med efterföljande bokreabeställning och morgonen därpå? Tja, jag kan dö. Fast det gjorde jag inte i natt heller. Men eftersom jag inte har nåt att leva för går jag i princip och väntar på att dö. Jag skriver inte det här, kära dagbok, för att du ska tycka synd om mig. Jag skriver det konstaterande. Men just idag blir det som en piss i havet jämfört med det som hände i Örebro igår. Det går fan inte att ta in. Och då behöver jag verkligen inte älta mitt eget skit. Unga människor, som knappt har fått försöka leva… Deras liv släcktes. Och jag, som har levt färdigt, får harva på. Det finns ingen rättvisa.

Onsdagsfrukosten blev väldigt mörk. De tända ljusen vägde inte upp mycket vad gäller ljus och värme. Jag försökte bara göra nåt normalt, nåt vanligt. Äta och läsa. Mitt liv just nu.

Blandad bebyggelse nytt o gammalt

Blandad bebyggelse i Uppsala (nytt och gammalt), men ingen snö.

Nåt som också gjorde morgonen mörk var att nästan all snö var borta. Natten hade bjudit på regn och morgonen på blåst. Vinden var kall, så jag tog ändå den blåa dunjackan. Rätt val. Likaså det jag hade på fötterna – de skitfula vinterbootsen. Fläckvis halka, liksom.

Mitt arbete bjöd på en mötesdag – tre möten på förmiddagen och därefter två timmars tyst skrivtid.

Ett av dagens möten hade jag med en person som berättade om sina upplevelser och sin kamp för upprättelse förutom den kamp h*n får föra privat för en släkting. Ibland känns det som om det ligger en hel del sanning i det uttrycket att en olycka sällan kommer ensam. Vissa människor liksom bara… drabbas. Eftersom jag delvis har varit utsatt för liknande träffas vi ibland för att utbyta erfarenheter. Det är mycket svårt. Personen jag hade möte med är dock stark och har ett gott nätverk omkring sig av främst partner och familj. Och så stöttar vi ju varandra. Det är bra. Men det är synnerligen beklämmande det som sker. Det tar inte bort… vanmakten och ilskan över att vissa saker får fortgå och att människor leker domare och anser sig ha rätt att straffa andra. Fy faaan!

Efter det hann jag inte mer än jobba nån kvart så kom nästa… historia. Jag orkar ta emot, det är inte jobbigt för mig, men igen… Fy faaan så livet – och döden – suger ibland…

I just rätt läge kom bästa arbetskamraten L med en riktigt kladdig och söt kaka.

Kaka på jobbet från L

Kladdig och söt kaka levererades i helt rätt stund av bästa arbetskamraten L.


En halvtimme lunch och så på’t igen, med dagens sista möte klockan 14.

Onsdagslunch på jobbet med boken Efterspelet

Onsdagslunch med Efterspelet i en halvtimme.


Idag behövde jag fixa presenter, för några jag gillar lever och fyller snart år. Då är det alldeles utmärkt att jag måste gå rakt genom stan när jag går hem från jobbet. Mina krafter tog dessvärre slut på eftermiddagen, så endast 50 procent blev fixat i presentväg. Men det är lugnt. Övrigt är planerat för och jag har tid på mig.

Paket i rött o rosa

Presentfix.

∼ ♦ ∼

Jag gick ett varv med vattenkannan innan det var dags att fixa kvällsmat. I kväll värmde jag mild tomatsoppa och åt smörgås till.

Tomatsoppa mackor Hopptimisten och Efterspelet

Tomatsoppa och smörgås med Hopptimisten och Efterspelet.


Kaffe på maten intog jag i fåtöljen medan massagemaskinen knådade fötterna. Det händer inget ovanligt i kväll heller. Jag ska läsa och se Vargasommar på TV 4.

∼ ♦ ∼

Och i morrn är det torsdag och nu väntar två dars jobb på distans. Om jag lever. Det vet ingen. Jag har tre möten i morrn och alla funkar att ha via Zoom. På lunchen tar jag en promenad och fixar ytterligare en present samt fredagsmiddag. Lördagsmiddagen är ju redan beställd, men ska inte hämtas förrän lördag lunch.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar