Måndagen den 18 juli 2016: Blått är flott och flott är gott

 



Kära dagbok…

 

Jordgubbar linfrön cornflakes i fil

Toffel-frukost.

Den här dan började som den varmaste på länge. Termometern visade 23 grader när jag slog mig ner vid köksbordet för att inta frukost – fil och jordgubbar toppade med linfrön. Väderprognoserna för de kommande dagarna visar helt olika. Enligt vissa ska det bli regn och åska, enligt andra soligt och varmt. Det kom några droppar regn på hemvägen.

Första glimten av himlen var blå med lätta, vita moln. Under förmiddagen hopade sig molnen, la sig samman och blev lite gråa. Hur dan slutar vet vi inte än.

 

Blå markiser

Det var för kyligt att luncha utomhus, markiserna till trots.

Kliniska studier på lunchen visade nämligen att båda prognoserna kan stämma. Det blåser fortfarande och jag tycker att vindarna är ganska kyliga. Idag fick jag lunchsällskap av före detta kollegorna H och P. Vi strålade samman på en pizzeria mitt emellan våra arbetsplatser. Det kändes lite för ovarmt för att sitta utomhus, så vi kröp in. Jag skulle vara smart och inte ta pizza. Pizza vid 11.30-tiden är liiite för tidigt, så jag valde pasta. Inte lika flottigt, tänkte jag, och minst lika gott. Det visade sig emellertid inte mycket bättre vad gäller paltkoma. Det var tur att jag påbörjade morgondagens kommunikationsplanearbete före lunch, om en säger så. Teknikerna här i huset trodde att det var åska i luften som påverkade saker och ting på eftermiddagen. Jag visste att det är andra… ”väderspänningar”…

Den här veckan är min chef på jobbet och gästspelar innan hon fortsätter sin semester. Eftersom min Malin-lista ständigt växer förarbetade jag en aning idag inför vårt arbetsmöte i morgon bitti. Min förhoppning var att jag därmed ska hinna dra ärendena på min lista under arbetsmötet också. Men ibland är skillnaderna mellan projektplan och kommunikationsplan hårfina. Inte helt enkelt, alltså.

Moln utanför fönstret

Jag öppnade fönster – teoretiskt sett.

Extra nöjd är jag med att ha fått en kärvande jobbkontakt välsmord och fungerande. Jag kände att jag gick lite för långt och fräste för ett tag sen. Sen dess har jag jobbat med mig själv och relationen och faktum är att det verkar klaffa! Jag öppnade fönster och dörrar – eller i vart fall såg jag bakom fönsterglasen. Så gott som varje dag får jag nu besök på kontoret av vederbörande som medför listor och nedtecknade planer för vidare arbete. Och ärligt talat är det roligare att vara poppis och även tycka att besöken är givande än att vara halvdödad budbärare som fruktar besöken från Vilda Västern. Alla människor har nåt gott och nåt bra i sig. Det gäller att hitta detta, se det för vad det är och stimulera det – det kan faktiskt leda till storverk i vissa fall. Eller i vart nånting som gynnar användarna synnerligen mycket.

Migreringen av vår webbplats är bestämd till onsdag klockan nio. Jag är mycket spänd och lite läskigt känns det eftersom jag inte är helt bekant med och kunnig i verktyget. Men det ska väl gå. Allting går ju, utom… ja du vet…

Nu ska jag gå med vattenkannan bland mina 46 gröna kompisar här hemma. Sen ska jag in i duschen och vattna mig själv innan jag häller ner mig i bästefåtöljen för en läsestund. Klockan 22 och fram till midnatt är jag upptagen med att hålla mig vaken och glo på The Family.

Slutligen ett OBS! Mejlen krånglar igen. Eftersom jag inte kan logga in kan jag varken läsa eller skriva e-post. Den som vill nå mig får helt enkelt ringa, sms:a eller skicka snigelpost. Och ja. Jag ska ta tag i mejleriet, det blir ett hemmaprojekt för augusti. Då tänker jag göra slut med spray.se och home.se Jag noterar att driftinformationen i alla fall är uppdaterad idag och det verkar aningen lovande att man tror att man har hittat problemet. Nu gäller det bara att problemet blir löst också… 

Uppdaterat: Strax efter klockan 20 i kväll kunde jag logga in. Vi får se hur länge det funkar den här gången. Men ändå, bra jobbat, tekniker! Betydligt snabbare löst än sist!

Gammal telefon

Det går att nå mig per telefon på kvällstid eller via snigelpost.

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett zyndigt gott vin: The Wanted Zin

Ett inlägg om ett vin.


 

The Wanted Zin

Zyndigt gott zinfandelvin.

En behöver faktiskt inte krångla till saker och ting. Ibland är dyrast inte bäst. Ett rödvin som jag har köpt flera gånger är det som bär det rätt vitsiga namnet The Wanted Zin (2015). Förutom att det har skruvkork kostar det inte ens 90 kronor utan en krona mindre. Men det precis är så zyndigt gott som namnet anspelar på! (Dessutom anspelar det förstås på druvan zinfandel som det är gjort av.)

Så här skriver Systembolaget om det på sin webbplats:

”Mycket fruktig smak med fatkaraktär, inslag av björnbär, mörka körsbär, choklad och vanilj. Serveras vid 16-18°C till grillade rätter av lamm- eller nötkött. Mycket fruktig doft med fatkaraktär, inslag av mörka bär, plommon, choklad, mynta och vanilj.

Kex med fikonmarmelad och Blue alpost

Kex, fikonmarmelad och Blue Alp-ost passade finfint till vinet.

Självklart drack jag inte vinet till nåt kött. Först testade jag det mest som ett sällskapsvin i min ensamhet tillsammans med ostbågar. Därefter avnjöt jag ett glas tillsammans med kex, ostar och fikonmarmelad. Det var otroligt gott till båda!

Den som köper det här vinet får ett fylligt och smakrikt vin. Det är ett perfekt picknickvin liksom för den som bara vill ta ett glas eftersom det har skruvkork.

Toffelomdömet blir högsta möjliga!

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndagen den 17 juli 2016: En allkonstnärs dagboksnotering

 



Kära dagbok…


Helgerna går så fort!
Idag har Bror Duktig Syster Lustig Tant Hurtig försökt göra lite nytta innanför hemmets väggar. Och så plötsligt drar sig klockan mot kvällen och vad i himlens namn hade jag tänkt till söndagsmiddag? Ingenting, uppenbarligen. Äh, det får bli kex och ost och ett glas vin, det som jag inte åt igår. Jag tog bara ett glas vin på kvällen – magen var ganska full efter allt ätande. 

Min dag, som ju är en ledig-från-arbetet-dag, började som en typisk sådan: jag drack svart kaffe och läste i sängen. Boken jag började läsa igår morse läste jag ut idag på förmiddagen. En riktigt bra fackbok! Nu varvar jag med en nyutkommen deckare vars titel anspelar en aningens aning på Maria Langs böcker… Nån kallar genren mysdeckare. Inte vet jag om mord är mysiga, men jag gillar spännande böcker och jag gillar att försöka lista ut vem som har gjort vad och varför. Lite lustigt i kråksången är att författarna till böckerna nedan är kommunikatörer båda två, dessutom.

Böckerna Nödrop och Smultron bröllop och döden

Två böcker av två författare som också är kommunikatörer.


Sen tog jag mig i kragen och dammade lite. 
Jag gillar att ha öppna fönster och dörrar så här års – förutom när det röks eller grillas i närheten. Öppenheten gör att det kommer in extra mycket damm. En ska inte förta sig på vilodagen, så efter dammningen tog jag frukostrast. Städningen avslutades med dammsugning. Därefter insåg jag att jag behövde hoppa mellan yrkena på mitt egentliga CV och gå från städare till rörmokare. Jag blir galen på stoppet i handfatet i badrummet som bara återkommer. Den professionella rörmokaren jag hade här i början på året kunde ta bra betalt för sitt arbete, men arbetet blev inte bättre utfört när han gjorde det än när jag gör det. Gratis. Det verkar som om det är stopp nånstans som jag inte riktigt kommer åt. En får hoppas att det inte blir… katastrof.

Efter detta blev jag persiennfixare och lyckades få en trilskande persienn i vardagsrummet att fungera igen. Det visade sig att en av mina 46 hemmavarande krukväxter hade växt in i hålet där snöret finns, varpå snöret inte kunde löpa fritt och persiennen därmed inte kunde fällas ner…

Min onda häl luftas just nu och är alltså utan tejpning. Eftersom jag hade gått och stått en del idag behövde jag sätta mig. Men inte för att bara vila – jag tog fram min tredje pärm med viktiga papper och rensade den, medan solen sken utanför fönstret. Och innanför.

Solkudde och pärm

Solen lyste inomhus också på min tredje pärm med viktiga papper.


Detta var också den sista pärmen med viktiga papper 
som skulle rensas. Pärmen innehåller sånt som rör mitt hem, min bostadsrätt, alltså. Här fanns typ… ”allt” – till och med den lilla annonsen som lockade hit mig en gång för 22 år sen, ganska precis. Då var lägenheten i ett förfärligt skick och jag köpte 50 procent av den för nästan ingenting. Den var så billig att banken inte krävde borgensmän för topplånet! (Den andra halvan köptes av nån som inte längre finns kvar i mitt minne.)

Annonsen 1994 på lght

Lägenheten kostade 125 000 kronor för 22 år sen.


Månadsavgiften på den tiden var 3 380 kronor. 
Och idag är den ärligt talat inte mycket mer… Fram till förra året ingick el och varmvatten i månadsavgiften. Idag är min månadsavgift 3 840:64 öre plus el och vatten, det vill säga 230 kronor till den här månaden (siffran diffar från månad till månad). Sen tillkommer hyra för garage, parkeringsplats och kallförråd om totalt 530. Min totala månadsavgift nu i juli blir 4 599 kronor. Skrattretande att nån tyckte att jag skryter om att jag bor stort. Jaa, visserligen fyra rum, men bara 87 kvadrat. Och billigt som fan! Det går inte att få ens en hyres-etta i den här stan, en studentstad, för lägre månadskostnad. Så ja. Jag skryter – jag bor väldigt billigt!

Det börjar bli dags att plocka fram jobbväskan och rena kläder för veckans första arbetsdag. Mamma har fått ett samtal. Jag har varit sopgubbe också och därefter hos Lucille där jag har vattnat, lämnat det som låg i postboxen och matat husdjur. Nu återstår att mata mig själv. I morgon kommer chefen och gästspelar en vecka och jag lär få fler saker att göra. Annars händer inte mycket i övrigt den här veckan. Jag ska försöka se till att såväl rygg som häl håller sig hyfsade.

En fin söndagskväll önskar jag DIG!

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Nödrop: när krisen kommer

Ett inlägg om en bok och om kriskommunikation.


 

Nödrop: när krisen kommerOm mindre än ett halvår är det tolv år sen tsunamikatastrofen i Khao Lak. Det var en oerhörd katastrof, inte bara nån liten naturhändelse, och många människor drabbades. Jag minns att jag på julafton hade beklagat mig för vänner och bekanta över att jag var så himla förkyld. På annandagen drog en jättevåg (egentligen flera) in över Khao Lak och dödade och förstörde det mesta i sin väg. Min lilla förkylning blev med ens så jäkla futtig.

Tio år efteråt, 2014, skrev Fritidsresors dåvarande informationsdirektör Lottie Knutson boken Nödrop: när krisen kommer. Idag på morgonen slog jag ihop bokens pärmar efter att ha läst ut den. Ett otal blyertsmarkeringar finns nu i boken, men jag ska ändå försöka sammanfatta kort mina intryck av den.

Det dröjde ett par år innan jag vågade läsa den här boken. Jag var rädd att jag skulle tycka att den var obehaglig och sorglig. I februari köpte jag den på bokrean och den har stått bland andra olästa böcker på en hylla i mitt sovrum sen dess. I fredags kväll valde jag att boken skulle bli läst. Jag började läsa igår morse och idag på morgonen hade jag slukat boken – med avbrott för gårdagens garden party.

Författaren tar självklart upp händelserna i Khao Lak 2004 och Fritidsresors kommunikationsinsatser kring detta, men hon tar också upp kriskommunikation mer generellt. Det gör boken extra intressant för mig i min yrkesroll som kommunikatör. Varvat med Lottie Knutsons beskrivningar av situationen och kommunikation finns ett antal personporträtt. Det är inte personporträtt på det privata planet utan porträtten handlar om olika inblandade personers agerande under katastrofen – eller vid andra kriser. Det är både ”vanliga människor” och experter som får utrymme. Ytterligare kriser som boken berör är allt från Lex Sarah (lag som kom till efter visselblåsning från en undersköterska i äldrevården) via Röda Korsets kris i samband Donner-affären till Forsmark och Tjernobyl.

Jag minns den trygghet och kompetens Lottie Knutson utstrålade 2004. Den bilden har förstärkts genom att jag har läst den här boken. Lugn och saklig guidar hon läsaren genom kriskommunikationen vid en katastrof. Hon berättar om svårigheter, men också om människors vilja att hjälpa till, göra nytta, agera. Det slår mig hur otroligt lamslagna såväl politiker som myndighetspersoner är genom hela händelsen. Det tycks vara resebolagen och frivilliginsatser, i princip, som tar ansvar för situationen och som agerar.

På nåt sätt lyckas Lottie Knutson förmedla detta utan att bli känslosam i den här boken. Till och med beskrivningen av hur hon får en utskällning av dåvarande utrikesministern Laila Freivalds inför journalister är beskriven nästan utifrån en oberoende betraktares ögon. Det är bra. Det är jättebra. För Lottie Knutsons syfte med den här boken är inte att skuldbelägga nån eller att utreda några som helst skuldfrågor. Hon låter ”bara” fakta tala för sig själva, till exempel Fritidsresors intressanta loggbok från tsunamikatastrofen. Det jag läser där bekräftar emellertid det jag redan gissade om politikers och myndighetspersoners icke-agerande. Att som anställd av staten till exempel inte lämna ut sitt tjänstemobilnummer för att man inte vill bli störd eller stänga av sin mobil för att sova mitt under pågående kris är bara så anmärkningsvärt…

Det jag hade önskat mer av är i boken är nåt kapitel om sociala medier. Sociala medier nämns, men i princip bara bloggar. År 2004 var sociala medier inte nånting stort och utbrett, men idag får vi lov att inse att de är otroligt snabba kanaler för såväl information och kommunikation som desinformation. Det får vi inte glömma bort när vi kriskommunicerar!

Toffelomdömet blir det högsta. Det här är en otroligt läsvärd bok, framför allt för alla som jobbar med kommunikation, men även myndighetsanställda och politiker på alla nivåer.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Diskutabelt, Media, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 16 juli 2016: Trädgårdsfestande

 



Kära dagbok…

 

23 och 3 grader både ute och inne

Lika varmt ute som inne ett tag.

Idag var dagen för Annas snälla mammas garden party i Slottsträdgården. En kan lugnt säga att dan började tveksamt. Det var grått, blåsigt och trist. Rapporter från Förorten gav en temperatur på jack-/tröjväder. Här i New Village var det lika kallt ute som inne, men väldigt mulet. Solen kämpade och kämpade för att tränga igenom molnen. Den lyckades bara korta stunder. Trots allt kan en sammanfatta att det blev perfekt väder för tillställningen: varken regn eller stekhett. Däremot tilltog vinden, så det gällde att en hade koll på sin tallrik och sin mugg – var de för tomma blåste de iväg över bord och gräsmatta, in i några buskar. Alla dukarna behövde gå i duschen tvättmaskinen efter kalaset. Men…Vi kunde sitta ute hela eftermiddagen!

Idag hade Fästmön och jag med oss de två yngsta.  Jag hade sån tur att Elias satt till vänster om mig och Frida till höger. Mitt emot satt de långväga gästerna Lilian (Annas svägerska) och Uffe (Annas bror). Ända från Norge kom de och det var knappt så de kunde återvända dit båda två. Det verkar nämligen vara bilfritt i Norge, för en av dem klev rätt ut i gatan, framför Clark Kent*… Vi överlevde båda med blotta förskräckelsen. Som tur var blev det no hard feelings utan vi hade det väldigt trevligt vid vårt bord. Lilla Anna lyckades hitta en väldigt låg stol och nådde knappt upp med hakan till bordskanten. Värdinnan och värden, stackrarna, fick sitta på pallar. Vid bordet bredvid hade Jonssonklanen samlat sig. Men Annas svåger (systerns man) var väldigt nyfiken på vad vi hade för oss och filmade allt med sin spionkamera…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Som vanligt fick vi bara äckliga saker att äta – ÄH JAG BARA SKOJAR SJÄLVKLART!!!
Det fanns så mycket mat att trots att vi var… 23 personer kunde jag inte låta bli att undra när alla fotbollslagen kom… Jag åt så magen var fyrkantig och det fanns så mycket gott – sill, potatis, kött, kalkon, potatissallad, bröd, ost, grönsaker, hamburgare med mera. Annas snälla mamma tänker verkligen på att alla ska kunna äta, även matallergiker. Till mig med flera hade hon gjort kalkon. Desserten blev vaniljglass och hallon. De senare hade nog värdinnan plockat, men barnen på dagens kalas gjorde också goda plockinsatser. Det hela avslutades med kaffe och kaka. Vid det laget var jag övermätt, men inte kunde jag låta bli… I morse när jag vägde mig visade vågen på två kilo plus. Nu i kväll är det säkert det dubbla…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Plötsligt vart det kväller och jag skjutsade ut Anna och barnen till Förorten. Först tog vi en tur till Annas nya hoods och där höll jag på att köra över hennes fot. Undras om den där ölen jag drack verkligen var alkoholfri… Elias skulle sen till sin pappa, så vi åkte dit och störde herrn ett tag och busade med Maja Katt som var ovanligt social och lekfull. På vägen till Himlen stannade vi till vid Solen. Jag köpte bland annat ett par ostar ifall jag vill ha till ett glas vin senare i kväll. Vi får väl se… En påse lördagsgodis blev det också, men med bara 20 bitar skedar.

Jag har telefonerat med lilla mamma, som hade haft astmaanfall sen i onsdags och värk i muskler och leder. Kan det vara en infektion på gång? Vi ska höras igen i morgon så får jag fråga lite mer. Nu ska jag hälla ner mig i bästefåtöljen och läsa innan det är dags för Indian summers. Senare i kväll kanske det blir nån gammal skräckfilm på TV för min del också…

Röd lykta i ett träd


Jag önskar dig en riktigt bra lördagskväll!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Dagens citat den 16 juli 2016

Ett citerande inlägg.


 

 Kaffe och boken Nödrop

Morgonsyssla.

Igår kväll var det bokbyte i Toffelhänderna igen. Fast ärligt talat läste jag inte mer än inledningen på min nya bok på gång, Lottie Knutsons Nödrop: när krisen kommer. Nu på morgonen har jag läst halva boken.

Jag trodde att boken främst skulle handla om hennes erfarenheter från Khao Lak-tsunamin 2004. Den handlar mycket om dessa händelser inledningsvis, men temat för boken är kriskommunikation rent generellt.

Jag läser och markerar med blyertspenna. Markeringarna blir allt tätare. Den allra första av mina blyertsmarkeringar i boken blir dagens citat:

”[…] —Ja, svarar han. 90/10. Lyssna 90 procent, tala 10. Och lova aldrig någonting du inte helt säkert kan hålla.
De två grundreglerna för bemötande vid kris […]

 


Livet är kort. Använd din tid väl.

Publicerat i Böcker, Diskutabelt, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kvinnan på tåget

Ett inlägg om en bok.


 

Kvinnan på tågetKvinnan på tåget är en sån där bok som ”alla pratade om”. Jag blev nyfiken och när jag fick ett presentkort som jag kunde använda på Akademibokhandeln av mina före detta kollegor på SGU blev det en av böckerna jag inhandlade. Den stod i en av mina TBR-hyllor* i sovrummet sen början av maj. Nu har jag haft den i mina händer ett par dar och i kväll läste jag de 80 sista sidorna. Tack J och R!

Det är en tämligen tragisk historia som rullas upp. Rachel har klara alkoholproblem och på grund av dem har hon fått sparken från jobbet. För att hålla skenet uppe tar hon pendeltåget varje dag till London i alla fall. Hon passerar området där hon bodde med sin före detta man Tom. Tom bor kvar i huset med sin nya fru Anna och lilla dottern Evie. Tom och Anna har ett par grannar som Rachel fantiserar om. Hon kallar dem Jason och Jess och de tycks ha det perfekta livet. Men så ser hon nåt som kastar omkull det hela. Dessutom anmäls kvinnan försvunnen.

Jag brukar inte läsa om böcker jag ska läsa innan jag läser böckerna, men jag läste om författaren, Paula Hawkins. Hon hade jobbat som ekonomijournalist och börjat skriva böcker. När hon skrev Kvinnan på tåget var hennes egen ekonomiska situation mycket svår. Hon lånade pengar av sin familj för att kunna skriva färdigt boken. Och det var ju tur att hon gjorde, för den blev en riktig bestseller! I Sverige blev den nominerad i kategorin Bästa utländska thriller 2015 av Svenska Deckarakademin.

Jan Gradvall skrev (det står på baksidan av pocketboken) att boken är i Hitchcock-klass. Det är en bra beskrivning! Det är en mörk historia som rullas upp, nåt som börjar som en fantasi, men där den hemska verkligheten sätter in. Jag har emellertid lite svårt att hänga med i persongalleriet trots att det är litet. Problemet kan ha att göra med att namnen bildligt sedda är lite lika – Scott-Tom, Rachel-Megan, till exempel.

Men det är en spännande berättelse och när såna är välskrivna har jag svårt att lägga böckerna ifrån mig. Detta är en typisk bladvändare. Jag har mina korrekta misstankar om vem som är skyldig. Eftersom persongalleriet, som sagt, är litet har en inte så många att välja mellan. Detta förtar ändå inte nöjet att läsa boken.

Toffelomdömet blir ändå högt. Jag hoppas att Paula Hawkins fortsätter skriva i den här genren!

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


*TBR-hyllor = hyllor som innehåller böcker som jag inte har läst än, böcker ”to be read”

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Fredagen den 15 juli 2016: Skrämskott och gottgott

 



Kära dagbok…

 

 Avsnoppad jordgubbe

Avsnoppad gubbe.

Den här dan började mindre bra – jag sträckte ryggen. Och det är dummast möjliga tillfälle eftersom en flytt i familjen närmar sig. Men… nåja… det är ett tag kvar och sträckningen var inte så svår att den kan kategoriseras som ryggskott. Det var mer ett… skrämskott, typ att jag ska ta mig i akt. För hur konstigt det än låter känner jag mig lite sliten. Trötter blev mitt nya förnamn – eller efternamn? – den här veckan. Kanske därför jag till och med tramsade med jordgubbarna till frukostfilen i morse. Fast håll med om att bilden verkligen visar att jag avsnoppade gubbarna?! Som vanligt skrattade jag högt och rått för mig själv. 

 

Förmiddagen ägnade jag mig åt att förfärdiga kommunikationsplanen som jag påbörjade igår. Sen uppstod ett antal frågetecken, men uppdragsgivaren hade tyvärr inte tid att kika på detta före sin semester. Jag fick i alla fall klartecken att gå vidare med planen till min chef som är åter i tjänst nästa vecka. Plötsligt insåg jag att det är väldigt mycket som händer nästa vecka. Eller i vart fall rätt stora saker för min del på jobbet. Förutom ytterligare en kommunikationsplan som ska bli färdig ska jag med expertisens hjälp migrera vår externa webbplats till ett uppgraderat verktyg – som jag inte direkt kan…

Idag hade jag en lunchdejt med Rosa Gran. Jag lyckades virra bort oss till Sportson, nåt jag senare påtalade för NK* för att kolla av att NK håller sig vaken på sin semester… Sportson har jag nämligen ett ICKE-förhållande till, för att uttrycka mig milt.

Sportson

NEJ! Inte hit!


Lunchen intogs ungefär mitt emot Sportson. 
På Heat var vi inte ensamma, ändå kändes det inte trångt. Här åt vi lunchbuffé för 95 kronor som inte kunde betalas kontant vilket gav minus en rosa toffla i mitt tycke. Men sen var det slut på minus! Det blev bara plus. För mig som är matkrånglig är det nämligen perfekt med buffé där jag kan plocka sån mat jag för tillfället tål (jag tål vissa sorters mat av och till). Sen är det definitivt så att jag alltid äter för mycket när det är buffé. Samtidigt lär det inte bli nån macka i kväll utan möjligen nåt snacks och en öl till fredagsdeckaren på TV.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det blir inte bara TV-deckare i afton. 
Jag vill gärna läsa ut thrillern jag håller på med, för nu närmar sig upplösningen (jag har cirka 80 sidor kvar). På tur efter den står mer seriös litteratur av kriskommunikationskaraktär…

På hemvägen stannade jag till vid Stormarknaden för att införskaffa lite flytande från Systemet att ta med på garden partyt i morgon. Kan du gissa vilket av vinerna som hamnar i guldpåsen??? Skriv några rader i en kommentar till inlägget och berätta vad du tror och varför!

Manifesto Les Fumees Blanches Grande Alberone The wanted Zin Valpoicella ripasso

Fem flaskor vin, men en ska ges bort. Vilken tror du???


En skön fredagskväll önskar jag dig!


*NK = Närmaste Kollegan på min förra arbetsplats

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Hört talas om intern kommunikation, Arbetsförmedlingen???

Ett tröttma-inlägg.


 

Grattis till jobbet

Brev från Arbetsförmedlingen, skrivet av språkkonsult, till mig när jag hade meddelat att jag fått nytt jobb.

En kan verkligen få tröttma av Arbetsförmedlingen. Jag trodde i min enfald att jag skulle slippa dem och deras tokerier framöver, men icke… De anlitade ju en språkkonsult för gissningsvis en massa av skattebetalarnas pengar. Språkkonsulten tog fram brevmallar på begriplig svenska, nåt som en intern kommunikatör med god språkkänsla och skrivstil hade kunnat göra inom ramen för sina ordinarie arbetsuppgifter och lön. (Se exemplet här intill på Språkkonsultens utförda arbete.)


I brevhuvudet, som inte syns i bild, framgår
att det är sänt från min handläggare. Annars ser ju avsändaren… rätt tom ut. Ingen namnteckning efter den avslutande hälsningsfrasen. Glömde språkkonsultet detta, tro? Ah, va tusan, det handlar ju bara om vett och etikett, spela roll?.. För övrigt hade jag och min handläggare haft en hyfsat snabb dialog om att jag hade fått jobb via e-post, så det här grattisbrevet kändes ju lite tramsigt. Det enda som var bra med det i mina ögon är att jag fick besked om att min dåvarande a-kassa var meddelad att jag inte längre var arbetssökande och att jag heller inte längre var inskriven vid Arbetsförmedlingen.

Sen trodde jag att det skulle vara tyst från Arbetsförmedlingen. Och det har det varit fram till den här veckan. Då trillade det in ett mejl som jag inte kunde läsa förrän igår kväll på grund av min webbmejlleverantörs teknikstrul. (Därför är det bra att få besked som ovan per snigelpost!) Så här står det i mejlet, som det var omöjligt att ta en vettig skärmdump av:

”Till dig som presenterar dig i Min profil på= arbetsformedlingen.se

Från: 
 Arbetsförmedlingen Internet   

Datum: 12/7/2016 8:49:12 AM

Till: Ulrika Efternamn

Hej

Det har snart gått 12 veckor sedan du loggade in på ditt konto. Vill du fortsätta vara tillgänglig och visa dig för arbetsgivare som söker nya medarbetare måste du så snart som möjligt logga in
på www.arbetsformedlingen.se/loggain.
Gå gärna in i Min profil och se över dina sökta yrken och att du har fyllt i alla obligatoriska uppgifter.
Logga in regelbundet
Det är viktigt att du loggar in på ditt konto regelbundet. Har du inte loggat in under 12 veckor visas din profil inte längre för arbetsgivare.
Det här mejlet gäller bara din presentation i Min profil
Det påverkar inte din eventuella ersättning från arbetslöshetsförsäkring eller om du är inskriven hos Arbetsförmedlingen.
Du är välkommen med synpunkter eller frågor till:
Arbetsförmedlingens Servicedesk
(kontaktuppgifter och öppettider)

Jag fattar att grunden till mejlet ligger i Arbetsförmedlingens datasystem. Men ändå. Som jag uppfattade grattisbrevet blev jag utskriven i maj. Fast inte från deras datasystem, alltså…

Som sagt… Arbetsförmedlingen har en del att arbeta med vad gäller den interna kommunikationen… Interna kommunikationsproblem kan ingen språkkonsult lösa.

Så hallå, hallå! Finns det nån som jobbar med intern kommunikation på Arbetsförmedlingen*???


*Mycket osäkert. Arbetsförmedlingen jobbar ju inte ens med att förmedla jobb, enligt vissa representanter för Arbetsförmedlingen.

 

 


Livet är kort. 

Publicerat i Diskutabelt, Ironi, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Agatha Raisin – privatdetektiv

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Agatha Raisin

Agatha Raisin går från PR till detektivarbete.

Fästmön gjorde mig uppmärksam på en ny TV-serie som TV4 körde igång under torsdagskvällen. Serien heter Agatha Raisin – privatdetektiv. Premiäravsnittet igår bar titeln Agatha Raisin and the Quiche of Death. I TV-tidningen stod det att serien är en kriminalkomedi, men jag beslutade mig ändå för att titta eftersom jag inte kunde sitta på ballen* (gissa varför…). Lite sent blev det, för TV4 har rätt mycket reklam och gör även avbrott för nyheter och sport mitt i, men en kan säga att avsnittet var långfilmslångt.

PR-agenten Agatha Raisin har lämnat sitt framgångsrika liv i London. Hon har köpt ett hus i den lilla byn Carsely och gör allt för att försöka få nya vänner och bekanta och för att passa in. Ganska snart visar det sig att byn inte alls är så lugn och fridfull som hon först tror. Inte nog med att alla hennes prylar stjäls vid ett inbrott, här sker mord också. Som ett försök att hitta en plats i bylivet deltar Agatha i en pajtävling. Dessvärre är pajen hon deltar med – som hon har köpt i hemlighet och inte gjort själv – förgiftad och en person avlider. Agatha bestämmer sig för att bli detektiv och lösa fallet, ivrigt påhejad av sin bögkompis Roy och hans partner. 

Jag gillar den här serien direkt! Den påminner faktiskt en hel del om Morden i Midsomer, som ju bland annat innehåller märkliga mord och underliga människor. Här vimlar det av karaktärer som är mer eller mindre kufiska, till exempel stans poliser (varav den ena är tämligen kärlekskrank), tanterna i kyrkan, prästen, handlaren och för att inte tala om gamlingarna som försöker tvinga Agatha att muta dem med en bilresa till Bath… Jag skrattade högt i min ensamhet – och det gjorde visst Anna också! Lite spännande är det naturligtvis också, men mest kul. Och faktum är att när britterna gör det blir den kombon för det mesta bra. Jag tror att det blir ytterligare sju delar, men TV4 har ju ingen bra webbplats som kan upplysa om sånt.

Toffelomdömet för premiäravsnittet blir det högsta. 

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Publicerat i Familj, Film, HBTQ, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar