Kära dagbok…
Kommunikationsplanen ska kompletteras i morgon, men det återstår också några frågetecken att räta ut.
Dagarna går. Sommaren är typisk svensk här – opålitlig som april. Idag har det varit hög luftfuktighet hela dan. Det märks framför allt på mina papper. Än så länge har jag inget papperslöst kontor, nämligen. Jag hängde inte med mitt favvo-team ut på fika, för i morse satt Duktiga Annika och jag i fåtöljerna i vår lilla fikahörna och pratade jobb på papper och sociala medier, bland annat. I morgon förmiddag har vi ett möte som ska rendera i ett eller flera tillägg i min kommunikationsplan. Sen återstår att räta ut ett par frågetecken innan planen är klar.
I morse var jag trött. Att bli uppskrämd av The Family är inte nåt bra sömnpiller, nämligen. Men jisses så bra den serien är! Strax innan sänggående fick jag ett bekant namn att klura på också. Jag tror att det är från ett kapitel i mitt liv som är avslutat. Därmed inte sagt att jag inte kan ha kontakt med trevliga och vettiga människor därifrån. Hum… jag tänker och tänker och försöker placera… Men jag tror jag vet nu.
Dagarna bara går, som sagt. Jag har fått sommarens enda semesterdag beviljad och det blir dagen för Fästmöns flytt. Jag la in om ledighet igår och idag gick den alltså igenom. Tänkte att det var bäst att göra det nu så jag inte glömmer bort det sen.
En flytt jag borde ha gjort för länge sen är den av min e-post. Spray.se krånglar IGEN. Det började redan i helgen. Sen löste det sig tillfälligt, men igår var det dags för mer strul. Det går inte att logga in, vare sig på home.se där jag har mina e-brevlådor eller via spray.se Det går inte ens att komma in på Sprays startsida… Driftinformationen har sett likadan ut hela dan och det är under all kritik att Spray inte uppdaterar den. Men gissningsvis händer absolut ingenting… Därför kan jag varken mejla eller läsa mejl!
Hur kan en sån här driftinformation få en enda like??? Urdåligt, Spray! 👿
En flytt som redan är klar är den till nya bloggen. Jag bara undrar var alla som tjatade på mig att jag inte skulle sluta blogga är. Några har följt med hit, men långt ifrån alla. Kanske handlar det om att jag skriver betydligt mer med mig själv i fokus nu. Alltså jag själv är målgrupp, inte andra. Jag skriver mer uttalat dagboksanteckningar för att helt enkelt komma ihåg. Sen vet jag att folk inte läser lika mycket som tidigare rent generellt. Vi är alla så informationsstressade att vi inte orkar, helt enkelt. Jag själv tillhör emellertid undantagen – jag läser mer nu än tidigare. Men jag läser definitivt färre bloggar numera. Dels har jag mindre tid, dels tycker jag att det inte finns så många välskrivna och intressanta aktiva bloggar längre.
En av flera bilder i den här nya bloggens huvud. Bilderna ändras som ett bildspel, så därför kan det se olika ut från gång till gång.
Jag har stängt vissa dörrar bakåt.
Min bloggläslista har krympt betydligt, alltså. De som läste den här bloggen tidigare känner kanske som jag gör: det jag skriver är inte så välformulerat och intressant som tidigare. Sen var det förmodligen roligare att följa nån som det gick dåligt för. Märkligt nog hörde en hel del av sig när jag fick mitt nya jobb. Plötsligt ville många återuppta kontakten IRL igen – när jag fick ett ”fint” jobb… Dessa var inte svåra att genomskåda. Jag hade nog mer behövt riktiga vänner den tiden jag hade det svårt. Kappvändare ger jag dessutom inte mycket för. Typ h*n som skrev att h*n var i chock för att jag kunde tala om exakt vilket datum h*n inte hade fem minuter över för mig för att ta emot en liten sak. Jag minns fortfarande hur ont det gjorde. Därför stängde jag den dörren.
Min tid nu?
En annan bekanting hörde av sig per sms i morse. Där var det jag som distanserade mig under den svåra tiden. Jag tror att vi kanske kan ta upp tråden igen. Den här gången tänker jag inte vänta och hoppas på andra. Inte vara tacksam för minsta lilla utsträckt hand. Jag ska bestämma själv vilka vänskaper som har överlevt, vilka som kan bli vänskaper och vilka som definitivt är avslutade. Var sak har sin tid. Min tid är nu, kanske..?
Kvinnan på tåget och jag gömde oss i väntrummet.
Den här dagen har nu gått över i kväll. Jag har fått min hälsporre behandlad. Jag försökte gömma mig med min bok i väntrummet bakom kaffeautomaten, men Klara hittade mig. Först fick jag två akupunkturnålar i hålfoten och två i vaden. Sen körde Naprapat-Klara med laser i stället för stötvågen. Det var betydligt skönare! Därefter masserade hon min vad. Jag är oerhört spänd i den eftersom jag ju kompenserar när jag går, så det gjorde ontskönt, Avslutningsvis tejpade hon hälen. Även detta gjorde hon lite annorlunda. Klara lyssnar verkligen på sin patient och därför la hon lite extra tejp över hälkudden eftersom jag troligen har tryckt ut den rejält – jag har nästan mest ont på yttre högra sidan av hälen. Det kändes riktigt bra och stadigt. Nu går Klara på semester, så om knappt tre veckor ska jag träffa Sofie i stället.
Jag lagade lasagne på kycklingfärs i maj. Det passade bra som matlåda idag.
Jag åkte inte tillbaka till jobbet efter behandlingen – det kändes inte som om en halvtimme var värt det. I stället åkte stannade jag till vid Tokerian för att veckohandla. Idag hade jag förresten lunchlåda med mig till jobbet, men nån färdigmat från Findus köpte jag inte till veckans kommande luncher – sån mat fick jag nog av under tiden på SGU. I morgon ska jag ta med mig Duktiga Annika till thaistället på SLU för då serveras det bästa containern stället har: kycklingspett i jordnötssås.
Min tisdagsafton ska jag ägna mig åt att skriva om den boken jag läste ut på lunchen och börja läsa min nya bok på gång. Sen blir det självklart Morden i Midsomer klockan 21! I kväll ska det visst handla om lycrademoner…
Vad händer hos DIG i afton??? Skriv några gärna några rader i en kommentar nu när du har orkat läsa ända hit!
Jag håller mig till det brittiska litterärt sett! Nu har jag bytt Ruth Galloway i Norfolk mot Rachel på pendeltåget till London.
Livet är kort. Var vänskap har sin tid. En del vänskaper överlever, medan andra inte gör det. Böcker, till exempel, är en vänskap som består.
Gissningsvis har du inte missat att jag verkligen gillar 
Sverige, juli, semestrar, nyhetstorka. Men även om notisen här intill bevisar det senare blir jag trots allt lite nyfiken. Vad finns det för historia bakom den händelse, som genererade i ytterligare en händelse och så vidare? 
Gå till Toffelprofilen
