Det andra ansiktet

Ett inlägg om en bok.


 

Det andra ansiktetNu har jag varit tillbaka på Gotland igen. Litterärt, vill säga. Gotland, Sveriges svar på Midsomer. Ön där så många svenska deckarförfattare tar livet av folk. Mari Jungstedt tar livet av medelålders, gifta män som är otrogna i den senaste boken om Gotlandspolisen Anders Knutas. Det andra ansiktet är den trettonde boken i serien.

Det första mordoffret är en småbarnspappa. Han hittas mördad i sin sommarstuga i Ljugarn. Kroppen är fastkedjad i sängen och har spår av en piska. Senare hittas ytterligare en man mördad, men i en annan säng och på fastlandet. Poliserna Anders Knutas och Karin Jacobsson jagar en mördare som gäckar dem. Samtidigt är deras förhållande svajigt. Reportern Johan Berg är tillbaka på ön. Naturligtvis hamnar han i denna soppa och det visar sig vara livsfarligt för honom.

Som vanligt skriver Mari Jungstedt en spännande bladvändare. Hon skildrar realistiskt relationen mellan de båda poliserna som inte bara är kollegor – den ena är den andras chef. Den här historien är dubbeltydig och läsaren knuffas i en viss riktning. Det går inte att lista ut hur det hela ska sluta, trots att vi får tillbakablickar invävda i handlingen. Boken avslutas med en riktig cliffhanger kring ett kärleksval.

Den här boken är snabbläst och underhållande, den otäcka historien till trots. Men jag tycker att den haltar lite på sina ställen. Saker lämnas lite… ofärdiga. Trots detta blir Toffelomdömet högt – det här är en perfekt sommardeckare!

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 22 juli 2016: Torrt, hett och pratsjukt

 



Kära dagbok…

 

Morgonsol

Solen och himlen i morse.

Den här dan började ovanligt mulet och kyligt. Jag tog med mig tröjan till jobbet – ifall att (det skulle komma snö, eller?). Den förblev oanvänd, kan jag meddela. Men hade jag inte tagit med den skulle det nog ha blivit 20 grader kallt. Minst.

Min arbetsdag inleddes med två möten på raken och en gofika med favvoteamet. Jag trivs så bra i deras sällskap, för vi kan prata om allt mellan himmel och jobb jord. Det tog inte lång tid innan jag kom in i jargongen, som är rå, men hjärtlig. Sånt gillas!

Knäcke tomater mjölk och bok

Gårdagens middag blev lite torr och torftig.

Framåt lunch var det med all säkerhet minst 30 grader varmt. Chefen skuttade frivilligt in i bastun bilen (hon är en fryslort) och så for vi till Heat och käkade alldeles för mycket lunchbuffé. Det var kul att få tillfälle att bara prata lite vi två. Och inte bara prata jobb! Nu vet Malin att jag inte vill ha nån kompischef. Men jag har naturligtvis inget emot en chef som är trevlig att luncha med. (Jag tror hon förstår skillnaden.)

Vi satt på verandan och åt och det blev snart ganska hett där. Utsikten var… urban beauty, skulle jag vilja klassa den som. Självklart fotade jag som en galning. Och åt. Middagen igår blev nämligen lite torftig. Kvällen var så strulig att jag ju skrattade åt eländet, men det jag glömde nämna, och som kom som grädde på moset, var att mitt bröd hade möglat. Det blev till att bita i det torra knäcket. Det var helt OK, för knäcke kan ju inte mögla. Men torrt, som sagt.

Containrar

Lunchutsikt.

 

Öl Norrlands guld

Har du också grannar som ger dig öl när du kommer hem från jobbet?

Eftermiddagen hade jag ett par småmöten samt grejade med diverse. Plötsligt var klockan över 16 och min chef tackade för sig och drog på ytterligare tre veckors semester. Själv drog jag till Tokerian en halvtimme senare för att köpa bubbelvatten och lite annat smått och gott som fattades i kylskåpet. Jag var bra varm och högröd i fejan när jag strosade över gräsmattan hemma. Där satt Lucilles man och grillade och bad tusen gånger om ursäkt. Bara det att han lyckas varje gång placera sin grill så att det inte kommer in rök i mitt hem. Konstigt att vissa grannar kan och andra inte… Han skickade upp mig till Lucille där jag skulle få en… öööööl! Finns det nån annan som har såna toppengrannar?!

Hos Lucille blev jag sen sittandes en stund tills jag insåg att de ju faktiskt skulle till att äta. Då smet jag in till mitt, packade upp jobbväska, stängde av jobbmobilen och utförde lite administration vid datorn. Men om jag saknar jobbet över helgen kan jag ju alltid lyssna på poddavsnittet där jag lunchar med Lisa… Hon pratar bajs och servettringar och tackar mig för mina postopiga magråd, medan jag säger liksom, snackar östgötska och mest svamlar om jobb och kommunikation. Jag pratar alldeles för mycket, det är bara att inse…

Lunch med Lisa Tofflisen

Du kan lyssna på mig när jag lunchar med Lisa via din poddapp eller via datorn.


Ha en riktigt go fredagskväll och helg! Jag laddar för fönsterputsning i morgon. Vad laddar DU för? Skriv några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort. Jag pratar för mycket.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Personligt, Radio, Sociala medier, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Nåt (gott) till kaffet..?

Ett smarrigt och pirrigt inlägg.


 

Fredag, trött och varm. Jobbet startade i rasande takt med två möten på förmiddagen. Sen äntligen fika, även om den inledningsvis såg lite torftig ut…

Kaffeböna

Blott en böna kaffe?


Gulligaste Hanky Panky inkluderade mig i sitt team 
trots att vi bara är enhetskollegor, inte teamkollegor. Men det är Hankys team jag fikar med. Tack, raring! Det var godare med en bulle med hosta på än en bulle med snor!

Kaffemugg och bulle

Bulle med hosta på tack vare Hanky Panky!


För den som vill ha nåt till lunchen eller eftermiddagskaffet 
kan kanske Lunch med Lisa vara nånting? Du lyssnar i valfri poddapp eller via din vanliga webbläsare (Google chrome, Explorer, Edge, Firefox etc och en dator med internetuppkoppling och ljudvolymen påslagent. Men sätt inte kaffet i vrångstrupen ifall du hör en liten röst du känner igen. Eller i vart fall en twittrare…

 


Livet är kort. Ibland kan örona trilla av.

Publicerat i Epikuréiskt, Jobb, Personligt, Radio, Sociala medier, Trams, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Skratt är gott – oavsett om det är pärlande eller tårande

Ett inlägg lite senare på torsdagskvällen.


 

Pärlor

En del skratt är som pärlor…

Ibland faller skratt som pärlor. Ibland faller det som tårar. Den här kvällen blev inte alls som jag hade tänkt mig, men jag har fått skratta, jag har fått hjälp, jag har lyssnat och jag fick tyvärr säga nej. Magen är i olag av värmen som lite extra krydda, fast jag tänker överleva.

Teknikens under har krånglat. Du kan kanske bara föreställa dig hur otroligt frustrerande det är att få sms-kontakt med

”alla andra

utom Den Mest Älskade?! Det blev till och med tvärstopp. Eftersom jag trodde att problemet fanns i min mobil startade jag om den på jobbet. Det var dumt eftersom jag har två Apple-id:n… Jag frågade min chef till råds, för hon är bästa iPhone-experten, men till och med hon gick bet. Det blev till att ringa äldsta bonusdottern, som naturligtvis visste råd. Hon skrattade gott åt mitt gnäll.

 Gröna blad med droppar

En del skratt är som tårar eller droppar, ljudlösa…

Medan jag grejade ömsom med magen, ömsom med mobilen ringde Annas snälla mamma på fasta telefonen. Jag hade så mycket vett i skallen att jag tackade för senast, men tyvärr fick jag säga nej till besök på jobbet i morgon. Det är nämligen chefens sista arbetsdag den här gästspelande veckan på jobbet innan hon tar ytterligare tre veckors semester. Vi har en del att avhandla under morgondagen. Vidare måste jag verkligen sätta mig med Vilda Västern, som har gjort ett otroligt bra och viktigt arbete.

Min egen moder fick ett samtal i kväll. Jag försökte föra det ute på ballen*, men det var ett fasligt kackel från… låt oss säga Bollhavet. Jag tror att det var typ två vuxna och två barn. De vuxna hördes som vanligt mest, men en unge skrek i falsett. Det är som att människor inte förstår – eller vill förstå – att vissa ljud ekar mellan husen och förstärks här. Från annat håll hördes plötsligt värsta motorn och jag blev riktigt full i skratt. Vad kan en annars göra om inte skratta åt eländet?! Motorn var en trädgårdsmaskin och den gjorde susen – mot kacklet. De hörde ju inte vad de sa och tystnade. Jag skrattade därför ljudlöst inomhus, så tårarna rann… (Den som fattar, fattar. Andra får leva i ovisshet.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Publicerat i Familj, Ironi, Jobb, Krämpor, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 21 juli 2016: Låtsas som det regnar… eller faktiskt dyka ner i strukturen

 



Kära dagbok…

 

Vatten mot blå himmel

På SLU kunde jag låtsas att det regnade idag.

Igår kväll var jag rätt slut i rutan efter alla webberier. Jag satt på ballen* och åt mackor och läste, men det var otroligt hett där. Markisen är en av världens bättre uppfinningar sommartid. (Ingen grillade, skönt nog, men nån åt helt klart skaldjur….) Ärligt talat börjar det kännas tufft att jobba när ”alla andra” har varit, är eller ska vara lediga. Jag åkte till systeruniversitetet och svalkade mig lite idag, faktiskt… I Kunskapsparken hade de flera vattenspridare påslagna. Barnslig som jag är, så… ja, du får gissa resten. Blöt? Ja, men det var ju bara vatten!

 Gula blommor

GuRt är inte alltid fuRt, men jag är glömsk. Förlåt, älskling!

Fästmön återinträdde i de arbetandes led igår med att anlända försent. Det gäller liksom att informera om schemaförändringar, inte bara skriva nya tider, tycker jag. Men… jag vet… kommunikation är svårt. Den stressiga inledningen plus att min kära behövde låna verktyg gjorde att jag åkte och hämtade henne vid arbetspassets slut. Tyvärr var inte nödvändigheter medtagna, så jag skjutsade Anna till Himlen. Anna påminde mig om att hon faktiskt hade namnsdag, nåt jag aldrig brukar glömma. Men se det gjorde jag igår… Det är ett tecken på att

”det är mycket nu…

Huset bredvid med öppet fönster

De DÄR uppe kan öppna, men inte vi som har kontor på lägre ner…

Jag är väldigt glad att jag har ett synnerligen svalt kontor. Det gör det faktiskt fysiskt uthärdligt att jobba just nu. Jag pallar att dyka ner i strukturerna på såväl externwebb som i intranätet. Men det är råddigt, det är det… Tur att det finns duktiga medarbetare här som gör bra saker och som utöver att de tänker innehåll också har struktur och användarvänlighet för ögonen. Tillsammans jobbar vi för att det ska bli bättre! (Nej, jag får inte betalt av min arbetsgivare för att skriva detta.) Samtidigt… jag skulle så önska att jag kunde öppna ett fönster då och då… Bara en kort stund för att få in lite luft och inte så mycket värme. Det är nog varmaste dan på länge just idag.


Dagens lunch intog jag på Logen som igår och i förrgår. 
Till viss del hade det att göra med att jag blivit lovad nånting till kaffet på maten, men inte helt. Min natur är svag fast inte så svag att jag skulle återkomma på grund av en kaka. Maten är riktigt bra och prisvärd, betydligt bättre än när jag jobbade på SLU. Jag käkade auberginegratäng med kycklingfärs och det smakade alldeles förträffligt. Min dessert fick jag med mig – i en pappersmugg och den, ja desserten alltså, inte pappersmuggen, goffade jag till eftermiddagskaffet.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag längtar efter att vara vid vatten, 
men Fyrisfloden räknas inte riktigt för den som är uppvuxen vid Vättern. På ballen är det bara hett just nu, trots att det blåser lite. När det har blivit lite svalare ska jag vattna mina 46 sambosar. Innan dess ska jag ringa mamma. Och självklart missar jag inte min nya favvo-serie Agatha Raisin – privatdetektiv.

Litterärt sett ägnar jag mig åt ytterligare en svensk deckare. Den går visst som följetong i lokalblaskan. Jag äger hellre boken. Mari Jungstedt skriver spännande bladvändare som går snabbt att läsa. Det andra ansiktet är inget undantag. Av totalt 372 sidor har jag 200 kvar, resten läste jag igår kväll, i morse och på lunchen. Nu har jag unnat mig två nyutkomna svenska deckare på raken. Kanske ska jag välja nåt annat härnäst, varken deckare, svenskt eller nyutkommet..? Vad läser DU just nu??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Det andra ansiktet och ängel bokmärke

Boken jag läser just nu.

 

*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Media, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Smultron, bröllop och döden

Ett inlägg om en bok.


 

Smultron bröllop och dödenSnacka om att här pågår bokslukeri! Jag brukar ju vanligtvis köpa bara bra böcker, men den 6 juli köpte jag uppenbarligen åtminstone ett riktigt fynd. Kristina Appelqvists  – snälla, fixa en bra webbplats!!! – senaste Helena Waller-deckare, Smultron, bröllop och döden, läste jag alldeles nyss sista ordet i. Nu väntar jag på del fyra…

Miljön är som vanligt Västgöta universitet. För mig som läsare som jobbar på ett riktigt universitet nu igen är detta förstås extra kul. Två studenter startar en teatergrupp med glada (?!) amatörer för att sätta upp Shakespeares klassiska tragedi Romeo och Julia. I samma veva hittas en Shakespeare-expert mördad efter att ha varit försvunnen flera månader. Litteraturvetaren Helena Waller, även talskrivare, inser att mordoffret varit ett okänt Shakespearemanus på spåren. Hon börjar leta efter det, men samtidigt hamnar hon förstås mitt i mordutredningen precis som väninnan Eva.

Det här är så spännande och faller mig totalt på läppen! Ett enda mord, mer behövs inte för att en skicklig författare ska kunna skriva en riktigt bra deckare. Den här boken är trivsam att läsa, för den handlar om så mycket mer än blod och mord – relationer i lagom dos, gamla hemligheter, litteraturvetenskap och kommunikation. Att jag själv har en examen med litteraturvetenskap som huvudämne precis som författaren är kommunikatör bidrar säkert till att jag gillar boken. Som vanligt roar jag mig med att försöka lista ut vem som gör vad och varför, men mördarens identitet lyckas jag inte komma på i förväg!

Toffelomdömet blir det enda det kan bli – det högsta!

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 20 juli 2016: Beta, mordfunderingar och full gubbe

 



Kära dagbok…

 

Mapp mobil vattenflaska

Eftersom det är en betaversion och ett arbetsmaterial kan jag inte visa webbplatsen än. Du får glo på mitt analoga material om webben i stället.

Oj, vilken rolig förmiddag jag har haft! Jag var otroligt spänd inför migreringen av webbplatsen på jobbet, nämligen. Hur skulle det bli? Skulle det bli snyggt? Användarvänligt? Skulle alla länkar funka? Att flytta våra webbsidor från en gammal version till en nyare ger ett nytt utseende, med vissa förändringar i verktyget. En behöver tänka på ett nytt sätt. Jag säger inte att det blir det bästa, men det blir nånting i vart fall. Det som jag emellertid hade missat var att vi enbart skulle skapa en betaversion idag, det vill säga en ”ny” webbplats med det innehåll den ska ha fast inte publicera nåt (så det syns). Självklart måste min chef hinna titta på det hela och sen komma med eventuella strukturella ändringar. Vi sitter ner tillsammans i mitten av nästa månad och tittar på vårt förslag.

Jag har haft otroligt god hjälp av Tesslan som är experten på verktyget. Det är Tesslan som har gjort nåt idag efter att vi har testat oss fram. Som bisittare (Heffaklump?) har jag lärt mig ett och annat om verktyget på det här viset. Under försommaren har jag agerat blåslampa och sett till att innehållet på alla våra sidor är korrekt och aktuellt. Sen var det det där med bild… Vi kunde inte använda befintlig så jag provade bilden nedan. Och det blev SÅ bra, enligt Tesslan. (Jag är rätt nöjd också!)

Hus 3 ITavdelningen UU

Den här bilden, något beskuren på höjden, blir huvudbild på startsidan på jobbets webbplats. Tanken är att lägga ut en bild på vårt nya hus sen när vi flyttar.


Chefen var nöjd med kommunikationsplanen jag snickrade ihop igår. 
Hon hade gjort några små justeringar och jag påpekade nåt litet utseendemässigt idag. Det känns bra att få den andra av de tre pågående kommunikationsplanerna klar som utkast för respektive projekt- och styrgrupp att godkänna – eller förkasta – när arbetet kör igång i höst.

Det jag ska ägna mig åt på jobbet de kommande två veckorna är ett innehållet och strukturen på ett antal interna sidor. Vidare ska jag skapa en sida på intranätet om ett projekt. Och så ska jag lära mig projektverktyget! Sen brukar det oftast bli en och annan akututryckning per vecka också.

Rosa blomma

En rosa blomma hann jag beundra och fota vid Kunskapsparken på lunchen också.

Idag smet jag iväg igen till systeruniversitetet för att luncha. Jag blev skitbesviken att thaikiosken hade semesterstängt, nåt som innebar att jag måste vänta på mina kycklingspett i jordnötssås till en bit in i augusti. Men jag åkte till Logen och käkade vegetarisk frittata och bad min namne om ursäkt för mitt stroppiga beteende igår. Kanske var det detta som gjorde att jag erbjöds kaka till dessert. Dessvärre hade tiden sprungit iväg, så jag fick löfte om att ha kakan innestående till i morgon, kanske.

 

Jorå, jag har ett privatliv. Igår hade jag tur och kunde sitta på ballen* på kvällen och både äta mackor och senare fika. Först var det väldigt varmt, men sen kom det lite moln och blev behagligare. Självklart läste jag. Jag måste säga att denna den tredje delen i Kristina Appelqvists Helena Waller-serie är riktigt bra! Jag reflekterade över att jag läser om mord medan vissa småbarnsföräldrar väljer en för tidig egen död genom att röka. Vem av oss är konstigast, egentligen..?

Detta bildspel kräver JavaScript.


Senare i afton ska jag åka och tanka
och hämta Fästmön vars semester tog slut idag. Hon behöver lite verktyg inför flytten och eftersom jag ändå måste ut och röra på mig och Clark Kent** tror jag hon uppskattar att få åka bil hem efter första arbetsdagen.

I natt hoppas jag att jag får sova. Jag ska inte skylla min dåliga sömn på ljuset och värmen enbart. Den här rackaren visade sig igår, vilket kanske förklarar en del…

 Fullmåne

Gubben i månen var full igår. Det kan vara en del av förklaringen till att jag sov dåligt i natt.


*ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Verkligheten överträffar spelvärlden

Ett fnissigt inlägg, men det handlar INTE om Pokemon!


 

Varning för snusk i såväl text som bild!


Jag försöker alltid klå mina kömpisar i Wordfeud om kvällarna.
Men det är bara att konstatera att jag är alltför fantasifull i mina ordval och Wordfeud alltför moraliskt…

Bres invalid word

BRES är ett ogiltigt ord i Wordfeud.


Verkligheten, däremot, är en annan. 
Här bresas det i alla fall där bak…

Brövlåda

Brövlåda från verkligheten.

 


Livet är kort. Hängslen vore rätt bra för såna som mig…

Publicerat i Personligt, Trams, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 19 juli 2016: Samgående, uppåtgående och systerskap

 



Kära dagbok…

Plan blå himmel vitt moln

Jag vill fortsätta på resan uppåt.

När chefen kommer skärper en till sig. En till och med levererar trots att det är värsta sommartid. Äh, jag har en bra chef och jag hade förberett vårt möte idag med dels min Malin-lista, dels ett utkast till en plan. Min chef är bra på planering och struktur och jag vågar nog påstå att jag också är det. Kanske är det därför vi jobbar bra ihop..? (Jag har fått höra att jag är så förbannat planerande att jag är tråkig och väldigt ospontan. Det ligger sanning i det påståendet.) Extra kul var det därför att planera kommunikationen kring ett samgående.

Det känns också bra att ha en chef som lyssnar och är lyhörd och som agerar i kraft av sin position när inget annat funkar. Och att få tacksamhet tillbaka för att en fixar det en får lön för att göra. Jag är rätt nervös och orolig att det jag gör inte ska duga och att jag inte ska räcka till. Men nån månad innan provanställningen går ut ska vi ha avstämning. Därför bör jag veta hur framtiden blir – lite grann i vart fall – i oktober. Jag vill gärna fortsätta på resan som går uppåt… Frågan är om det låter sig göras. På fredag släpps nämligen min lilla röst ur en podd. Chefen har bett om att få veta vilken podd. Jag har lovat att informera henne – efter att jag själv har lyssnat. Eventuellt… Beror ju lite på vad jag säger, nämligen. Vad jag minns pratar jag rätt mycket jobb… Det kan förresten också hända att det kommer mer information om detta på en blogg nära dig.

Idag behövde jag en stund för mig själv på lunchen. Jag tog bilen till systeruniversitetet och lunchade på Logen. Det är märkligt, men jag känner mig ofta sentimental när jag är i dessa krokar av campus! Vill nästan… gråta. Inte såg jag nån bekant idag. Faktum är att jag inte såg att jag såg en bekant förrän det var försent. Det blir kanske så när en är hungrig och har lågt blodsocker… Eller också handlar det om att vi är flera som har blivit glasögonormar på äldre dar…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Logen var ganska sig likt, 
men personalen var en annan och jag noterade att fårskinnen hade blivit… plattare. Maten var vällagad och min kycklingportion var större än portionerna var tidigare. Eller i vart fall var det mer potatis till. Passande nog hade jag med mig min bok på gång som utspelar sig i universitetsmiljö. Jag har läst mer än halva boken nu och den är så spännande. Därför är det tur att det inte sker några mord i Midsomer i kväll eftersom SvT har gett falsksången utökad sändningstid för en viss artist. Passar finfint att läsa då i stället!

Efter jobbet skuttade jag in på Tokerian för att veckohandla. Jag köpte till och med lite mat att förtära i veckan och i helgen. Eventuellt ska jag hjälpa Fästmön med nåt smått nån av dagarna i helgen, men jag funderar faktiskt på att putsa fönstren hemma. Det skulle gå på en dag om jag tog ena sidan (baksidan) på förmiddagen och andra sidan (framsidan) på eftermiddagen så att jag undviker direkt solsken. Men frågan är om jag vill hålla på med detta om det är soligt och varmt… För alla som nån gång har putsat fönster vet ju att det inte bara handlar om att tvätta rutorna – krukväxter ska fram och tillbaka, gardiner ska ner och upp, tvättas och styrkas. Det är liksom kringjobbet som är värst, inte själva putsningen, tycker jag.

Fast… jag är väldigt glad att jag inte är fönsterputsare på jobbet. Bilden nedan visar bara fönstren på baksidan…

Hus 3 ITavdelningen UU

Jag skulle inte vilja vara fönsterputsare på mitt jobb. Det här är bara fönstren på baksidan. Det finns fönster på kortsidorna och framsidan också… Spröjsade, dessutom…

 


Livet är kort. Det finns roligare saker att göra än att putsa fönster, men ibland behöver en få ren sikt.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Radio, Sociala medier, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

100 deckartips för sommaren – och hösten, kanske..?

Ett tipsande inlägg.


 

Jag blir så himla störd av att vissa tidningar tar betalt för att tipsa om litteratur. Alltså en måste prenumerera för att kunna läsa tipsen. Men i stället för att fortsätta irritera mig har jag gjort en egen 100-lista. Den får du läsa alldeles gratis. Varsågod!

  1. Jacqueline Winspear: Maisie Dobbs
  2. Kjell Eriksson: Stenkistan
  3. Karin Fossum: Den som älskar något annat
  4. Helen Tursten: Det lömska nätet
  5. Åsa Larsson: Till dess din vrede upphör
  6. Peter James: Levande begravd
  7. Björn Hellberg: Nattvandraren
  8. Håkan Östlundh: Släke
  9. Roslund och Hellström: Tre sekunder
  10. Anna Jansson: Först när givaren är död
  11. Mari Jungstedt: Den dubbla tystnaden
  12. Viveca Sten: I den innersta kretsen
  13. Maria Lang: Gullregn i oktober
  14. Harlan Coben: Släpp inte taget
  15. Johan Theorin: Blodläge
  16. Aino Trosell: Om hjärtat ännu slår
  17. John Ajvide Lindqvist: Lilla Stjärna
  18. Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt: Det fördolda
  19. Carin Gerhardsen: Vyssan lull
  20. Inger Frimansson: Råttfångerskan
  21. Niclas Ericsson: Familjehemligheter
  22. Elly Griffiths: Flickan under jorden
  23. Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist: Kråkflickan
  24. Claude Izner: Mordet i Eiffeltornet
  25. Mari Jungstedt: Det fjärde offret
  26. Ninni Schulman: Flickan med snö i håret
  27. Elly Griffiths: Janusstenen
  28. Hans Koppel: Kommer aldrig mer igen
  29. Marianne Cederwall: Svinhugg
  30. Liza Marklund: Du gamla, du fria
  31. Olle Lönnaeus: Det som ska sonas
  32. Kristina Ohlsson: Askungar
  33. Thomas Bodström: Idealisten
  34. Anne Holt och Even Holt: Flimmer
  35. Mons Kallentoft: Vattenänglar
  36. Åsa Larsson: Till offer åt Molok
  37. Kjell Eriksson: Nattens grymma stjärnor
  38. Kjell Eriksson: Den hand som skälver
  39. Anne Holt: Död i skugga
  40. Elly Griffiths: Känslan av död
  41. Kristina Appelqvist: Den svarta löparen
  42. Linwood Barclay: Alltför nära
  43. Jussi Adler-Olsen: Kvinnan i rummet
  44. Carin Gerhardsen: Hennes iskalla ögon
  45. Mons Kallentoft: Vindsjälar
  46. Louise Penny: Mörkt motiv
  47. Cilla och Rolf Börjlind: Springfloden
  48. Ninni Schulman: Svara mig om du hör mig
  49. Kristina Appelqvist: Minns mig som en ängel
  50. Stephen King: Doktor Sömn
  51. Håkan Nesser: De ensamma
  52. Linwood Barclay: Tro dina ögon
  53. Kristina Ohlsson: Davidsstjärnor
  54. Sofie Sarenbrant: Andra andningen
  55. Leif G W Persson: Linda – som i Lindamordet
  56. Cilla och Rolf Börjlind: Den tredje rösten
  57. Elly Griffiths: En orolig grav
  58. Liza Marklund och James Patterson: Postcard killers
  59. Philip Kerr: Tyskt rekviem
  60. Ruth Rendell: Syndafallet
  61. Anna Lihammer: Medan mörkret faller
  62. Laurie R. King: Farlig begåvning
  63. Stefan Tegenfalk: Vredens tid
  64. Mons Kallentoft och Markus Lutteman: Zack
  65. Alex Marwood: Onda flickor
  66. Christoffer Carlsson: Den fallande detektiven
  67. Stephen King: 22/11 1963
  68. Louise Penny: Den grymmaste månaden
  69. John Ajvide Lindqvist: Himmelstrand
  70. Laurie R. King: Night work
  71. Camilla Grebe och Åsa Träff: Mannen utan hjärta
  72. Inger Jalakas: Hat
  73. Camilla Grebe och Åsa Träff: Någon sorts frid
  74. Elly Griffiths: De utstötta
  75. Linwood Barclay: Utan ett ord
  76. Laurie R. King: With child
  77. Lene Kaaberbøls och Agnete Friis: Pojken i resväskan
  78. Susan Hill: Kvinnan i svart
  79. Andrew Taylor: De fyra yttersta tingen
  80. Sofie Sarenbrant: Visning pågår
  81. Camilla Grebe och Åsa Träff: Bittrare än döden
  82. Maria Lang: Jan och Katja jagar en kista
  83. Susanne Ahlenius: Dödlig åtrå
  84. Viktor Kant: Rött kort
  85. Reginald Hill: Dödens bok
  86. Agatha Christie: Liket i biblioteket
  87. Ulf Broberg: Den tredje mannen
  88. Camilla Grebe och Åsa Träff: Innan du dog
  89. Karin Fossum: Helveteselden
  90. Carin Gerhardsen: Falleri fallera falleralla
  91. Tom Rob Smith: Gården
  92. Kristina Appelqvist: Flickan framför muren
  93. Michael Hjorth och Hans Rosenfelt: De underkända
  94. Elizabeth George: Saknaden efter Josef
  95. Emelie Schepp: Märkta för livet
  96. Tove Alsterdal: Låt mig ta din hand
  97. Emelie Schepp: Prio ett
  98. Susanne Ahlenius: Dödligt dubbelspel
  99. Unni Lindell: Brudkistan
  100. Elly Griffiths: De öde fälten

En del av böckerna ingår i serier. Därför kan det vara bra att läsa dem i ordningsföljd. Böckerna i listan är inte placerade i nån sorts topplista. Numreringen är bara för att visa att de är 100 stycken. Varje rad länkar till inlägg som jag har skrivit om dem, så att du får ett hum om vad de handlar om.

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Media, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer