OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det fördömda knäet… Jag har svårt att koncentrera mig när det värker och gör ont och jag blir trött av smärtan. Linnex började jag köra med igår och har fortsatt med idag. Det hjälper bara lite, men betydligt mer än alvedon eller piller som jag flyger av.

I vart fall fixade jag att se senaste Förrädaravsnittet igår och ett avsnitt av Vigil säsong tre. Av Vigil har jag nu kvar bara två avsnitt. Det är spännande, kallt och, som så ofta, vem kan man lita på? Exakt som i boken jag läser just nu. För att inte tala om hur det är i verkligheten…

Förrädarna är min fredagsunderhållning.

Igår såg jag också fjärde avsnittet av sex av Vigil säsong tre.

Själv litar jag aldrig mer på den som sa till mig när jag var i kris att jag kan ringa när jag vill och behöver, till exempel. Sen kom det fram att det fanns undantag. Inte på kvällar, när man är för trött, och inte heller när veckoschemat, som om jag skulle ha tillgång till andras, är fullt. Sen ser jag att det snokas i mina sociala medier-konton dessa tider, så det är därför jag skriver att jag inte litar på somliga. Från och med nu ska jag hålla ännu fler på större avstånd. Min vän i söder är den enda som just nu alltid finns där. Och min Skostadskompis hör av sig. Det betyder mycket att inte vara bortglömd. Tack!)

∼ ♦ ∼

Helgdagsmorgon/-förmiddag

Allhelgonadagsmorgon med Sarek och kaffe på sängen.

Så jävla typat att inte kunna somna om efter intaget av morgonmedicinen klockan sju när det är helgdagsmorgon, huset är tyst och jag ledig. Inga springtävlingar ovanpå så taket skakar hos mig och väldigt tyst. Ja ja, jag klev upp och satte på kaffe. Medan perkolatorn gjorde sitt gjorde jag mina övningar och tog reda på gårdagens rena och torra tvätt. Det var massor…

Sen gjorde jag som alltid en ledig dag: tog med mig kaffemuggen in i sovrummet och låg och läste och drack kaffe på sängen med Sarek. Ja boken Sarek, min kompis Sarek är död sen många år. Boken är riktigt bra och den skulle fan ha nämnts i min litteraturartikel på jobbet.

Men jag kunde inte smita för dagens nödvändiga dammsugning. Jag drog på rejält med Linnex på knäet och sen körde jag runt i lägenheten. Tog paus när mer än halva var klar, en lite längre rast för att spela Wordfeud med diverse. Jag var klar runt 10.30 och då körde jag igång en maskin tvätt. I morgon ska jag tvätta ännu mer, för jag behöver verkligen bädda rent. Idag orkade jag inte. Tur att jag kan byta sida i dubbelsängen och att jag alltid bäddar den också.

I kväll hade jag tänkt äta kalkon, men eftersom det fanns smörgåstårta kvar blev det rester. Och nej. Jag klagar inte. Däremot kändes det skitjobbigt att behöva ta sig ut och gå och handla det jag inte fick med mig i torsdags, typ mjölk och fil. Det får räknas som dagens andra promenad, den första var ju med dammsugaren. Jag behövde också gå till soprummet samt kolla postboxen, så lämna lägenheten måste jag oavsett. Och det är inte långt till Korgtassen. Men först givetvis frukost, tvätthängning, avtorkning av badrum, rensning av rör till handfat och dusch.

Helgfrukost med Hopptisarna och Sarek. Rostat bröd på assietten, jordgubbar med mjölk och sprejgrädde i skålen.

∼ ♦ ∼

Helgdagseftermiddag

Handlade lite.

Jorå, jag kom iväg till affären, utan krycka och trots att jag hade så jävla ont i knäet. Det gör ont i vänsterhanden också att hålla den där förbannade kryckan, så jag struntade i den. Hängde på varuvagnen inne i affären. Där inne var det mest gamlingar som fan gick snabbare än jag. Jag hjälpte en kvinna att stoppa ner en hel smörgåstårta i en kasse. Det kunde ha gått illa annars. Så du ser, kära dagbok, jag kan vara snäll och hjälpsam också. Fil och mjölk var det viktigaste att få hem, men jag köpte också kalkonpastrami, salt nötmix och två sorters marmelad. Päron- och ingefärsmarmeladen gillar jag att ha på kex tillsammans med goda ostar. Det kan bli lite sånt senare i kväll om jag inte blir proppmätt av smörgåstårtbiten.

Det var en sån där dag som aldrig blev riktigt ljus. Hela dan har varit grå och inbäddad i dis. Ganska kallt har det varit också. När jag klev upp i morse var det bara två grader. Temperaturen steg sen till hela fem. Snart blir det vinterväglag och då håller sig förhoppningsvis somliga borta från Uppsala. Ja, jag är fullt medveten om att ni läser det här, men jag fattar inte varför.

Höst i allén med gula björkar som tappar allt fler löv.

Jag gick väldigt långsamt för jag fick ännu mer ont när jag hade varit till affären. När jag hade plockat in varorna och bytt om till hemmauniform igen la jag mig på dagbädden för att vila. Smärtan och värken gör mig så trött. Idag slumrade jag faktiskt till en stund. Jag känner mig så ledsen och besviken, för förra helgen var så bra, framför allt på lördagen orkade jag röra på mig ordentligt. Sen kommer ett bakslag och nu har jag både svårt att gå och jävligt mycket mer ont igen. Det är tur att jag kan trösta mig själv med nåt gott att tugga på, Noisette, och en spännande bok, Sarek, att läsa. Jag fattar inte att jag har missat den boken och den författaren, Ulf Kvensler. Hans två uppföljare Brandmannen och Låt vågorna göra resten har genast åkt upp på inköpslistan.

Spännande bok och mumsig Noisette till eftermiddagskaffet = tröst.

Eftermiddagen förflöt med läsning i fåtöljen. Är en bok tillräckligt spännande går det uppenbarligen att läsa trots värk.

∼ ♦ ∼

Och sen vart det kväller…

Det har varit rätt dött här idag. Har bara haft en sms-dialog och pratat med tjejen i kassan och kvinnan jag hjälpte packa på ICA. Men det känns helt OK. Det plingade på dörren på kvällen och jag öppnade inte. Säkert nån unge som ville tigga godis. Det blir inget av med det.

Jag vänjer mig för var dag vid ensamheten, tycker om den och tystnaden mer och mer. Jag kan äta när och vad jag vill, läsa när jag vill, sitta vid datorn när jag känner för det och glo på TV om jag vill det. Det är OK. Inte mycket till liv, men OK.

Så småningom dukade jag fram smörgåstårtbiten som var kvar från igår och hyfsade det vita vinet. Och så gjorde jag mig en ostasiett till senare med ett glas rött.

Rester från igår, men lika gott idag.

Och en liten ostassiett med en skvätt rött till senare.

Det blir nog så att jag ser Vigil och eventuellt en skräckfilm som går på SvT senare. Om jag orkar. Men med tanke på att jag slumrade en stund på eftermiddagen kanske jag pallar att hålla mig vaken. Jag har inga planer för morgondagen mer än att åka ut med bilen en tur.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Viltolyckorna har den sista tiden ökat ordentligt. Jag har min älg stående i köksfönstret, säker från bilar och jägare tillsammans med mina två blommande Saint Paulior. När jag var barn tyckte jag att Lisa Larsons älg från kollektionen Stora Zoo var hiskeligt ful och jag var nästan rädd för den. Nu är jag mer rädd om den.

Lisa Larsons älg står tryggt i mitt köksfönster med mina blommande Saint Paulior.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.