OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det blev ingen bra start på dagen. Lysröret över diskbänken pajade helt, vilket stressade mig så att jag gjorde ett rejält misstag: jag körde igång perkolatorn utan att sätta på några lock alls. Det var inte kul att komma ut i köket efter duschen och behöva torka upp kaffe, alltså städa bänk, spis, fläkt, luckor och golv, till och med kryddburkarna i sin kryddhylla på golvet. Det enda som var tur i det hela egentligen var att det ”bara” var kaffe. Tänk om det hade varit… surströmming…

En tjusig sepiabild? Nej. Att torka upp kaffe i stora delar av köket var ingen bra start på dagen.

Allting blev fördröjt, men så småningom satt jag vid köksbordet och åt frukostfil med de sista blåbären, några skivor banan och torkade tranbär och läste ett par kapitel av Mördarens melodi. Det stod helt klart att jag bara måste handla efter jobbet idag.

Torsdagsfrukost, med kaffe, fil, Hopptisarna, Mördarens melodi och levande ljus.

∼ ♦ ∼

En fallen stjärna?

Jag kom i alla fall iväg inte särskilt mycket senare än vanligt, bara typ fem minuter – och detta trots att magen reagerade dubbelt upp, troligen för att jag blev stressad av kaffekoket. Morgonen blev solig. Nere i stan skulle julbelysningarna börja hängas upp. Det låg fallna stjärnor och fejkgranslingor här och var på trottoarerna. Ytterligare en grej som fotgängare måste se upp med förutom trottoarcyklare och trottoarscooteråkare. Det är snart så att jag tar kryckan bara för kunna peta omkull en och annan som inte fattar att trottoarer är till för fotgängare, inte fordon.

En fallen stjärna, om än på väg upp.

Jag äntrade Carolinabacken, kom upp till jobbet, startade datorn, jobbade en stund… Och sen var det dags att gå igen…

∼ ♦ ∼

Pest eller kolera?

I väntrummet…

Idag hade jag en ny dejt med sjukgymnasten. Jag känner ett starkt förtroende för henne. Hon lyssnar på mig, har ögonkontakt, vill få helheten, antecknar och hon undersöker. Hon ser till att vi tillsammans får en plan. Troligen har jag redan kommit in i ett andra skov. Och det innebär just nu att jag måste undvika belastning helt.

Jag har fått en remiss till röntgen (måndag) och svaret borde hon ha på onsdag nästa vecka. Inga nya övningar, det är så lite belastning som möjligt som gäller. Däremot ska jag ta maxdos av den smärtstillande. Så i morgon jobbar jag hemifrån för att inte belasta knäet med promenader hit och dit och på jobbet och nästa vecka sjukskriver jag mig igen. 

Det är en vanlig slätröntgen jag ska göra, men den visar artros om där är någon. Och är där ingen blir det remiss till ortopeden. Vidare skulle sjukgymnasten höra med läkarna angående inflammationshämmande tillfälligt – för att jag har så ont. Problemet är att sådan medicin krockar med mina hjärtmediciner, främst den blodförtunnande. Livsfara kontra smärta… Pest eller kolera… Vad väljer man???

Trots smärtan kunde jag ändå njuta av höstsolen. Jag försöker, försöker, försöker tänka positivt.

Höstsol…

…och höstträd i Botan.

∼ ♦ ∼

Jobbigt, gulligt och snällt

Det var inte kul att berätta för vare sig Stora A eller chefen att jag behöver sjukskriva mig igen. Men det gjorde jag. Sen försökte jag arbeta också. La in en artikel som är klar på svenska, till exempel, och mejlade intervjupersoner att jag inte kan höra av mig nästa vecka som tänkt eftersom jag inte ska jobba. Som vanligt åt jag skrivbordslunch medan mina arbetskamrater var till Bror Hjorths hus och såg en utställning. Jävla knä, säger jag bara…

Skrivbordslunch, som vanligt.

Utöver det hade jag sms-kontakt med Anna som har kommit hem från sin resa. Hon har en liten grej till mig, skrev hon. Gulligt!

Annat gulligt är att det blev bestämt att Stora A kommer till mig på tisdag och hjälper mig med lysröret över diskbänken. Så snällt! Jag funderar på hur jag ska kunna kompensera honom.

∼ ♦ ∼

Mat och mat

Soppor och frysmat till förråden, smörgåstårta och godis till i morgon med mera.

Självklart tog jag mig till Korgtassen. Det är bra med rutiner för då biter jag ihop och ger inte upp. På fredagar äter jag smörgåstårta. En sån tårtbit måste köpas dan innan, på tordagen, om en ska få nåt med av den stora godbiten som görs i delidisken.

Idag har det varit torsdag hela dan. Efter jobbet (jag gick redan 15.30) styrde jag stegen mot affären. Det blir ingen omväg egentligen att slinka in och handla. Dessvärre behövde jag rätt mycket. Jag passade på att köpa några frysrätter och soppor också så att det finns mat hemma att ta till. Självklart sitter jag inte inne hela nästa vecka. Men jag försöker fixa saker i förväg så att jag sen kan göra det jag ska och bör göra när jag sjukskriver mig: vila och belasta knäet så lite som möjligt.

Till middag idag valde jag en laxrätt med pasta och spenat som Anna köpte åt mig förra svängen jag var dålig. Det lät rätt nyttigt, kolhydraterna till trots. Tyvärr var maten lite smaklös, men med salt och svartpeppar blev den bättre. Jag blev mätt!

Laxpasta med spenat kändes nyttigt, men var lite smaklöst. Salt och peppar fixade till den.

Jag ska försöka läsa i kväll eller bara vara. Smärtan gör som sagt att jag har lite svårt att koncentrera mig till och med på en bra bok. Det ska bli skönt att jobba hemifrån i morgon och sen försöka ta det lugnt de kommande dagarna. Det enda jag vet att jag måste göra i helgen är att tanka.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Idag har jag gått cirka 14 000 steg med ett knä som inte ska belastas. Det ger mig rätt att vara en fallen stjärna i afton.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.