OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Idag skulle det ha kunnat var en dag med mycket firande. För min del är det inte längre det. Jag har vare sig nån far i livet eller är förlovad längre, men vännen som svek lever livets glada dagar, uppenbarligen. Så jag biter ihop om sorgen och saknaden, misslyckanden och känslor som är avstängda. Men jag minns nästan när jag var älskad och hur det var att omslutas av en trygg famn.

Pappa, det vill säga han med håret, och jag, till synes skallig.

∼ ♦ ∼

Ont igen

Madame X och kaffe på sängen för att inte fastna i negativa tankar.

Lyckan är aldrig förevigt. Jag fick i alla fall minnas hur det var att inte ha ont i knäet under eftermiddagen och kvällen igår. Det var underbart! Så när jag vaknade i natt fram på småtimmarna med en bultande smärta i knäet, grinade jag nästan. Fast i stället tog jag en tablett och lyckades somna om. Man blir trött av värk och man får sova bra av piller.

Framåt 8.30, när jag vaknade ordentligt till den här söndagen, gjorde knäet fortfarande ont, men inte lika mycket. Jag startade kaffeperkolatorn och skrev ett långt meddelande till min kompis i Skostaden för jag ville förklara ett par saker. Sen kände jag att… vaffan… det skiter väl hon i… Jag la mig i sängen med Madame X och svepte två muggar kaffe för att inte fastna i ilska och sorg och andra negativa tankar.

∼ ♦ ∼

Lite nytta

När jag klev upp beslutade jag mig för att göra lite nytta. Jag började med att fördela veckans medicin i dosetten. Så råkade jag lyfta blicken och hittade kaffestänk ändå upp i taket i köket. Det blev till att ta fram den läskiga trappstegen och försöka torka bort skiten, helst utan att falla igen. Jag föll inte, men det var svårt att torka bort kaffet som krupit in i det skrovliga taket. Därefter tog jag ett varv med dammvippan. Knäet gjorde ont, men jag klarade av även detta. Just som jag hade dammat färdigt ringde det. Det var Annas snälla mamma och jag fick en fin pratstund idag igen i mobilen.

Därpå satte jag mig vid datorn och skrev på en text samt påbörjade det här inlägget innan det var dags att äta nån sorts frukost. Jag åt en ostmacka och en skål med fil, bär och kanel. Vad jag skulle äta till middag blev det mest funderingar kring.

Söndagsfrukost med Hopptisarna och Madame X. På assietten ostmacka, i skålen fil med bär och kanel.

Strukna kläder, handdukar och tygservetter.

Jag tog bilen och åkte en sväng, bland annat för att reka om jag möjligen skulle kunna ta bilen till röntgen i morgon. Vi får se. Jag försöker nog gå. Det var en solig och vacker höstdag idag och hade jag promenerat skulle jag ha fotat massor. Det kan en inte göra när en sitter bakom ratten. Jag behövde spara på knäet till i morgon. Då ska det för övrigt bli mulet. Ja ja….

Hemkommen startade jag en maskin tvätt. Därefter ställde jag mig vid strykbrädan så att jag fick undan stryktvätt till nästa laddning.

Jag vilade en stund i fåtöljen med Madame X och helgens andra Noisette innan tvätthängningen. Mitt spännande liv…

Nåja jag har i alla fall gjort lite nytta och knäet har ändå varit hanterbart ont. Eller också är det jag så börjar vänja mig vid smärtan, att alltid ha ont. (Lite svårt att tro det, men…)

Söndagsfika med Madame X och Noisette.

∼ ♦ ∼

Ostfest

Det är inte roligt att ha ostfest ensam, men jag har det ibland. Framåt kvällen blev det söndagsmiddag bestående av ost, kex och ett glas rött. Lite tidig middag, så där, så att vinet inte krockar med medicinerna. Det vore ju förskräckligt synd om jag råkade dö <== ironi Två Brieostar, en Saint Agur och en bit Rockstar cheddar slank ner med Sammicheli.

Söndagsmiddag och ostfest.

Nej, jag har fortfarande inte kommit på nåt att leva för. Jag hatar all jävla julreklam, julfilmer, julböcker och skit som förutsätter att man har nån att fira med. Jag hoppas att jag snart blir trött så att jag somnar. Den här firardan, ännu inte jul men på väg mot, vill jag bara ska vara över.

Igår kväll såg jag alla fyra avsnitt av Döden vid fjorden. I kväll är TV:n mest ett ljudmässigt sällskap.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Det har varit vitt på taken idag. Det är nog fan vinterväglag. Känns bra, för då håller sig såna som inte har här att göra borta från Uppsala. Eller vänta nu. Handlar det om nöjen och inte vänskap, då spelar väglaget ingen roll. Jag mår fan illa över det jag har betalat för just den vänskapen. Fy faaan.

Vitt på taken och säkert vinterväglag.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.