Ett inlägg om en bok.

Kvinnan på tåget är en sån där bok som ”alla pratade om”. Jag blev nyfiken och när jag fick ett presentkort som jag kunde använda på Akademibokhandeln av mina före detta kollegor på SGU blev det en av böckerna jag inhandlade. Den stod i en av mina TBR-hyllor* i sovrummet sen början av maj. Nu har jag haft den i mina händer ett par dar och i kväll läste jag de 80 sista sidorna. Tack J och R!

Det är en tämligen tragisk historia som rullas upp. Rachel har klara alkoholproblem och på grund av dem har hon fått sparken från jobbet. För att hålla skenet uppe tar hon pendeltåget varje dag till London i alla fall. Hon passerar området där hon bodde med sin före detta man Tom. Tom bor kvar i huset med sin nya fru Anna och lilla dottern Evie. Tom och Anna har ett par grannar som Rachel fantiserar om. Hon kallar dem Jason och Jess och de tycks ha det perfekta livet. Men så ser hon nåt som kastar omkull det hela. Dessutom anmäls kvinnan försvunnen.

Jag brukar inte läsa om böcker jag ska läsa innan jag läser böckerna, men jag läste om författaren, Paula Hawkins. Hon hade jobbat som ekonomijournalist och börjat skriva böcker. När hon skrev Kvinnan på tåget var hennes egen ekonomiska situation mycket svår. Hon lånade pengar av sin familj för att kunna skriva färdigt boken. Och det var ju tur att hon gjorde, för den blev en riktig bestseller! I Sverige blev den nominerad i kategorin Bästa utländska thriller 2015 av Svenska Deckarakademin.

Jan Gradvall skrev (det står på baksidan av pocketboken) att boken är i Hitchcock-klass. Det är en bra beskrivning! Det är en mörk historia som rullas upp, nåt som börjar som en fantasi, men där den hemska verkligheten sätter in. Jag har emellertid lite svårt att hänga med i persongalleriet trots att det är litet. Problemet kan ha att göra med att namnen bildligt sedda är lite lika – Scott-Tom, Rachel-Megan, till exempel.

Men det är en spännande berättelse och när såna är välskrivna har jag svårt att lägga böckerna ifrån mig. Detta är en typisk bladvändare. Jag har mina korrekta misstankar om vem som är skyldig. Eftersom persongalleriet, som sagt, är litet har en inte så många att välja mellan. Detta förtar ändå inte nöjet att läsa boken.

Toffelomdömet blir ändå högt. Jag hoppas att Paula Hawkins fortsätter skriva i den här genren!

*TBR-hyllor = hyllor som innehåller böcker som jag inte har läst än, böcker ”to be read”

Livet är kort.