OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

I natt sov jag äntligen bra. Det är som att kroppen och smärtan lugnar ner sig när de fattar att jag dels tar tag i det hela ordentligt, dels vilar. Ja, jag ska sjukskriva mig igen från och med måndag om det inte sker nåt mirakel innan dess. Jag ska ju ändå på röntgen då. Knäet gör betydligt mindre ont när jag inte belastar det. Jag hade mycket ont föregående natt, igår på förmiddagen och eftermiddagen, men värken klingade av när jag vilade och inte gick, till och med sov en stund på eftermiddagen.

Allt ljus på Uppsala, här på UKK, fotat från min balkong igår kväll.

På kvällen efter middagen kunde jag komma till ro allt mer vartefter värken la sig. Jag kunde titta på Förrädarna och de två första avsnitten av Ett fall för Winter och jag mumsade i mig en hel mjölkchoklad!

För jag insåg ju redan för ett par dar sen att det inte skulle bli nån premiärpromenad för att se Allt ljus på Uppsala. Tyvärr. Jag kunde se delar av ett av verken från vardagsrumsfönstret och min balkong. Men mitt mål är att, som tidigare år, gå hela promenaden innan de 13 ljusverken släcks den 22 november. 

∼ ♦ ∼

Lördagslugn förmiddag

Lördagsmorgon med Ligapojkarna och kaffe på sängen.

När knäet inte gör så ont kan jag koppla av bättre. Jag kunde visserligen inte somna om efter att ha tagit morgonmedicinen, men jag tog det lugnt.

Så småningom fixade jag kaffe – med alla lock påsatta – och tog med mig in i sovrummet för att dricka på sängen och läsa. Det har varit svårt med koncentration nog att kunna läsa, men två lättsmälta pusseldeckare har jag ändå lyckats beta av. Det ger förströelse och tankarna fokuserar på nåt annat än att ha ont och värk.

I morse läste jag de sista sidorna i Ligapojkarna, en historisk deckare som utspelar sig i 1920-talets Uppsala. Vad skulle jag läsa efter den? Jag valde ytterligare en bok från det senaste bokpaketet, även den en historisk deckare med HBTQ-förtecken, men med berättelsen förlagd till sommaren 1894 i Stockholm.

Bokbyte från en historisk deckare med visst HBTQ-tema som utspelar sig i Uppsala till en dito bok som utspelar sig i Stockholm. (Ja jag vet att lakanen är skrynkliga, men det är i alla fall renbäddat.)

Idag hade jag ett måste som krävde belastning av knäet. Jag behövde ta mig till ett apotek. Men först åt jag frukost och tog en dusch medan jag lät den soliga novembermorgonen bli lite varmare.

Lördagsfrukost med levainbröd, Hopptisarna och Madame X.

Jag bestämde mig nämligen för att ta bilen och på så vis också tanka och handla det jag inte orkade bära hem i torsdags. Då kan jag ta det ännu mer lugnt i morgon på söndagen och ladda för måndagens promenad till röntgen på Elisabethsjukhuset. Det blir en promenad på 2 x 1,6 kilometer, nåt som ska ta 23 minuter enkel väg för en person som inte har svårt att gå.

∼ ♦ ∼

Utförda uppdrag och långprat

Medicin, Flux, deo och lite ätbart handlade jag idag.

Apotek, tanka och handla lite. Det var dagens uppdrag och dem utförde jag. Att ta sig i och ur bilen med ett ont knä är svårt, men det funkar. Att köra bil korta sträckor gör ondare i knäet, men det funkar. Jag körde en sväng och hamnade hos ICA Maxi i Gnista. Där finns även ett apotek och där köpte jag Naproxen, som jag nu ska ta i stället för, gissar jag, Alvedon samt Flux (fluortabletter är fan slut överallt). Naproxentabletterna är runda och allt annat än glatta. Jag köpte bara ett tiopack. Den tablett jag tog när jag kom hem kändes som om den fastnade i halsen. Enligt läkarens ordination ska jag ta 2 x 2 tabletter à 250 mg. Bara det att när jag läste om Naproxen blev jag lite… rädd. Ökad strokerisk, längre blödningstid, taskig mage, tröttma med mera fanns som listade biverkningar. Eftersom det är sånt jag redan är drabbad av bestämde jag mig för att ta en tablett. Till att börja med. Möjligen ytterligare en till natten. Vi får se hur det blir efter den här första. Om den funkar nåt.

På ICA Maxi handlade jag fil, deo, korvbröd och kaviar, sånt som är på väg att ta slut. Nu har jag ordentligt med ätbart hemma så att jag inte behöver fråga nån om handlingshjälp om jag skulle må sämre. Bilen tankade jag upp och den bensinen borde räcka in på nästa år, för några längre resor planerar jag inte. Tur att jag hade en del kvar av septemberlönen eftersom oktoberlönen blev så mager. Den som inte har en buffert får det helt klart tufft vid sjukdom och sjukskrivning. Men det funkar. För mig.

En stunds ekonomihantering när jag kom hem, lite skrivande och så äntligen fikadags med helgens första Noisette tillsammans med Madame X.

Lördagsfika med Noisette och Madame X.

Efter fikat telefonerade jag med min kompis i söder – i en och en halv timme… Jaa, hon har tid för mig trots att hon är både mormor och fru. Och jag blev så glad för det och för att jag under tiden vi pratade kände hur mycket mindre värk jag hade i knäet och hur mer rörlig jag plötsligt blev. Det gjorde inte ont att gå runt i lägenheten och snacka i mobilen… Uppenbarligen gjorde medicinen det den skulle. Det funkar!

∼ ♦ ∼

Lördagskväll med matlagning

Bäst att passa på när en mår bättre och känner sig lite piggare. I afton lagade jag mat. Det där med grönsaker är jag lite dålig på, men jag hade i alla fall en liten skål med små plommontomater att ställa fram. På tallriken serverade jag stekt kalkon och klyftpotatis med hot béa och vitlökssmör. I glaset Sammicheli. Mums!

Lördagsmiddag med Hopptisarna, Madame X och levande ljus.

Det blev också en matlåda med klyftor och kalkon och en ask med bara kalkon. Ytterligare ett par måltider, alltså.

Jag tror att jag ska läsa en stund och senare försöka leta upp nåt att glo på.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Hoppas smärtan håller sig undan. Naproxen verkar funka mot det onda. Synd att pillren inte funkar så att människor håller sig undan. Fy fan att somliga inte skäms!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.