OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om del två i serien om Filosofiska klubben.

Hösten 2024 hade jag nöjet att får recensera Karolina Schützers första del om Filosofiska klubben i Uppsala, Dödens lustgård. Uppföljaren, som kom året därpå, fick jag aldrig recensera. Därför köpte jag Mördarens melodi först nu när den finns i pocket.

En världsberömd dirigent hittas mördad på sitt gods i Uppsala. Han har blivit förgiftad. Filosofiska klubben, det vill säga filosofistudenten Liam och en pensionerade journalisten Greta, fascineras av mystiken kring mordet. Vad har legenden om Den eviga symfonin med saken att göra? Makt, musik och filosofi flätas samman och Liam och Greta måste hitta sanningen innan fler liv går förlorade.

Jorå, det är småputtrigt även om det sker en incident i självaste domkyrkan, en sån där sak som jag fasar för. I övrigt är det ganska snällt, trots förgiftning. Persongalleriet är stort och på en middag samlas tolv personer. Ibland är det svårt att hålla isär karaktärerna. Författaren har också problem med det, för på ett ställe blir Kristina Cecilia. Notera att det är i pocketutgåvan och ingen har alltså påpekat felet som måste ha hängt med från den inbunda utgåvan. Annars är det lite intressant just med författarens namnval eftersom ovan nämnda karaktär Kristina bär samma namn som en annan Uppsalaförfattare som också skriver deckare som utspelar sig i Uppsala, den senaste bland annat i domkyrkan… Endast stavningen skiljer dem åt. Lustigt? Medvetet? Underligt, tycker jag.

Tyvärr hittar jag fler konstigheter. Strax efter klockan två på natten efter middagen vaknar en person och kan inte somna om. En timme senare har han legat vaken större delen av natten, men äntligen somnat. Nja… Nog kan det kännas som om man legat vaken en hel natt fast man inte har det, men sättet som det är skrivet på angående den här personen känns fel. Jag tycker att det är slarvigt att ingen har påpekat detta. Vidare hittar jag korrekturfel. Det förekom faktiskt ett antal liknande ”misstag” i första delen, nåt jag valde att bortse ifrån. Den här gången hade jag hoppats på lite skärpning.

Men generellt är det här en rätt trevlig deckare där gåtan står i centrum och det är lagom spännande. Ett litet HBTQ-tema finns. Men det är mest roligt att traska omkring i Uppsala och till viss del inom universitetsvärlden när man är en aning förhindrad kroppsligt att göra det.

Jag är snäll. Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Filosofiska klubben-serien:

1. Dödens lustgård
2. Mördarens melodi (Läs inlägget ovan!)

Livet är kort.