Kära dagbok…
Tänkvärda ord på väggen på Churchill Arms.
Det blev en riktigt trevlig kväll igår. Efter jobbet slank jag först in på Tehörnan – och köpte franskrostat kaffe. Ja, jag är lite knäpp – köpa kaffe i en teaffär!.. Men te (på svenska stavas te <= så här och inte på nåt annat sätt!! ) och kaffe är inte det enda affären erbjuder – här finns marmelader, lemonader, choklader, fina muggar, tekannor, pressobryggare med mera med mera. Skyltningen är alltid så fin och får mig att stanna till många gånger på väg till och från jobbet.
Vissa människor har jag saknat från New Village, medan jag är glad att slippa andra. Jag träffade en av dem jag hade saknat, Lucille, min vän och före detta granne, på Churchill Arms igår kväll. Vi åt och drack och babblade och plötsligt var det verkligen dags att gå hem. Vi bestämde att ses en gång i månaden framöver. En god vän behöver både hon och jag. Det jag emellertid hade klarat mig utan var de efterföljande magproblemen, så jag skulle ha valt att äta nåt annat än friterade grönsaker och potatis…
(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)
Jag köpte kaffe i en teaffär.
Fuller’s London Pride – mitt favoritöl på puben.
Friterad mat är inte det bästa för min mage…
Allt på väggarna på Churchill ARms är inte fint.
∼ ♦ ∼
Andra arbetsdagen i varje vecka har jag alltid avstämningsmöte med avdelningschefen, enhetscheferna och avdelningsadministratören. Under min rapportering idag blev jag faktiskt förvånad själv över hur mycket jag gör.
En typisk arbetsvecka:
- varje vecka utom två i höst gör jag ett nyhetsbrev till medarbetarna vid min avdelning (cirka 130 ? pers)
- varje arbetsdag deltar jag i morgonmöten i Operation Center
- varje vecka deltar jag i avstämningsmöte samt ledningsgrupp
- just nu är det mycket kommunikation kring det stora systemet som snart ska tas i drift
- jag producerar notistexter till universitetsförvaltningens ledningsinformation
- jag blev intervjuad i eftermiddag av grupparbetande studenter
- på torsdag förmiddag ska jag hålla i den näst sista kommunikationsdrillningen för delar av ett stort team på avdelningen
- på torsdag kväll ska jag delta i mingel kring det stora systemet – och stanna kvar och städa efteråt
- jag har bokat in möten för att stämma av olika kommunikationsplaner
- och så jobbar jag med vårt intranät där jag uppdaterar texter, lägger ut helt ny information och har startat en omstrukturering av våra sidor.
Får jag gå i pension nu??? *klappar mig själv på huvudet*
∼ ♦ ∼
För övrigt har jag som bekant ett nära förhållande till litteratur och böcker. Idag upptäckte jag – av en händelse, förstås – ett litet arbetsplatsbibliotek. Biblioteket hittade jag medan jag var på jakt efter en ledig toalett. Tre böcker fick följa med till kontoret – och toabesöket glömdes bort, faktiskt.
Under lunchen läste jag som vanligt – och spillde, som vanligt. Inte optimalt att dränka fläcken i vatten en halvtimme för en intervju, eller hur? Nu blev jag tack och lov inte fotad, det var bara min lilla röst som spelades in. Stora fläcken syntes inte nånstans. Men för att ingen i min enorma fanclub ska gå miste om eländet lägger jag ut en egentagen bild.
(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)
Jag träffade på ett bibliotek på jobbet och tre böcker följde med till kontoret – i stället för att jag gick på toa.
ALLA stora saker är inte enkla (att få bort)…
∼ ♦ ∼
Sen var grovsoprummet i New Village inte alltid det trevligaste att besöka…
På hemmafronten ska det också struktureras om lite. Anna fick ordning på en micklig stång igår och det betyder att vi kan påbörja vårt arbete med att flytta om saker i en klädkammare och en större garderob. Klädkammaren ska bli kombinerat städskåp och verktygsskåp, medan garderoben ska härbergera jackor, skor och smärre möbler som vi inte får plats med på vinden för tillfället. På vinden är det fortfarande lite av ett femtonspel. Och just som jag tycker att det blir lite ordning där måste nånting flyttas dit. Vi skulle i dagsläget verkligen behöva bli av med ett stort och otympligt köksbord samt en och annan gammal trasig kontorsstol, till exempel. I New Village var det ganska enkelt – vi hade ett grovsoprum. På Main Street består soprummet av fyra kärl (brännbart, kompost, pappersförpackningar och plast) och är mindre än mitt förra badrum i storlek. I garaget finns ytterligare ett litet soprum med kärl för metall, tidningspapper, glas, glödlampor och batterier. Så ja, en del saker var bättre förr. Grovsoprummet i New Village var emellertid inte alltid det trevligaste att besöka. Här på Main Street råder Ordning. Dessutom informeras det mycket och ofta via datorutskrifter på diverse ställen. Att informationen sen inte alltid är klar och tydlig gör bara att hjärncellerna stimuleras. Eller nåt… Alla stora saker är inte enkla. Livet, till exempel. Det är stort men långt ifrån enkelt.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
I förra veckan var jag och hämtade ett spännande brunt paket. Paketet visade sig innehålla en bok för recension från Hoi Förlag. Förlaget hade vänligen sänt mig den andra delen i Karin Pasches Labyrint-trilogi, Labyrint – Illumination. Stort TACK! Tandvärk, ryggont och annat elände gjorde att jag behövde lite extra tid för läsningen. Men nu har jag slagit ihop pärmarna och lagt ner blyertspennan för att skriva den här recensionen.
Nu tror jag att jag har läst det mesta av 
Gå till Toffelprofilen
