Ett inlägg om ett pubbesök.

Anna spanar efter mystiska personer..?

Nej, ingen av oss hade lust att laga mat igår kväll. Det som stod till buds i kylskåpet lockade inte. Vi beslöt oss för att hitta nåt ätbart på stan. Mitt krav var att det skulle vara vitlöksfritt eftersom jag hade ett tandläkarbesök idag på förmiddagen. Jag vill gärna bespara min tandhygienist och tandläkare just vitlöksandedräkt.

Vi tänkte oss först pubbesök på S:t Olofsgatan, där vi var i höstas en gång Fästmön och jag, innan vi blev sambor, och käkade fish ‘n chips. Ganska smaklöst och en panering som inte innehöll mycket fisk, fast definitivt vitlöksfritt. Men som en blixt från klar himmel vek vi av från Kungsgatan upp på Klostergatan. Vid nummer 16 stannade vi och klev in till Sherlock’s Monastery st. Pub. Inte 221B Baker street, alltså, utan filialen i Uppsala Klostergatan (Monastery st.) Det finns ytterligare restauranger, bland annat en ganska nära Annas jobb i Svartbäcken, men den verkar aldrig vara öppen.

Lite indiskt medan vi väntade på huvudrätten.

Vi blev väl mottagna på den lilla puben av en engelsktalande ung man. I lokalen fanns ytterligare ett svenskt sällskap förutom oss, men snart anlände två engelsktalande sällskap. Detta gjorde förstås sitt till att höja känslan för att vi faktiskt satt på en äkta brittisk pub…

Servitören gav oss papadoms, breadsticks och diper till förrätt. Lite indisk touch på det hela, alltså. Den röda dipen var inte vitlöksfri, men den vita dipen smakade tandkräm, så det fick gå an. Gott var det och alldeles lagom.

Var sin svensk, stor lager beställde vi. Huvudrätten kom i precis rätt tid. Det var förstås fish ‘n chips. På den här puben var emellertid paneringen full med fisk. Ärtorna som serverades till var dock inte ”mushy” utan bara kokta och varma. Vidare fick vi syltlök (!) och sås samt vinäger till chipsen. Chipsen var mycket goda, men jag skulle ha bett om salt.

Yummy – fast lite saltfattigt.

Förutom saltbristen njöt jag av precis allt – från inredning och servering till mat och dryck. Att Anna sen tog notan tackar jag för. Och jag är helt säker på att vi går hit igen.

Toffelomdömet blir det högsta för denna lilla pärla mitt i stan.

Livet är kort.