Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Fyrisfloden, skärtorsdagsmorgon, 2018. Rätt vacker, faktisk…

I morse vaknade jag inte av krafs från kattklor på sovrumsdörren eller jam session utanför. Men jag vaknade tio minuter före alarmet. Familjen Katt var slö och middagen som min sambo serverade dem igår kväll – Pussis kyckling – var uppäten, troligen i natt. Igår kväll dissade de den totalt, så vi fick ge dem lite torrfoder. Citrus åt ingenting. I morse fick de därför ICA Basic fisk och det gick bättre. För egen del slukade jag en skål med yoghurt, honung och müsli. Jag vågade inte tugga på nåt med substans innan jag skulle till tandläkaren idag på morgonen och byta ut min sista amalgamfyllning som fått en spricka tack vare (!) olivkärnan. Ja, tack vare, inte på grund av. Nu är alla farliga gamla lagningar bytta och det känns bra. Min tandläkare har sin mottagning ungefär halvvägs till mitt jobb. Därför blev första halvan av morgonpromenaden kort och jag gick delvis en annan väg. Passade på att fota Fyrisfloden mitt i stan. Ån var riktigt vacker i det första skärtorsdagsljuset.

Mitt litterära sällskap just nu är en julklapp som mottagaren ännu inte har läst…

Väntrummet hos tandläkaren var inte tomt. Precis som jag jobbade de en del av dagen. Mitt besök höll ju på att bli inställt igen, men sen fick jag som tur var komma idag. Jag vill ju kunna äta lite påskgodis utan att vara rädd att sprickan skulle bli större. Jag var tio minuter tidig och ägnade dem åt att mitt spännande litterära sällskap för tillfället, Ninni Schulmans deckare Välkommen hem. Boken var en julklapp från mig till Anna förra året, men hon har inte läst den än. Eftersom den var instoppad i våra hyllor trodde jag det, så jag ryckte åt mig den innan sanningen uppdagades. Lite väl fräckt att läsa en bok en gett bort innan mottagaren av gåvan har läst den… Men sån är jag uppenbarligen…

Ett urval godis till påskäggen för kvalitetssäkring.

På tal om den stundande långhelgen införskaffade vi lite gott torrt och vått till den igår. Nånting måste vi fylla påskäggen med. Jag köpte fyra påsköl till sillen vi ska äta. Anna fortsatte sin hemkörningsbeställning från ICA – ja, vi är lata den här gången! – men det strulade jättemycket. Hur som helst levererades maten och det andra vi behövde få hem under dagen. Det är ganska skönt att få hem tunga saker som kattsand och kattmat på burk med mera. Det goda, torra vi själva var iväg och köpte var vi förstås tvungna att kvalitetssäkra, så vi provsmakade var sin liten skål. Det var helt OK, men som alltid protesterar min mage dan därpå. Eller också var det tandläkarnerverna…

En gång tog det väldigt lång tid för min tandbedövning att släppa. Detta plus att vi jobbade kort dag idag gjorde att jag bara tog med ett par smörgåsar. Inför flytten hade jag slängt alla sunkiga gamla smörgåsburkar. Tur att Anna hade sparat E:s gamla barnsliga men fräscha, för den blev helt perfekt för två skivor grekiskt lantbröd med kalkon respektive Västerbottenost på. Mackorna åt jag sen vid datorn, för att hinna med det jag skulle idag. Lite irriterad blev jag på att somliga förutsatte att jag dels var i tjänst idag, dels skulle fixa vissa saker åt dem. Mest irriterad blev jag när jag ställde en motfråga som jag först inte fick svar på, sen fick ett rätt irriterat svar. Eftersom jag dessutom redan utfört uppgiften för ett par veckor sedan blev humöret inte direkt bättre. Grunden i kommunikation, det som jag lär ut i våra team just nu, är att besvara frågor snabbt som kommer vi e-post eller per telefon. Framför allt frågor på saker som kommer från dem vi har bett utföra nåt. Personen ifråga har inte fått nån drillning i kommunikation av mig – men jobbar inte heller på min avdelning. Där börjar personalen bli så duktig att jag snart kanske blir arbetslös. Det vore inte helt bra…

E:s gamla smörgåsburk…

… var perfekt för två mackor.

∼ ♦ ∼

Skärtorsdagen bjöd på sol och minusgrader. På vägen hem fixade jag ytterligare ett par påsksaker. Att komma hem med marsipanägg, som ingen gillar, i tron att de är chokladägg är bara dumt. Jag måste lära mig att sluta handla utan att ta med läsglasögon. Nåt påskris kan vi tyvärr inte ha för katterna, men den märkliga växten som Anna köpte häromdagen har blivit ett alternativt ris som hon har pyntat. Lite. Härom natten fick det sova i klädkammaren och i natt sov det med oss i sovrummet eftersom katterna är lite för intresserade av det. Anna kan för sitt liv inte komma ihåg vad växten hette. Den påminner om hassel, men se hassel var det inte. Hur som helst, vacker är den och den funkar bra som påskris.

Häftig växt, men vad heter den?

Vi använder den som alternativt påskris.

När jag kom hem stod jag inte ut utan i stället för att skjuta städningen en dag framför mig dammade jag, dammsög och torkade golven i hallen och köket. Sen vet jag att det måste göras om en dag igen, detta Sisyfos-arbete… De som ordnar så fint med hår och sand överallt tyckte att det var skönare att slappa.

Det är skönare att slappa än att städa…

Jag strök också innan jag lagade middag – kalkonvitlökskorv med bröd. Eftersom Anna jobbar passade jag på att sätta upp några fina påsktavlor och lägga på några påskdukar. En av dukarna behövde strykas, annars hade jag tänkt skjuta även strykningen på långfredagen. Min middag intog jag på ballen* i bara t-shirten medan klockorna i Dômen körde sitt klockan 18-klockspel. Citrus var mitt sällskap, ett mycket slött sånt. Jag tycker inte att katterna äter ordentligt, men de fick fisk på burk i kväll och det brukar de gilla.

Skärtorsdagsmiddag.

Min bordssdam.

Nu ska jag läsa en stund på ballen innan det är dags för säsongens sista Antikrundan klockan 20.

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen

Livet är kort.