Måndagen den 1 oktober 2018: Sorge- och höstmånad med värk, litteratur och dallrande nerver

 



Kära dagbok…

Oktober 2016 i fotoalmananacka

Oktober 2016, när mamma gick bort…

Nu har vi gått in i det som är årets andra sorgemånad för mig. Den första sorgemånaden är juli. Det är svårt i oktober, för jag älskar hösten trots regn och mörker. Men det var då min mamma gick bort. Den 13 oktober är det två år sen. Det tar sin tid att komma igenom sorgen. Jag fick bra hjälp och gott stöd med sorgearbetet. Framför allt fick jag sörja ordentligt, nåt jag inte fick när pappa gick bort den där vackra sommardagen den 24 juli 2006. Men med tiden mildras sorgen. Det som emellertid alltid finns kvar är saknaden. Saknad, aldrig glömd.

Livet går vidare och jag med det. Just när jag ville försöka njuta av hösten igen (förra hösten var det ju lägenhetsköp, lägenhetsförsäljning och flyttplanering) slog den förbannade tandvärken till. Värken är så intensiv och snudd på outhärdlig stundtals – särskilt nattetid – att jag skulle vilja amputera huvudet. Magen börjar reagera rejält nu mot alla värktabletter. Och jag ska inte träffa tandläkare Reza förrän den 10 oktober igen… Ja ja, bara att försöka att bita ihop stå ut med smärtan och hoppas att den klingar av.

∼ ♦ ∼

Mycket värk, men god mat och dryck och bra nytta gjord – så kan jag sammanfatta helgen. Jag fick tillbringa den med min älskade Anna, som var ledig. Tyvärr var vi inte så piggelina nån av oss – jag med min värkande tand, Anna med sitt onda öga. Det var så mycket mer jag ville med den här helgen. Men ändå. Det viktigaste var att få vara tillsammans och att vi båda fick såväl lite me-time i helgen som mycket tid tillsammans. Jag lyckades läsa ut den sista sommarlånade boken och bytte från en dödlig vaggvisa till nyöversatta noveller och kortare texter om spöken och helgon av Oscar Wilde. Den senare boken fyndade jag i pocket under Kulturnatten hos Röda Rummet, ett av Uppsalas bästa antikvariat för böcker.

Böckerna Lullaby och Bland spöken och helgon

Bokbyte från mördande vaggvisa till nyöversatta spöken och helgon.


Hemma på Main Street hade brevbäraren
levererat ett pakt från Bokus. Jag hade en väldigt ivrig hjälpreda i Citrus att öppna paketet. Medan hon var mest intresserad av snörena, föredrog jag innehållet: böckerna Den mörka ängeln, Syndabocken och Skuggorna ruva, samtliga till specialpris.


Mer litteratur blir det senare i veckan 
om tanden inte bråkar för mycket eller om jag behövs på jobbet. På torsdag kväll har jag föranmält två personer till författarträff kl. 19 med Stina Wollter och Maria Ernestam på Akademibokhandeln på Stora torget. Jag tänkte gå och det tänkte även Anna, men nu behöver den senare gå på ett viktigt möte just samma kväll. Är någon i Uppsala intresserad av att hänga med? Skriv några rader i en kommentar till det här inlägget eller hör av dig till mig på annat sätt. Först till kvarn gäller!

Författarträff Stina Wollter och Maria Ernestam

Häng med mig och lyssna på Stina Wollter och Maria Ernestam på torsdag kväll!

∼ ♦ ∼

Glad gubbe

Nervigt, med ljust läge.

På jobbet har det varit många nerver i dallring idag eftersom vi har gått in i vecka 40 när det stora studieadministrativa systemet ska sjösättas. Driftsättningar av övriga system som påverkas har hittills gått bra, men det är ett system som har bråkat lite. Jag hoppas verkligen det blir ordning på detta till torsdag, som är dagen D för det systemet. Idag såg emellertid allting ljust och bra ut och jag fick till uppgift att skriva en text om det. Roligt att skriva nåt positivt. Annars har jag mest deltagit i möten, jag har skrivit en dagordning och lite annat samt påbörjat veckans nyhetsbrev. Sedvanligt arbete, med andra ord. I morgon ser jag fram emot lunch med NK* i stället för den lunchen jag fick ställa in i förra veckan på grund av tandvärk.

∼ ♦ ∼

*NK = Närmaste Kollegan på mitt förr jobb

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Lullaby

Ett inlägg om en bok.



Ed McBains bok LullabyPrecis före sommarsemestern lassade kollegan P-son på mig
en hög böcker som jag fick låna och läsa över sommaren. Nu har jag läst den allra sista boken i högen. Självklart var det en deckare. Jag läste dessutom Ed McBains bok Lullaby på originalspråket engelska.

Berättelsen startar tidigt en nyårsdagsmorgon på den fiktiva polisstationen 87th precinct. Under natten har nån mördat ett spädbarn och dess barnvakt. De garvade polismännen blir mycket upprörda, särskilt som många av dem själva har barn. Poliserna Carella och Meyer bestämmer sig för att hitta förövaren. Samtidigt pågår en hel del gängbrott, så det finns mycket att bita i för poliserna.

Den här McBain-boken var lite tjockare än de jag tidigare har läst. Samtidigt är den lika lättläst och det var precis vad jag behövde med en värkande tand som envist sällskap. Deckaren är lättläst och spännande. Slutet är ganska överraskande, vilket ger pluspoäng.Första gången publicerades den 1989 som 41 del i serien. Därför innehåller den en hel del roliga tidstypiska saker, framför allt. Extra kul är det att läsa om Carellas fru Teddy som är barndomsdöv och de olika sätt och ting hon använder för att kommunicera. Riktigt bra skildrat!

Toffelomdömet blir

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett bubbelvin: Baglietti Prosecco No. 10

Ett inlägg om ett Prosecco.


Baglietti Prosecco  No. 10

Baglietti Prosecco var drycken till skaldjuren.

Italienarna får inte kalla sina bubbelviner champagne eller mousserande. Därför är det Prosecco som gäller. Igår sabrerade öppnade Anna en flaska Baglietti Prosecco No. 10 som legat i kylen sen i somras. Det passade bra att servera till vår lördagsmiddag som bestod av laxpaté med romsås, räkor med chiliaioli, vitlöksbröd och tre smakrika ostar. Det sista glaset sköljde ner färska Uppsalajordgubbar doppade i Nutella.

Så mycket information om Proseccon finns inte på Systembolagets webbplats, men den finns att köpa på vårt närmaste Systembolag i alla fall. En flaska kostar 99 kronor.


Så här skriver Vinklubben om dryckens doft och smak samt vad den passar till:

”[…] Vinet har en stor dominant doft och en elegant torr smak av päron, citrus och mandel. […] en fantastisk fin fyllighet. Eftersom vinet får vila en längre tid på jästen fås en torrare och fylligare smak. […] Vinet är idealiskt som aperitif och passar utmärkt till lättare tilltugg. Tack vare dess elegans och fina fyllighet gör det sig även bra till rätter med ljust kött, fisk eller skaldjur. Givetvis kan vinet även serveras till charkbrickan. 

Jag kände defintivt smak och doft av både päron och citrus. Drycken var väldigt bubblig. Särskilt fyllig tyckte jag inte att den var, men frisk och smakrik. Den här typen av dryck ska serveras väl kyld och det var vår flaska. Vinet passade utmärkt till såväl patén och räkorna som ostarna.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sista helgen i september 2018: Värk och ordning – och viss njutning därtill

 



Kära dagbok…

Mjuk fudge och Amarone

Lite fredagsgott – och flytande värkmedicin.

På fredagskvällen blev det alkohol i stället för värktabletter. Det funkade, men jag gillar inte att bli påverkad. En öl och två glas vin fick vara nog hos Alessandro. Hemma tog jag ett glas rött. Tandvärken klingade av och jag plockade fram några mjuka fudge till vinet. Där satt jag och njöt, lite lätt lullig, varm om kinderna, fredagstrött, ganska smärtfri och med mina tre håriga, sovande/halvsovande sambor till sällskap innan Anna kom hem från sitt AW. Jag somnade gott sen. Alkohol går inte ihop med värktabletterna jag tar. Värktabletterna, rätt stor dos, tar bort tandvärken, men ger mig i stället illamående och ont i magen eftersom jag har magsår och bråck. Detta gör att jag får välja. I fredags valde jag alkohol.


Lördag

På lördagen hade vi planerat att rensa och göra iordning våra två klädkamrar. Men morgonen inleddes förstås med läsning och kaffe på sängen. Tandvärken var på en acceptabel nivå och jag såg fram emot den njutning som ordning ger mig. Vi hade redan börjat lite den gångna veckan med klädkammaren i pojkrummet och flyttat över kläder och skor. Där har vi också några småmöbler som vi antingen ska använda så snart vi får ordning på ”resten” eller som ska upp på vinden när vi har blivit av med några saker där.

Klädkammaren med ingång från hallen var ett mischmasch av prylar, verktyg, städgrejor med mera. Vi tog en sida i taget och flyttat ut i hallen för att sortera. Ur kaos föds ordning. Det blev en fyra kassar som ska till återvinningsbutik och ungefär lika många som skulle kastas. En kasse skulle ner i källaren där vi i princip har ett skåp med hyllor. Några små balkongbord, ett par kryckor och lite smått och gott förpassades till vinden. Det blev väldigt bra och i vårt kombinerade städ- och verktygsskåp råder ordning. Där finns till och med lediga platser på ett par småhyllor. Golvet är tomt som ett dansgolv – nästn. Vi blev båda nöjda.

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)


Vi var färdiga i god tid så jag hann ta en dusch 
innan jag åkte för att skjutsa Annas snälla mamma och hennes L till Arlandabussen. Clark Kent är en liten bilman, så jag fick fälla två tredjedelar av baksätet så att deras resväskor fick plats. Vi tog god tid på oss, men allt gick bra och det var två ressugna personer som skuttade ur bilen, på väg till Turkiet…

Anna och jag gick sen och köpte middagsmat. Vi hade tänkt handla hem nåt från den nya fiskrestaurangen i Kvarnen, men den öppnade inte förrän klockan 17.30. I stället besökte vi Korgtassen där vi hittade laxpaté, räkor i lösvikt, goda ostar, kex, vitlöksbröd med mera. Hemma i kylskåpet låg en flaska prosecco på kylning, en flaska Anna hade tänkt öppna vår första semesterdag. Så blev det inte. Men den som spar hon har och nu hade vi go-dricka till skaldjuren. De tre levande djuren i familjen var förstås med på olika håll och kanter också. Liksom min tandvärk. Jag hade försökt dämpa den efter handlingen med två GT*, men den blev bara värre. Efter maten kollade vi på onsdagens Maria Wern som jag spelat in från TV4. Sen somnade jag i sängen före klockan 22.30, tror jag.

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)


Söndag

Söndag är vilodag – och uppenbarligen värkdag. Jag gick upp tidigt i morse och tog tre värktabletter. Somnade som en sten igen och vaknade runt nio-tiden. Då kunde jag läsa en stund före frukost.

Några större planer för dagen hade vi inte. Det är svårt att planera nåt när en har tandvärk. Anna har dessutom försökt peta ut sin hornhinna, så även hon har ”lite ont”, fast i ögat. Det blev en tur till Korgtassen för att handla middagsmat och grönsaker. Sen planerade vi inköp för hemkörning under veckan. Det är väldigt smidigt och praktiskt att få framför allt tunga varor som kattsand hemkört och levererat ända till innanför ytterdörren. Varor som frukt och grönt köper dock hellre i fysisk affär – en vill liksom klämma och känna lite.

En gammal klasskompis tog kontakt med mig via Instagram idag. Roligt att återknyta kontakten. Det visade sig att vi har katter i hemmen båda två och då finns det många fina och roliga bilder hos varandra att titta på.

Middagen lagade vi till hemma. Anna skötte rotfrukterna i ugnen, jag kalkonen ovanpå spisen. Till söndagsmiddagen öppnade jag en flaska Amarone. Av just det vinet har jag druckit en tidigare årgång, 2012, och gav det högt betyg.

Mörkret sänker sig, jag är redo för en arbetsvecka. Om bara tandhelveten sköter sig…

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)

∼ ♦ ∼

*GT = gin och tonic


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt bokår 2018: Sex i september

Ett inlägg om de böcker jag läste i september.


September för min del innebar att takt och omfång på jobbet eskalerade på grund av en stor driftsättning och allt kring den. Då är det inte helt lätt att hitta tid för läsning – samtidigt som läsning ju är riktig avkoppling för. Att läsa en bok är som att träffa en vän och ofta även som att göra en resa. Och sånt gör en inte på en kaffekvart. Dessutom satte en envis tandvärk käppar i koncentrationshjulet. I september läste jag sex böcker.

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Septemberböcker 2018:

Clarissa Dickson Wrights bok A History of English FoodCilla och Rolf Börjlinds bok Svart gryning

Cilla och Rolf Börjlinds bok Sov du lilla videungPA Fogelströms bok Krigens barn

Jojo Moyes bok Ensam i ParisKarin Pasches bok Labyrint Illumination


Tre av böckerna lånade jag
(A History of English Food, Svart gryning, Sov du lilla videung). En av böckerna läste jag på engelska (A History of English Food). Två av böckerna var deckare (Svart gryning, Sov du lilla videung). En av böckerna var en annan typ av spänningsroman (Labyrint – Illumination). En bok var en fackbok (A History of English Food). En bok var en historisk roman (Krigens barn). En av böckerna hade jag köpt second hand (Krigens barn). En av böckerna köpte jag ny i pocket (Ensam i Paris). En av böckerna bestod av noveller (Ensam i Paris). En bok fick jag som recensionsexemplar (Labyrint – Illumination)

Totalt läste jag alltså sex böcker i september, som vanligt var de flesta väldigt bra. Men högsta omdöme fick bara en bok (Svart gryning). Högt omdöme fick emellertid månadens resterande fem böcker (A History of English Food, Sov du lilla videung, Krigens barn, Ensam i Paris, Labyrint – Illumination).

Månadens bästa bok blir därför Svart gryning!

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lennart-dagen 2018: Städning och jobb och alkohol lindrar råsmärta

 



Kära dagbok…

Lucifer sover i soffan med ryggen mot kameran

Lucifer ville inte heller vara med igår.

Ända fram till 21-tiden igår kväll, ungefär, fick jag vara smärtfri. Sen högg smärtan klorna i mig. Det gjorde så ont att det kom tårar. Jag tog värktabletter och efter en halvtimme hade dessa kapat en yttepytte del av smärtan. I stället blev jag trött och slumrade en stund i bästefåtöljen. Sen rev den och slet i mig igen, smärtan. Jag ville inte vara med, trodde att det onda äntligen hade försvunnit. Bakslag. Dessutom har värktabletterna börjat påverka min mage där jag har bråck och lite annat som jag håller i schack med medicin. Den dosen vill jag ogärna höja, så jag får försöka stå ut med illamåendet som kommer och går. Illamåendet och smärtan – den senare finns där ändå hela tiden – gör mig svag och kallsvettig. Till sist lyckades jag somna i sängen, men jag vaknade mitt i natten med råsmärta.

Ordet BAJS stavat med trätärningar

Den här dagen inledde jag med att torka bajs.

Jag var inte pigg i morse. Efter att ha slumrat av och till under natten väcktes jag av jam utanför och krafs på sovrumsdörren. Strax efter klockan sex gav jag upp, för jag tänkte att Anna, som var ledig idag, behövde få sovmorgon. Jag inledde dan med att skura toalettgolv där det hamnat kattbajs. Lyckligtvis lämnade det varken fläckar eller lukt, men en annan start på dan hade varit önskvärd. Och när jag ändå var igång sopade jag också, skrapade rent spisen och torkade av bänkarna i köket. I rena farten bytte jag handdukar och disktrasor innan jag hoppade in i duschen. Ja, jag är lite städmanisk och när jag inte mår bra förstärks manin. Det är som om städning ger mig nåt annat att göra rent fysiskt så att det som gör ont – vare sig det är i kroppen eller själen – känns lite mindre.

Höst vid Fyrisån och Walmstedtska gården

Det är höst vid Fyrisån och Walmstedtska gården.

Promenaden till jobbet var kylig, men ändå lite skön – illamåendet gillar luften, trots att den inte är så frisk i stan. Jag noterade att det verkligen är höst. Och det är vackert.

Arbetsdagen har varit full av aktiviteter. Dessvärre gjorde värken  att jag inte kunde vara så alert som jag hade önskat, framför allt nu i sjösättningstider av megaprojektet. Jag publicerade mitt nyhetsbrev och fick bra respons på det. Resten av arbetsdagen kämpade jag med värk och koncentration bland annat med en genomgång av en kommunikationsplan. På måndag eftermiddag ska jag ha ett möte kring planen och det kändes bra att ha korrigerat några fel etc. Planens skal skrev jag redan i maj.

∼ ♦ ∼

Ikväll är katterna och jag ensamma hemma. Nån matlagning eller ätning hade jag ingen större lust med, så det fick bli ensammiddag på lokal. För jag måste få i mig lite mat så att jag får krafter att möta såväl smärta som arbetsbelastning. Jag gick till Alessandro, utan att ha beställt bord. Inga problem, mat och dryck och den bästa service av David med flera. Jag tog med mig min bok på gång som sällskap, men ärligt talat var övriga gäster mer intressanta. Och alkoholen… en öl, två glas vin… gjorde susen mot den bråkande tanden. Tacksam!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdagen den 27 september 2018: Oi oi ONT!

 



Kära dagbok…

Selfie med luva svartvit

Tandvärk så jag kan dö!

Bilden av värk och smärta kan se olika ut. Det enda jag vet är att tandvärk är bland det jävligaste som finns. I måndags fick jag en akuttid hos min tandläkarmottagning. Tanden röntgades och visade sig vara hel. Däremot är mina tandhalsar blottade. Mot detta penslades ett fluorlack på tanden, priset var överkomligt och jag gick därifrån så gott som smärtfri. I typ två timmar. Efter detta har jag haft fruktansvärt ont av och till. Det har varit svårt att jobba eftersom jag har ett jobb som kräver tankekoncentration. Det är lite lättare för mig att utföra praktiska uppgifter – då glömmer jag värken en stund.

I morse hade jag emellertid fått nog, så jag ringde mottagningen igen och fick en tid på förmiddagen. Detta innebar att jag försökte göra så mycket färdigt på mitt nyhetsbrev som möjligt – på rekordtid. Som tur var hade jag tekniken på min sida. Tråkigare var det att ställa in lunchen med NK*. Men när en har så pass ont och dessutom ett tandläkarbesök en timme före lunchdejten var det bäst att avboka i tid. Vi gör ett nytt försök på tisdag i stället. När jag ringde mottagningen föreslog jag huvudamputation – jag hade så ont att jag kunde dö.

Nu blev det ingen amputation, men väl en påbörjad rotfyllningsbehandling. Dyrt och mer ont, fast vilken underbar personal det är på min mottagning! De gjorde underverk trots att mitt hjärta skenade. Ytterligare två behandlingar väntar efter dagens akuta insats. Och i väntrummet träffade jag på inte bara Karius och Baktus utan även vännen Jerry. Även om jag var grymt smärtpåverkad var det gott att få en pratstund och en kram.

∼ ♦ ∼

Gårdagskvällen innebar inte så mycket sitta på rumpan och ha tandvärk. Regnet överraskade mig när jag var nästan hemma, så kläder och skor fick hängas på tork innan jag åkte iväg på shoppingturen. Hemma på Main Street igen blev det kaffe och mackor till kvällsmat innan jag telefonerade med vännen FEM. Det var alltför länge sen vi hördes av – som vanligt. Därefter fick jag cirka en timme i bästefåtöljen. Citrus sussade i skrivbordsstolen, men Lucifer och Mini höll mig sällskap i vardagsrummet. Lucifer sov mest. Mini låg på mitt armstöd och värmde mig medan jag läste min bok på gång. Hon är en riktig värmedyna och vem vet, hon kanske hade funkat på tanden? Eller nej. Tandläkare Reza vet vad han gör, det kände jag. Och tills vi ses nästa gång vet jag att Ipren och Pamol är en effektiv kombination vid svår, akut smärta.

∼ ♦ ∼


*NK = Närmaste Kollegan på mitt förra jobb

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mina föräldrars bröllopsdag 2018: Jag vet vad jag gjorde i morse, men skönheten gick inte i arv

 



Kära dagbok…

Mammas o pappas bröllopsfoto

Ett vackert par, mina föräldrar.

Idag det är mina föräldrars bröllopsdag. Hade de levt skulle de ha firat 59-årsdagen av sin vigsel i Kristbergs kyrka. De var ett vackert par, ser jag på fotografier. Jag var förstås inte med, jag kom först två och ett halvt år senare. Min pappa var stilig och min mamma slank och en riktig skönhet. Jorå, det har sagts mig att hon modellade på klädvaruhus och jag vet också att hon medverkade som statist i ett antal filmer under tiden hon bodde i Stockholm. Själv fick jag varken ärva pappas stilighet eller mammas skönhet. Nu är både mamma och pappa borta, men i mitt minne finns de kvar. Saknade, aldrig glömda, älskade.

∼ ♦ ∼

Selfie i regncape

Jag vet vad jag gjorde i morse – skämde ut mig. OCH blev blöt.

Som sagt… Att dottern till paret ovan inte har ärvt nåt tjusigt yttre blir väldigt tydligt på selfien här intill. Vem tänker inte på filmen Jag vet vad du gjorde förra sommaren (1997)..? I morse var det tack och lov varmare, men det regnade och blåste. I blåst funkar inte mitt lilla paraply, det vänder sig ut och in. Alltså återstod regncapen. Den rätt värdelösa regncapen, inköpt i Gamla stan i somras. Det som är bra med den är att den inte tar nån plats ihopvikt i jobbväskan.

Det som inte är bra med den är…

  • den är för kort
  • den är för tunn och blåser upp så jeansen blir blöta
  • luvan blåser av trots snören
  • luvan är toppig, vilket gör att en inte ser klok ut de stunder den sitter på huvudet och inte blåser av
  • jobbväskan får inte plats under (varav en jackärm bli dyngsur)

Kort sagt… allt. Är. Inte. Bra. Med. Regncapen. Det var tur att jag traskade ensam såsom jag skämde ut mig.

Jag måste verkligen införskaffa vettiga regnkläder så att jag kan fortsätta promenera till jobbet och både se normal ut och hålla mig torr. (Efter jobbet var jag nästan hemma när ösregnet kom. Då hade jag inte ens regncapen på mig.) Eller också får jag flytta eller göra en långresa till ställen där det inte regnar. Den här annonsen såg jag i lokalblaskan i morse och nog tillhör jag målgruppen den vänder sig till – något sånär. Särskilt kvinnlig är jag ju inte, fast jag är kvinna, men rätta åldern har jag minsann.

Annons kvinnligt resesällskap

Rätt målgrupp? Tja, särskilt kvinnlig är jag inte, men jag har i alla fall rätt ålder!

∼ ♦ ∼

På jobbet har jag harvat på med det vanliga, främst mitt nyhetsbrev. Roligast var det snabba besöket av före detta kollegan på SLU. Mörker och regn till trots tillhör jag de pigga och friska. Förutom tandvärken, som kommer och går lite. Det kan värka ihållande i fem minuter – och sen släpper det. De stunder värken sätter in är jag helt överens med mig själv om att ringa tandläkarmottagningen. De stunder jag är smärtfri har blivit flera. Då tycker jag att det känns onödigt att ringa. Det är ju inget hål i tanden, så vad mer skulle tandläkaren kunna göra för mig? Märkligt nog påverkar varken mat eller dryck smärtan. Smärtan har sin egen agenda. I morse tuggade jag till och med russin från müslin med tanden utan att det gjorde ont. Nej, det vete 17 hur jag ska hantera detta. Värken är fruktansvärd när den kommer och jag har svårt med koncentrationen och att jobba. När värken släpper… tror jag att jag är i himlen, typ… Kan blottade tandhalsar verkligen vara så här plågsamma eller är det nåt annat som orsakar värken??? En sak är säker och det är att riktigt söta saker undviker jag spontant för tillfället (även om en och annan äppelpajbit med glass slank ner igår kväll). Sötsaker undviker jag till viss del, dårå, men slåss gör jag inte. Narkotika skyr jag som pesten – om det inte är värktabletter mot ond tand. Jag tycker att det var rätt att Nutellatjuven blev dömd till fängelse. Samtidigt undrar jag för sjuhundrafyrtiofjärde gången över tidningars nyhetsvärdering…

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)

∼ ♦ ∼

Min onsdagskväll ägnade jag åt att handla mat på Stormarknaden när jag hade torkat till (passade på att uppdatera mobilsystemet under tiden jeans och skor torkade). Där insåg jag att äppelurkärnare är riktig hårdvara denna äppelhöst – jag köpte den sista i sista affären jag var inne i. Lite senare ska jag hämta hem Anna från jobbet i höstrusket. Bilen behöver ut och luftas och batteriet laddas. Maria Wern spelade jag in på DVD-hårddisken så att vi kan titta tillsammans nån annan kväll. Nu kanske det blir en macka eller nåt.

Äppelurkärnare

Hårdvara just nu!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Film, Jobb, Krämpor, Media, Personligt, Trams, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Äpplets dag 2018: Skördat, klippt och läst

 



Kära dagbok…

Äpple stort

Äpplen stora som meloner i Slottsträdgården.

Idag är det Äpplets dag fick jag veta via sociala medier. Det är ett otroligt äppelår i år noterade jag vid senaste besöket i Slottsträdgården. Äpplena där var inte bara många till antalet – flera av dem var enorma. Anna har gjort ett antal äppelpajer den här hösten och jag tillhör skaran som äter tacksamt och gärna. Men för tillfället ligger jag lite lågt med ätandet – tandvärken vill inte riktigt släppa och jag undrar om det är nån annan tand som bråkar eller vad. Förhoppningsvis ger värken med sig snart och om inte det sker får jag ta en ny kontakt med min tandläkarmottagning. En molande värk är inte optimalt för koncentrationen – oavsett om det handlar om jobb eller till exempel läsning för nöjes skull.

∼ ♦ ∼

Chiliskörd

Skördefest igår kväll.

Det är inte bara äpplen vi skördar så här års. Igår kväll plockade jag in de sista växterna från ballen*, bland annat en chiliplanta som vi fick av Zeta. Jag skördade de första – och sista – chilifrukterna. Sommaren var för varm vilket gjorde att chilin torkade ihop alltför snabbt. Och nu blir det för kallt för att de ska överleva på ballen trots inglasning. Det ska bli lite roligt att prova chilin i matlagningen. Jag får väl komma på nån rätt där de passar och försöka svänga ihop nåt, kanske till helgen. På fredag kväll blir jag troligen ensam hemma, så då äter jag nog på lokal. Men kanske lördag eller söndag. Vi får se. Jag gillar ju inte att laga mat, bara äta mat. På lördag är en del inplanerat annars. Bland annat ska jag vara lite chaufför på eftermiddagen – det är det lilla jag kan göra för Annas snälla mamma och hennes L. Kanske gör Anna och jag en djupdykning i våra klädkamrar under dan – det vore skönt att få ett ordentligt städskåp iordningsställt.

∼ ♦ ∼

Två komma tre grader på termometern

Ännu kallare i morse än igår.

I morse var det ännu kallare än igår, bara runt två grader. Jag packade på mig rejält och övervägde att vira en av mammas sjalar runt halsen, men klockan sprang på så det fick bli den sedvanliga lilla blåa snusnäsduken – jag hann inte leta upp nån sjal. (Vid järnvägen träffade jag Stora Farbrorn och Stora Hunden och jag önskade att jag hade den senares päls.) Arbetsdagen har även den inneburit det sedvanliga: möten, intranät och nyhetsbrev. Och en liten rast tillsammans med herr Fredag, en rast där vi pratade vårt andraspråk och skrattade häcklande åt oss själva och andra som är lite klantiga.

Jag gick till jobbet med urskitigt hår, för i kväll hade jag ju min sista dejt med M för hårklippning. Det känns väldigt dubbelt – att bli av med min duktiga frissa som har skött mitt hår under nästan 20 år är allt annat än kul. (Jag ser rätt nedslagen ut på efter-bilden.) Men mest är jag jätteglad för M:s skull, för jag vet att M är på helt rätt ställe.

∼ ♦ ∼

Litterärt sett har det hänt en del. Jag har nätshoppat tre högt önskade böcker: Skuggorna ruva, Den mörka ängeln och Syndabocken. Bokus hade alla tre till specialpris. Och så har jag läst ut och skrivit min recension av boken Labyrint – Illumination. På tur att läsas nu är den sista Ed McBain-boken som jag lånade i somras av kollegan P-son.

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Labyrint – Illumination

Ett inlägg om en bok.



Karin Pasches bok Labyrint IlluminationI förra veckan var jag och hämtade ett spännande brunt paket.
Paketet visade sig innehålla en bok för recension från Hoi Förlag. Förlaget hade vänligen sänt mig den andra delen i Karin Pasches Labyrint-trilogi, Labyrint – Illumination. Stort TACK! Tandvärk, ryggont och annat elände gjorde att jag behövde lite extra tid för läsningen. Men nu har jag slagit ihop pärmarna och lagt ner blyertspennan för att skriva den här recensionen.

Boken tar vid i princip där del ett slutar. Huvudpersonerna är desamma och precis som i första delen har Julia hallucinationer. Job, gatupredikanten, är lika underlig och Jake undrar fortfarande vad som har hänt fadern Eric. Julias hallucinationer är inte till hjälp alls, hon har svårt att tolka dem. Dessutom är hon på flykt, förföljd av en okänd man. Julia kan inte lita på någon. Jake plågas av mardrömmar och får black outer i vaket tillstånd. Han knaprar tabletter och blir med allt sammantaget väldigt oberäknelig. Även Jake tvings gömma sig. Så småningom möts Julia och Jake och slutligen strålar de även samman med Job, som på sätt och vis blir deras räddare i nöden.

Det här är sannerligen ingen enkel bok. Jag känner att författaren går så djupt in i sina karaktärers psyken att det blir snudd på outhärdligt. Det är som om Jakes och Julias smärtor – psykiska och fysiska – ger sig tillkänna i min tandvärk! Julias känsla av att inte kunna lita på någon är också väldigt smärtsam, sannerligen inte mindre än den plåga hennes skadade axel ger henne.

Djup och svart är min sammanfattning av den här andra Labyrint-delen. Den magiska realismen finns kvar, men verklighetens hemskheter är mer påtagliga. Ingen av karaktärerna har sin tillit kvar. Slutet är en riktigt spännande… twist (det finns inget bra ord på svenska). Nu återstår bara frågan om Karin Pasche klarar av att leda sina karaktärer upp i ljuset i den tredje delen? Jag vill i vart fall inte missa den, den lär bli en ännu större utmaning för såväl författare som läsare.

Utöver detta blir det förstås plus för att Victory Hotel, Motala och Ulrika nämns i boken!

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

Här kan du läsa min recension av den första delen, Labyrint – vägen in!

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar