Pingstaftons kväll och pingstdagens förmiddag 2018: Isolering och umgänge

 



Kära dagbok…

 Kvällssol från balkongen sett

Det går mot sen eftermiddag/kväll i livet.

Jag vet inte vad som hände, men min pingstafton slutade med att jag var både arg och ledsen. Kanske beror det på att jag har varit ensam för mycket. Isolering – vare sig den är självvald eller påtvingad – är inte bra för mig. Ändå har jag sällskap av katterna. Vi har hängt med varandra sen i fredags. Och så har jag sällskap av mina böcker, min läsning. Både katter och böcker går ju bra att prata med om en vill det, fast en får ju inte direkt några talade ord till svar. Katterna brukar jama i alla fall, böckerna förblir stumma trots alla sina ord.

Det är bara att inse att jag går mot seneftermiddag/tidig kväll i mitt liv. Umgänge med andra människor är svårt. Jag känner mig alltid underlägsen, ändå pratar jag för mycket. Sen gör jag misstaget att lita på helt fel personer och sånt straffar sig, det vet en ju.

Pingstafton slutade med ett krossat vinglas. Det var inte med vilje och det var inte för att jag var berusad. Det bara slank ur handen, hårt, i diskhon och gick sönder. Sönder lite så där som jag själv är inuti.

∼ ♦ ∼

Jag fick mycket gjort hemma igår, men redan idag ser jag att det behövs städas igen. Det går väl an nu när det är lite svalare och Lucifer verkar återställd att gå ett varv med dammsugaren. Vi hängde en hel del på ballen* igår, jag och katterna. Alla tre katterna sov där ute då och då. Mini fick äta där på kvällen eftersom Lucifer och Citrus har en tendens att knycka hennes mat när deras egna skålar är tomma. Lucifer får fortfarande skonkost uppblandat med vanlig blöt kattmat, men han får små portioner och ofta. Igår kväll åt han och Citrus i alla fall sida vid sida ur var sin matskål, precis som i vanliga fall. Själv tog jag eftermiddagsfika på ballen bestående av en GT med flamin’ hot cheez cruncherz till och framåt kvällen micrade jag min upptinade hemgjorda pizza och åt även den på ballen.

 

 Lucifer sover och håller för ett öga med tassen

Speciell sovstil. Lucifer sover med tassen över ena ögat.

Dagen igår var varm på ballen, kvällen desto behagligare. Jag läste och katterna sov mest. Alla tre blev kardade och jag provade även borsten som tunnar ut pälsen. Den tycker jag är lite läskig, så det blev bara några tag på alla tre. Ja vi får ju inte ha osnygga husdjur här i bostadsrättsföreningen.

Katterna sover mest när det är varmt och jag förstår dem. Sen tror jag att de är nattdjur, för om en vaknar nattetid kan en höra att det försiggår lekar och bus här i hemmet. Det är så skönt att Lucifer mår bättre och att de båda andra har blivit lite snällare mot honom igen. Citrus, a k a Fräsa-Stina Hult, fräser inte längre, men mellan Mini och Lucifer pågår lite av en maktkamp. Ja det är sannerligen ett skådespel med katter.

Citrus under byrån i hallen

Citrus sätter sig gärna under byrån i hallen när hon ska smyga på nån av de andra katterna.

 

Syrener ljuslila

Syrenerna i Svartbäcken doftade ljuvligt.

När klockan började gå mot 21 tog jag på mig gympadojorna för att möta min sambo som hade jobbat sen klockan sju. Det var en skön kväll och syrenerna doftade underbart när jag gick genom Svartbäcken. På många bakgårdar hade människor det trevligt. Det fick mig att reflektera över det minimala umgänget jag har – igen. Tidigare i livet var kompisar så viktiga. Sen blev jag sviken av dem jag trodde var mina närmaste. Att arbeta upp förtroende för människor efter det har varit svårt och jag gör som sagt många felbedömningar. Detta innebär att jag ibland återvänder till ruta ett.

Hemma på Main street igen blev det ett glas vin före läggdags. (Jag har druckit en tidigare årgång av vinet.) Bara ett glas blev det – och det krossade jag.

∼ ♦ ∼

Boken Heroine och kaffe på sängen

Ett försök till avkoppling med läsning och kaffe på sängen.

Pingstdag idag. Förr om åren var även måndagen röd dag eftersom den var annandag pingst. Nu är den helgdagen borttagen till förmån för den 6 juni. Idiotiskt om du frågar mig, för en längre sammanhängande ledighet är bättre än en ledig dag mitt i veckan som det blir ibland, i år, till exempel. I morse vaknade jag av och till många gånger. Före klockan åtta gav jag upp försöken att sova lite till. Fixade kaffe, som vanligt, och tog med mig in för att läsa en stund. Lucifer var sugen på att hänga med in i sovrummet, men det är ju en katthårsfri zon. Och faktiskt har inte katterna varit jätteenvisa på att gå in dit. De har liksom lärt sig.

Boken jag läser är min näst sista födelsedagsbok. Den är riktigt otäck. Boken har stått på min inköpslista ganska länge. Faktiskt så länge att det snart kommer en uppföljare. Den boken, Falco, är emellertid skriven av Mons Kallentoft med Anna Karolina medan de fyra första i Herkulesserien är skrivna tillsammans med Markus Lutteman.

 Lucifer sover på klätterställningen med bollen

Vår egen Boll-Kalle – inte Bollhuvud***! – Lucifer sover på klätterställningen.

Jag klev upp strax efter klockan nio och kollade kattläget samt tömte pottor. Några spyor hittade jag inte, men det var gott om bako**. Katterna låg och sov – Citrus och Lucifer på ballen, Mini i skrivbordsstolen. Lucifer har fått frukost nummer två. Vi trappar ner skonkosten och mattillfällena var fyra igår och blir fyra idag. I morgon är Anna ledig och hemma och gissningsvis blir det då ännu mer återgång till normal kost och normala mattider för vår kattkille.

Nu är det dags för min egen något sena frukost. I eftermiddag bär det iväg till Slottet för fika i Slottsträdgården. Slottsherren fyller år, men vill inte fira på annat sätt än med go-fika. Go-fika i solen med gott umgänge med goa nära och kära gör inte ont precis och vi får tillfälle att vattna våra odlingar också. Ont har jag däremot i min vänstra fot. Inte bra inför morgondagens promenader till och från jobbet.

∼ ♦ ∼

*hänga på ballen = vara på balkongen
**bako = ett bonusbarns variant av bajskorv
***Bollhuvet = otrevlig person med runt huvud som var ganska tomt inuti


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 18 maj och pingstafton 2018: Konvalescent i ett hyfsat rengjort hem

 



Kära dagbok…

Lucifers nos och tass

Konvalescenten vilar ut efter sin sjukdom.

Inte trodde jag att jag skulle bekymra mig så över en sjuk liten katt. Men nu när det verkar gå åt rätt håll känner jag en stor lättnad – och trötthet. Lucifer äter med god aptit. Han får fortfarande skonkost, men med mer vanlig mat i. Mattillfällena glesar vi ut från sex till fyra. Han verkar må bra och bäst av allt: han har varit på pottan och bajsat. Inte bara en gång nu utan minst två.

Idag är värmen tillbaka, även om det inte är exakt lika varmt som tidigare i veckan. Lucifer får vara konvalescent och vila ut efter sin sjukdom. Vi mammor är förstås glada, även om vi inte riktigt vågar tro att det är helt sant.

 

∼ ♦ ∼

Igår kväll hade min sambo och jag en riktigt mysig fredagskväll. Anna hade köpt med sig en kasse delikatesser från Myrtos och hemma hade vi ostar och vin som jag tog fram. Utöver godsakerna i kassen hade min älskling inhandlat grekisk choklad – en mörk till sig och en ljus med mandel till mig. Allt var så fantastiskt gott.

∼ ♦ ∼

Idag jobbar Anna mastodontpass från klockan sju till klockan 21. Innan hon gick i morse matade hon katterna, under dan är det jag som sköter maten både för dem och för mig. Lucifer har fått ytterligare ett mål mat, medan jag bara har ätit frukost än så länge. Till middag har jag tagit fram en bit hemgjord pizza från frysen. Jag började förstås min lediga dag på sedvanligt vis, det vill säga läste och drack kaffe på sängen. Det blev äntligen tillfälle att läsa ut En andra chans och fortsätta med den näst sista (tror jag!) födelsedagsboken. Det blev ett kontrastfyllt bokbyte från en feelgoodroman till en riktigt rå kriminalroman med mycket våld redan från start.


Här behövdes städas 
så medan datorn hämtade en Windowsuppdatering hann jag både dammsuga hela lägenheten och torka golven i köket, hallen och vardagsrummet. Nej, dessa Windowsuppdateringar är ett gissel – och synnerligen långdragna. Det där med att det ska ta flera minuter är en sanning med modifikation. Det tar liksom lite mer tid än så. Men uppdateringarna måste göras för att datorn ska vara så bra skyddad som möjligt. Och by the way, jag hann med strykningen också innan uppdateringen var klar.


Eftermiddagen tillbringade jag på ballen* 
med en till tre katter och min bok på gång. På gården var det sammankomst av nåt slag. Det är skönt att bara höra detta på avstånd. Jag trivs med ron som mitt nya hem – och friska katter – skänker mig. Och ja. Vi har kollat upp försäkringar för djuren.

Lucifer med blå kudde

Frisk katt sussar.

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

En andra chans

Ett inlägg om en bok.


Jojo Moyes bok En andra chansHögen med födelsedagsböcker krymper sakta med säkert. Sakta eftersom det inte har varit så mycket tid till läsning den här veckan av olika skäl. Men ändå. I morse kunde jag äntligen läsa ut Jojo Moyes tredje och avslutande del om Louisa Clark, En andra chans. Boken fick jag av vännen Jerry i födelsedagspresent. Stort TACK!

Louisa Clark anländer till New York där hon ska jobba som assistent hos Agnes, den unga andra hustrun till en rik äldre man. Det handlar om att vara en sorts betald vän, i princip. Men Louisa är bara anställd och det får hon bittert erfara ett antal gånger, tycker jag. Hemma i London finns Ambulans-Sam. Det är inte helt enkelt med ett förhållande på distans, som många säkert vet. Och när Sam får en ny kollega och Louisa träffar Josh som är så lik Will till utseendet… Självklart ska jag inte berätta vad som händer. Louisa träffar för övrigt en mängd olika personer och hennes New York-vistelse blir inte riktigt som hon tänkt sig. Kläder spelar en viktigt roll boken igenom – men på olika sätt.

Som vanligt levererar Jojo Moyes en lysande roman. Den är svår att lägga ifrån sig. Mest träffas jag i hjärtat av de olika karaktärerna, personer som jag ibland tycker att författaren släpper greppet om alltför lättvindigt. Den här boken är full av dem och jag vill veta mer om var och en. Men… det här är som sagt den avslutande delen i trilogin om Louisa.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Läs vad jag tyckte om de två första delerna…

Livet efter dig

Arvet efter dig 

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett rött vin: Zecci Valpolicella Ripasso Superiore 2015

Ett inlägg om ett vin.


Zecci Valpolicella ripasso 2015

Ett kryddigt och friskt Ripasso.

Äntligen! Igår kväll var det tillräckligt svalt för att kunna dricka rödvin. Jag jobbade hemifrån – med betoning på jobba – och min sambo jobbade på sitt jobb. Det innebar att ingen av oss hade riktigt ork eller lust att ställa sig vid spisen på kvällen. Eftersom Anna hade ett ärende på stan tvingade jag in henne (det var inte svårt!) på Myrtos på Stora torget (under Kafferummet Storken) här i Uppsala för att köpa med sig en kasse grekiska delikatesser hem. Själv tog jag fram tre smakrika ostar och luftade en flaska Zecci Valpolicella Ripasso Superiore 2015. Jag valde medvetet ett vin som jag trodde inte skulle vara alltför tungt – somliga jobbar ju även idag – men ett vin som ändå skulle passa till heta röror, grönsaker och ostar. Systembolaget tycker att vinet ska serveras till lamm eller nöt. Det går säkert också bra. Priset för en flaska är 129 kronor.


Så här kan en läsa på Systemets webbplats om vinets smak och doft:

”Kryddig, nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, salvia, kanel och vanilj. […] Kryddig, nyanserad doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, salvia och vanilj.

Ostar o vin samt delikatesser från Myrtos

Grekiska delikatesser från Myrtos, vin från Systembolaget och ostar från ICA.

Eh ja. Smak och doft överensstämmer helt, som synes. Och det stämmer med hur min näsa och mina smaklökar uppfattade vinet. Det här är verkligen ett kryddigt vin, men ändå friskt och inte blytungt. Det fungerade bra ihop med röror som fetaost med chili och tzatziki, liksom med vegetariska dolmas, fetaostfyllda paprikor, blandade oliver och torkade päron.  Även detta vin är nåt jag helt klart köper mer av.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 18 maj 2018: Hemmajobb med kattvakt och skitsnack

 



Kära dagbok…

Hemarbetsplats vid köksbordet

Arbete på distans vid köksbordet hemma, med frukostyoghurt och riktigt kaffe.

Under torsdagen blev det bestämt att jag skulle jobba på distans idag. Det vill säga jobba hemifrån. Min sambo behöver jobba några dagar och jag har sånt jobb att jag kan utföra en stor del av det utan att vara på kontoret. Nu tycker jag att arbete ska utföras på arbetet och inte hemma, men när en har en sjuk kattpojke som behöver mat var tredje timme och passning vid eventuella kräkningar då är det bra att inte vara tvungen att befinna sig på kontoret. Eftersom jag inte kan ta med Lucifer dit jobbade jag alltså hemma. Och eftersom Mini har lagt totalt beslag på min skrivbordsstol fick jag sätta upp min arbetsplats vid köksbordet. Det gick bra att jobba och jag fick mycket gjort. Fast bäst av allt var nog tillgången till riktigt kaffe. Det var länge sen jag drack automatkaffet på jobbet. Ibland hinner jag inte fika alls och när jag gör det väljer jag choklad ur maskinen i stället. Kaffe innebär nämligen att jag akut får rusa på toa. Och det där med toaletter är ett kapitel för sig på min arbetsplats. Ett undermåligt kapitel. Antalet toaletter på mitt våningsplan är nämligen alltför litet – med allt vad det innebär…

Örngott skydd för jobbdatorn

Ett av mammas örngott fick skydda jobbdatorn medan jag gick och handlade.

Lucifer tvättar fötterna

Lucifer är ingen osnygg katt – han tvättar till och med fötterna.

Hur är det nu med sjuklingen då? Ja han får fortfarande skonkost var tredje timme, men vi lägger på lite, lite vanlig blöt kattmat. Han är alltid hungrig, fast inte alltid lika förtjust i skonkosten och vill gärna ha de andras mat. Detta gör att matserveringen påminner om en Norénpjäs. Jag fattar inte hur Anna har lyckats så bra när hon har varit ensam, i vart fall inte vid dagens första mål. Det gäller att få Lucifer att äta sin mat och Mini och Citrus att äta sin. Ibland får vi plocka bort skålar tillfälligt för att inte ”fel” katt ska äta ur ”fel” matskål. I natt hade nån kräkts strax intill den ena pottan. Det var mest en hårboll och det är förstås lika omöjligt att säga vem av katterna som spytt upp den bollen som att klart säga vem av katterna
som har skitit på den andra pottan.

Lucifer äter på köksbänken

Det kallas för sjukdomsvinst när en får äta på köksbänken.


Lucifers
tarm har inte riktigt kommit igång och det är nog det största orosmomentet just nu. Han dricker vatten och han kissar och han tvättar sig. I övrigt är han pigg och lekfull och sover då och då, precis som andra i familjen Katt.


Lucifer
gillar att vara på ballen* och fågelspana. Där är det sen igår drägligt och svalt. Han verkar inte medtagen, men de andra katterna är lite avvaktande gentemot honom. Och, precis som mina bonusbarn, tycker Lucifer och Citrus att jag är för närgången ibland med kameran. Kolla in arga katterna!

∼ ♦ ∼

Lax potatis citronsås grönsaker öl

Kvällsmat igår, lunch idag.

Jobbmässigt har jag ägnat dan åt främst intranätet, men också en del kring den avslutande upphandlingen där vi diskuterar om och hur vi ska komplettera med information till användarna. Jag har vidare filat på en kommunikationsplan och på komande nyhetsbrev.

Till lunch åt jag resterna från kvällsmaten som Anna lagade till igår, underbart god lax. Därefter gick jag snabbt iväg och handlade hem lite förnödenheter innan jag jobbade lite till. Anna slutade jobbet på eftermiddagen, men hade en inbokad tid på stan. Innan dess hann hon hem en stund för en mugg kaffe med mig och kunde samtidigt sätta upp ben och fötter en stund. I kväll myser vi förhoppningsvis med nåt gott att äta och dricka. Resten av helgen innebär jobb för Anna, ledigt för mig. Jag dammsög och dammade lite igår kväll, men det behöver en göra helst varje dag, åtminstone varannan, så det står på min agenda. Jag blev tipsad av en kollega om wipes som en kan använda för att torka allt från spyor till handfat. Sån tur hade jag att det var extrapris på Korgtassen att två paket följde med mig hem. Ett par wipes provades på våra handfat och de funkar bra för snabbstädning. Det finns även en nätt strykhög att ta tag i. Efter ett samtal med Annas snälla mamma blev det bestämt att vi ska till Slottet på födelsedagsfika för hennes L på söndag när Anna har slutat jobba – dock utan paket, var kravet. Vi hoppas på finväder och passar samtidigt på att vattna våra odlingar, förstås.

Potatissättning

Potatisen och det övriga i landet behöver vattnas.


Och NU har Lucifer bajsat, HURRA!!!

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Ett vitt vin: Casal di Serra Classico Superiore 2016

Ett inlägg om ett vitt vin.


 

Casal di Serra

Casal di Serra var fint och fräsch till räkor en varm kväll på balkongen.

För snart en vecka sen hade min sambo och jag bestämt att vi skulle äta räkor. Vi brukar göra det när vi är ensamma eftersom E inte gillar skaldjur. Som alltid var det svårt att välja vitt vin till – för vitt måste det ju vara till räkor som en skalar själv vid bordet.

Vi köpte två flaskor, blundade och valde Casal di Serra Classico Superiore 2016. Vinet kostar 95 kronor och är ekologiskt.

Anna gillar vita viner med smak av citrus. Såna viner faller ofta även mig på läppen, med tillägget att jag vill ha dem knastertorra och serverade väl kylda. Eftersom värmeböljan hade inletts här fick vinet åka lite in och ut ur kylskåpet för att passa min gom.

Systembolaget förordade vinet till fisk och skaldjur, så för en gångs skull var vi överens. Detta kan en läsa om vinets smak och doft på Systembolagets webbplats:

”Fruktig smak med inslag av päron, gröna äpplen, örter och citrusskal. […] Fruktig doft med inslag av päron, grön banan, örter och citrus.

Jag kan inte påstå att jag kände nån doft av grön banan, men vinet var härligt friskt och fräscht denna varma kväll. Citrussmaken var tydlig. Egentligen finns det inte mycket mer att säga om det här vinet än att det passade fantastiskt bra till räkor med tillbehör som limeaioli, avocado, rostat bröd med mera. Nu gäller det bara att jag minns namnet, för det här är ett prisvärt vitt vin som jag definitivt köper mer av.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Norges nationaldag 2018: …så att klockorna stannar…

 



Kära dagbok…

Veteöl med citron

Första ölen på gårdagens gravöl var en veteöl med citron.

En brukar säga att nån är så tråkig att klockorna stannar. Jag är så trött att sagda ur slutar gå. Ändå tog jag mig ut på gravöl på William’s igår kväll med fyra kollegor från olika avdelningar för att fira en lyckad avslutad upphandling. Jag behövde göra nåt annat än att jobba och oroa mig för katt, det var därför jag deltog. Men vi pratade mest jobb och jag tänkte mest på vår sjuka kattkille Lucifer, ärligt talat. Det är intensivt på jobbet för tillfället och det är intensivt hemma med en liten som kräks. Jag kräktes i alla fall inte av den goda ölen igår. Bland annat provade jag veteöl med citron i – ljuvligt gott när det var varmaste dagen och kvällen. När solen sjunkit bakom universitetet åt jag halloumiburgare. Det reagerade min mage på – när jag kom hem.

 

Lucifers rosa nos

Lilla ynklingen sussar.

I natt/i morse kräktes Lucifer igen och det var förstås stackars Fästmön som fick ta reda på. Det är Anna som har dragit det tunga lasset i den här kattkräkarhistorien. Hon har sovit i E:s rum för att ha koll på sjuklingen och hon har varit hemma tre dagar. Urlakad, trött och slut ska hon jobba mastodontpass i helgen. Nu är det min tur att vara hemma. Jag har fått OK från Tjifen att jobba hemifrån i morgon. På så vis kan jag se till att Lucifer får mat flera gånger om dan och samtidigt hålla koll på eventuella kräkningar. Precis som tidigare verkar Lucifer helt OK, men sen kommer dessa bakslag. På tal om bak har hans lilla tisserumpa lämnat lite i pottan. Inte mycket, lite och löst, men nåt i alla fall. Jag griper efter halmstrån, ja. Det är så svårt att veta om han har ont eller inte – han verkar ganska OK förutom när han kräks.

∼ ♦ ∼

Igår när jag kom hem hade det börjat blåsa. Från att ha haft en meteorologisk värmebölja med nästan 30 grader blev Norges nationaldag en sval historia i Uppsala, Sverige. Det var nog tur att jag kom hem när jag gjorde igår, för blåsten var kraftig. Vi hann att titta på Morden i Sandhamn innan det var utfodringsdags för katterna först, läggdags för mig sen. Anna hade införskaffat TV-tidningen och när jag bläddrade igenom den för att se vad jag vill kolla på framöver hittade jag märkligheter. Det är visst inte bara jag som lider av dyskalkyli. Fast jag vet att fyra är mindre än sju i alla fall.

Morden i Sandhamn del 7 av 4

Del sju av hur många delar..?

∼ ♦ ∼

We love girls toakonst på Williams

Jepp det gör vi och det gör även X i En andra chans. Och William’s Pub som har detta på damtoan.

Arbetsdagen har varit hektisk och fullspäckad. Jag hade två möten på morgonen, varav ett avstämningsmöte. Därefter skrev jag en nyhetstext och la ut på en av webbplatserna jag ansvarar för samt fixade lite diverse annat där. På eftermiddagen hade vi avdelningskonferens och där minnesantecknade jag samtidigt som jag försökte delta i de övningar/workshops som konferensen innehöll. Ja, jag är rätt slut… nästan så att klockorna stannar. Men under min lunch, som bara blev en kvart lång idag, hann jag förnöja mig inte bara med pannkakorna utan även det lilla HBTQ-tema som Jojo Moyes avslutande del om Louisa Clark, En andra chans, innehåller. Men jag avslöjar förstås inte vem i boken som tillhör HBTQ-gänget, jag bara blev lite glad av den fina skildringen i boken.

∼ ♦ ∼

Anna fixar fisk till kvällsmat och om jag orkar ska jag gå ett varv med helvetesmaskinen*. Min avdelning har sommarfest i kväll, jag är glad att jag inte anmälde mig till den för det hade jag aldrig orkat. I morgon blir jag visserligen hemma, men det är ju för att jobba, hålla koll på kisse, se till att kisse får mat var tredje timme – inte städa. Strykning finns också att göra och det är tur att det är helg och ledigt för min del efter morgondagen.

∼ ♦ ∼

*helvetesmaskinen = dammsugaren


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, HBTQ, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 16 maj 2018: Kattklipp och gravöl för jobbinsats

 



Kära dagbok…

Lucifer mellan oss på soffan på balkongen

Här ligger jag bra, tycker Lucifer, som också blev kliad, förstås. Sjukdomsvinst, eller..?

Värmen håller i sig. Vår sjuke kattpojke Lucifer har det tufft, men jag tycker ändå att han är på gott humör och ganska sig lik. Rent allmänt är han som vanligt, han är alert och jag upplever honom bara som medtagen när det är fruktansvärt varmt. Framåt kvällningen igår hoppade han upp på kökssoffan vi har på ballen* och la sig mellan oss. Sträckte ut sig i heeela sin längd. Och det är en lååång kisse… Jag fick sitta på ena skinkan (min egen, alltså) tills den domnade. Detta platstagande får ses som en sjukdomsvinst.

Min sambo var hemma igår och skötte matningen och hade koll på den sjuke, hans input och output. Lucifer får skonkost, lite och ofta. Vatten försöker vi också få i honom. Det går sisådär. Han är uppenbarligen hungrig, men det är vanlig mat han helst vill ha. Detta gör att katterna måste separeras när de ska äta. Inte helt enkelt… Mini och Fräsa-Stina Hult a k a Citrus gillar inte stängda dörrar. Och att höra Lucifer stå utanför och krafsa och jama… Tjejerna är för övrigt inte särskilt snälla mot Lucen. Citrus fräser åt honom och är allmänt ilsken – därav hennes nya namn. Mini blänger mest surt på honom, antagligen för att hon tycker att han får för mycket uppmärksamhet av mammorna.

Mini spanar på fåglar

Mini fågelskådar. Här kommer hon emellertid inte åt att ta fåglar eftersom ballen är inglasad.

Det är verkligen fruktansvärt varmt. Vi som är friska och inte överdrivet gamla klarar av att svalka oss, dricka och söka skugga. Små tisslingar – och större katter med flera – har det lite svårare. Familjen Katt är hänvisad till vår våååning utom sovrummet. Vårt hem är stort till ytan, men ballen är förhållandevis liten och het på eftermiddagen. Anna har riggat upp tunna gardiner till skydd mot solen och så öppnar hon springor på båda sidor i glaset för genomströmning. Som det är nu hjälper det emellertid föga. Värmen såväl katter som människor slöa. Det är bara när katterna ser insekter eller hör fåglar som de piggnar till. Mini, framför allt, som är det största rovdjuret i familjen, tror jag. Enligt Anna tog hon vårtbitare och till och med fåglar från ballen i Himlen

Vi människor åt mest vegetariskt till kvällsmat, fast jag åt förstås också det som var kvar av den kolgrillade chilikycklingen som Anna hade köpt åt oss till middag i måndags. Till dessert hade vi slagit på stort och köpt var sin Tip Top. Inlindad i frusen lax(!) överlevde glassen hemfärden från Korgtassen. Jag tog en öl till min mat. Kombon värmen och för lite sömn gjorde att den steg till huvudet direkt.

∼ ♦ ∼

Tulpaner utanför jobbet

Tulpaner i snigg-orange och vitt välkomnade mig utanför jobbet.

I morse blev det lite stressigt med utfodringen av katterna, men det var det minsta jag kunde försöka att hjälpa till med – Anna drar ett tungt lass nu med kattpassningen. Idag hade hon dessutom tvätt på morgonen. Utanför jobbet välkomnades jag av underbara tulpaner. Sen kastades jag direkt in i arbetet när min tjänstemobil ilsket ringde innan jag hade hunnit starta jobbdatorn. Det var emellertid ingen ilsken person i luren, bara en trevlig som ville dryfta ett par frågor. Jag skippade två möten på förmiddagen för att jobba med annat. Det blev bland annat en sittning med Högsta Tjifen. Jag tycker att det är kul och bra att jag används stöd i kommunikationsfrågor även av ledningen.

På eftermiddagen hade jag en kommunikationsövning med det näst sista teamet på avdelningen. Det återstående teamet är nybildat och ganska stort och där blir det övning troligen efter sommaren. Vidare återstår ledningen och en enhet som storleksmässigt är som ett team. Jag upplever ibland att vissa team – men även enskilda medarbetare – tycker att de redan kan det här med kommunikation. När vi sen skrapar lite på ytan inser de oftast att det inte är så. Ibland vill somliga inte erkänna detta. Men jag som har cirka 30 års erfarenhet av kommunikation tycker att det är bra att kunna tala om vad jag kan vara behjälplig med i kommunikationsärenden. Eftermiddagens team har jag jobbat kommunikationsmässigt med tidigare. På grund av detta och för att teamet är det enda på avdelningen som har en egen kommunikationsplan fick Team Teleservice en komprimerad övning. Team Teleservice har ett väldigt avgränsat ansvarsområde i mina ögon och därför passar och fungerar det bra att teamet har en egen kommunikationplan, underställd avdelningens. Jag gissar att övriga team gör nån form av årsplanering inför varje årsskifte. Mitt önskemål är att de redan då – men också under årsresans gång – lägger in insatser för kommunikation.

Team Teleservice incl V

Team Teleservice inklusive V, exklusive den, som höll i kameran, besvarar ett hemligt quiz om kommunikation.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet deltog jag i gravöl – eller firandet – av en avslutad upphandling om översättningstjänster från svenska till engelska. Vad passade väl bättre då än att gå till en engelsk pub..? Det finns några såna i Uppsala, men Williams har jag inte besökt sen… våren 1992. Och att jag vet det så bestämt och exakt är en helt annan historia som definitivt inte ska berättas här. Gå nu och byt några böcker du i stället, för idag är det bokbytardagen!

Fullers London Pride ale mugg

Prideöl är aldrig fel oavsett om det är gravöl eller för firande.

 

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndag natt den 14 maj – tisdagen den 15 maj 2018: Lagom är det visst aldrig

 



Kära dagbok…

Lucifer i kattburen

Lucifer i kattburen som är för liten för honom.

Inte trodde jag att det skulle kännas som om mitt hjärta höll på att brista när vår lille Lucifer blev sjuk. Men det gjorde det. Den lille killen hade en OK dag i söndags. Igår på måndagen kräktes han igen. Inte ens kokt fisk funkade. Så det blev minimalt snack om saken. Vi pratade med Djursjukhuset, stoppade in Lucifer i vår enda, trånga kattbur och lät Clark Kent* ta oss till akutmottagningen. Klockan var då nånstans mellan 17.30 och 18. Min sambo tvingade i sig lite mat innan vi åkte – hon är diabetiker. Själv fick jag inte ner nånting. Detta trots att jag vet att akutbesök på Djursjukhuset brukar bli långvariga. Jag varskodde emellertid Tjifen om att jag troligen inte skulle vara på jobbet klockan åtta idag, snarare bortåt tio när jag hade ett viktigt möte. Jag var på jobbet klockan 9.20

Att tvinga ett sjukt djur in i en bur var inte roligt. Bilresor gillar Lucifer inte heller. Och på Djursjukhusets akutmottagning var vi inte ensamma. Väntetiden blev lång. De första fyra, fem timmarna var vi hänvisade till katthörnan där vi torterades av en storskärm som visade en slinga – med ljud – non stop under alla timmarna. Vi trodde vi skulle bli galna. I väntrummet fanns i alla fall gratis kaffe. Under kvällen och natten var det det enda jag fick i mig. Och jag fortsatte dricka det trots att min mage protesterade mer och mer för varje mugg. (Babianstjärt är dagens åkomma för min del.) Vi satt på hårda bänkar när vi inte vankade omkring för att träsmaken skulle släppa. En gång, strax före klockan 22, var jag ute för att ta en nypa luft. Det var alldeles ljummet fortfarande utomhus.

Lucifer i Annas knä

Vår lille sjukling satt i knä en stund.

Men värst var det förstås för Lucifer. Det blev många timmar i en bur där han inte kunde sitta ordentligt. Sen kom vi in på undersökningsrum. Ny väntan. Till sist kom veterinären och klämde och kände. Lucifer var så duktig och protesterade bara lite. Han fick tratt på huvudet, hans lilla tass rakades och han blev stucken för att hans blod skulle kunna analyseras. Sköterskeeleven och sköterskan som gjorde provtagningen var suveränt duktiga. Den mjuka och inkännande eleven stöttades av rejäl erfarenhet i sköterskan. Till röntgen rullades Lucifer i bur på vagn. Då var väl klockan runt midnatt. I undersökningsrummet kunde han vara utanför buren, men han var rädd och försökte gömma sig under en undersökningsvagn och ett handfat. Jag försökte värma honom och göra det mysigare med en filt och till sist satt han en stund i mitt knä, men en längre stund i mamma Annas. Vår tappre lille kisse! 

 

Klockradio 3 o 35 och boken En andra chans

Strax efter halv fyra låg jag i sängen och släckte lampan. Jag orkade inte läsa.

Det var mycket att ta ställning till igår och det lär det bli även framöver. För varken blodprover eller röntgen visade nåt konstigt. Ändå är vår kattkille sjuk. Sköterskan gav Lucifer vätska subkutant i nacken, för uttorkad var han. Det är inte lätt att få i en hungrig katt bara vatten. Hungrig har han nämligen varit hela tiden och understundom har han mått OK i helgen. Men nånting är helt klart vajsing. Vi köpte med oss skonkost innan vi åkte hem för att avvakta ytterligare en tid. Nästa steg blir i såna fall ultraljud. Eftersom Lucifer inte är försäkrad slutade nattens nota på över 7 000 spänn. En ultraljudsundersökning kostar ytterligare tusenlappar. Visar den sen att han måste opereras för att han har nåt främmande föremål eller en hårboll som inte syntes på röntgen… Tja… det blir lite mycket som vi inte orkade fundera färdigt på under natten. Klockan var över halv fyra när jag släckte lampan.

Nu tar vi en dag i taget. När vi kom hem gav Anna honom lite skonkost och han åt och drack vatten utan att kräkas. Anna sov i E:s säng i natt för att ha koll på vår sjukling. I morse fick han lite skonkost igen, men då kom maten upp. Vid lunchtid fick han lite till och det fick han behålla. Anna skulle jobba kväll i kväll, men det orkade hon förstås inte. Vi själva och våra magar är i olag efter allt. Jag har haft en duktig huvudvärk hela dan. Tack vare en snäll kollega som gav mig Alvedon och att jag har druckit litervis med vatten har jag klarat mig hyfsat genom arbetsdagen. Jag var nämligen tvungen att gå och jobba idag – jag skulle ju kommunikationsöva med Team Gemensamma webbfunktioner. Vilken tur att de i teamet var både förstående och engagerade i övningen. I mitt tyckte genomförde det här teamet och jag en av de bästa övningarna under min kommunikationsturné.

Team Gemensamma webbfunktioner

Team Gemensamma webbfunktioner kommunikationsövade riktigt lysande.

∼ ♦ ∼

Idag är det den varmaste dan hittills i år. Enligt vissa meteorologer är temperaturerna onormala. Anna och jag har hasat till Korgtassen för att handla innan vi åt. I Kvarnen träffade vi Högsta Tjifen ute i samma ärende. En handlingens kvinna är hon, precis som vi. Familjen Katt har fått mat, Lucifer sin skonkost. Han har ätit, inte kräkts, men den lilla portionen är inte uppäten. Nånstans tänker jag på att det aldrig verkar vara lagom med saker och ting… Och då menar jag allt från väder till sjuka tisslingar. Nu hoppas jag att han har varit lagom sjuk och bara blir frisk.

Bricka med texten Lagom

Lagom är det visst aldrig…

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Måndagen den 14 maj 2018: Det blir ofta inte riktigt som en har tänkt sig

 



Kära dagbok…

Prydnadsfågel

En fågel ställde till det igår.

Som rubriken antyder innehåller tillvaron en hel del bakslag. För det första kom aldrig äldsta bonusdottern och mellanlandade hos oss igår kväll. Planet hon skulle resa med från norr ner till oss hade krockat – med en fågel… För att få ordning på skadorna skulle en tekniker titta på planet – en tekniker som skulle flygas upp… Med den väldigt preliminära avgångstiden insåg vi alla att det inte skulle bli många timmar hos oss innan hon skulle flyga vidare hem till England i morse. Så det var ju lite snopet hur en fågel kan ställa till det…

Lucifers nacke

Lucifer har kräkts igen.

På tal om djur var det dags igen i morse för Lucifer att kräkas. Jag gick upp trekvart tidigare eftersom jag var tvungen att ta bilen till jobbet när garaget hemma ska städas. Därför gjorde jag mig klar i badrummet först innan jag gav katterna mat och serverade mig själv frukost. Katterna åt lite grann och jag käkade yoghurt. Plötsligt ropade min sambo från hallen. Där satt vår kattkille och spydde upp maten han nyss ätit. Tre härliga pölar att torka upp. Tur att vi var hemma båda två och kunde hjälpas åt och tur att det var på hallgolvet och inte nån matta. Men vad 17 är det för fel med vår Snuffe? Han mådde bra igår och kräktes inte. Idag tog han lite vatten efter han hade kräkts och det fick han behålla. Nej, det börjar luta åt ett veterinärbesök nu.

Högtalare med kattbett

Nån är uppenbarligen missnöjd med maten vi serverar…

Konsekvenserna av Lucifers kräkningar i morse blev att Anna tog bort alla matskålar – det var ju mat kvar i dem – utom vattenskålarna. Vi kan inte riskera att Lucifer äter mer och kräks och kanske mår riktigt dåligt när vi inte är hemma. Katterna ser inte ut att ha magrat när jag kikar på bilder. Samtidigt noterar jag att nån av dem uppenbarligen är missnöjd med att vi serverar dem så lite mat. Nån hade nämligen… smakat på en av högtalarna till min dator. Oftast är det Mini eller Citrus som tuggar på saker de inte ska. Rosen, det vill säga det som är kvar av den, som jag fick av Annas snälla mamma och hennes L i födelsedagspresent, har jag ställt in i sovrummet. Några andra växter är inte tuggade på vad jag kan se – annars skulle det ju kunna vara en orsak till Lucifers kräksjuka.

Citrus närbild selfie

Citrus njuter när det är svalare på ballen.

Värmen är jobbig för katterna och idag när vi skulle borta större delen av dan var vi tvungna att stänga balledörren*. Mini ligger mest i skrivbordsstolen och sover. Lucifer hoppade upp på klätterställningen i Djungelrummet/
Mellanrummet och låg och spanade på fåglar när jag gick i morse. Han verkade inte särskilt medtagen kräkandet till trots. Lilla Citrus var väldigt hjälpsam igår kväll när Anna bäddade för Lullan Gardenia**  som aldrig kom. Hon (Citrus, alltså) håller sig mest inomhus när det är varmt, medan Lucifer och Mini faktiskt gärna ligger på ballen*** i värmen. Igår kväll kom Citrus ut och snodde min plats på kökssoffan vi har på ballen. Då var det behagligt där ute och den lilla njöt lika mycket som vi. Hon passade visst på att ta en selfie också.

∼ ♦ ∼

I hatten

Propagandaministern/kommunikatören laddar för kommunikationsövningar. (FOTO: Jerry O.)

Det var inte så kul att åka till jobbet i morse. Det handlade inte om att jag inte gillar mitt jobb och det jag hade att göra idag utan att jag var och är orolig för Lucifer. Nu slutade Anna tidigt idag, men det känns jobbigt att vi måste krångla med kattmaten och att Lucifer inte hetsäter – han är ju jättehungrig, stackarn’, när han har kräkts. (Anna kokade fisk till honom idag. Vi får se hur det tas emot.) Några promenader till och från jobbet blev det alltså inte idag för min del, så det var skönt att vi var ute och rörde på oss igår. Jag har grejsat lite med en del intranätsaker, skrivit en dagordning och jobbat med en kommunikationsplan under arbetsdagen. Vidare har jag laddat för veckans två kommunikationsövningar, varav den första är i morgon förmiddag och den andra i morgon eftermiddag.

Värmen håller i sig, men tack och lov har jag svalt på kontoret. Det är så svalt att jag behöver ha tröja med mig för att kunna ikläda mig den när temperaturen är alltför låg. Tröjan var annars rätt mycket överkurs eftersom jag körde bil till och från jobbet. Det var rätt mycket av ett elände, för som bekant avskyr Uppsala kommun bilar och bilister samt fotgängare, men älskar cyklister. Nu har kommunen gjort en undersökning där 800 personer har svarat var det är farligast i Uppsala när det gäller trafik. Kommunens lösning på farorna är att sätta upp dekaler (!). Av dessa framkommer tydligt att bilisterna sannerligen inte gynnas här. Dubbel negering och allt… Men frågan är vem som vill parkera här – det kostar en förmögenhet (dyrt dyrt).

Parkera inte inte här understruket

Nä, nä, jag ska genast sluta parkera i Uppsala. Det är för dyrt dyrt.

 

∼ ♦ ∼

Nej fisken togs inte emot bra. Den kom upp i hallen, i Djungelrummet och på mitt skrivbord. Så nu sitter vi på akuten på Djursjukhuset med Lucifer i bur. Och på akuten blev vi kvar större delen av natten – vi kom hem runt halv fyra på morgonen.

∼ ♦ ∼

*balledörren = balkongdörren
**Lullan Gardenia = äldsta bonusdottern
***ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer