Kära dagbok…
Ljuvliga kycklingköttbullar, hemtrillade av Annas hand.
Det gick som sagt väldigt bra att jobba hemifrån igår. Jag hade emellertid en tanke att hinna ringa våra sjuklingar under dagtid, men i stället åkte jag och hämtade hem Anna från jobbet i bil. När vi just skulle sätta oss till middagsbordet fick Anna rapport om att ett barnbarn hade ringt sjuklingarna, så då fick vi veta hur gårdagen avlöpt. Det är guld värt när barnbarn ringer, det vet jag trots att jag varken har barn eller barnbarn själv.
Middagen var ljuvlig – jag åt Annas hemtrillade kycklingköttbullar. Men sen påmindes jag om några saker som ännu inte är lösta. Då började hjärtat slå okontrollerat, kändes det som. Det krampade ut i armhålan. Nej då, ingen infarkt, jag vet att det är ångest som orsakar fysiska besvär.
Nu har jag försökt göra vad jag kan i vissa sammanhang. Till exempel ställde jag en fråga till Tjifen häromdan. Frågan var rak och Tjifen är diplomatisk så jag fick inte nåt bestämt svar, men ändå delvis lugnande. Jag påmindes om att inte måla fan på väggen utan tagga ner. En kan inte påverka allting, en kan prata och ställa frågor och lyssna på svaren. Ibland når en inte konsensus med den/dem en kommunicerar med och då får en nöja sig med det också. Jag försöker bli bättre på att sluta smutskasta folk – framför allt mig själv. Sånt sköter vissa andra så bra. Inte alla, dock. På morgonens avdelningsmöte i Bertil Hammersalen* fick jag faktiskt både beröm för mina insatser och dessutom se att min funktion finns på listan i den nya organisationen. Tänk om vi kunde bli bättre på att vara snälla mot varandra och lyfta varandra i stället för motsatsen! Att lyssna på varandra, att inte tolka fritt vad andra säger eller skriver utan fråga vad som menas när nåt känns konstigt, fel eller dumt. Idag känner jag mig därför lite lugnare vad gäller arbetet, i alla fall. Men kroppen är som vanligt i stand by för katastrofer och det är därför hjärtat lever sitt eget liv.
Bertil Hammersalen fylldes strax efter att jag hade tagit bilden med mina kollegor. Vi hade avdelningsmöte och jag kände mig lugnare efteråt.
Resten av min arbetsdag ägnade jag mindre åt grubblerier och mer åt vårt intranät. Jag fixade bland annat ett tiotal användarguider som jag publicerade samt var en projektledare behjälplig vad gäller produktion av annat material. Och så blev det både en stor bullfest och en mindre – på en och samma dag…
∼ ♦ ∼
Drabbad av höstdepression?
Gråvädret ligger kvar över Uppsala. Personligen lider jag inte alls av det. (Ångesten beror inte på vädret utan på andra saker.) Det har jag emellertid hört många som gör. Att försöka pipa ut en stund mitt på dan räcker för mig. Kanske andra behöver vitaminer eller ljusterapi? Äh, andra gör som de vill, förstås. Jag undrar ändå lite om vår Lill-Balle a k a Lucifer har fått en höstdepression. I natt/morse var han igång igen och gnällde och krafsade på sovrumsdörren vid tretiden. Ingen av oss klev upp förrän 6.15 (jag) och hällde upp mat i kattskålarna, men gnällandet och krafsandet fortsatte av och till hela morgonen och sömnen blev störd. Jag lyckades somna en stund så att jag hann drömma att Lucifer hade fått ett otäckt sår i sidan. Det var så verkligt att jag blev tvungen att titta på honom så att jag inte hade drömt nån sanndröm. Inget sår fanns, men häromkvällen kände jag en liten knöl på honom. Den har jag inte känt sen dess och jag hoppas att det bara var pälsen jag kände.
Hemkommen till Main Street hade Anna äntligen påbörjat inredningen av Mellanrummet genom att flytta in en och annan möbel (läs: farfarsfåtöljen). I morgon ska hon fortsätta innan hon går och jobbar. Det ser redan mycket bra ut och Bokrummet känns rymligare. Vem vet, kanske katterna trivs ännu bättre i Mellanrummet så att jag får ha min skrivbordsstol ifred..?
To be continued…
∼ ♦ ∼
*Bertil Hammersalen har lite av rättegångssal över sig.
Livet är kort.
Det är roligt att ha möjligheten att kunna köpa sig nyutkomna böcker. En serie jag har läst och gillat från början är 
Nya bekantskaper är alltid spännande. Jag behöver vidga mina författarvyer och gjorde detta genom att nätshoppa boken 
Gå till Toffelprofilen
