Ett inlägg om ett vin.

Ett kryddigt och friskt Ripasso.

Äntligen! Igår kväll var det tillräckligt svalt för att kunna dricka rödvin. Jag jobbade hemifrån – med betoning på jobba – och min sambo jobbade på sitt jobb. Det innebar att ingen av oss hade riktigt ork eller lust att ställa sig vid spisen på kvällen. Eftersom Anna hade ett ärende på stan tvingade jag in henne (det var inte svårt!) på Myrtos på Stora torget (under Kafferummet Storken) här i Uppsala för att köpa med sig en kasse grekiska delikatesser hem. Själv tog jag fram tre smakrika ostar och luftade en flaska Zecci Valpolicella Ripasso Superiore 2015. Jag valde medvetet ett vin som jag trodde inte skulle vara alltför tungt – somliga jobbar ju även idag – men ett vin som ändå skulle passa till heta röror, grönsaker och ostar. Systembolaget tycker att vinet ska serveras till lamm eller nöt. Det går säkert också bra. Priset för en flaska är 129 kronor.

Så här kan en läsa på Systemets webbplats om vinets smak och doft:

”Kryddig, nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, salvia, kanel och vanilj. […] Kryddig, nyanserad doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, salvia och vanilj.

Grekiska delikatesser från Myrtos, vin från Systembolaget och ostar från ICA.

Eh ja. Smak och doft överensstämmer helt, som synes. Och det stämmer med hur min näsa och mina smaklökar uppfattade vinet. Det här är verkligen ett kryddigt vin, men ändå friskt och inte blytungt. Det fungerade bra ihop med röror som fetaost med chili och tzatziki, liksom med vegetariska dolmas, fetaostfyllda paprikor, blandade oliver och torkade päron.  Även detta vin är nåt jag helt klart köper mer av.

Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.