Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Lucifer mår finfint och DET är det viktigaste.

Det här med försäkringen på katterna tycks visst aldrig ta slut. Och det är ytterligare ett skäl till att jag inte är så förtjust i försäkringsbolag. Jag får något besked eller liknande per mejl, svarar med en följdfråga och så dröjer det kanske till nästa dag innan jag får svar. Nu sitter jag och väntar på det jag hoppas är sista svaret. Jag fick nämligen två fakturor på Lucifer. Hoppas alla som har tjatat om kattförsäkring är nöjda nu med att ha gjort mig ännu mer irriterad. Lucifer själv är helt ovetandes om allt rabalder. Han mår finfint och om han har mått bra i magen under sex månader ska vi höra av oss till försäkringsbolaget (som är If där jag har alla mina och våra gemensamma försäkringar) för då kan försäkringen börja omfatta även sjukdom i mag-tarmkanalen på katten. Det här gäller en katt. När det gäller människor får vissa inte ta livförsäkring för att de är diabetiker. Överviktiga får betala högre premier och den som har fyllt 60 får inte teckna nån livförsäkring – eller blir av med sin livförsäkring – i vissa bolag. Ja, nåt ska de väl tjäna pengar på, försäkringsbolagen, och det är… sina kunder. Till dem som har fyllt 60 kränger de begravningsförsäkringar. Såna ska en passa sig för, för de bara kostar men ger minimal utdelning. (En som vet)

∼ ♦ ∼

Paketet var till Anna, resten av böckerna till mig. (reprisbild från igår)

Jag kom hem bara lite senare än vanligt efter jobbet igår. Först hoppade jag in på en av second hand-affärerna på Drottninggatan. Jag såg nämligen en byrå i skyltfönstret som är likadan som en av mina och var nyfiken på priset. Hon ville ha 1 200 kronor för den.

Det går fort när jag handlar böcker, för jag är rätt målmedveten. Sen måste jag säga att jag blev grymt besviken på sortimentet hos Akademibokhandeln på Stora torget (affären som en gång i tiden låg vid floden och hette LundeQ). Butiken på Stormarknaden har ett både bättre och större utbud, känns det som. Fast nästa gång tittar jag nog in till Drottninggatans bokhandel. Den känns mer som en gammaldags och äkta bokhandel. Min sambo fick paketet. Jag hade lagt det under huvudkudden, men inte kände hon det – jag fick helt enkelt säga nåt. Innehållet var Ninni Schulmans senaste bok, en bok Anna hade önskat sig till födelsedagen men som ännu inte hade kommit ut då.

Clark Kent fick en härlig dusch.

Hemma på Main Street slängde jag i mig ett par knäckemackor och lite pressokaffe innan jag stack iväg för att tanka och tvätta Clark Kent*. Jag åkte till närmaste (?) mack och det råkade bli en av dem i Fyra Mackarnas Hörn. På Preem kan jag emellertid inte längre tanka eftersom Toyota har avslutat sitt samarbete med dem. Shell ligger på andra sidan Vaksalagatan. Där kan en inte bara tanka och handla diverse i butiken, en kan tvätta bilen också. Så det gjorde jag. En vinylsvamp köpte jag med mig, för insidan av bilen ska jag göra ren på söndag. I garaget finns också eluttag och jag har burit ner min dammsugare till vårt källarförråd (det som är ett skåp, egentligen) för att lätt kunna dammsuga inne i bilen.

När jag kom hem läste jag ut min sista födelsedagsbok och började på den senaste boken jag fick för recension. Den kom i tisdags och är en, vad jag förstår, reviderad debutroman. Boken kom visst ursprungligen ut 2011. Lite märkligt, men det gör mig inte mindre nyfiken. Så värst mycket hann jag inte läsa innan Anna kom hem från jobbet. Citrus och jag försökte vinka till henne från ballen**, men fick ingen respons. Anna var nog ännu tröttare än jag. Trots det lyckades vi ställa till en liten kvällsfest innan ögonlocken blev alltför tunga. Jag var skithungrig, det blev bara pannkakor till lunch och knäckisarna förslog inte.

Bokbyte från sista födelsedagsboken, som handlar om liv, till senaste recensionsexemplaret, som handlar om död.

Kvällsfest på ballen.

∼ ♦ ∼

Kvinnan utan huvud och underkropp. Ja fasen, inte ens min enorma mage syns på bilden…

Redan i morse var det över 17 grader. Jag hade hängt fram två alternativa tischor, en diskret mörkblå och en av de nya som är både mörkblå och vit och rätt tunn. Det blev faktiskt den nya tischan. Jag tog en selfie på kontoret och det ser ut som om jag inte har nån underkropp. Men det har jag. Huvud saknas också på bilden, fast jag är så ful att det behöver inte synas. Jag är glad att jag valde min nya tischa, för även om den är rätt genomskinlig är den sval och skön. Dessutom umgås jag inte så mycket IRL*** på arbetstid, så de flesta slipper se. Förresten klär jag mig för mig själv, inte för kollegorna. På tal om kollegor fick jag ett trevligt mobilsamtal från en före detta kollega idag på förmiddagen. Vi har båda haft två hektiska terminer, så vi har inte kunnat ses så ofta som jag hade tyckt vore trevligt. Och nu har h*n börjat sitt nya jobb. Vi pratade dataskyddsförordningen (GDPR på engelska). Alla är så hysteriska kring den, till och med kvinnan jag skulle köpa böcker av i bokhandeln igår. Jag fattar inte riktigt, det handlar mest om att använda sunt förnuft och ta fram rutiner för hur en ska hantera sånt som inte visar sig ha varit sunt förnuft eller när nån vill bli glömd etc.

Jobbet ja… Idag är det förstås mest dataskyddsförordningen. Jag publicerade en text med länkar till rutiner i morse om förordningen. Ett par kommentarer har kommit på texten och eftersom ingen chef har tid/lust (?) att hantera frågorna får jag göra det efter bästa förmåga. Då är det rätt praktiskt att ha jobbat i projektgruppen kring införandet och hanteringen här på universitetet… Vidare har det blivit lite diverse, bland annat en dagordning för ett möte jag ska ha på måndag.

På jobbet gör jag ganska mycket som jag gillar och är bra på, men… för ett tag sen ändrade jag i min LinkedIn-profil så att där står

“Jag letar inte efter nytt jobb, men är öppen för förslag och villig att vänta på rätt möjlighet.

Kan andra i min ålder, så borde jag också kunna. Dessutom har erfarenheten lärt mig att en öppen dörr kan vara bra att ha.

∼ ♦ ∼

I helgen ska jag hänga med den här tjejen, bland andra. Citrus, hon som har extranamnet Så Jävla Gullig.

Idag kom E och F kommer i kväll nån gång. Plötsligt är 50 procent av bonusbarnen hemma hos oss. F:s besök var inte planerat utan nåt hon själv ville. Och jag tycker att det är roligt att hon vill vara hos oss också. Förutom att hänga med familjen och katterna ska jag hänga med en vän en stund i morgon. (Och så har Anna och jag hängt upp en dörr också.) Det lär bli ett besök på stan och jag gissar att vi inte är ensamma där eftersom det är karneval. Jag är inte nån stor fan av folksamlingar, faktum är att jag känner att det här med folk inte riktigt är min grej. Det handlar om att jag smalnar av och krymper det antal jag vill umgås med. Kanske är det nåt tillfälligt, nåt konstigt behov av ensamhet. Eller så är det ett skydd, att inte bli alltför fäst vid nån som sen… Jag funderar på att ta bort kommentarsfunktionen här, för jag tycker att de flesta kommentarer inte ger mig den typ av dialog jag skulle önska. Sen är de majoriteten inlägg mina dagboksinlägg. Det kanske räcker med att folk får glutta i min dagbok, de behöver faktiskt inte kunna kommentera mitt liv och leverne här på bloggen. Gilla-knappen ryker nog också, för besvikelsen blir rätt stor när jag får en pling om en kommentar och så är det bara nån som har klickat Gilla och inte sagt nåt. Då kanske det är läge för att göra paus en stund på kommentarerna och Gilla-knappar. Utöver det ska jag nog avfölja en och annan i övriga sociala medier. Att låtsas vara vänner i sociala medier och visa motsatt beteende IRL svider ibland.

∼ ♦ ∼

Som vanligt ska jag inte avsluta ett inlägg negativt. Jag påminner mig om att det är fredag, två dagars ledighet väntar, vädret är kanon och min fot gör ännu mindre ont idag. Det finns mycket att vara glad och tacksam för. Nu sippar jag på en kall öl som bränsle inför dammsugningen.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman
**ballen = balkongen
***IRL = In Real Life

Livet är kort.