Kära dagbok…
Lucifer höll sig på mattan igår kväll, men han kräktes inte på den mer.
Värmen tar på oss alla. Nej, jag klagar inte, för just nu tycker jag att det är ganska behagligt varmt. Det blåser dessutom en svalkande vind utomhus. Men för dem som inte kan svalka sig och dricka vatten och hitta skugga på egen hand är värmen tuff. Vår lille Lucifer har haft det svårt i värmen. Vi tror att kräkningarna beror på den och vi har gett smärre matportioner och försökt locka med vatten. Det senare har gått sisådär, fast vi har i alla fall sett att både Lucifer och Citrus har druckit. Katterna är slöa, men de mår OK nu alla tre som det verkar. Det är lite oroligt eftersom de ju inte kan säga vad som felas dem.
Medan vi tittade på finalen i Eurovision Song Contest höll sig Lucifer på mattan där han sussade med den nya kattleksaken. Ett tag slappade han och Citrus i min sambos fåtölj. De söta syskonen brukar ligga tätt, tätt och halvsova. Det ser riktigt mysigt ut. Men varmt, som sagt, när en har päls. Den enda av katterna som tittade på musiktävlingen med oss var Mini. Och precis som jag tyckte hon att rätt låt vann: den var kul, annorlunda och en bra danslåt.
Syskonen myser.
∼ ♦ ∼
Idag blev det en riktig köldknäpp här. Ja i alla fall på Main Street. Vår sovrumstermometer fick sin sensor krossad för ett tag sen och har inte visat nån annan utomhustemperatur än ett stort H sen dess. Idag på förmiddagen visade den… minusgrader. Ja, det var ju bara att ligga kvar i sängen, ta på sig pyjamasbyxan och värma sig under duntäcket samt dricka nyperkolerat kaffe och läsa en bra födelsedagsbok. Eller nja. Det var så vi inledde vår sista gemensamma, lediga dag på tag. Vi hade vissa andra planer för den också och nej, det var förstås ingen köldknäpp utan bara termometern som är knäpp.
Första delmålet i dagsplaneringen var att gå upp med madrasser och påskpynt på vinden (vadå, madrasser och påskpynt hänger väl ihop?) och på vägen ner ta med en annan madrass samt kylväskorna (en liten och en stor). Det börjar ju bli säsong för utflykter, sova är inte lika viktigt. Problemet är bara att vi inte har några kylklampar. Äh, jag bara skojar. E fick ner en lite tunnare madrass till sin säng där hans storasyster, min äldsta bonusdotter, ska landa i natt på väg hem till England. På vinden är det aldrig roligt att greja. Där är mörkt, trångt och smutsigt och antingen skitkallt eller skitvarmt. I vårt förråd går det inte bara att stoppa in saker – en måste stuva om. Det är som ett jävla 15-spel, liksom. Eller Tetris, för dem som har andra referensramar. Att stuva om, lysa med lampa, flytta bort, trycka ner etc är liiite svårt när en bara har två armar. Jag var högröd i fejan och genomsvettig när jag kom ner i våååningen för att hämta glasögon och andra tillbehör inför vår planerade utflykt. Vi satte på oss fotriktiga dojor och tultade iväg som de två tjocka tanter vi är (mest jag) uppför S:t Olofsgatan. För det är fortfarande nån jävla cykeltävling i stan och större delar av stan är avstängd. (Jag hatar cykeltävlingar och cykling så mycket att jag har försökt ge bort min cykel två gånger. Sista gången lyckades jag!) Blommorna på S:t Olofsbron var i alla fall vackra och idag hade jag tid att stanna och njuta av dem.
Vackert på S:t Olofsbron.
Vi gick uppför uppför uppför, som till mitt jobb, ungefär, men sen svängde vi in i Engelska parken. Nej, vi dansade inte rumba, men Anna fick Owe Thörnqvist på hjärnan, tyvärr. Himlen var blå, träden skuggade, vi vilade på en parkbänk och en gris gick in i ett hus. Sen gick vi till Bror för att titta på Nina.
Vi såg Nina Hemmingssons utställning den sista dan!
Att ha bott i Uppsala i snart 36 år och aldrig ha varit på Bror Hjorths hus är… skamligt. Under våren har emellertid Nina Hemmingsson haft utställning där och henne gillar vi båda. Bror blev med ens mer lockande. Bara det att tiden som vanligt höll på att rinna ut – idag var utställningens sista dag. Nina har jag för övrigt aldrig träffat, däremot hennes pappa som var direktör på Sjukstugan i Backen under några år. Erik var inte så trist, men dottern Ninas humor påminner starkt om min och Annas. Vi kanske skulle bli de nya Ninorna Hemmingsson..?
Vi tittade först på Bror Hjorths hus, verkstäder och verk iklädda snigga himmelsblå tossor på fötterna. Jag fotade inga konstverk mer än Brors palett som var ett konstverk i sig. Dels handlar det om att en inte får fota konst och sprida bilderna hur som helst, dels handlar det om att jag tycker att folk ska gå dit och glo själva, inte få verken serverade i sociala medier. Därför fotade jag inget av Nina Hemmingssons verk. Köp hennes böcker i stället, jag garanterar många hesa flatskratt!
På vägen tillbaka hem var himlen lika blå som sist. Vi passerade några lustiga trähus och stannade till i Botaniska trädgården för att dricka och i efterskott fira Chokladbollens dag på Café Victoria. På kaféet var det lika oorganiserat som tidigare år. Där skulle behövas en tant som skapade lite struktur och som pekade med hela handen. Men gott smakade förplägnaden… Den smakade så bra, faktiskt, att jag pallade med ett besök i en skobutik nere på stan sen.
∼ ♦ ∼
Gårdagens middag.
Helgen går mot sitt slut. Vi ska strax äta nåt kallt och lätt. De här heta dagarna har vi levt på just kallt och lätt. Igår kväll blev det sallad med tzatziki och vitlöksbröd, till exempel och i fredags blev det ju räkor.
Det har varit fyra sköna dar som har gett försmak av den kommande sommaren och semestern, men lite arg har jag förstås också varit förutom orolig för Snuffe. Dels på Piss-skit-lotteriet som har börjat terrorisera mig med oönskad reklam IGEN efter att ha upphört med det under några år, dels på sajten Mindre skatt som påstår att en vän per sms ville tipsa mig om ett sätt att få lägre skatt. IDIOTER! Sluta skicka oönskad reklam!
Mina vänner skulle inte tipsa mig om detta!
∼ ♦ ∼
Men ilsket kan jag ju inte sluta ett inlägg, jag måste sluta med nåt bra. Det är att vi har bokat ett finfint myshotell i Gamla stan för torsdag till måndag under Euro Pride i Stockholm. Tjolahopp att se fram emot!
År 1989 var jag också i Stockholm, fast då hette det Homosexuella frigörelseveckan/Gay Pride Week.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
I veckan kom ett överraskande vitt paket hem till mig från 
En bok som funnits på 
På självaste 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 