Kära dagbok…
En rätt tråkig gammal tant med enorm näsa, men nyuklippt och fin i håret
Idag är det Annas och min tionde förlovningsdag. När jag frågade henne igår kväll hur det kändes svarade hon att det inte är nån skillnad. Och det är det väl inte. Mer än att… när jag ser mig i spegeln – och försöker se mig med andras ögon – ser jag en grå, tjock tant, som klär sig som en tonåring. Jag ser också en rätt tråkig typ som gillar att äta och dricka gott, men inte att laga till det själv. En människa som gillar att ha rent omkring sig (läs: städmanisk), som älskar att läsa. Nån som skulle behöva ett socialt liv för att bättra på den sociala kompetensen, den som finns där, men som slumrar eftersom den inte blir tillräckligt stimulerad. Ja det är jag. Och då förstår jag Annas svar bättre. Vi låter det vara så. Vi firade Gustav Adolfsdagen och Kladdkakans dag, men vi firar inte vår tionde förlovningsdag. Rent praktiskt fungerar det inte, för jag jobbade dagtid och Anna jobbar i kväll. Tack i alla fall för sms, vännen som skickade det! Over and out. Eller..?
∼ ♦ ∼
Det tog mer tid än flera minuter att fixa till felen på webbplatsen, men vi fick bra hjälp.
Min arbetsdag inleddes med peppning av kollega som idag skulle på anställningsintervju. Jag blir jätteledsen om jag förlorar den här kollegan, som var ett starkt stöd på jobbet i samband med min mammas bortgång. Men saker och ting har förändrats för min kollega och när det inte blir som en har tänkt sig eller vill är det klokt att söka sig nån annanstans. Så dubbelt nog blir jag glad också om kollegan blir erbjuden tjänsten. Därefter fortsatte jag med tidrapportering och kodning. Eftersom jag ibland blir utlånad till andra avdelningar och detta ska faktureras dem (jag visste inte detta) fick jag koda om ett par redan klarmarkerade och attesterade datum i min tidrapport. Sen var det morgonmöte som jag kom försent till, vidare administrerade jag lite kring redaktionsrådet för en specialkonstruerad webbplats jag är ansvarig för och sen skenade jag iväg på webbstuga för att få hjälp att komma tillrätta med vissa fel på den specialkonstruerade webbplatsen. Det visade sig vara mer jobb än jag och kollegan från en annan avdelning först trodde. Jobbade lite till med diverse innan lunch. Eftermiddagen ägnade jag åt mitt nyhetsbrev, intranätet samt diverse småsaker. Och så slogs jag av vilken skillnad det gör med leenden. Att komma till jobbet och kanske inte alltid vara så pigg och glad och genom trötta ögon och tårar se leende människor… Det är nåt jag önskar alla.
Se såg glad jag var en gång när jag var typ tre. Smittsamt, eller hur?
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gissningsvis är det de flesta föräldrars största mardröm att ens barn ska försvinna. Ett sånt försvinnande är det centrala i 
En morgon i oktober tittade Zeta in på kontoret på jobbet. I min hand stacks en ganska nyutkommen roman (den släpptes på min födelsedag i år, faktiskt!) om cirka 300 sidor med titeln 
Gå till Toffelprofilen
