Tills bara aska återstår

Ett inlägg om en bok.



Lisa Bjurwalds bok Tills bara aska återstårFem spänn… Det är vad jag betalade på Återbruket
en fredag i maj när jag köpte Lisa Bjurwalds kriminalroman Tills bara aska återstår i pocketutgåva. Uppenbarligen har jag missat författaren. Glad blev jag då för att jag hittade den första boken i serien om Rebecka Born – för en sån ringa penning dessutom. Deckarläsning ägnar jag mig gärna åt även om jag tycker att det än mer hör till sommaren. Vilken tur att det har blivit sommar dessutom dårå så att jag kunde ägna mig åt min nya författarbekantskap via en second hand-bok i rättan tid.

Början av boken har lite olika ingångar, från olika karaktärers perspektiv, men det som rullar igång berättelsen som sådan är när två stympade och brända kvinnokroppar hittas utanför Karlstad. Uppenbarligen handlar det om mord. Märkligt nog har ingen anmält nån kvinna som saknad…  Rebecka Born är polis i Stockholm i en specialstyrka och kommer ursprungligen från Karlstad. Hon får i uppdrag att ta itu med fallet. Rebeckas gamla släktgård är numera flyktingboende och gården väcker obehagliga minnen till liv. Utöver det motarbetas hon av lokalpolisen – och hotas anonymt. Och vad har den skräckslagna unga kvinnan på psyket för roll i det hela?

Författaren är journalist och har skrivit flera reportageböcker. Det här är emellertid hennes skönlitterära debut och den gjorde hon 2016. Efter det har ytterligare en del i serien kommit ut. Ganska snart inser jag att det här är en deckare med väldigt realistiska och högaktuella inslag. Liksom i författarens reportageböcker är huvudtemat högerextremism. Det torde göra att boken nått en viss framgång, så det är märkligt att jag har missat den. Det kan ha att göra med att den mest lyfts fram som ljudbok – såna läser inte jag. Bland annat var boken nominerad till Stora Ljudbokspriset 2016.

Men vad tycker jag då? Inledningen är minst sagt rörig med de olika ingångarna. När Rebecka Born kommer i fokus får jag mer ordning på berättelsen. Huvudpersonen är emellertid lite av en stereotyp i nutida deckare: kvinnlig polis, psykiska problem, obehagliga händelser bakåt i tiden, missbruk (här ett uns sexmissbruk) och så vidare. Nä, Rebecka Born sticker inte precis ut. Inte heller gör huvudtemat det idag: främlingsfientlighet och högerextremism. Men det är en obehaglig och spännande historia som rullas upp. Det som är mest obehagligt är att det skulle kunna ha hänt – det händer! – i verkligheten. Den biten lyckas författaren mycket bra med. Men… jag tror att den här boken faktiskt är bäst som just ljudbok.

Boken har sannerligen fått varierande recensioner. Jag har som vanligt inte läst sånt innan jag har läst boken, men jag har sett omdömen i form av stjärnor. En del har gett boken en enda stjärna, medan andra har gett den fyra av fem.

Här delas inte ut några stjärnor utan rosa tofflor. Toffelomdömet blir medel. Ett hett och engagerande ämne, ändå saknar jag deckarrafflandet.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Onsdag kväll den 19 juni och torsdagen den 20 juni 2019: Midsommarfirande på gång!

 



Kära dagbok…

Gårdagskvällen blev ganska händelselös efter det jag berättade om i förra inlägget. Det var – och är! – väldigt varmt och det är jobbigt att jobba och jobbigt att göra saker i hemmet. Att gå och hämta bokpaketet efter promenaden hem från jobbet var precis vad jag mäktade med. På hemvägen från utlämningsstället köpte jag jordgubbar (för Annas pengar). Jordgubbar, grädde och smörgås blev vår kvällsmat. Och efter det läste vi lite och slöglodde på TV. Bland annat såg vi en ny australiensisk dramaserie på SvT 1, Sju sidor av sanningen. Serien handlar om en liten pojke som försvinner, men kommer tillrätta efter några timmar. Sanningen kring detta skildras sen, vad jag förstår, ur sju personers synvinkel. Igår var det pappans. Lite långsam, men ändå spännande, tycker jag.

Sju sidor av sanningen

Lite långsam, men spännande.

∼ ♦ ∼

Det har verkligen blivit fint väder. Soligt, varmt, men kvavt. Hoppas det laddar ur ordentligt innan morgondagen, så att vi får en fin midsommarafton. Vi är ganska slöa, som sagt, i värmen. Hemmet förfaller, men jag har dammsugit i kväll. Badrummet behövde också torkas av och tre golv har jag torkat samt vattnat krukväxterna. VISST ÄR JAG VÄRD EN GT I KVÄLL??? Anna körde en maskin tvätt igår och en idag. Jag kör i skrivande stund en diskmaskin. Det är verkligen suveränt att ha egen tvättmaskin, det underlättar mycket för oss. Vi fick ett generöst ekonomiskt bidrag till den av Annas snälla mamma och hennes L. Och nu ska vi för tredje – eller fjärde? – gången fira midsommar med dem i Slottet. Vi hoppas att vi kan sitta i Slottsträdgården och äta midsommarsillen i år. Förra året fick vi sitta på den inbyggda verandan. Det var trevligt det också, men utomhus är förstås bäst. Vi har också funderat på att sova kvar, Anna, jag och vår tvåveckorssambo som kommer i morgon. Problemet är då bara att katterna behöver oss. Katterna kan tyvärr inte vara med oss när vi besöker Slottet. Kanske blir det så att vi sover över i Slottet två åt gången under sommaren så att en alltid är hemma och ger katterna mat, tömmer pottor etc. I morgon sover vi emellertid inte kvar utan vi går hem alla tre. Träna på sovning gör för övrigt både Lucifer och Citrus. Det händer att de sover ihop, som här på Annas köksbord i Djungelrummet. Tills det blir för mycket för en av dem, vanligen Citrus. Hon har vissa autistiska drag, den lilla.

Lucifer och Citrus på Annas köksbord

Syskona Lucifer och Citrus, a k a Tisslingarna, sover ihop ibland. Tills en av dem får nog…

 

∼ ♦ ∼

Min arbetsdag har varit ganska lugn. En del har redan gått på midsommarledighet och andra går på semester nästa vecka. Själv ska jag jobba ytterligare 15 arbetsdagar innan fem veckors sammanhängande ledighet väntar. Vi har inte gjort så många och stora planer för semestern, men vi inleder den med en tur ner till Motala. När vi kommer hem packar Anna om för en semestertripp med yngste sonen, medan jag och familjen Katt stannar hemma. Jag tycker att det är viktigt att uppleva nånting, göra nåt som en vanligen inte gör, men också att ta det lugnt och slippa passa tider. Det är semester om jag får välja. I år vill jag inte bara resa litterärt – och det ska jag inte heller, det blir ju åtminstone en verklig resa för mig. Och vem vet… kanske Toffeltån doppas i Vättervatten. Håll med om att playan (= Varamon) inte går av för hackor!

Varamon strand

Playa Varamon.

∼ ♦ ∼

Men ännu är semestern inte här. Jag önskar dig, som läser mina enkla dagboksinlägg, boktankar och vinfunderingar

…en riktigt go’ och gla’ midsommar

med det bästa firandet för just dig!

Midsommardans kring stången

Ringdansen kring midsommarstången förra året.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Tisdag kväll den 18 juni och onsdagen den 19 juni 2019: Dum, tjatig, störande, men hyfsat uppfostrad

 



Kära dagbok…

Varuvagn med scanner på Kvantum

Jag skötte varuvagn och scanner. Den skarpögde ser att det sista jag scannade på bilden var en citron, passande nog.

Igår skulle vi inhandla vår del av midsommarmaten. En sån typ av handling, det vill säga av det större slaget, kräver ett besök på Stormarknadens ICA-affär eftersom en måste ha bil för att frakta det hela. Det började inte alls bra. Sura och irriterade redan innan vi kom iväg. Men att vara sur och irriterad hjälper föga, snarare tvärtom. Det var bara att ta sig samman och försöka vara den vuxna människa jag är. Jag rullade varuvagnen och skötte scannern medan min nästan lika vuxna sambo (hon är fem år yngre än jag) gjorde själva urvalet av varor. Sen belönade vi oss med en rejäl räkbomb till kvällsmat. Den smockade vi i oss runt halv åtta-tiden på kvällen. Innan dess hade vi varit till Slottet och lämpat av två kassar med sill och sånt. Efter omhändertagande av ett lass med ren och torr tvätt blev det en kaffe och en knapp timmes sittning i bästefåtöljen, som ännu inte är död. Men jag kände mig mer död än levande och gick till sängs för att svetta mig igenom natten. Åskluft…

Jag vet inte vad det är med mig och ICA Kvantum, men jag mår ofta riktigt dåligt när jag är där – och det känner jag av både före och och efteråt också. Det är ett ställe som helt enkelt är för rörigt för mig. Folk överallt, folk knuffar en, kör på en, står i vägen, ljud, irritation, omgjort, hittar inte… Mitt köksbord illustrerar alldeles utmärkt hur jag känner!

Oskarp bild av köksbordet

Mitt köksbord är en god illustration av hur jag känner inuti när jag är på ICA Kvantum.


I morse var sagda köksbord
– med duk – ockuperat av ett fyrbent frukostsällskap. Det var ett trött kisse som låg där och bara ville ha sällskap. Före frukost tömde jag kattpottorna. Det var OK med ryggen. Sen kom två åskknallar och kattögonen spärrades upp av rädsla. Det blev som tur var bara två knallar. Lucifer och Citrus brukar inte vara så rädda för åska som deras mamma Mini, så jag gick och tittade till de andra två innan jag lämnade hemmet. En hade krupit in under farfarsfåtöljen och en låg på Annas kökssoffa. Båda var mest slöa, inte rädda.

Lucifer på köksbordet

Slö lillkille på köksbordet ville ha sällskap.

∼ ♦ ∼

Det är nånting som gnaver och som jag har funderat över. Jag tycker att människor har blivit så dåliga på att kommunicera, främst skriftligt. Alltså… svara på mejl och sånt. I jobbet återkopplar jag alltid på uppdrag jag har fått. Det kan vara allt från att jag vill diskutera och behöver mer kött på benen för att kunna komma vidare till att jag har fixat det hela, att det är klart. Privat skickar jag också mejl och sms när jag får vissa uppdrag. Jag svarar, bekräftar, fyller på med information. Men allt som oftast skiter folk i att svara. Då blir jag lite fundersam och undrar om mitt mejl/sms, min information har kommit fram. Vad jag förstår har den för det mesta gjort det, men vederbörande anser det inte nödvändigt att svara. Då känner jag mig dum, tjatig och störande. Tänker att det kanske har med min uppfostran att göra. Gammeldags… Att det hör till vanligt hyfs att svara.

Tangentbord med snabela

Är det nödvändigt att svara på mejl?


Så i morse blev jag indragen i en muntlig dialog
som pågick mellan två personer angående ett mindre jobb som av olika struliga anledningar tog hela dan igår att få rätsida på. En person undrade om jag tyckte att h*n var petig i frågan och jag svarade ”nej, det ska ju vara korrekt”. Sen berättade jag vad jag tänkte och tyckte och vad jag var frustrerad över eftersom jag ville motivera mitt svar. Plötsligt säger den andra personen att ”här hjälps vi åt” – och sen började h*n prata om nånting heeelt annat som inte hade med jobbet att göra. Då kände jag mig så där dum, tjatig och störande igen. Uppenbarligen är det mig det är fel på (som vanligt). Det är jag som måste ändra på mig – eller svälja min frustration. Och sluta fiska efter bekräftelse, jag får inte den jag skulle önska och det är bara att acceptera. Den felande, den onda är som vanligt jag. Suck…

∼ ♦ ∼

Rött hus och blå himmel på St Olofsgatan

Himlen blev klarblå – ett tag i alla fall.

Idag har det ändå varit en bättre dag på alla sätt. Jag har även fört goda dialoger med kollegor där vi har både lyssnat på varandra och återkopplat. Vidare har jag träffat två kollegor som jag har haft bra möten med. Båda mötena ska följas upp med ytterligare möten innan jag går på semester. På eftermiddagen blev det en härlig glassrast med Fina F. Och efter morgonens mindre bra dialog och två åskknallar blev himlen klarblå. Sen varierade förstås vädret under dagen. Det var mulet, blåsigt och väldigt, väldigt kvavt.

Varje kväll efter jobbet har jag haft ärenden hittills den här veckan, så också i kväll. Igår hittade jag en avi från CityMail om ett brev som varit för stort för att delas ut. Detta skulle jag få hämta på sedvanligt utlämningsställe efter klockan 11 den 19 juni. Klockan hann bli mer än 11 idag innan jag hämtade paketet. Fast det var det sannerligen, sannerligen värt! Tack Norstedts! Extra glad blev jag också för hälsningen från författaren på försättsbladet i den här efterlängtade boken jag har fått för recension. Jag vill fan börja läsa genast, men jag ska träna min tålmodighet och läsa ut boken jag läser just nu först.

Det var också extra glädjande att få post från Uganda och mitt fadderbarn Oscar. Det är första gången han skriver till mig för egen hand. För varje brev blir jag så rörd och får mig en tankeställare. Denna gång kring grönsaksodling – sånt som jag gör för nöjes skull och Oscar och hans familj för att överleva…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndag kväll den 17 juni och tisdagen den 18 juni 2019: Varmt, bytt och växt

 



Kära dagbok…

Uppdaterat inlägg!!!

Glass, kaffe och orange shorts

Kvällsmat.

Det var varmt och tröttigt igår kväll. Efter inhandling av midsommardrycker orkade jag inte göra särskilt mycket mer än att ta reda på torr och ren tvätt och hänga blöt och ren ny tvätt. Jag orkade inte ens äta nåt vettigt till kvällsmat – det fick bli vaniljglass med krossad choklad och två digestivekex. Lite senare slank en påse bilar ner. (Jag blev förvånad när jag såg att de faktiskt innehåller protein! Fast mest kolhydrater…) Inte så konstigt att magen är som den är, det vill säga ond och bråkig just nu. Det är inte helt rätt att skylla på kaffet på jobbet, stress eller press.

Kvällen blev varmare än jag hade trott. Vi valde att sitta i vardagsrummet och inte på balkongen. Bästefåtöljens vajer/spak för fällning av ryggstödet funkar än så länge – om jag drar försiktigt. Men vajern består av ett antal tvinnade trådar och en av dem har gått av. En kan faktiskt göra sig riktigt illa…

Familjen Katt valde att samla sig helt på Annas kökssoffa i Djungelrummet. Det är inte ofta hela familjen sussar på samma ställe, så både sambon och jag blev tvungna att fota händelsen.

Familjen Katt Citrus Lucifer och Mini

Hela familjen Katt sussade på ett och samma ställe igår kväll. Längst bort Citrus, sen Lucifer och närmast kameran Mini.


Äntligen blev det i alla fall tillfälle igår kväll
att läsa ut en av böckerna som jag har fått för recension. Det slog mig plötsligt att det var länge sen jag läste en deckare, så jag bytte från historiskt i Småland till nutid i Värmland och en bok som jag köpte på Återbruket när vännen FEM var här på besök. Jag hade hoppats på att en nyutkommen kriminalroman skulle ha landat hos mig för recension den gångna veckan så att jag hade kunnat börja läsa den, men boken har inte kommit. Jag har mejlat kommunikationsansvarig på förlaget (eftersom hon ursprungligen kontaktade mig) och påmint, men jag har inte fått nåt svar. Hmm… Det är tyvärr inte första gången detta händer när det gäller det här förlaget. Tråkigt för mig och för författaren som i det här fallet särskilt hade bett förlaget kontakta mig för recension. Nu har författaren tagit tag i det hela och med det tror jag att boken snart anländer. Pinsamt nog hade en avi från PostNord kommit igår kväll om att jag har en något från Norstedts att hämta på postens utlämningsställe… Tyvärr hade jag inte tid att gå dit igår, men i kväll så! Och då hoppas och tror jag att det är Boken! (Den som läser här lär bli varse vilken…)

Böckerna I oxögat och Tills bara aska återstår

Bokbyte från historiskt i Småland till nutid i Värmland.

∼ ♦ ∼

Det blev ytterligare en varm dag idag. Två möten, jobb med nyhetsbrev, minnesantecknande och redigering av intranätsidor förde arbetsdagen med mig för min del. Jag blev lite irriterad att somliga inte hade haft tid att sköta sina åtaganden, nåt som jag i min tur påpekade för vederbörande i god tid. Men det är lätt att prioritera bort saker när en vet att det finns andra som då i stället blir uppmanade att utföra arbetet. Nej, alla kollegor är inte arbetskamrater. Sen finns det arbetskamrater som ber om hjälp och gör det på bra sätt. Såna är det förstås extra roligt att ”hjälpa”.

På eftermiddagen deltog jag i en avtackning och passade på att smörja kråset med gottgott. Jag tog en stor bit prinsesstårta som jag åt med en stor sked, som synes…

Prinsesstårtbit och sked

avtackning ska man tacka STORT.

∼ ♦ ∼

Annas krukodling

Annas hemodling.

Idag slutade sambon tidigare än jag, så vi bestämde att åka och handla midsommarmat i stället för att göra det i morgon kväll när hon slutar senare. Lika så bra att ha det gjort. En del saker ska dessutom tillagas och det kan vara skönt att ha tid på sig. Vi ska ju fira midsommar i Slottet och förhoppningsvis i Slottsträdgården med omnejd. Det kräver viss logistik, nåt som Anna och Slottsfrun är riktiga hejare på.

Nåt annat som sambon är bra på är att få saker att växa. Potatisen bara sköt i höjden, till exempel. I en liten kruka hemma har Anna också nåt på gång. Och själv är jag även makalöst stolt över rädisorna och ruccolan som jag sådde.

Pionen i vasen klippte vi från Slottsträdgården i söndags. Den har vi inte sått, förstås. Blomman står i sovrummet och är bara… vacker…

Pion i sovrummet

Pionen från Slottsträdgården står hemma i sovrummet och är bara vacker…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Recension: I oxögat

Ett inlägg om en bok.



Ida Andersens bok I oxögatFör ett tag sen blev jag nyfiken på en nyutkommen bok 
som jag såg att nån av mina tre (3) friends (vänner) på Goodreads var intresserad av. Så jag kontaktade Bokförlaget Polaris och bad att få Ida Andersens roman I oxögat för recension. Boken landade snabbt – på mitt utlämningsställe – och ryggskottet sinkade min hämtning. Men så snart jag kunde plockade jag hem boken och började läsa ganska omgående. Tack till förlaget och tack till författaren för att jag har fått läsa boken!

Detta är en historisk roman som utspelar sig i Småland runt mitten av 1700-talet. I händelsernas centrum står den gudfruktige och hårt arbetande drängen Eskil och hans Sissel. Under midsommar blir Sissel med Eskils barn, nåt de straffas för båda två eftersom de inte är lagligen vigda. Men Eskil vill göra rätt och Sissel är mycket förtjust i honom, så de blir ett par, gifter sig och flyttar in i stugan Eskil har byggt. När det strax därpå ska byggas ett glasbruk i trakten öppnar det nya möjligheter för den som är fattig.

Tänk att den här boken kommer jag in i bums, trots att tiden är en annan än min – och även språket. Boken är nämligen skriven på dialekt i dialogerna. Som barn bodde jag i Småland, så på sätt och vis väcks min slumrande småländska en aning. (Det går faktiskt så långt att jag kallar katten Citrus för däka…) Jag blir mycket förtjust i både Eskil och Sissel, som jag uppfattar som rättskaffens och hårt arbetande. Eskil präglas av den nya tidens religiositet, medan Sissel hänger kvar lite i gamla tiders folktro. Kvinno- och mansrollerna är präglade av mansdominansen, men för den skull skildras inte Sissel som nån svag person – tvärt om.

Jag blir snabbt fascinerad av hur väl Eskil bygger – och hur väl författaren bygger upp sin historiska roman genom paret. Jag får aningen Fogelström-vibbar, även Fridegårds-dito, men tycker ändå att Ida Andersen är sin egen. Miljöskildringarna är lika levande som personskildringarna. En dos glasbrukshistoria blandas med fiktion, vilket bara förhöjer läsupplevelsen.

Det här är inget debutverk. Ida Andersen har tidigare gett ut såväl lyrik som en roman. Och i vår ungdom var vi studiekamrater på Nordens folkhögskola, Biskops-Arnö. Jag har inte träffat Ida sen vi var 21 respektive 23 och nån kontakt har vi inte haft genom åren. Eller vi touchade varandra en period när vi båda jobbade med lättläst. Men nej nej. Jag är inte påverkad av detta i mitt omdöme av boken, men det hade nog inte känts så bra (litotes) om jag hade behövt dissa boken. Nu är jag så… stolt att ha två klasskompisar som kan titulera sig inte bara författare utan god författare. (Den andra är Belgiska Annan.)

Det är ingen tvekan om att Toffleomdömet blir det högsta. Jag vill läsa fler romaner av Ida Andersen.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Krämpor, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer

Söndagen den 16 juni och måndagen den 17 juni 2019: Slottshäckande, balkongätande och närbelägna oaser

 



Kära dagbok…

Söndagen skulle visa sig bli ytterligare en fin dag. Jag inledde som vanligt med kaffe på sängen och läsning. Ibland har jag tur (mycket tur den här söndagen, skulle det visa sig!) och får recensera riktigt bra böcker. Hade det varit dåligt väder skulle jag ha läst ut boken och recenserat den här, men nu var det varmt och soligt och vi hade lovat Annas snälla mamma att återvända till Slottet för att hjälpas åt med andra delen av häcken. Enligt stadgarna måste alla slottshäckar vara max 1,20 meter höga till midsommar. Och midsommar är det ju den kommande helgen.

 

Örhänge

Annas snälla mamma hade hittat mitt örhänge!

Men den här helgen behövde Anna vila – och även jag. Att påta i en trädgård och få massor av ljus och sol och frisk luft gör gott för kropp och själ. Jag är visserligen bränd av solen i nacken och på axlarna, men jag klagar inte, det har varit en sån finfin helg, utan nån enda sorts katastrof eller svärta. Och att min svärmor, som ännu inte är min svärmor på riktigt, är guld värd fick jag bevis för när vi anlände till Slottet. På golvet i Slottsköket hade hon hittat… mitt örhänge!!! Jag blev så glad, för även om det är ett världsligt ting är det ett fint örhänge med tre sorters guld. Att jag har fått det av nån som jag helst vill glömma försöker jag förtränga (och lyckas med för det mesta!) – örhänget gillar jag. Och nu är de ett par igen och sitter i mina örsnibbar.

Sen fikade vi i skuggan på en av uteplatserna i Slottsträdgården. Slottsherrn trampade iväg hemåt på cykel och tre starka (?!) kvinnor tog itu med den halva av häcken som var kvar att trimmas. Liksom på lördagen var det Slottsfrun som höll i motorsågen och vi assistenter som plockade kvistar och la i säckar.

Jag drog upp lite fler rädisor – ja, jag är mycket stolt över mina rädisor. Sen läste vi på kvällen att de dessutom är ganska näringsrika. De innehåller många vitaminer, bland annat är de rika på C-vitamin. Perfekt inslag i den sallad vi åt till middag hemma på balkongen sen. Mina tomatplantor har också växt till sig och busktomaten hade till och med lite blommor. Haren hade varit nyfiken på vissa av Annas blommor, men jag tror att det mesta hade fått vara ifred. Ruccolan är starkt på gång, medan plocksallaten tycks bli noll och intet. Det blir nog inte vår egen potatis vi kokar till midsommar, men ett par veckor till så kan vi dra upp den, tror jag.


Kvällen var varm och vi kände oss lite slöa. 
Detta till trots föreslog jag en kvällspromenad till parken, Höganäshöjden, vi sett skymten av här i närheten. Det visade sig vara en riktig oas där vi bestämde att picknicka i sommar. Intill parken fanns ett område med kolonilotter och där träffade vi en kollega till mig. Han berättade att längre ner, det vill säga närmare vårt hem, finns ytterligare ett område – med små stugor! Trädgårdsföreningen heter Viola – och jag blev helt betagen. Tänk att detta fina finns nära oss – och ändå bor vi i princip mitt i stan.

∼ ♦ ∼

Idag var det måndag igen. Jag sov dåligt i natt, men det handlade inte om att jag hade ont i ryggen eller söndagsångest inför en ny arbetsvecka. Det var helt enkelt för varmt. Det blev lite stressigt i morse också eftersom lilla Citrus mådde illa och bestämde sig för att spy tre små högar under ett mindre bord vi har i vardagsrummet. Jag fick helt enkelt pröva min rygg – och den höll. Efter kräkningarna såg den lilla ut att vara OK. Jag gissar att katterna, liksom vi människor, påverkas av värmen.

Min arbetsdag var lika varierad som vanligt. Jag gjorde bland annat en dagordning till ett möte i morgon. Vidare hade vi ett avstämningsmöte som vi smart nog la i Botaniska trädgården till lunch. Botan är ju en annan närbelägen oas fast vid mitt arbete. På eftermiddagen hade facket kallat till möte om avdelningens nya organisation. Det hoppade jag över, för våra fackmöten brukar vara så oerhört oinspirerande. Såväl ombud som medlemmar är oengagerade. För övrigt känner jag mig nöjd med den information jag fick vid det extra enhetsmötet i fredags. Vid 16.30-tiden var det dags att gå hem och då fick jag sällskap av min sambo som tittat in. På agendan i kväll stod att införskaffa det flytande till midsommarafton och den uppgiften kan jag pricka av. Och den firar vi förstås i Slottet och Slottsträdgården tillsammans med Slottsherrskapet. Det ska bli sol och 23 grader.

Levain med halloumi

Lunchlevain vid avstämningsmötet i Botan.

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 14 juni och lördagen den 15 juni 2019: Firande, vilande och pionrött

 



Kära dagbok…

Fredag kväll kände jag för att fira. Fira vad? Tja bland annat att bilen gick igenom besiktningen och inte hade några andra fel, med mera. Min sambo, däremot, behövde ta igen sig. Men det går faktiskt att både fira och ta igen sig genom samma aktivitet. Vi gick till Trattoria Alessandro och åt gott och drack ett bra vin. Sen tog vi igen oss lite till.


Och under en stund framför TV:n lite senare 
gick spaken till bästefåtöljen sönder. Min älskade bästefåtölj… Aldrig får en vara riktigt glad. Och värre skulle det bli under lördagen..

∼ ♦ ∼

Vi började med att ta det lugnt. Läsning och kaffe på sängen hör lediga dagar till. Sen tog jag tag i soppåsar och dammsugning och till och med påskriset åkte ut efter frukost. En snabb dusch, inköp av bullar och så tuffade vi till Slottet för att få lite ljus, sol och frisk luft – och vila lite till.


Min rygg var sisådär, så jag hade svårt att sitta
och tog en promenad ner till bryggan. Som vanligt kunde en inte gå ut på den för där låg två bikinibrudar och fläkte ut sig. Egon! Jag tänkte ett slag klampa ner för trappan och sätta bryggan i rejäl gungning, ty jag är ingen lättviktare. Men va fan… Jag gick tillbaka upp till Slottet och då hade Slottsfrun anlänt. Efter inspektion av ruccola och plock av rädisor samt en go-fika påpekade sambon att nåt saknades i mitt ena öra. Jag hade tappat ett fint örhänge som bestod av tre sammansvetsade ringar i lika många sorters guld – gult, rött och vitt. Självklart hittade vi inte örhänget, men ploppen fann jag hemma i badrummet senare. Ja ja, världsliga ting. Jag gladde mig åt att titta på vackra pioner och hjälpa till att klippa häck (Slottsfrun klippte, Anna och jag assisterade). Vi sparade halva till i morgon. To be continued, alltså.

∼ ♦ ∼

Även idag behövde vi äta mat (och dricka vin). Maten köpte vi på ICA Heidan och det blev grillad kyckling och potatisgratäng. Men innan vi åt softade vi en stund på ballen*. Kvällens vin plockade jag fram ur vinskåpet och luftade medan gratängen stod i ugnen. Vinet har jag druckit en tidigare årgång av och gillat mycket. Denna senare var precis lika bra, kan jag meddela. Det blir därför inget nytt inlägg om vinet. Anna gjorde en sallad – bland annat på mina rädisor! Det började hetta rätt bra i nackar och axlar. Jag försökte fota min baksida. Ganska svårt. Men jag såg att nacken var rätt pionröd…


Familjen Katt
har varit ganska slö. 
De har hängt med oss på ballen, men också varit för sig själva. Det känns som om de skulle vilja gå ut när det är så här varmt i lägenheten. Citrus fångade en fluga och mumsade på, det lilla rovdjuret.

∼ ♦ ∼

Nu ska jag ta en kaffe till och kanske en skvätt vin. Det är fortfarande varmt och det blir en dusch innan jag lägger mig mellan rena lakan. Ja jag bäddade rent idag också. Diskmaskinen sköter sitt och jag har snart gjort mitt för idag.

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Ett rött italienskt (!) vin: Montelliana Cabernet Sauvignon 2017

Ett inlägg om ett vin.


 

Montelliana Cabernet Sauvignon 2017

Ett riktigt fylligt vin med jordig doft.

Igår kväll behövde jag vin. Orsakerna var flera. En var att jag ville fira två bra saker. Vi gick till Trattoria Alessandro och åt pasta med mera. Jag åt ravioli med två sorters ost till huvudrätt, min sambo valde pasta med tryffel. Av ställets vinexpert (!) blev vi rekommenderade en flaska Montelliana Cabernet Sauvignon 2017. Vinet finns inte med på restaurangens vinlista. Efter en provsmakning beslutade vi att dela på en flaska – utan att kolla priset. Priset blev 300 kronor för en flaska, vilket är billigt på lokal.

Vinets säljs inte på Systembolaget, så att få fram information om det var inte helt lätt. Montelliana själva rekommenderar vinet till vilt, rött kött eller mogna ostar. Vivino rekommenderar det även till nöt, pasta och lamm.  Det blev alltså ett rätt från vardera ställe (ost och pasta).

Så här skriver Montelliana om sitt vins doft och smak: 

”Fine, fruity bouquets reminiscent of wild berries. It is full-bodied and round in the mouth with a good, elegant structure. 

Jag tyckte att vinet doftade jordigt. Några vilda bär däremot kände jag inte nån doft av. Det var mycket fylligt i munnen och hade en vacker röd färg. Eftersmaken var lång. Vinet passade utmärkt till min pasta som var lite tung. Och lite tung i huvudet var jag dan efter av vinet, trots att alkoholhalten ligger på modesta 12,5%. Sockerhalten är tre gram per liter.

Vi blev rekommenderade ett riktigt bra vin. Det fanns inte en droppe kvar i flaskan efter vår middag och det här vinet beställer jag gärna in igen. Jag har kollat runt lite på nätet och vinets tidigare årgångar har inte fått så höga omdömen. Denna årgång, 2017, ligger högre.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 7 kommentarer

Fredagen den 14 juni 2019: Sanna fredagsnöjen med noll fel och förslag att överväga

 



Kära dagbok…

Under bilen

En rostskyddsbehandling rekommenderas här.

Ja jäsingen! Varje år ska Clark Kent*, precis som alla bilar, besiktigas. Staten gjorde om lite vad gäller besiktningsperioder och lille gubben fick ursprungligen en tid den 18 juli. Näää… mitt i sommaren… Inte bra om det skulle vara nåt fel. Jag bokade om tiden till en dryg månad innan, så att jag skulle ha en chans att få verkstadshjälp om så behövdes. Verkstäder har ju indrustrisemester, som bekant. Idag var det dags.

Som vanligt var jag skitnervös. Jag hade putsat på hans inre och yttre yta igår, men se motor, elektronik och sånt rår jag ju inte på. En halvtimme före bokad tid (ålderstecken?) checkade jag in på Bilprovningen i Fyrislund att jag var på plats.

En trevlig och pedagogisk besiktningsman tog snart hand om oss. Jag blev erbjuden att göra en extra undersökning förutom den vanliga, en e-diagnos. Då kollas liksom ”allt” det elektroniska. Det skulle inte ta nån extra tid, eftersom väsentligheterna ändå kollades och det kostade bara 100 spänn. Jag nappade.

Jag hade tur. Clark Kent fick beröm (”en bra liten bil”). En mindre väsentlig glödlampa fungerade inte – först. När sen besiktningsmannen provkörde bilen och det skumpade till lyste lampan. Han tog bort anmärkningen. Noll fel i besiktningsprotokollet, bra värden på utsläpp och bromsar, inga felkoder vare sig i självdiagnosen och e-diagnosen. Jag blev emellertid rekommenderad att göra en rostskyddsbehandling på underredet. Clark blev godkänd, en sten föll från hjärtat. Nu behöver vi inte komma tillbaka förrän senast den 31 augusti 2020.

∼ ♦ ∼

Citrus under farfarsfåtöljen

En liten busa, Citrus, kom till ro under farfarsfåtöljen, på pappas ryamatta.

Efter besiktningen åkte jag hem för att jobba på distans. Jag la sista handen vid mitt nyhetsbrev och publicerade det klockan tio. Vidare jobbade jag med fyra nya och ännu opublicerade sidor på intranätet. Redigerade dem språkligt samt skrev en rapport till beställaren med en del punkter att fundera över. Det var liiite svårt att jobba hemifrån idag, för en katt var mycket busig. Vid ett flertal tillfällen såg jag ett vitt streck svischa förbi och från Djungelrummet, som ligger intill Bokrummet där jag satt och jobbade, hördes krafs och brak tills den lilla busan kom till ro – under filt och farfarsfåtölj, på pappas ryamatta.

∼ ♦ ∼

Citrus vid skafferiet

Får jag vara med?

Klockan 13 var det dags för dagens andra fredagsnöje prövning. Jag och mina kollegor var kallade till ett extrainsatt enhetsmöte som skulle handla om den nya organisationen av min avdelning och vars och ens placering. Jag var nervös och orolig – igen. Inte vet jag om jag blev lugnare, men den bild jag fick av den nya organisationen ser i alla fall bra ut teoretiskt sett. Det jag jobbar med idag skulle inrymmas i en nybildad Stab, enligt förslaget. Förslaget ska antas – eller förkastas – före semestrarna. Sen är det ännu inte klart om det är jag som ska jobba med detta eller någon/några andra. Det får vi inte veta förrän i september, ungefär, när alla chefer är tillsatta. Resten av eftermiddagen, som ju bestod av cirka två och en halv timme, ägnade jag åt att läsa organisationsförslaget och fundera. Kände mig lite som katten på bilden – Citrus igen, förstås. Den springande punkten för min del är förstås om jag får vara med. Min åsikt efter presentationen är att jag är positiv till att det inrättas en stab och att fler (än jag idag) jobbar mer övergripande.

∼ ♦ ∼

Det är snart helg. Hur den blir vet jag inte, men den blir annorlunda än jag hade trott. Och det tror jag också är bra. Vi behöver alla lyssna mer på oss själva – och dem vi bryr oss om eller älskar. Jag har lyssnat på min sambo som har sagt åt mig hundra miljoner gånger att inte böja mig och plocka upp saker från golvet, att låta bli att tömma kattpottor och skita i dammsugning. Det har gett till resultat att ryggen är så mycket bättre. Idag har jag faktiskt mest ont i en lillfingerled, dumt nog.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis ytterligare en bild på CitrusHon är sötast och mest uppmärksamhetssökande och stal showen fullkomligt idag. Det var mycket svårt att arbeta seriöst hemma.

Citrus under Annas köksbord

Vem är sötast och vem vill ha mest uppmärksamhet? Citrus stal showen helt idag.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 12 juni, natten och dagen den 13 juni 2019: Inte tid att dö just nu

 



Kära dagbok…

Mini

Mini kände på sig att jag var rädd igår kväll och satte sig närmare än vanligt.

Igår kväll var jag mycket trött. Kanske var det den obehagliga överraskningen som gjorde mig rädd – och därmed trött. Inte vet jag. Jag får bara försöka vara observant. Det är bara jag som kan ta ansvar för detta, det finns ingen som till 100 procent kan stötta mig i det här. Men jag är rädd. Rädd för vad det obehagliga kan vara, att inte orka ta reda på, att vara ensam i detta. Ja jag vet. Jag målar fan på väggen. Jag har bara… ont i ryggen. I morse kändes den bättre igen, men så snart jag hade suttit och jobbat började den göra ont. Det sticker också lite i ryggraden när jag går. Märklig känsla. Hur som helst, jag lever. Till mångas förtret. Jag ser i mina framtidssyner långdansen på min grav.

I natt vaknade jag av såväl åska och regn som rop från nån som inte ville leva längre utan ville dö. För mig har det känts lugnande att bo nära järnvägen, att höra tågen komma och gå. Den gångna natten var det allt annat än lugnande. Det verkade emellertid som om den förtvivlade utanför inte var ensam och fick nån sorts hjälp. För nån som inte vet vad det handlar om kan det vara svårt att lägga sig i. Idag kunde jag gissa att det troligen handlade om en fruktansvärd olycka nära oss, men den hade inget med tåg att göra. Jag gick i vart fall upp i natt för att kolla så att katterna, främst Mini, var OK. Hon är så fruktansvärt åskrädd och eftersom hon satt med mig igår kväll nära, nära när jag var rädd, ville jag veta att hon inte var alltför ångestfylld av mullret.

Jag försökte ta mig för saker igår kväll för att inte tänka för många negativa tankar. (Jag har inte tid att dö just nu, jag har för många böcker kvar att läsa och i sommar ska jag äntligen klappa på graven och återse Barndomsland!) Dels strök jag och när katterna hade fått mat (jag kunde böja mig ner och ta upp skålarna från golvet med viss möda) drack jag själv kaffe och åt två ostmackor. Mini och jag slötittade lite på TV och jag läste. Det blev bokbyte från en  historisk roman till en annan. Boken jag ska läsa nu är emellertid helt ny och den har jag fått för recension. Efter femtiotalet sidor är jag fast i den. Boken har ett underbart språk och karaktärerna stiger fram som levande människor ur sidorna. Jag känner till och med… lukterna. Det bådar gott, Ida Andersen!

Böckerna Sidonie & Nathalie och I oxögat

Bokbyte igår kväll från en historisk roman till en annan, fast nyutkommen.

∼ ♦ ∼

Mini och Lucifer på mattan i Bokrummet

Ovanligt att dessa två, Mini närmast kameran, Lucifer längst bort, sover ihop i ro. I morrn förmiddag får de sällskap av mig i Bokrummet, för då ska jag jobba hemifrån.

Regnet hängde i luften i morse, men jag klarade mig torr till och från jobbet. Det gör mindre att bli regnblöt på hemvägen, för då kan en ju byta om, men jag hade tur och gick hem efter eftermiddagens regn. Eftersom vädret är som det är beslutade jag att inte tvätta bilen i automatisk biltvätt i kväll. Det var inte så länge sen jag gjorde det. I stället torkade jag av det värsta utanpå, sopade ur hjulhusen och dammsög och torkade av bilen inuti. Jag kunde hålla till i garaget och ryggen höll för detta. Klockan åtta i morgon bitti ska jag vara på bilprovningen i Fyrislund. Om nån vänligt sinnad läser det här inlägget får den gärna hålla en tumme, tack!

När jag lämnade hemmet i morse sov alla mina fyra sambor. Två av dem sov på mattan i Bokrummet och det är ovanligt att just dessa två sover ihop i ro. Prinsessan Citrus hittade jag på finkudden i köket när jag kom hem. Rätt så rofylld hon också.

Citrus på finkudden i köket

Prinsessans Citrus på finkudden.


Nån ro på jobbet har det inte blivit.
Mitt fokus har legat på nyhetsbrevet som jag alltså ska publicera hemifrån i morgon förmiddag samt lite på intranätet. Jag har fått ett antal opublicerade sidor vars texter jag ska granska. Sånt passar bra att göra hemma, men jag började titta lite idag. Klockan 13 i morgon måste jag vara på jobbet, för då är det ett extrainsatt möte om framtiden. Och ja. Jag är nervös och orolig, men hoppas på det bästa. Samtidigt hörde jag mitt namn nämnas i eftermiddag av två personer som har en del att säga till om i det hela. Det gjorde mig… oroligare.

∼ ♦ ∼

Att fundera över… Trafikverkets generaldirektör Lena Erixon toppar lönelistan över myndighetschefer som lönesätts av regeringen. Hon har en månadslön på 174 600 kronor. Vad gör hon med alla dessa kronor, tro???

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer