Kära dagbok…

Mini kände på sig att jag var rädd igår kväll och satte sig närmare än vanligt.

Igår kväll var jag mycket trött. Kanske var det den obehagliga överraskningen som gjorde mig rädd – och därmed trött. Inte vet jag. Jag får bara försöka vara observant. Det är bara jag som kan ta ansvar för detta, det finns ingen som till 100 procent kan stötta mig i det här. Men jag är rädd. Rädd för vad det obehagliga kan vara, att inte orka ta reda på, att vara ensam i detta. Ja jag vet. Jag målar fan på väggen. Jag har bara… ont i ryggen. I morse kändes den bättre igen, men så snart jag hade suttit och jobbat började den göra ont. Det sticker också lite i ryggraden när jag går. Märklig känsla. Hur som helst, jag lever. Till mångas förtret. Jag ser i mina framtidssyner långdansen på min grav.

I natt vaknade jag av såväl åska och regn som rop från nån som inte ville leva längre utan ville dö. För mig har det känts lugnande att bo nära järnvägen, att höra tågen komma och gå. Den gångna natten var det allt annat än lugnande. Det verkade emellertid som om den förtvivlade utanför inte var ensam och fick nån sorts hjälp. För nån som inte vet vad det handlar om kan det vara svårt att lägga sig i. Idag kunde jag gissa att det troligen handlade om en fruktansvärd olycka nära oss, men den hade inget med tåg att göra. Jag gick i vart fall upp i natt för att kolla så att katterna, främst Mini, var OK. Hon är så fruktansvärt åskrädd och eftersom hon satt med mig igår kväll nära, nära när jag var rädd, ville jag veta att hon inte var alltför ångestfylld av mullret.

Jag försökte ta mig för saker igår kväll för att inte tänka för många negativa tankar. (Jag har inte tid att dö just nu, jag har för många böcker kvar att läsa och i sommar ska jag äntligen klappa på graven och återse Barndomsland!) Dels strök jag och när katterna hade fått mat (jag kunde böja mig ner och ta upp skålarna från golvet med viss möda) drack jag själv kaffe och åt två ostmackor. Mini och jag slötittade lite på TV och jag läste. Det blev bokbyte från en  historisk roman till en annan. Boken jag ska läsa nu är emellertid helt ny och den har jag fått för recension. Efter femtiotalet sidor är jag fast i den. Boken har ett underbart språk och karaktärerna stiger fram som levande människor ur sidorna. Jag känner till och med… lukterna. Det bådar gott, Ida Andersen!

Bokbyte igår kväll från en historisk roman till en annan, fast nyutkommen.

∼ ♦ ∼

Ovanligt att dessa två, Mini närmast kameran, Lucifer längst bort, sover ihop i ro. I morrn förmiddag får de sällskap av mig i Bokrummet, för då ska jag jobba hemifrån.

Regnet hängde i luften i morse, men jag klarade mig torr till och från jobbet. Det gör mindre att bli regnblöt på hemvägen, för då kan en ju byta om, men jag hade tur och gick hem efter eftermiddagens regn. Eftersom vädret är som det är beslutade jag att inte tvätta bilen i automatisk biltvätt i kväll. Det var inte så länge sen jag gjorde det. I stället torkade jag av det värsta utanpå, sopade ur hjulhusen och dammsög och torkade av bilen inuti. Jag kunde hålla till i garaget och ryggen höll för detta. Klockan åtta i morgon bitti ska jag vara på bilprovningen i Fyrislund. Om nån vänligt sinnad läser det här inlägget får den gärna hålla en tumme, tack!

När jag lämnade hemmet i morse sov alla mina fyra sambor. Två av dem sov på mattan i Bokrummet och det är ovanligt att just dessa två sover ihop i ro. Prinsessan Citrus hittade jag på finkudden i köket när jag kom hem. Rätt så rofylld hon också.

Prinsessans Citrus på finkudden.

Nån ro på jobbet har det inte blivit. Mitt fokus har legat på nyhetsbrevet som jag alltså ska publicera hemifrån i morgon förmiddag samt lite på intranätet. Jag har fått ett antal opublicerade sidor vars texter jag ska granska. Sånt passar bra att göra hemma, men jag började titta lite idag. Klockan 13 i morgon måste jag vara på jobbet, för då är det ett extrainsatt möte om framtiden. Och ja. Jag är nervös och orolig, men hoppas på det bästa. Samtidigt hörde jag mitt namn nämnas i eftermiddag av två personer som har en del att säga till om i det hela. Det gjorde mig… oroligare.

∼ ♦ ∼

Att fundera över… Trafikverkets generaldirektör Lena Erixon toppar lönelistan över myndighetschefer som lönesätts av regeringen. Hon har en månadslön på 174 600 kronor. Vad gör hon med alla dessa kronor, tro???

∼ ♦ ∼

Livet är kort.