Kära dagbok…
Söndagen bjöd på alla sorters väder. Rygghelvetet fortsätter att jävlas, men vi behövde göra ett par saker i Slottsträdgården igår. Söndagen mjukstartade jag emellertid på sedvanligt sätt, med läsning och kaffe på sängen. Därefter följde en varm dusch och Linnex på helvetet*. Det hjälper inte särskilt mycket längre. Jag har gjort övningar i sängen och jag ligger då och då på golvet med benen på en köksstol. Det lindrar – i typ fem minuter. I morse fick jag tips av en kollega om nån som eventuellt skulle kunna hjälpa mig med en behandling. Tyvärr finns ingen tid som funkar förrän onsdag nästa vecka. Det känns som om jag behöver hjälp nu, liksom. Ja, ja, vi får se.
Roligare att se fram emot är de tre böcker jag har på ingång för recension. Det är en historisk roman och två spänningsromaner, den ena av de två senare är på engelska men har svensk anknytning. En av böckerna ligger och väntar på mig vid ett utlämningsställe, så jag får försöka ta mig dit i morgon. Faktum är att det faktiskt går att ligga på golvet och läsa med benen upp på en stol. Lite svårare är det att jobba i den ställningen. Vi får se hur länge jag pallar.
För övrigt har jag fått ett falsk-sms om att jag behöver betala för att lösa ut ett paket. Jag har inte beställt nåt som jag behöver betala för att lösa ut. Vid närmare kontroll visade det sig att det var ett smishingförsök, med PostNord som avsändare. Får nån mer ett sms med rubriken UPPDATERING och text som på länken – gör ingenting! Eller polisanmäl, möjligen.
Söndagsstart…
Kapitel 11.
Men åter till gårdagen. Efter ett samtal med Slottsfrun blev inget bestämt om att ses, tyvärr. Vädret pendlade mellan sol och supermolnigt. Hur det nu än var for vi dit. Jag tog ingen tröja, vilket jag förstås ångrade eftersom jag inte kan röra på mig tillräckligt så att jag blir varm. Tur att det fanns en fleecetröja att låna i Slottet. Nä, jag gjorde ingen vidare nytta i Slottsträdgården, jag fotade mest. Vi såg en Nordafrikansk tistelfjäril, fast det visste vi inte förrän vi kom hem och såg vad @uppsalainneanska hade lagt ut på Instagram. Vi trodde att det var en nässelfjäril…
Anna monterade ett hjul på ena Slottsgaveln. På hjulet ska hennes luktärt klättra uppåt. Jag gladdes åt att ruccolan som jag sådde kommer, Anna åt dillen som började svagt men som nu förhoppningsvis växer till sig. Sen gjorde Anna sig illa på en pinne, så om jag amputerar ryggen får hon ta ena benet. Det blev ett förskräckligt sår.
Det mulnade på rejält och vi blev inte länge bland våra grönsaker och växter. På väg till bilen kom regnet. Nåja, en stunds utevistelse blev det i vart fall. Och här kommer många bilder:
Slottet sett från baksidan.
Gräslöken blommar!
Titta! Ruccolan kommer!
Annas hjul till luktärten.
Rädisor blir det gott om.
Potatislandet, boden och en trädgårdstomte.
En nordafrikansk tistelfjäril avnjöt gräslöksblommorna.
Jorå, det blir hallon även i år.
Härlig grönska på Slottsträdgårdens baksida.
Innan vi for hem åkte vi till Nya Tokerian för att handla. Förrådet av kattmat behövde fyllas på liksom förrådet av sill till mammorna, bland annat. Sen slank förstås nåt gott till eftermiddagskaffet med. Det är ju lite synd om oss som är justerade (Anna – ben, jag – rygg). Vi fikade på ballen** och Tisslingarna ville gärna vara med, helst på en dyna.
Sommar är det sannerligen, även om vädret var alla årstider utom vinter igår.
Slökissen Lucifer.
Sötkissen Citrus la beslag på Annas balkongstol vid ett obevakat ögonblick.
Stärkt av kaffe, kletigt pecanwienerbröd och engelska chokladfingrar gick jag en promenad med Helvetesmonstret***. Det blev inte perfekt suget, men bättre än det var innan när tussar av katthår flög omkring och landade i kaffemuggar och på smörgåsar samt smulor med mera krasmade under Tofflan. Jag fixade med bilder och skrev ett inlägg. Rätt torftigt, faktiskt, men det gör ont för mig att sitta, som bekant. Anna fixade maten och den intog vi sedan på ballen tillsammans med Östgöta sädes och snapsvisor. Jag tog en extra snaps mot ryggen. Det är läskigt, men alkohol lindrar värken till viss del… Sen la jag mig på det nysugna golvet i Djungelrummet en stund, med benen upp på en köksstol. Kvällen avslutades med sista delen av Vera på SvT 1. Men bar för den här gången, hoppas jag, som gillar Vera mycket och vill se mera.
Jag tog en extra snaps mot ryggen.
Ägghalvor med kaviar kom inte med på första bilden.
Tofflan tittar på taket i Djungelrummet.
∼ ♦ ∼
I morse vaknade jag en minut före mobillarmet. Det blir ingen bra sömn om nätterna, för jag snurrar och vaknar och det gör ont när jag försöker hitta en bekväm sovställning. Jag var skittrött och magen var paj också. Lucifer höll mig sällskap på frukostbordet. Jag makade lite på honom, men det var försumbart som katten flyttade sig. Anna var sen, för nu får hon ju även försöka hinna med att tömma kattpottorna innan hon går. Jag slängde i alla fall skiten. Det var motigt att gå uppför med ryggsäcken, det gick lättare att gå nerför när jag skulle hem.
Frukostbord med katt.
Idag har jag stått och jobbat större delen av dagen. Jag hade bara ett möte och det var stående. En fotografering gjorde jag också och även den skedde stående. Att skriva och jobba vid datorn går alldeles utmärkt – stående. Värre blir det med morgondagens sittmöten. Och lunchpicknicken får jag helt strunta i, jag kan inte sitta på nån jävla filt på marken.
I kväll skjutsar jag ut Anna med avslutningsmundering till Förorten. Medan den levereras sträcker jag på ryggen. Vid sagda avslutning i morgon närvarar jag inte av flera skäl, ett är förstås ryggen. Ledsamt och tråkigt, tycker jag, men jag fick ju i alla fall vara med under utprovningen och inköpet av kostymen och jag har fått se hur stilig vår tvåveckorssambo är i sin kostym.
∼ ♦ ∼
*helvetet = ryggen
**ballen = balkongen
***Helvetesmonstret = katternas namn på dammsugaren; måste vara släkt med min rygg
Livet är kort.
Mitt emellan två ganska nyutkomna böcker hamnade en bok från 2017 i kassen från Akademibokhandeln sist. Sigrid Combüchens bok Sidonie & Nathalie: från Limhamn till Lofoten fyndade jag inbunden för 69 kronor. Jag har tidigare läst romanerna Spill och Den umbärliga av samma författare. Den ena gav jag högsta Toffelomdöme, den andra medel. Men lite nyfiken var jag på den författaren och gav mig i kast med denna för mig tredje boken i ordningen. Vissa biografiska inslag fanns i de två första böckerna. Hur det är med den jag nyss slagit ihop pärmarna på vet jag inte, men i boken figurerar faktiskt en Sigrid…
Tänk att det snart har gått en månad sen vännen FEM var och hälsade på! Lika länge sen var det jag senast köpte böcker på second hand för deras utsidors och titlars skull. För ett tag sen läste jag ut den ena boken, 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 