Ett rött vin: Il Segreto Sangiovese 2017

Publicerat den 11 augusti, 2019 av Tofflan

Ett inlägg om ett rött, italienskt och hemlighetsfullt vin.

 

Il Segreto Sangiovese 2017

Ett ”hemligt” Sangiovese till lördagskvällens middag.

Att jag gillar italienska viner råder väl ingen tvekan om. Men jag gillar också fylliga viner, kraftfulla. Samtidigt vill jag förstås inte bli tung i huvudet av dem eller få huvudvärk. Och så försöker jag hitta viner som inte har så hög sockerhalt.

För ett tag sen följde två italienare med mig hem. Igår kväll slog jag på stort och lagade mat (jag vet knappt hur spishällen och ugnen fungerar…). Givetvis bjöd jag sambon på rikligt med vin till – ifall att… Vinflaskan jag öppnade har ett hemlighetsfullt namn, Il Segreto Sangiovese 2017. Sockerhalten ligger på under tre gram per liter, alkoholhalten på 13,5 procent. Priset var 109 kronor.


Systembolaget rekommenderar att vinet serveras till rätter av lamm- eller nötkött. Jag serverade stekt kycklingfilé med tillbehör. Det gick alldeles utmärkt.

Så här står det på Systemets webbplats om vinets smak och doft:

”Fruktig, något kryddig smak med rostad fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, plommon, kaffe, kanel och vanilj. […] Fruktig, något kryddig doft med rostad fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, mintchoklad, kaffe, vanilj och tobak.

Det här vinet hade en otroligt spännande doft och smak! Jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad mina sinnen kände, men det var rejält tilltalande. Vinet hade en viss fruktighet samtidigt som det var kraftigt utan att bli för tungt. Kryddighet i doft och smak kände jag definitivt. Vinet var riktigt bra och det köper jag igen – trots att jag inte kommer på dess hemlighet.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Skuggvinter

Publicerat den 11 augusti, 2019 av Tofflan

Ett recenserande inlägg.


Louise Baumgärtners bok SkuggvinterDen sista dagen i juli levererade brevbäraren ett blått paket till mig. Inuti paketet låg boken Skuggvinter som dess författare Louise Baumgärtner vänligen skickat mig för recension. Nu är det ju ett tag sen boken kom ut (2017), men vad jag förstår finns den fortfarande att näthandla i danskt band, till exempel.  (Danskt band gillar jag mycket, för övrigt.)Tack till författaren för att du gav mig förtroendet att läsa och recensera din debutbok!

Bokens huvudperson Alice har kommit över sin relation med Sebastian genom Markus. Så ska Alice och Markus bli föräldrar och plötsligt dyker Sebastian upp igen som gubben i lådan. Alice lever ett tryggt, men lite trist liv med Markus och sina sjuksköterskestudier. Pizza- och filmkvällar samt plugg är hennes vardag. Inte kan Alice motstå frestelsen som Sebastian innebär.

Den här boken börjar som en ganska vanlig relationsroman om ett yngre par. Men ungefär 60 sidor in i handlingen händer nåt som inte har med varken sex eller kärlek att göra. Och så börjar Alice få obehagliga lappar med mera.

Jag hade nog inte köpt den här romanen vid första påseende, men när jag kommer in i den utvecklar den sig till att bli en psykologisk thriller. Debutböcker har ofta för många teman. Den fällan går Louise Baumgärtner inte i. Här handlar det strikt om relationer mellan människor – och att alla sådana inte alltid är sunda. Även om jag tycker att huvudpersonen känns lite irriterande ung och naiv anser jag att författaren lyckas bygga upp en bra spänning. Den finns en svärta i berättelsen som jag inte blir klok på och som jag vill få förklarad. I slutet får jag mina aningar bekräftade delvis. Sen finns där vissa ”hål” i berättelsen, trådar som inte riktigt följs upp samt en del i mina ögon onödiga detaljer som inte tillför något. Det hade en duktig redaktör/lektör gjort författaren uppmärksam på. Ta bort – eller utveckla, alltså, är mitt oombedda råd.

Språkligt sett flyter det hela på i ganska bra tempo och utan några missar. Ibland tycker jag att vissa meningar är något för långa. Kanske är syftet att läsaren ska lugna ner sin lästakt och bli lite eftertänksam. Det är nämligen svårt att förstå Alice fullt ut. Vad hon vill är inte helt tydligt. Jag lyckas inte klura ut det helt i förväg, inte heller vad det är som egentligen händer runt Alice, vem som vill henne illa. Och det är bra. Annars känner jag mig nog liiite för gammal för den här typen av bok.  Däremot tror jag att genren har en stor publik. Vidare ser jag en potential hos författaren som med övning, övning, övning med all säkerhet blommar till fullo.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 9 augusti och lördagen den 10 augusti 2019: Kräftkalas och stadsvandring

Publicerat den 10 augusti, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Vätterkräftor med krondill

Vätterkräftor med vår egen krondill.

Det behöver inte vara massor av folk för att en ska kunna ha ett trevligt kräftkalas. Vi var två människor och tre katter igår och det gick så bra så. Vätterkräftorna från Korgtassen var underbart goda – de var kokade samma dag som vi skulle äta dem. Krondillen var vår egen. Anna hade gjort en minst lika underbart god variant på Västerbottenpaj också. Den slafsade vi i oss med gräddfil, rom och vår egen rödlök. Drycker till kräftorna var förstås Östgöta sädes (extra passande igår) samt Staropramen för mig. Varje snaps följde på en trudelutt, men vi glömde ta fram snapsviseboken så det blev de gamla vanliga låtarna – med en viss variation. Kräftorna var salta och goda, enda minuset var att de var lite ojämna i storlekarna. Kvällen avslutades med två avsnitt (typ tre timmar totalt) av Babylon Berlin. Det var svårt att hålla ögona öppna…

Uppdukat för kräftkalas.
Anna hade gjort en variant av Västerbottenpaj…
…som vi åt med gräddfil, vår egen rödlök och rom.
En bukett krondill.
Kräftor kräva dessa drycker.
Kärftorna var salta och goda, men lite ojämna i storlekarna. Syns den lilla ovanpå den stora???

∼ ♦ ∼

Ibland följer hammarslag i huvet på kräftskivor. Inte i vårt fall. Vi sov till klockan nio, ungefär, varpå morgonen följde samma rutiner som vanligt en ledig dag: kaffe och läsning på sängen, frukost i köket och dusch. Idag föreslog jag att vi skulle göra en stadsvandring. Vi hade båda några ärenden. Annas klarade vi av först. Därefters strosade vi runt lite på Åhléns, som har både roliga och fina grejor samt snygga kläder att glo på. Vi höll oss i skinnet och köpte inget, trots att det kliade i fingrarna av påssjuka*.

Inga hammarslag i huvet idag.
Typis Åhlénsklädetrasa som jag skulle kunna tänka mig. (Ja, jag är ju lite udda…)


Ett annat ärende vi hade att utföra var att gå till Myrtos och köpa olivoljor. Anna köpte en med citron, jag en vanlig. Båda var av finaste kvalitet, men Alex var inte på plats så vi fick en liten och bräcklig papperspåse.

Vi köpte var sin flaska olivolja på Myrtos.
Snygg men bräcklig papperspåse.

Det var ett av skälen till att vi tog trappan upp till lillebror Kontan och pappa Ioannis, min vän greken, på Kafferummet Storken. Där tiggde jag till oss en plastpåse – och sen fikade vi. Lite modest, så där idag, med en chokladboll med socker för min del. Inte bara magen utan låren blir tjockare och tjockare.

Kaffe och ”bara” en chokladboll med socker på för min del.
Mina lår blir allt tjockare.


När vi kom ut hade det börjat regna lite smått, så det blev ett besök på Akademibokhandeln innan vi gick hem. Där var en rätt tjatig person som gärna ville ”hjälpa till” med tips på bra böcker. Det klarade vi så bra själva. Mitt problem är att jag ju läser som mycket. Idag valde vi i alla fall att köpa fyra pocketböcker till priset för tre. För vi har ju inte så många böcker att läsa hemma. SKOJAR!!! Maria Adolfsson är en ny författarbekantskap för oss båda – och vi ville ha nåt spännande att läsa. Alltså köpte vi de både första och andra delen i hennes Doggerlandserie. Apeboken valde Anna, medan jag valde taturerarboken.

Fyra pocketböcker från Akademibokhandeln

Vi köpte de här böckerna för vi har ju inget att läsa hemma. SKOJAR!!!

∼ ♦ ∼

Lördagen börjar dra sig mot kväll. Lördagsmiddag blir kyckling med potatisklyftor och sås. Jag har öppnat ”en hemlig flaska” rött italienskt för att luftas…

Il Segreto Sangiovese 2017

Ett ”hemligt”Sangiovese till kvällens middag.

∼ ♦ ∼

*påssjuka = lust att fylla påsar med shopping

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredagen den 9 augusti 2019: Gött mä körv, men se kräftor från Vättern…

Publicerat den 9 augusti, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Kalkonbrännare med bröd och tillbehör

Dä ä gött mä körv!

Jag fortsätter på ämnet traditioner även idag, för igår blev jag påmind om en tradition som tillhörde nån annan. Vi åt nämligen korv till middag (kalkonbrännare för min del) och en gång i tiden hade jag svärföräldrar som alltid åt korv på torsdagar. Först städade de, sen åt de korv och så kollade de på en svensk TV-serie. Nu är det snart 20 år sen de slutade vara mina svärföräldrar. Jag har ingen aning om de fortfarande städar och äter korv på torsdagar, men TV-serien har slutat gå för länge sen. En del traditioner bryts liksom när det tar slut. (Denna anekdot handlar om mig och mina före detta svärisar, ingen annan, är det bäst att tillägga. Jag blev bara påmind om dem igår.) På Main Street äter vi korv med bröd ibland, inte bara på torsdagar. Dä ä gött mä körv.

∼ ♦ ∼

Bokuppslag sid 118 och kaffemugg

Jag läser en konstig bok.

Idag sov jag inte lika länge som igår. Vi satt visserligen uppe till nästan halv två och glodde på Babylon Berlin och läste, men jag var piggare i morse. Annars blir jag inte särskilt pigg av Babylon Berlin, det är en konstig serie. I morse blev det en stunds läsning i boken jag har fått för recension. Den är också rätt konstig, fast jag avslöjar inte mer om den här och nu.

På förmiddagen telefonerade jag med min nuvarande svärmor som är snäll. Sen strök jag fyra skjortor och åtta t-shirtar innan jag dammsög. Sambon behövde jobba en stund och letade förtvivlat efter en usb-sticka. Jag hjälpte till utan framgång och skyllde på vår lilla jägare Citrus som älskar att sno småprylar som kapsyler, hårsnoddar med mera. Kanske usb-stickor också. Sen visade det sig att jag hade skyllt falskeligen på den lilla kissan, för Anna hittade så småningom stickan efter att försökt återskapa det hon behövde. Det var väl för att jag skyllde på en oskyldig som jag fick ont i ryggen – igen. Somliga straffar Gud genast.

Citrus på kudden på min fotpall

Vår lilla jägare Citrus var oskyldig till usb-stickans försvinnande.


Medan Anna jobbade på åkte jag till Slottsträdgården på uppdrag. Jag hade precis klivit ur bilen och var på väg över bron när det kom en störtskur. Mitt emellan bilen och Slottet valde jag att pinna vidare fram till Slottet. Men nån nyckel hade jag inte, så jag fick stå under lite tak vid stugdörren slottsporten, trycka mig mot den och vänta tills skuren slutade. Våt hann jag förstås bli, men det var ju bara vatten. Rätt typat, ändå, att det skulle regna just när jag stack ut näbben.

Regnskur vid stugan

Jag tryckte mig mot stugdörren för att undgå regnet.


Men vad hade jag då för uppdrag vid Slottet? Jag skulle plocka en bukett krondill. Visst känner du doften?

Krondill

Visst känner du doften?


I kväll ska vi nämligen äta kräftor. Inte vilka kräftor som helst, heller, utan de kommer från min hemsjö Vättern! Korgtassen hade ett erbjudande att en kunde reservera en hink via Ansiktsboken. Nu finns ju inte jag på Fejan, som jag bedömer är en sån uuute kanal i sociala medier, men det gör sambon. Hink bokades och på eftermiddagen hasade vi iväg för att hämta våra östgötska skaldjur. Ja, för de är förhoppningsvis östgötska – om de är goda.

Kräftor

Vi har hämtat en hink Vätterkräftor.


Anna har en bulle en paj i ugnen, för på kräftor, Östgöta sädes och kryddost allena blir en inte helt mätt. Jag köpte med en kvist bomull hem till sovrummet, bara för att jag visste att min älskade ville ha en sån. Nyss kom Anna med en GT på gin från York. Små saker en gör för varandra när en älskar varandra. Utan kärlek blir livet rätt… torftigt.

En kvist bomull till sovrummet.
Mjukt…
GT vid datorn = gott!

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Pride 2019: Söndag med rätt nya traditioner för kropp och själ

Publicerat den 9 augusti, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Traditioner skapar vi hela tiden, tycker jag. En gammal Toffla som jag har fått lära sig den rätt hårda vägen att inte hålla fast vid det gamla utan i stället gå vidare och skapa nytt. Och faktum är att inte gör direkt ont, snarare tvärtom. Nya traditioner gör gott i själen.

En av Annas och mina nya traditioner är att åka ut på Djurgården nån gång under Pridedagarna. Den här gången tog vi färjan över på söndagen.

 

Blomma i Rosendals trädgård

Rosendals trädgård på Djurgården.

Anna hade pratat om att hon ville besöka Rosendals trädgård som ligger på Djurgården. Jag har varit där tidigare, i ett annat liv, för typ 15 år sen, så det var dags för ett nytt besök. Vi promenerade från färjan förbi såväl Grönan som Skansen och vidare in på en gångstig. Sen låg trädgården plötsligt där – med blommor, örter, labyrint, gamla träd, Carl Michael Bellman, ett trädgårdskafé där det precis som sist var omöjligt att få plats att fika, bröd med brillor, vindruvor med mera. Visst var det fint, men… nja, våra Linnéanska trädgårdar och framför allt vår Slottsträdgård i Uppsala är faktiskt bra mycket finare. Rosendals trädgård på Djurgården är, enligt min mening, nåt överskattat. I’m not impressed.

Inte ens sockerdricka i trädet!
Bellman var där.
Här ska bli ett nytt land.
Odlingar…
Fler odlingar…
Bröd med brillor.
En gammal ek.
Vindruvsodling.
Anna läser om labyrinten…
…innan hon går in i den. Kom vi ut..?


En del av vår nya Djurgårdstradition är att äta räkmacka där. Den här gången smaskade vi i oss en ljuvlig räkmacka på Lilla Hasselbacken. Vi satt i trädgårdsmöbler som såg väldigt obekväma ut, men som var förvånande bekväma.

Möblerna var förvånansvärt bekväma.
Räkmackan var ljuvlig!


Vi tog färjan tillbaka och kollade runt lite i Gamla stan en stund efter nån restaurang lämplig för söndagsmiddag. Trots att där finns massor kändes det rätt omöjligt, för de flesta restauranger har likartade menyer, vilket innebär stor begränsning i middagsutbudet för såväl Anna som mig. Kanske mest mig. Och Anna ville bjuda mig på en riktigt bra söndagsmiddag.

Efter en stunds vila traskade vi Kåkbrinken upp till Storkyrkan för att delta i en kärlekens mässa, en annan av våra nya traditioner.

Att besöka Kärlekens mässa…
…i Storkyrkan är en ny tradition för oss.

Kärleken är störst av allt, enligt Den heliga skrift, men jag erkänner att jag inte kände mig hundra procent kärleksfull gentemot det lesbiska par med två små barn som var på plats. De gjorde väl allt annat än satt stilla och lyssnade när Ann-Christine Ruuth predikade, körer sjöng, Anders spelade tenorsax med mera. Men jag höll mig i skinnet och kände ändå nån sorts… frid…

∼ ♦ ∼

Efter mässan strosade vi lite fram och tillbaka innan vi dök ner i Gamla Stan Hofs källarvalv för att äta söndagsmiddag. Det visade sig vara en riktig lyckträff! Stället var inte precis byyyst med folk, så vi fick utmärkt service. Mat och dryck var sen riktigt på topp. Förrätten, vitlöksbröd, serverades på ett annorlunda vis och smakade så gott. Till huvudrätt åt jag grillad lax, smältande god i munnen. Jag tror bestämt att ytterligare en ny tradition blir att gå till den här restaurangen igen. Senare på kvällen gav jag den mitt bästa omdöme på bland annat Trip Advisor.

Anna nere i källarvalven…
Lite rörigt…
Min kära.
Förrätt: vitlöksbröd.
Huvudrätt. grillad lax.


Mycket nöjda med avslutningen gick vi hem till hotellet för att softa med bubbelvatten och godis. Och packa lite, för dagen därpå var det dags att resa hem. De underbara dagarna i Stockholm var slut.

På hotellsängen med Ramlösa och godis

Stolta och kära efter underbara dagar i Stockholm.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Film, HBTQ, Mat, Musik, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Pride 2019: Parad, förändringar och Beatles med GT

Publicerat den 8 augusti, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Hotellfrukost

En rejäl frukost är en del av grunden för att orka paradera genom Stockholm.

Jag vet inte hur många gånger jag har gått i Prideparaden, men jag vet att jag har gått i paraden de år jag har kunnat. Undantag har varit när en tromboflebit satte stopp för paraderandet och det året min pappa gick bort. Jag vet i alla fall att vila, en bra frukost och vätska i lagom mängd är en bra grund för att orka gå genom Stockholm. Nu tyckte både Anna och jag att paradvägen känns kortare än den har varit tidigare. Det är den kanske också, för jag kan inte tro att vi är väldigt vältränade. Nåja, vi grundade med en rejäl frukost på hotellet och tog sen med oss var sin kaffe upp på takterrassen. Vilken utsikt! Så många bilder som jag tog därifrån undrar jag om jag inte har varit takläggare eller sotare eller nåt i ett tidigare liv…

 

Hotellets takterrass.
Mer takterrassutsikt.
Vi ska till Stockholm i helgen.
Tak i Gamla stan.
Utsikt.
Konstiga fönster i byggnaden intill.

 

Regnbågsflaggor riggas upp på kranar

Regnbågsflaggor riggades upp innan Rickard och hans kompis steg till väders.

Efter tillfixning inför paraden traskade vi upp till Sheraton. Där hade det samlats en hel del åskådare och där fanns även två liftar i vilken Rickard Söderberg stod i den ena. Vem som stod i den andra uppfattade jag inte, men det var en kvinna. Nån underhållning bjöd dessa två inte på medan vi väntade på att paradtåget skulle komma. Men regnbågsflaggor hissades, solen gassade och Rickard och hans kompis steg till väders i alla fall.

Prideparaden skulle starta klockan 13, men eftersom det var så många ekipage och så mycket folk hålls starttiden aldrig. Det var vi beredda på. Klockan var nog över halv två innan vi skymtade de första i paraden – som alltid är dykes on bikes. (Jag bjuder på lite smalfilm.)


Vi hoppade in ganska tidigt i paraden. Som vanligt hamnade vi i ett underligt sällskap, men vi hade i alla fall musik till marschen. Tyvärr var det väl en fem låtar som gick på repeat under hela färden…


När vi kom fram till Pride Park var det som vanligt – det vill säga inget särskilt. Men i år hade vi bestämt oss för att åka tillbaka till Gamla stan och äta restaurangmiddag innan vi fräschade upp oss och for tillbaka till parken på kvällen. Det blev i alla fall en kall öl och heta chips innan vi åkte hem – jag behövde fylla på såväl vätskedepåer som saltdito.

Öl och jalapenochips i Pride Park

Påfyllning av vätska och salt.


I Gamla stan hamnade vi på Michelangelo trots att jag var så förbannad för att vi inte fick bord i när vi var där förra året. Men… det visade sig förändrat. Rätten jag alltid brukar äta fanns inte på menyn. Det gick ett tag, men sen frågade jag och jaa, det var nya ägare sen en månad tillbaka – den gamla ägaren hade flyttat tillbaka till Italien. Nåja, det blev en god trerättersmiddag i alla fall: vitlöksbröd, scampi med pasta och avslutningsvis en ostbricka som var finemang. Rött vin till, förstås.

Scampipasta i ny tappning. på Michelangelo.
Ostbrickan var ett nytt inslag på menyn och den fick många plus av mig.
Det måste vara rödvin till maten!


Vi hann inte direkt vila hemma på hotellet, utan fixade till oss och gav oss ut i Stockholmskvällen igen. Det blev en liten separation, för Anna kom inte med samma t-banetåg som jag, men efter några minuter var paret förenat igen.

Lördagskvällen i Pride Park blev en stor besvikelse även den. Det var inga vidare artister, även om scenen var snygg. Dragshow med mimande transor i all ära, men jag hade nog gärna sett några kända artister. Vi stannade faktiskt inte särskilt länge…

Lördagsscenen i Pride Park var snygg, men var var de kända artisterna???
Det var rätt glest med publik framför scenen…
Dragartister på scenen i Pride Park.


Nej, vi åkte till Gamla stan igen och hoppade in på Wirströms. Där kände jag mig så hemma att jag satte upp mina regnbågsmönstrade fötter, drack några rejäla GT och skrålade med i Beatleslåtarna som spelades från Spottan eller nåt. Ja fan, vi var faktiskt BÄTTRE än dragshowartisterna i Pride Park. Men våra fötter var trötta. Vi hade trots allt gått över än en mil…

GT på Wirströms pub sätter sina spår…
Fötterna med regnbågssockar sattes upp.
Vi hade visst gått över en mil, trots allt.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, HBTQ, Krämpor, Mat, Musik, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdagen den 8 augusti 2019: Matlagning, storhandling, hemmafika och skrämda katter

Publicerat den 8 augusti, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Det här med matlagning är nåt jag inte gillar alls. På semestern äter jag ofta ute. Nu har det blivit lite väl mycket uteätning, så igår kokade Anna vår egen potatis. Till den åt vi sill och gräddfil, vår egen dill och gräslök OCH tomater samt drack öl och snaps. Riktigt härlig sommarmat. Idag blir det körv till middag, nån sorts het kalkonbrännare med bröd till mig, nåt liknande fast med kött till Anna. Fantasifullt värre, men vadå, en blir mätt.

Sillmiddag

Sillmiddag går alltid bra, men det är riktig sommarmat.

∼ ♦ ∼

I morse slog jag nog rekordet i sovmorgon. Visserligen var jag uppe vid åttatiden och gav katterna mat, men sen somnade jag om och sov till strax före klockan tio. Hur det ska gå att kliva upp 6.15 när jag börjar jobba om ett tag det vete 17. Tur att det dröjer just ”ett tag” till… Jag håller mig ifrån att jobba hemifrån på semestern, men jag kollar jobbmejlen. Det handlar om överlevnad och att inte drabbas av storstressen den första arbetsdagen.

Lucifer tufsig rumpa

Lucifer är inte drabbad av storstressen.


Igår började jag läsa en bok som jag har fått för recension. Den startade lite trevande, tycker jag, och verkade mest vara en relationsroman. Men cirka 50 sidor in i boken börjar det hända obehagliga saker och sånt gillar jag ju. Ja, jag är inte mycket för böcker som enbart är relationsromaner.

Boken Skuggvinter och kaffe på sängen

Det blev en stunds förmiddagsläsning och kaffe på sängen.

 

Två italienska viner Il Segreto Sangiovise 2017 och Fontanafredda Ebbio Langhe Nebbiolo 2016

Dessa två italienare följde med hem i min påse.

Vädret skulle bli skit idag och vi behövde handla. Planen var att åka till ICA Maxi i Gnistarondellen och det gjorde vi. Vi har åkt dit flera gånger nu och jag tycker att de har ett bra sortiment. Vi köpte till exempel en variant av kattmat som inte finns i storpack överallt. Nu är våra ryggar och axlar inte i bästa form. Därför tycker vi att det är praktiskt med hemkörning, särskilt när vi ska ha kattsand. Det går liksom åt en del när en har tre innekatter. Hemkörningen kommer från ICA Maxi Stenhagen. Det är helt underbart att få varorna inburna över tröskeln. Men ibland vill en titta lite själv och kanske köpa lite andra varor än vad som finns i Stenhagen. Idag fick jag köra in på gården hemma när vi skulle lasta ur bilen. Det blev fyra kassar, en låda kattmat, två lådor kattsand och tre påsar från Systembolaget. Det blev nämligen en tur dit också – vi behöver öl till helgens kräftor och även fylla på vinskåpet. Två röda italienare, Il Segreto Sangiovise 2017 och Fontanafredda Ebbio Langhe Nebbiolo 2016, båda med en låg sockerhalt, hamnade i mina påsar. Nu gillar jag vin med mycket socker, men det är inte så bra för min sambo som är diabetiker.

När alla varor var inplockade körde jag igång en snabbtvätt och så fikade vi. I frysen hittade jag en glasstrut som jag tog till kaffet. Nästan lika gott fika som i Gamlis igår.

Hemmafika med glass

Idag blev det hemmafika med glasstrut.


När jag hängde tvätt i Djungelrummet höll jag på att skrämma skiten ur Mini, som synes på bilden nedan. Anna bakar ostbröd och fröknäcke och har skrämt skiten ur Lucifer i köket. Nä våra katter gillar inte höga ljud.

Mini i Annas kökssoffa

Mini blev vettskrämd när jag hängde tvätt i Djungelrummet.

Det har kommit en regnskur, men det är väldigt klibbigt väder. I förmiddags grejade jag med bilder och filmer från lördagens Prideparad med mera och nu ska jag skriva ett inlägg om detta för publicering i kväll. I afton blir det, förutom körv, kanske ytterligare ett avsnitt av Babylon Berlin. Vi tittade igår och har väl, med kvällens avsnitt, kanske fyra kvar att glo på.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, HBTQ, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Pride 2019: Fredag med foto och friends

Publicerat den 8 augusti, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

När jag bor på hotell är det förstås viktigt att rummet jag bor i är rent. Men minst lika viktig är hotellfrukosten. Och det kan jag säga, att den lille trevlige mannen som skötte frukosten på Scandic Hotel Gamla stan förstod både hur viktig frukosten är OCH hur viktig kundkontakten är. Att bli sedd som kund/gäst är minst lika viktigt som det en stoppar i sig.

Hotellet i sig låg på bästa tänkbara ställe, Lilla Nygatan. Typ mitt i smeten i Gamla stan – och ändå inte på hemska Västerlånggatan. Rökförbudet gäller ju inte riktigt trottoarer och gator, men utanför ”vårt” hotell var det skyltat att där rådde förbud. Underbart!

Hotellfrukosten är viktig!
En sittplats utomhus på vår våning.
En spiraltrappa upp…
Jättetändstickor i huset mitt emot.
Utanför hotellfönstret åt höger…
…och åt vänster.
Rökfritt vid ingången!

∼ ♦ ∼

På fredagen i Prideveckan brukar vi inte gå till Pride Park, men i år hade vi dels fått en förfrågan om en vänträff, dels hade sambon lust att gå. Och så behövde jag handla en regnbågsslirre till lördagens parad. Vi inledde emellertid dan med en promenad till Fotografiska. Slussen såg för jävlig ut. Vi satt en stund vid vattnet och sen utanför för att ta en fika eftersom vissas blodsocker var minst sagt lågt. Sen gick vi in.

Det ser för jävligt ut vid Slussen.
En bautakran.
Vid vatten.
Vid vatten mitt emot Gröna Lund.
Sambon.
Kaffe och bullar behövs ibland.


Vi brukar alltid bli så upplyftade av våra besök på Fotografiska. Den här gången handlade utställningarna i princip om krig, katastrofer, konflikter och miljöförstöring. Vissa bilder var så fruktansvärt svåra att ta in att jag till sist måste skämta om en skylt om smutsiga glas(ögon). Vi köpte inget i museishopen heller, vi bara tittade. Matta…

Krig, katastrofer, konflikter…
Lite svartvitt.
Om plaster i haven.
En kvarglömd tröst.
Att tolka skyltar bokstavligt…
Tänkvärt i museibutiken.
Ibland är jag arg. Det blev jag igår kväll.

∼ ♦ ∼

Efter Fotografiska hade vi ett ärende i Levi’s-affären på Götgatan, men först stannade vi till vid Beefeater Inn för en vätskekontroll. Det var roligt att sitta och titta på folk, alla stilar finns.

Vätskekontroll på…
…Beefeater Inn på Götgatan.
Alla stilar finns.


Efter uträttat ärende traskade vi tillbaka till Gamla stan för att äta pubmiddag. Vi hamnade på The Temple Bar och även om personalen var trevlig och önskade ”Happy Pride!” var väl maten sisådär. Jag blev inte så mätt och dessutom var vi båda enormt kaffesugna. Än det ena, än det andra inhandlades på vägen hem till hotellet där vi vilade en stund och fixade oss iordning för kvällen och Pride Park.

På en pub i Gamla stan…
…som heter The Temple Bar…
…åt jag clubsandwich med kyckling till middag.
Kaffe, kaffe!

∼ ♦ ∼

Fredagskvällen i Pride Park var inte mycket bättre än torsdagskvällen. Men det var roligt att träffa T och sitta och prata en stund, det var några år sen. Min sambo var lika söt som alltid. Jag köpte en regnbågsslips till paraden och fick en snigg happypride-påse på köpet. Hos en av de större organisationerna fick vi var sin bok. Jag valde en av Maria Hamberg, för jag har nyligen läst en annan bok av henne som jag uppskattade mycket. Vi skrattade en stund åt dem som besteg en elektrisk ren, men vi tog t-banan hem till Gamla stan rätt tidigt. Det var inte bara tråkigt i parken, det var rätt kallt och regntunga moln hotade.

Min sambo.
Min sambo i samspråk med T.
Mörka moln.
Den elektriska renen var rolig.
Regnbåge i t-banan.
Regnbåge i t-banan på andra ledden.
Jag fick en Happy Pride-påse och en bok…
…men regnbågsslipsen köpte jag.


I Gamla stan hade det regnat och regnade lite smått, men vi var inte trötta. Vi försökte få var sin GT, det blev var sin öl och ett toabesök innan vi stapplade hemåt. Natten i Gamla stan är full av kontraster…

Ett toabesök…
…och en öl i Gamla stan.
Gamla stan, en stadsdel med många kontraster…
Och kyrkor.


Vi gick hem till hotellet för att vila ben och fötter inför lördagens parad, min underbara, mest älskade sambo och jag.

Jag och Anna på väg att pussas

Jag och min älskade sambo.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, HBTQ, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdagen den 7 augusti 2019: Skördefest och Gamlisfika – och böcker inte att förglömma!

Publicerat den 7 augusti, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Hallon i min hand

Härliga, nyplockade hallon!

Väder är ett underligt fenomen. Enligt alla appar skulle det bli rätt dåligt väder idag, så vi hade inte gjort några större planer. Men det blev rätt fint. När vi så småningom gjort oss presentabla åkte vi till Slottet och Slottsträdgården för att skörda. Där är så fint och härligt att vara – härligare än Linnés trädgårdar och Hammarby eftersom vi får vara överallt vi vill. Igår lärde jag mig förresten att Hammar i Hammbarby betyder sten. Och stenigt var det där. Inte i Slottsträdgården. Där växer grönsaker, rotfrukter, bär och allsköns blommor. Gräset behövde inte klippas, utan vi kunde skörda grönsaker och plocka hallon och bara sitta en stund. Riktigt soligt blev det och jag lyckades inte bränna mig, men bättra på soleksemen högt uppe på ryggen. Kliar som 17 och ser ut precis som blemmorna min pappa alltid fick.

Tomaterna har börjat mogna och jag skördade några stycken. De är av tre olika sorter och en sort är väldigt stora men gröna, medan en annan sort är röd och ska bli gul. Plommontomaterna ser inte direkt ovala ut. Jag tog upp potatis och rödlök och Anna plockade sallad och morötter. Tillsammans plockade vi en liten hink hallon. Lite dill och gräslök tog jag med hem till kvällens middag, sill och potatis. Vi har för övrigt beställt en (stor) hink Vätterkräftor från Korgtassen att hämtas fredag, men krondillen till dem plockar vi den dag vi ska äta kräftorna (fredag eller lördag).

En riktig skördefest med morötter, sallad, potatis och rödlök.
Dill och gräslök till kvällens middag.
Mina tomater har blivit röda.
Några tomater fick bo ihop med dillen.
Stor, men ännu grön och omogen tomat.
De här tomaterna ska bli gula, tror jag.
Anna plockar hallon.
En vacker gul blomma.
En knopp bland Annas blommor.
Och en knopp bland hennes luktärt.
Rosa vallmo.
Malva kallar jag nästan alla rosa blommor.


Vi trodde ju inte att det skulle bli nåt vidare väder och därför tog vi inte med varken nåt fika eller nån svalkande dryck. Det fick bli en tur till Gamlis, helt enkelt, för en rejäl gofika på Odinsborg med jordgubbscheesecake, småkakor, kaffe och kallt vatten. Getingarna var dessvärre pigga, men vi klarade oss från stick. På hemvägen stannade vi till vid ICA Heidan och kompletteringshandlade. En större handling ska vi göra i morrn.

Det är rätt häftigt i Gamlis.
Idag behövde vi gofika.

∼ ♦ ∼

Jag har gjort lite annat än läst och skrivit den senaste veckan. Kanske behövde jag lufta sinnet och vila lite från såväl litteratur som skriverier. Men i morse läste jag i alla fall ut en deckare med Uppsalaanknytning och bytte till en vinterbok som jag har fått för recension. När vi kom hem från dagens utflykt hade brevbäraren satt fast ett vitt paket i vårt brevinkast. Det var ytterligare en bok för recension, Helena Siganders historiska roman Sigillet. Nu har jag alltså tre böcker för recension, men lyrikboken har första recensionsdatum en bit in i september, så den kan jag visserligen läsa fast inte publicera nån recension än. Jag räknar dock med att försöka hinna läsa alla tre böckerna innan semestern är slut.

Bokbyte från en bok med Uppsalaanknytning till en vinterbok.
Ett vitt paket stack upp ur brevinkastet när vi kom hem.
Paketet innehöll boken Sigillet som författaren Helena Sigander vänligen skickat mig för recension.

∼ ♦ ∼

Nu börjar det bli dags att fixa middag. Jag hör att sambon har startat potatiskoket. Jag ska fixa några foton från i fredags, men inlägget från Pridefredagen skriver jag senare i kväll.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, HBTQ, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Ett rött vin: Masi Valpolicella Bonacosta 2017

Publicerat den 7 augusti, 2019 av Tofflan

Ett inlägg om ett vin.


När en har semester blir det ofta lite annorlunda mat. Och annorlunda mat kräver ibland vin. Anna köpte hem en grillad kyckling som vi åt till middag igår och till den en flaska rött italienskt, Masi Valpolicella Bonacosta 2017. Flaskan kostade 105 kronor.

Anna köpte grillad kyckling…
…och en flaska Masi.


Till kycklingen gjorde Anna en sallad med grönsaker, fetaost och oliver. Vi plockade också fram ostbrickan med några goda ostar och kex. Systembolaget rekommenderar att vinet intas till lättare rätter av ljust kött eller stekt fisk, fågel, fläsk eller buffémat, så helt ute och cyklade var vi inte. Sockerhalten i vinet ligger under 3 gram per liter och alkoholhalten på 12 procent, alltså inget sött och starkt vin.

Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets smak och doft:

”Bärig smak med inslag av skogshallon, svarta vinbär, örter och lakrits. […] Bärig doft med inslag av skogsbär, sötlakrits, svarta vinbär och örter.

Jag kände tydligt både smak och doft av lakrits och en ”ljusare” smak av bär. Vinet smakade inte surt utan passade utmärkt till såväl pippin som ostarna eftersom den släppte fram matens smaker. Vinet var gott och lättdrucket och gav varken tungt huvud eller trötthet.

Toffelomdömet blir det högsta. Det här vinet passar utmärkt till kyckling.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar