Kära dagbok…
Torsdagsfest hemma.
Igår kväll blev jag bjuden på en liten torsdagsfest hemma. På torsdagar äter jag ofta pannkakor till lunch. Det är gott och jag blir mätt – fast bara för stunden. Därför blev jag extra glad när Anna undrade om jag ville ha halloumiburgare med potatisklyftor. Jag åt en burgare och några klyftor, ingen jätteportion, men säkert bättre än att bara äta mackor. Blir det mackor händer det ofta att jag blir sugen på nåt, gärna sött, senare på kvällen. Och förra helgens choklad var slut. Alltså var det mycket välkommet med lite mat igår när jag kom hem från jobbet.
Anna hade tvättat tidigare på dan och jag hängde en maskin ren och blöt tvätt samt körde en till. Det blir rätt mycket tvätt när vi är tre. Skönt när vi kan beta av det som finns i tvättkorgen, det vill säga tvätta. Jag älskar verkligen vår tvättmaskin. Den underlättar enormt och jag är evigt tacksam gentemot givarna, Annas snälla mamma och hennes L.
Under kvällen fick jag meddelande på Instagram att det roliga ordspelet AnagrApp hade uppdaterats med nya ord. Jag hoppade in till Appstore och uppdaterade – och sen var jag fast nästan ända fram till klockan 20 och Antikrundan. Jag kan verkligen rekommendera AnagrApp för den som vill ha hjärngympa på egen hand utan att spela mot nån. Riktigt givande mobilspel!
Två stjärnor och omdömet Antikkunnig igår, minsann!
Antikrundan missar jag nog nästan aldrig. Igår fick jag följa med till Nora, dit jag och Anna var 24 timmar på besök en sommar tack vare en vänlig person som tyckte att vi skulle unna oss lite semester trots att jag var arbetssökande vid den tiden. Gårdagens program innehöll som vanligt en massa fina saker, bland annat en fin kinesisk urna omgjord till lampa (uff för omgörningen!) samt ett helt underbart golvur. Jag amatörvärderade förstås från fåtöljen via Duo-appen och lyckades få två stjärnor på diplomet och omdömet Antikkunnig,
∼ ♦ ∼
Inte självklart hur vi ska tidrapportera längre.
Jag är trött, jag är trött, jag är trött. Men så är det ju fredag. Arbetsdagen bjöd bland annat på en massa surr kring tidrapporteringen, som har gjorts om eftersom avdelningen har växt och vi delvis gör andra saker, delvis gör fler saker vi ska ta betalt för. Ledningen har inte kommunicerat syftet med rapporteringen (jag trodde vi hade en ledningskommunikatör…), vilket gör att vissa dränks i frågor. En del enhetschefer har kommunicerat med sina medarbetare igår kväll eller i morse om hur just deras enhet ska rapportera. Ett problem är att personalen vid gamla avdelningen är van att tidrapportera och vi tidrapporterade väldigt detaljerat. Personal som kommer utifrån har inte använt vårt tidsrapporteringssystem eller ens tidrapporterat överhuvudtaget. Nu ska samtliga tidrapportera på ett helt nytt sätt – nytt även för oss ”gamlingar”. Jag upptäckte till exempel igår före hemgång att mina koder inte fanns kvar, men jag fick inga instruktioner hur jag skulle göra från och med i morse när jag pratade med min enhetschef. Nu ska vi tidrapportera i vilken organisatorisk plats vi jobbar snarare än med vad vi jobbar – om det inte är i projekt där vi ska fakturera. Ja ja, allt tar tid numera, även att tidrapportera på rätt sätt… Annars tycker jag att det är bra för min egen del att tidrapportera, eftersom jag då tydligt ser mitt flexsaldo – och det gör min chef också. Sen behöver jag förstås koder för att rapportera tid jag lägger ner i projekt där andra ska betala för min tid. Men det kommer väl…
Stör ej! Även Lucifer är trött…
Starten på den här dagen blev händelserik. Klockan var redan sju när jag satte mig ner för att äta frukost. Då hade jag gett katterna mat, tömt kattpottorna och duschat. Efter frukost och tandborstning väckte jag Gymnasisten innan jag gick, men nånting säger mig att det inte var helt framgångsrikt. Jag kom ihåg att ta med mig kattskiten och slänga den samt ställa fram tomburkar som skulle pantas i kväll när Anna och jag gick för att handla fredagsmat och lite annat. För Anna väntar en jobbhelg, medan jag ska jobba hemma med räkenskaper, tvätt och städning, bland annat. Men blir det soliga dar sticker jag förstås ut på en tur.
För övrigt fick jag smaka på att jag är lite av Osynliga Mänskan. Det är säkert jättebra att självkänslan får en knuff då och då så att jag vet min plats och roll. Men det klart… såna puffar gör faktiskt lite ont.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Nu har jag läst alla böcker av 
Det var inte så väldigt många böcker från mitt föräldrahem som följde med hem till mig. Inför att mamma skulle flytta till lägenheten 2010 gjorde vi den stora rensningen av pappas bibliotek. Det är ganska tungt att tänka på hur många böcker vi skänkte bort… Efter mammas bortgång blev det därför bara ett par papperskassar med böcker som fick flytta till Uppsala. Bland annat de böcker av 
Gå till Toffelprofilen
