Kära dagbok…
Kylochfrysen är avfrostad, men snart är det nog frostigt utomhus. Bara tio nånting grader i morse, i alla fall.
Eftersom jag handlade på hemvägen igår var jag lite sen. Då hade sambon nästan frostat av kylochfrysen helt OCH skenat upp och ner i tvättstugan några gånger. Anna är ett litet under av effektivitet ibland. Jag är bara rädd att hon ska slita ut sig. Då hjälper det inte att jag köper fina champagneglas. (Undras när vi ska inviga dem med bubbel???) När det gäller hushållsarbete brukar vi aldrig tjafsa om det, men ibland blir det så att en av oss gör lite mer här hemma. Det har att göra med ork och även tid. Jag jobbar ju kontorstid och är så gott som alltid ledig helger. Anna jobbar oregelbundna tider, det vill säga ibland dagtid, ibland kvällstid och dessutom varannan helg. Jag är i vart fall glad och tacksam både för de rena och tumlade handdukarna och lakanen och för avfrostningen. Det är ju i princip bara en som kan greja inne i frysen, men ändå. Jag hade nog tänkt dra mitt strå till det frostiga. Nu ska jag i stället skrubba en del i badrummet och på gästtoan i kväll tänkte jag samt kanske stryka. Och eventuellt köra en hemmamaskin med tvätt. (Det är bara lakan och handdukar som tvättas i tvättstugan eftersom vi vill torktumla och nån tumlare har vi inte i lägenheten.)
Mindre frostigt skulle jag önska att det vore på andra håll också, men jag anser att snöbollen inte ligger i mitt knä den här gången också. Enough is enough. För övrigt klarar jag av just den förändringen förhållandevis bra. (Kanske för att den är sund?) Jag är faktiskt förvånad över hur lätt det är att stuva om personer i sitt liv. En del vinner mark, andra försvinner. Energislukare är det sista jag behöver. Då blir jag själv… frostig. (Jag behöver däremot hantera vissa egenskaper hos mig själv, nåt jag skriver om under lösen.) Men frostigt utomhus står det inte på förrän det är. Tänk att det bara var runt tio grader plötsligt i morse efter den sommarhetta vi hade så sent som i helgen!… Den kommande helgen ska det bli dåligt väder och Anna jobbar mastodontpass. Då ska jag helt enkelt städa.
∼ ♦ ∼
En bok funkar bra som huvudkudde.
I morse var jag trött och inte vaknade jag av katterna. De verkade också trötta (efter födelsedagsfirandet?) och Lucifer, som alltid brukar vara först på plan vid matdags, var sist. När jag sen kom ut från duschen hade han somnat sött – på köksbordet… Min bok på gång använde han som kudde. Och när en är så där jävla söt då kan Mammisen inte köra bort en! Igår var bakdelen mitt bokstöd, idag fick jag alltså betala tillbaka genom att låta boken vara kattkudde. Ja, det är kort sagt trångt om saligheten ibland på frukostbordet. Lille Herrn tar sig friheter, men har är ju så sällskapssjuk och gullig att han inte går att motstå. Är vi två eller flera människor vid bordet har han emellertid inte nån given plats där.
∼ ♦ ∼
Idag blev det både kalenderomstuvningar och persondito. Med bara två möten under arbetsdagen var en lunch med NK* inbokad, en lunch som tyvärr ställdes in. Men i stället bokades en ny lunch på fredag, fast med Lizbeth**. Hur det blir med utgång och öl i morgon får dagsformen avgöra, har kompisen och jag bestämt. Jag har ju viktiga möten hela torsdagen och borde kanske hålla mig i skinnet. Idag har jag påbörjat nästa veckas nyhetsbrev, pratat webbstruktur och diskuterat nya organisationen med mera. Allting tar sån tid och lunchen hade varit en oas. Nu blev det sedvanlig hämtlunch och litterärt sällskap i Tysta matsalen i stället och på eftermiddagen fortsatte arbetet, även det sedvanligt.
I kväll är jag ensam hemma med familjen Katt och eftersom det är kyligt passar det bra att både städa lite och stryka. Det var uppenbarligen ett hårt födelsedagspartajande igår, för jag hittade en spya i balkongsoffan när jag kom hem från jobbet. Kattkräk kan jag klara mig utan, men katterna är ett sånt gott sällskap att jag inte hinner känna mig just ensam. Men jag har haft en ledsen och bedrövad känsla i bröstet hela dan idag, en känsla som jag inte riktigt blir kvitt.
I kväll är jag inte ensam hemma utan har sällskap av bland andra den här tjejen, det vill säga Citrus.
∼ ♦ ∼
Under gårdagen skedde många dumheter, men den här tar nog priset: två tjejer som är ett par fick inte delta i en buggkurs eftersom kursen vänder sig till dem som vill dansa ”sitt eget kön”. Skämmes Uppsala bugg & swing society, det är faktiskt 2019!!!
∼ ♦ ∼
*NK = Närmaste Kollegan på mitt förra jobb
**Lizbeth = tidigare kollega på en fakultet vid ett annat universitet och nuvarande kollega fast på annat håll i huset; heter egentligen nånting heeelt annat
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 