Sista färjan från Ystad

Ett inlägg om en bok.



Karin Alfredssons bok Sista färjan från YstadI våras var jag på författarträff på Akademibokhandeln 
och lyssnade bland annat till Karin Alfredsson. Jag hade innan dess ganska nyligen gjort hennes bekantskap som författare via boken 80 grader från Varmvattnet. Särskilt förtjust i den boken var jag inte, men vid författarträffen berättade hon om sin senaste roman Sista färjan från Ystad och jag blev nyfiken. Mot slutet av semestern tog vi en titt in till Röda rummet och där såg jag boken inbunden i ett ganska fint skick för 125 kronor. Självklart slog jag till och nu har jag läst den.

Det här är en spänningsroman med många infallsvinklar och berättelser i en. I huvudrollerna finns Stefan och Therese, ett par som uppenbarligen tar sig fram i tillvaron genom att lura människor. När boken börjar är de på väg ner genom Europa. Redan på färjan i Ystad ändras registreringsskylten på deras Merca. Men nånting går inte riktigt som planerat och plötsligt finner sig Aina Berglund, snart pensionerad polis, indragen i en mycket speciell utredning.

Boken är väldigt snabbläst och riktigt underhållande. Stefan och Therese är ena fula fiskar, samtidigt visar sig människor vara så otroligt lättlurade. Jag tror att den här romanen mycket väl skulle kunna vara sann. Karaktärerna som skildras är väldigt realistiska och en och annan av dem är rätt skärpt. Jag skrattar till exempel när ena offret självklart hävdar att det måste vara en falsk doktor – ingen distriktsläkare ringer patienter han inte har träffat bara för att vara bussig! Nu är det emellertid en fiktiv historia om två bedragare och deras offer. Det är inte nån läskig och blodig bok, snarare är det en spännande roman om brott.

Toffelomdömet blir det högsta. Detta har varit riktigt intressant och underhållande läsning.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 6 september och lördagen den 7 september 2019: Svårt att koppla av för Gammeln

 



Kära dagbok…

Fredagskvällen var det som sagt både firning och gravöl. Och framför allt, invigning av våra nygamla champagneglas. De var underbart goda att dricka prosecco ur, jag lovar! Räkorna från Korgtassen var inte bara norska, de var stora och matiga också. Lite senare åt vi ost och gravölet till det blev var sitt glas rött från Valpolicella. Ostarna glömde jag tyvärr att fota!


Det blev inget ståhejigt firande eller nåt gråtgravöl. 
Vi tog det lugnt mellan räkor och ostar och glodde på TV. Mini hoppade (läs: promenerade på glasbordet) mellan oss, men tycks för tillfället (?) föredra att sitta på ett av armstöden på Annas fåtölj. En liten stund satt hon hos mig dock.

Mini

Mini satt mest hos Anna, men en liten stund hos mig också.

∼ ♦ ∼

Det är så jävla mycket som snurrar just nu i skallen att nån vidare sovmorgon blev det inte. Jag vaknade nånstans mellan halv och kvart i sju. Försökte tvinga mig att sova vidare, men strax efter sju gav jag upp. Jag gick upp och skrev lite, tömde kattpottorna och diskmaskinen och körde en orange tvätt. Sen gjorde jag ett nytt försök att lägga mig med kaffe och bok på sängen. Det blev väl nån knapp timme i alla fall innan jag klev upp.


Mycket att tänka på, som sagt, och svårt att koppla av. 
Efter frukosten ringde jag Annas snälla mamma för att kolla läget, men när ingen svarade hoppade jag i duschen. Då ringde förstås mobilen. Jag svarade naturligtvis inte utan ringde upp när jag var nyduschad och klar. Efter samtalet tog jag med mig sopor och slängde dem innan jag åkte för att handla på ICA Maxi Gnista. Jag hade ett par ärenden till apoteket också, men uträttade bara ett, det andra blev för kostsamt (det handlar ju om min egen hälsa och sånt ska en väl inte slösa pengar på..?). Vi har börjat handla på Maxi i Gnista. Jag gillar det mycket framför allt för att affären är rymlig och det känns inte som om en behöver trängas med folk och varuvagnar. Sen är sortiment och priser också bra, förstås. Jag skulle inte handla så mycket, lite mat och lite till kylen samt kattmat bara. När kvittot rullade ut stannade det på strax under 800 spänn… Det enda jag köpte utöver det som stod på lappen var då kalkonsalami för 30 spänn. Nåja, jag fick tag i både kattmat och sköljmedel till extrapris.

Tre kassar från ICA Maxi

Tre kassar från Maxi, men kattmaten fick jag ta med mig nästa vända från bilen.


Sen blev det lite bråttom,
för Anna hade två timmars rast mitt på dan och ville gärna komma hem en stund och lägga upp fötterna. Självklart hämtade jag henne och körde tillbaka henne till Äldreboendet. Jag tycker att det är skit att personalen inte har nåt vettigt ställe att vila på när de är lediga två timmar mitt på dan de gånger de jobbar klockan 7 – 21. Men nu fick hon komma hem en stund i alla fall och äta sin lunch här efter en stunds vila. Jag passade på att stryka lite under tiden. Sen blev det var sin kopp kaffe och provsmakning av sesamknäcke med kalkonsalami på. Gott!


När jag kom hem från vända två till Äldreboendet 
tog jag ett varv med Helvetesmonstret*. Det gillar inte katterna och Citrus flaxade omkring här inne helt skräckslagen. Lucifer låg på ballen** och sov och tycktes inte märka nåt, Mini flydde dit ut. Jag funderade på att sno nedanstående skylt från Korgtassen igår:

Skylt Oljud kan förekomma

Tänkte sno denna och sätta upp när jag dammsuger.

∼ ♦ ∼

Körkortsfoto

Den här bilden ska sitta på mitt nya körkort i tio år.

Igår var jag till fotografen. Det tyckte jag inte var roligt, men det var nödvändigt eftersom jag måste förnya mitt körkort. Han tog åtta bilder och gemensamt valde vi ut en bild där jag ser hyfsat normal ut. Idag postade jag handlingarna till Transportstyrelsen och räkningen för ett nytt körkort (250 spänn) har jag lagt in för betalning på måndag. Jag fick sex ex av samma foto och har nu fem kopior kvar. Är det nån som vill ha en signerad idolbild finns nu alltså chansen. Jag har ju liksom ingen mamma att skicka nåt foto till längre. Anna föreslog att jag skulle skicka foton till mina bonusbarn så att de kan kasta pil på bilden av mig, men det tyckte inte jag var nån bra idé.

∼ ♦ ∼

Jag har haft ont i höger höft igen i några dar. Igår kväll blev det värre och idag har jag känt av den mer eller mindre hela dan. Det är väl Gammeln, det syns tydligt på fotot att jag är drabbad av den. (Där syns även påsar under ögonen etc.) Nu ska kärringen i alla fall äta kycklingklubbor och potatisgratäng, katterna ska få nåt gott att tugga på, kanske lax på påse eller nåt. Det drar ihop sig till oväder ute, men jag hoppas att Anna kan cykla hem utan att bli dränkt – hon har ju sin fina regnjacka. I kväll hyfsar vi ostar och rödvin när vi glor på Shetland. Jag ska i alla fall ta ett glas rött till kycklingen nu!

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren
**ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lite bubbel och rött: P. Lex Prosecco Brut och Antiche Terre Venete Valpolicella 2018

Ett inlägg om två viner, ett med bubbel och ett rött.


 

P Lex Prosecco Brut

Lagom bubbligt, torrt och gott.

På fredagskvällen var det läge för såväl firning som gravöl. Det var också dags att inviga de nyinköpta champagneglasen. Vi införskaffade 800 gram norska färska räkor, chiliaioli och en flaska P. Lex Prosecco Brut för att fira glas och annat.

Vi kylde proseccon i frysen. Bubbelvin ska vara riktigt kallt, tycker jag. Det blev bara räkor som vi skalade själva och aioli, som vi doppade räkorna i, till vinet. Och det var helt rätt!

Systembolaget rekommenderar att det serveras som sällskapsdryck eller till lättare rätter av fisk eller skaldjur. Vi följde alltså rekommendationen.


Alkoholhalten ligger på elva procent
och sockerhalten på nio gram per liter. En flaska kostar 109 kronor.

Det här vinet är gjort enligt autoclavemetoden. Det innebär att alkoholjäsningen, som ger kolsyran, sker i en trycktank. Sen får vinet vila i tanken till dess det är dags för filtrering, justering av sötningsgraden och buteljering. Buteljeringen görs under lågt tryck vid låg temperatur.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Torr, fruktig smak med inslag av persika, gråpäron och citrus. […] Ungdomlig, fruktig doft med inslag av persika, päron och citrus.

Till räkor vill i alla fall jag och sambon inte ha ett alltför bubbligt vin. Det här vinet var alldeles lagom bubbligt. Det var torrt och päron och citrus var tydliga i såväl smak som doft. Vinet tilltalade mig mycket och det passade förträffligt till de stora räkorna.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Antiche Terra Venete Valpolicella 2018

Vinet lät ostarnas smak komma fram.

Till gravölet och unge Morse, ett ovanligt mordrikt avsnitt, skar vi upp goda ostar som vi också hade handlat hos Korgtassens, i affärens alldeles nya delidisk. Vi var inte ensamma att handla där och det var roligt att se hur snabbt ruljansen var igång efter den ursnabba och smidiga renoveringen.

Ostarna vi köpte var Kaltbach, Kaxige Kal och Langres. Hemma hade vi också Brie. På Systembolaget köpte vi en flaska Antiche Terre Venete Valpolicella 2018. Bolaget rekommenderar vinet till rätter av ljust kött, buffémat och fläsk.

Alkoholhalten ligger på 12,5 procent, sockerhalten på 4 gram per liter och priset är 99 spänn.

Vinet är gjort på druvorna corvina och rondinella. Corvinadruvan används också som bekant till Amaroneviner. Den har en frisk syra och kan smaka allt från mjukt och bärigt till kryddigt och mustigt. Rondinelladruvan är vanlig i Valpolicella och Bardolino och den blandas ofta med andra druvor, främst corvina, för att öka vinets fyllighet.

Så här här skriver Systembolaget om vinets smak och doft:

”Bärig smak med inslag av körsbär, lakrits, hallon och färska örter. […] Fruktig doft med inslag av mörka körsbär, hallon, lakrits och färska örter.

Vinet var inte särskilt tungt, men ganska bärigt i smaken. Det kompletterade ostarna mycket bra, det lät liksom ostarnas smak komma fram. Någonting saknade jag i vinet, men jag kan inte komma på vad.

Toffelomdömet blir ändå högt. Det här är en god och prisvärd italienare.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Recension: Akut viol

Ett recenserande inlägg om en lyrikbok.



Lina Hagelbäcks bok Akut violDet händer att jag ber om att få läsa och recensera vissa böcker. 
Det gjorde jag med Lina Hagelbäcks senaste diktbok Akut viol. Det var länge sen jag läste lyrik. Länge sen var det också som jag verkligen ville läsa lyrik. Innerligt varmt tack, Lina Hagelbäck, för att jag fick läsa din bok!

Den här boken speglar en kärlek som inte är enkel – precis så som kärlek är. Det djupt, passionerat – och både sällsamt och sårbart. Det är inte helt enkelt att läsa lyrik, det är inte helt enkelt att skriva lyrik heller. Genom att dikter ofta är sparsamma på ord är det av yttersta vikt att poeten väljer de rätta. Och med de rätta menar jag både de ord som avses och de ord som berör.

Boken är på cirka 100 sidor. En dag tog det mig att läsa den. Jag behövde pausa då och då och läste i tre olika delar. Mellan delarna fick jag en hel del att tänka på. Skörheten i orden, kärleken och livet, men också kraften i allt detta.

Lina Hagelbäck skriver dikter som är som målningar. Omslaget till den lilla boken tycker jag mycket om. Och det är så rätt till Akut viol. Nu vill jag läsa mer av författaren! Jag är helt… medtagen – i positiv bemärkelse.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 5 september och fredagen den 6 september 2019: Dokumentärt och lite dämpat

 



Kära dagbok…

Torsdag blev en hemmakväll. Jag var trött efter onsdagens alla intryck och tankfull efter det besked jag fick strax före hemgång. Det är skönt att det är fredag idag och att jag har helgen för att tänka över ett och annat. Jag och sambon var båda hemma, alltså på kvällen. Det var härligt att se min sambo skriva igen. Att kommunicera är svårt, men att skriva är ett bra sätt, tycker jag. Sen blir ju det skrivna ordet i mitt fall en dagbok som jag kan gå tillbaka till när minnet inte riktigt är så alert. Trots att jag är evigt ung räknas jag mer eller mindre som äldre. Snart väntar väl ättestupan. Fast jag har ju ingen ätt som kan putta mig över kanten. Ätt som puttar annan över kanten såg vi en dokumentär om igår på TV3, Svenska fall. Avsnittet handlade om ett Äppelbomordet där en person mördade sin sambo. Innan dess hade vi också sett första delen av Kapten Klänning – polischef och våldtäktsman, en dokumentär om Göran Lindberg. Eftersom Anna jobbade i tisdags när programmet gick spelade jag in det på DVD-spelaren. Ganska skönt att kunna spola förbi TV4:s all jävla reklam. Båda programmen var mycket otäcka, men också mycket bra. Det är bara att konstatera att människor kan framstå som goda och trevliga och sen vara rena djävlar i verkligheten.

Mini och As hand

Mini vågade inte titta på det otäcka på TV.

∼ ♦ ∼

7 komma åtta grader den 6 september

Det var inte ens åtta grader i morse…

Vi går mot höst. I morse var det inte ens åtta grader när jag klev upp. Det blev till att ikläda sig inte bara tröja och snusnäsduk utan även jacka. Fast jackan åkte av halvvägs, trots att den är snigg-orange. När en marscherar i rask takt blir en varm.

Jag var lite seg och sen i morse. Har mycket att fundera på, som sagt, och hade hoppats få dryfta det idag med Lizbeth*. Dessvärre blev vår lunch framflyttad till mitten av nästa vecka. Så jag begravde mig lite för länge i min bok på gång. Jag hade Lucifer som bokstöd, för det är trångt om saligheten vid frukostbordet. Huvudpersonerna i boken är rätt fräcka, men samtidigt… hur kan folk vara så lättlurade? Boken är snabbläst och bra och den har helt klart fått mig att ändra uppfattning om författarens förmåga att skriva böcker. Sånt är sköj!

Lucifer bokstöd vid frukostbordet

Begravde mig lite för länge i min bok i morse och blev sen. Lucifer agerar bokstöd – det är trångt om saligheten vid frukostbordet…

∼ ♦ ∼

Domkyrkotornen och kranen 6 september

Tornen står alltid klart och rakt upp i himlen…

Det har varit en konstig stämning på jobbet idag. Dämpat, på nåt vis, även om del förstås är nöjda och glada. Många tycks vara fundersamma och nu när vissa saker är klargjorda blir nästa steg att få veta var en hamnar. Jag bad om ett enskilt samtal med min chef idag. Sen måste jag själv komma fram till saker och ting och besluta mig för vad som ska göras. Jag försöker hålla – och visa mig lugn – till dess att allt står klart. Söker råd eller tröst eller vägledning hos… Dômen, vars torn alltid står klart och rakt upp i himlen…

Arbetsdagen i övrigt omfattade sedvanligt jobb, till exempel redigering av text på intranätet. Inget ovanligt eller upphetsande.

Efter jobbet traskade sambon och jag iväg för att inhandla föda och dryck till kvällen. Jag behöver förnya mitt körkort och passade på att gå till fotografen. För sambon väntar en i mina ögon tung helg med mastodontarbetspass på lördagen och kort pass på söndagen. På söndagen kommer gymnasisten som inte längre ska vara vår tvåveckorssambo, vad jag förstår, utan vara lite mer hos oss. Ja, jag och gymnasistens mamma är ju sambor på heltid sen förra året.

Igår fick jag ett roligt brev från mammakusinen CI helgen kanske jag rentav svarar på det. Vi får se. I morgon behöver jag åka och handla lite tunga saker (därav åka som i åka bil). Jag skulle behöva ta en tur till Slottet och skörda tomater, men väderappen spår regn både lördag och söndag. Det kanske blir en tur på stan i stället, kanske för att fylla på det litterära förrådet.

∼ ♦ ∼

*Lizbeth = en före detta kollega som blev kollega igen fast på en annan avdelning än den jag jobbar på nu. Och hon heter definitivt inte Lizbeth!


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lösenordsskyddad: Prioriteringar och mål

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.

Publicerat i Personligt | Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Onsdag kväll den 4 september och torsdagen den 5 september 2019: Har jag tappat huvudet helt..?

 



Kära dagbok…

Rökta räkor på Churchill Arms

De rökta räkorna och den ljuvliga aiolin äter jag gärna igen på Churchill Arms!

Nej, tappa huvudet helt får en hoppas att jag inte har gjort. Fast jag kände av rätt bra i morse att jag hade ett. Det var inte så att det blev sent igår eller att jag drack mycket (två starköl), men jag blev så trött av allt jag hade… upplevt.

Vad det var jag upplevde hör inte hemma här, men du, kära dagbok, får gärna se på de goda rökta räkorna jag åt på Churchill Arms. Det serverades lite bröd till och ljuvlig aioli. Är det nån som har luktat vitlök på jobbet idag är det definitivt jag. Det är enda nackdelen, liksom. Jag klämde i mig 400 gram räkor och det blev jag väldigt mätt på. Priset var endast 129 spänn och det var räkorna väl värda. Det här är nåt jag gärna äter igen.

Räkhuvud

Har jag tappat huvudet..?


Katterna var väldigt sällskapssjuka när jag kom hem, 
så jag pratade och busade lite med dem. Mini låg på armstödet en stund när jag läste. Och det blev faktiskt bokbyte igår kväll! Jag läste ut en underbar spansk tegelsten och bytte till en bok om en färja från Ystad. I våras var jag och lyssnade på Karin Alfredsson (med flera) när hon presenterade sin bok på Akademibokhandeln. Den verkade jätteintressant och jag blev så glad när jag hittade den inbunden, i fint skick hos Röda rummet i augusti.

Böckerna Andarnas labyrint och Sista färjan från Ystad

Bokbyte från spansk tegelsten till svensk färjebok.

∼ ♦ ∼

I morse regnade det när jag vaknade, men när jag skulle gå till jobbet hade det slutat droppa från ovan. Jag slapp ta regnjackan, vilket ju var bra eftersom vädret blev bättre redan på förmiddagen. Under dagen hade jag flera möten. Två av dem var rätt tunga och krävde/kräver rejäla insatser från min sida. Det var inte lätt att ha tankarna på rätt plats, den här dan. Bullen som serverades efter möte nummer två var precis vad jag behövde – före lunch…

Bulle

Precis vad jag behövde – före lunch…


Ja det var en mycket förvirrande dag, denna onsdag. 
Nej, torsdag var det visst. Jag trodde ganska länge att det var onsdag och publicerade nedanstående bild på Insta med texten ”Whiskers Wednesday”. Fast, som sagt, det är ju torsdag och fy te rackarns så jag längtar efter helg och sovmorgon. Jag var ganska mör när jag klev upp halv fem i morse när Lucifer gnällde efter mat…

Utsmyckning på St Olofsbron

Whiskers Wednesday, trots att det är torsdag.

∼ ♦ ∼

Dagens Dôme är faktiskt två bilder, en på lite håll, en närmare. Håll tillgodo!

∼ ♦ ∼

Dagens oombedda råd: Jag har uppdaterat systemen på mina mobiler och att hålla koll på och uppdatera system på såväl datorer som mobila enheter är nåt jag rekommenderar ur säkerhetssynpunkt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… nu vet jag vem som blir min nya chef (om jag nu får följa med ”över” i omorganisationen). Det är en person i vars säng jag har legat. Under många år… Fundera på det, du!


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Andarnas labyrint

Ett inlägg om en bok.



Carlos Ruiz Zafóns bok Andarnas labyrintI slutet av augusti började jag läsa den sista födelsedagsboken jag fick. Vännen FEM
har genom åren har berikat min litteratursamling med böcker av Carlos Ruiz Zafón. Till årets födelsedag fick jag den fjärde delen i De bortglömda böckernas gravkammare, Andarnas labyrint. Stort TACK för denna tegelsten på 789 sidor! Min plan var förstås att läsa boken under semestern eftersom den är både omfångsrik och tung. Men se det gick alldeles utmärkt att frakta den till och från jobbet i jobbryggsäcken. Jag blev också förvånad över hur snabbt det faktiskt gick att läsa boken. Det är väl så med en riktigt god roman…


Platsen är Spanien och tiden Francoregimens år.
Efter en kort introduktion tidigare i historien förflyttas läsaren till slutet av 1950-talet. Alicia Gris är en underlig kvinna med en svår höftskada. Alicia har tidigare varit tjuv, men genom mer eller mindre utpressning tvingats över på polisens sida. Nu får hon ett uppdrag som för henne tillbaka till sin barndomsstad Barcelona från Madrid. Uppdraget går ut på att tillsammans med en polis hitta en försvunnen minister, Mauricio Valls, tidigare fängelsechef. Ministern äger en bok, Andarnas labyrint, en bok som påminner Alicia om hennes barndom och tuffa händelser där. Detta leder även Alicia tillbaka till en förtrollad bokhandel. Boken knyter ihop de tidigare böckerna i serien,  Vindens skugga, Ängelns lek och Himlens fånge.

Å vad jag önskar att jag hade läst böckerna direkt efter varandra! När jag nu har läst den fjärde boken i serien är det fyra år sen jag läste del tre. Jag inser att jag har tappat en del av historien. Icke desto mindre är det här helt klart ett riktigt mästerverk. Den som älskar böcker och att läsa tjocka böcker, den som älskar kärleken och samtidigt räds den, den som hatar förtryck och krig, den tycker nog som jag om den här serien: mycket! Karaktärer och miljöer är otroligt skickligt beskrivna, så skickligt att en ser allt från elände till det vackra – och då också känner lukter och dofter. Bäst av allt: alla frågor får svar. Ungefär…

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 3 september och onsdagen den 4 september 2019: Vilda fester och vanlig lunk

 



Kära dagbok…

När jag skulle skriva rubriken till det här inlägget skrev jag fel månad. Uppenbarligen vill jag vara kvar i augusti. Det går naturligtvis inte. September har startat och det är fullt ös på jobbet med allt som ska fixas inför omorganisationen – samtidigt som det är vanlig lunk. Från och med nästa månad ska vi ha bildat en ny och mycket större avdelning. Personellt sett nästan dubbelt så stor som nuvarande. Ja, jag tänker inte skriva mer än så här om detta, för det är fortfarande väldigt mycket som inte är färdigt.

∼ ♦ ∼

Kattkräk i balkongsoffan

Har de haft fest, eller?

Fullt ös och vilda fester har det visst varit hemma. Det första jag fick göra när jag kom hem från jobbet igår var att torka kattspya – i vår nya balkongsoffa. Jag gnussade och gned och tror att jag fick bort inte bara kräket utan även fläcken. Den här veckan har katterna inte haft så god aptit. Citrus vägrar helt att äta viss mat, det kan gå om en trugar henne ordentligt och låter lilla prinsessan äta uppe på en bänk i köket. Lucifer och Mini äter inte så mycket heller. Nä, maten de får just nu är ingen succé och om de dessutom spyr upp den får jag försöka skaffa ny sort i helgen.

Två morgnar i rad är det jag som har serverat katterna frukost. Lucifer brukar alltid jama och krafsa på sovrumsdörren, ofta vid fyra, fem-tiden. Det har han inte gjort nu, vilket får mig att undra om det är nån skit i maten som de inte tål eller inte gillar. När de sen får mat äter inte ens Lucifer särskilt mycket. I övrigt är katterna som vanligt – nyfikna, busiga och rätt slöa. Lucifer och Citrus bråkbusar ganska mycket, men när Lucifer, som är mycket större än sin syster, är för ”hårdhänt” eller för klumpig brukar Citrus gömma sig. Precis innan jag skulle gå i morse utspelade det sig en väldigt söt scen mellan de två syskona. Lucifer tvättade Citrus och allt var frid och fröjd. En stund i alla fall…

Lucifer tvättar Citrus

Syskontvätt. Lucifer tvättade Citrus på huvudet i morse.

 

Citrus och strykkorgen

En nyfiken, men sömnig, hjälpreda. Citrus övervakade min strykning.

Förutom att torka spya igår torkade jag av i badrummet och på gästtoan. Märkligt nog hittade sambon, när hon kom hem från jobbet, en fläck på kaklet i badrummet som jag hade missat. Även solen – och vårt kakel! – har alltså fläckar och den skyldige är förstås fläckborttagaren, det vill säga jag. Det fanns en hög med kläder och dukar som skulle strykas också. Till min hjälp (?!) hade jag Citrus, som var omåttligt nyfiken på tvättkorgen, framför allt. Men hon lydde när jag sa ifrån att hon inte fick hoppa ner i korgen och lägga sig på den rena tvätten. Hon satt på Annas köksbord, som står i Djungelrummet där jag strök, och hade full övervakning på mitt arbete. Fast… det blev nog tråkigt efter ett tag, för de små ögonen åkte igen och blev till springor…

∼ ♦ ∼

I morse var det lite varmare än igår, runt tolv grader. Men med nordlig vind har jag nu utökat ytterbeklädnaden med en snusnäsduk runt halsen. Jag blir ganska varm när jag går till och från jobbet, så det räcker än så länge med tröja och nu också snusnäsduk, alltså. Vädret var si och så under dan. Det är kallt, men inte den där höga, sköna luften och blå himmel. Jag brukar roa mig med att fota Domkyrkan på väg till eller från jobbet. Dess torn blir extra vackra på bild om himlen är så där djupt blå. Igår på vägen hem fanns lite blått i alla fall bland molnen, i morse var det inte mycket alls…

∼ ♦ ∼

Arbetsdagen passerade utan att nåt revolutionärt hände. Jag tror att vi är många som mest jobbar på i vanlig lunk. I kväll är jag ute och dricker öl och pratar allvar med en vänkollega, så det här inlägget började jag skriva igår, skrev klart på mina raster idag och tidsinställde publiceringen av.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Lösenordsskyddad: Ditt kex, min kaka

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.

Publicerat i Personligt | Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.