Recension: Kärleken väntar längst ut på grenen

Ett recenserande inlägg om en bok.



Mari Åbergs bok Kärleken väntar längst ut på grenenJust som semestern var slut
och en ny termin med fullt-ös-medvetslös på jobbet skulle starta blev jag tillfrågad om jag ville recensera en bok. Jag hade inte tänkt tacka ja, men eftersom jag recenserat författarens makes senaste bok ville jag vara rättvis. Häromdan hittade Mari Åbergs bok Kärleken väntar längst ut på grenen ner genom brevinkastet och nu har jag läst ut den. Tack till författaren!

Den här romanen utspelar sig på 1970-talet. Huvudperson är Annika som lämnar föräldrahemmet, där hon är hårt hållen, för att studera i Malmö till flygledare. Annika är i sena tonåren, tämligen naiv och lite bortkommen, men hon är duktig på det hon vill utbilda sig till. Första dagen möter hon Eva, som ska plugga samma som Annika, men som Annika uppfattar som världsvan och frigjord. De två tjejerna finner varandra och blir bästa kompisar. De går på fester och träffar killar och… tja… Efter en tid blir lycka till sorg och till sist är det reseledare Annika blir.

Jag har lite svårt att komma i sjuttiotalsstämning när jag läser den här boken. Troligen har det att göra med att jag själv var tonåring då. Visserligen kom även jag från ett hem där jag var ganska hårt hållen, men i Metropolen Byhålan gjorde jag på sätt och vis mitt eget lilla uppror – till dess att jag blivit myndig och kunde lämna stan. Bokens Annika och jag torde ha en del gemensamt, med andra ord. Trots det känner jag att karaktären inte är riktigt realistisk – och detta ändå sen jag förstått att Annika ”lånat” en hel del från författaren själv. Nu känner jag inte författaren, men Annika är en inte helt sympatisk person som ofta har nedssättande omdömen om företeelser och människor, framför allt andra kvinnor. De är tjocka, ruggugglor, för snygga, en jäkla subba med mera. Annika själv är bäst i klassen, vill vara klipsk, har lätt för att lära, men är samtidigt i vissa lägen en flickstackare och i mina ögon otroligt uppmärksamhetssökande. Generellt tycker jag att karaktärsskildringarna i boken är något som jag tycker att författaren bör jobba mer med, likaså miljöskildringarna och dialogerna. Dialogerna känns stundtals väldigt styltiga och jag undrar om man verkligen pratade så där när man var tonåring på 1970-talet. Kapitlen där flygledarutbildningen beskrivs känns däremot mycket trovärdiga och rentav spännande. Vilket häftigt jobb! 

Boken är full av sexskildringar som jag inte heller riktigt berörs av. Det blir faktiskt alldeles för många underliv för att passa mig.

Det hade nog varit bra med en ordentlig lektörsgenomläsning av manus före tryck. Jag hittar korrekturfel och rena stavfel – vissa ord stavas olika, till och med. När sådant som att inte ens en känd låttitel återges korrekt blir jag lite irriterad. Jag tror att författaren har en del att utveckla och arbeta vidare med, även om jag inser att här finns en intressant historia.

Toffelomdömet blir lågt.

Rosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tolvårsdejtens kväll och onsdagen den 28 augusti 2019: Vilka dagar…

 



Kära dagbok…

Orden i dagens rubrik kan läsas/sägas på flera sätt. Jag kan meddela att tonen inte är helt positiv för min del. Sambon hade ledig dag igår och det innebar som vanligt både roligheter och måsten. Värmen tar på och nån vila och återhämtning hann hon inte med fullt ut. Tur att hon är ledig ytterligare tre dar den här veckan. I vanliga fall är hon ledig en dag per vecka och det räcker inte. Jag fattar inte hur de gör scheman på hennes jobb, men jag skulle inte ens ge mig på att försöka. Det verkar skitsvårt och dessutom blir personalen säkert mer eller mindre missnöjd, aldrig helt nöjd. En dag för vila, återhämtning och stimulans tycker jag, utifrån sett, är för lite.

Jag själv hade haft en hektisk dag på mitt jobb. Med hektisk menar jag flera saker, inte bara mycket att göra. Så när jag kom hem stångades vi lite innan vi satte oss i bilen för att åka på shoppingtur. Nej, det är inte alls det en har lust med när det är skitvarmt ute och en är trött. Men gymnasisten har växt och behövde gympakläder till torsdag och våra katter behövde mat. Bara att bita ihop. När vi sen kom hem vid 20-tiden kunde vi äntligen fira tolvårsdagen av vår första dejt lite grann (mer firande vid annat tillfälle) med först kaffe och nåt sött, därefter goda ostar, kex, fröknäcke, päron och ett svindyrt vin ur Annas ”lådda”. (Mer om vinet kommer vid ett annat tillfälle, när jag har druckit lite mer av det!)

∼ ♦ ∼

Domkyrkans torn och kran

Omöjligt att nå toppen?

Ytterligare en hektisk dag på jobbet idag. Jag hade fyra möten och däremellan jobb som behövde göras. Ett av mötena gjorde mig mycket konfunderad, ett annat gjorde mig glad. I morgon har jag bara två möten, men ett av dem är ett stormöte om vår nya organisation, det andra ett lönesamtal. Viktiga ting! Ibland undrar jag hur tiden räcker till. Våra chefer har ännu fler möten, de sitter i olika möten nästan hela dagar. När hinner de jobba – på kvällar och helger? Som ”vanlig” medarbetare försöker jag att stänga av jobbet efter klockan 17. Ja jag har egentligen bara arbetstid till 16.30. Men klockan 17 vardagar. Helger stänger jag av helt. På längre semestrar försöker jag beta av mejl som inkommer. Jag ställer alltid autosvar till den som mejlar, men jag vill också prioritera och sortera bland mejl – som ofta betyder arbetsuppgifter – så att jag inte drunknar. Ibland kan det kännas onåbart att komma i balans och få tiden att räcka till. Omöjligt att nå toppen, kunna sitta där uppe och ha stenkoll på rubbet. Nej, jag menar inte som chef, utan som medarbetare. Med detta låter jag Domkyrkotornen och dess kran stå för symboliken. Jag fotade dem i morse när jag passerade och skrattade sen när jag kom till jobbet och såg på lokalblaskans förstasida – en bild på Domkyrkotornen och kranen. (En rätt dålig bild, tagen i motljus. Jag är nöjdare med mina faktiskt.) Tänk att jobba där uppe i toppen…

Domkyrkotornen och kran sedda från Gustavianum

Tänk att jobba där uppe…

∼ ♦ ∼

I kväll måste jag läsa vidare i min bok på gång som jag har fått för recension. Jag vill gärna ha det färdigt före helgen, så att jag kan ägna all ledig tid åt sambon och åt oss.  Jag skulle behöva kunna säga

”Vilka dagar!!!

med positiva utropstecken efter den kommande helgen. Som en viss bonus har jag beställt biobiljetter (en premie för att jag är med i en undersökning) till oss. Vi borde för 17 gå oftare på bio när vi bor så här centralt.

Sambon har lämnat kycklingspett och vitlöksbröd åt mig till kvällsmat. Det tror jag att jag verkligen behöver. Vilken dag…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Jobb, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndag kväll den 26 augusti och tisdagen den 27 augusti 2019: Fel och rätt och rätt

 



Kära dagbok…

Inneskorna på jobbet

Inneskorna på jobbet fick följa med hem igår kväll.

Sommaren är sannerligen tillbaka. Huruvida det är fel eller rätt låter jag vara osagt, men jag vet ju att medeltemperaturen rent generellt har höjts med 1,5 grader. På hur lång tid minns jag inte. Nä, minnet är det dåligt med, så dåligt ibland att jag undrar om det är nåt fel. Då är det bra att ha bloggens dagboksanteckningar att gå tillbaka till. För de här dagboksinläggen skriver jag mest för min egen del, inte för andra, om nån nu trodde det. Men åter till minnet… Jag glömmer fort och lätt. Härom morgonen tog det mig tio minuter att komma på vad en gammal klasskompis hette i förnamn. Ja, h*n har bytt förnamn och det nuvarande kommer jag ihåg. Det var värre med det h*n hette tidigare. Somliga kan ju tycka att det är värdelöst vetande, men om en ska förklara för en annan gemensam gammal klasskompis vem som avses kan det finnas en poäng i att nämna det ursprungliga namnet. Tio minuter… ja så blir det när en blir äldre. Ådrorna kalkas igen. Fast priset tog jag nog igår när jag promenerade hem i inneskorna jag har på jobbet… Till mitt försvar ska sägas att det är gympadojor och ett par favoritskor. De har till och med trampat the Streets of London and Brighton. Men nu är sulan så sliten att de inte står emot väta. Därav degraderingen – eller promoveringen! – till inneskor på jobbet. Och det var ju bra att det inte regnade igår utan var sommarvärme.

Nästa fel igår kväll stod emellertid inte jag för. Vi satt i vardagsrummet på kvällen och flämtade framför fläkten. Kikade på TV, intressanta programmet Det sitter i väggarna och spännande brittiska polisserien Line of duty. När jag sen skulle bädda upp i sovrummet kikade jag ut på parkeringen mellan persiennlamellerna och fick se… en båt. Eh ja. Det stod en båt på bilparkeringen – bildbevis nedan!

Båt på bilparkeringen

Jepp! Det stod en båt på bilparkeringen igår kväll.

∼ ♦ ∼

Tisdag har det varit hela dan. Det innebär bland annat avstämningsmöte på jobbet. Idag gick det undan och det var bra, för då kunde jag jobba med nyhetsbrevet som cheferna vill få ut på fredag. Fast en del tycks tro att det gör sig självt. När det gäller vissa ämnen kan jag själv skriva förslag på texter som nån expert kan granska. Men ibland får jag bara en allmän rubrik och inget mer, till exempel i personalärenden. Och såna ska en inte chansa med. Ett sånt ärende har jag känt till länge, men hållit tyst om. Nu kan jag bjucka på att avslöja att herr Fredag och jag har börjat prata engelska igen. Det känns mest bekvämt för oss båda. Vi behöver snarast träffas utanför arbetet och inmundiga öl.

Vinprovning i Uppsala med Tre kronor

Jag har bokat in oss på vinprovning om några veckor.

Nåt jag och sambon ska göra om några veckor är att gå på vinprovning igen. Vi var ju på en sån i maj och hade jättetrevligt. Nu har Vinklubben Tre Kronor tre provningar i Uppsala i höst och jag har bokat oss på den första. Det kostar nästan 900 spänn för oss båda, men det är det värt om det var lika kul som sist. Förhoppningsvis blir det emellertid lite färre viner som sak provas den här gången. Vid provningen i maj testade vi hela 13 viner och en konjak – och det var inte mycket vi hällde ut… Tur att vinprovningen äger rum fem, tio minuters promenad från vårt hem. Vi var ganska fnissiga när vi gick hem sist och fötterna gick inte helt rakt.

∼ ♦ ∼

I kväll bär det av på shoppingtur, men vi ska inte handla till oss utan till gymnasisten och familjen Katt. Jag behöver tanka också om vi dessutom ska kunna göra några utflykter i helgen. Vi funderar på att ta en tur till Ulva på lördag där det är höstmarknad.

För att palla med shoppingen har jag förstås grundat med en god och rejäl lunch som gör att det räcker med nåt lätt att äta för min del i kväll. Lunchen är mitt huvudmål på vardagar. Inte lika färggrann som igår, men minst lika god.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 25 augusti och måndagen den 26 augusti 2019: Helg och vardag

 



Kära dagbok…

Paraply och tröja

Rustad för kyla på jobbet och regn!

Sommaren och värmen tycks ha hittat tillbaka till Uppsala. Igår klippte jag gräs i shorts och linne och fick kanske lite färg på nosen igen. Nåt stick/bett fick jag tack och lov inte. Stackars sambon hade haft en rätt förfärlig dag på jobbet. Det är ju inte precis luftkonditionering där hon jobbar och dessutom används särskilda jobbkläder och ibland skyddskläder utanpå dem. Nej så jag ska väl inte klaga för att jag inte kan (egentligen snarare inte vill) ha shorts på jobbet. Förresten brukar det bli så jävla kallt på kontoret framåt lunch. Två dar i förra veckan fick jag sätta på mig tröjan som fungerar som jacka. Men i morse var jag rustad! Dels hade jag med mig ett paraply som jag fick låna från receptionen i fredags när det regnade vid hemgångsdags, dels hade jag med en tröja. Tröjan tänker jag lämna kvar på kontoret och använda när jag börjar frysa. Det känns bättre än att sitta med ytterkläderna på vid datorn och jobba. Fast det såg nog rätt dumt ut i morse och jag ångrade mig nästan – det är ju sommarväder, som sagt, igen.

∼ ♦ ∼

Pizza med mycket ruccola och lite ost

Mycket ruccola var det på formaggipizzan, men lite ost.

Det blev ingen storslagen söndagsmiddag igår heller. I ett svagt ögonblick hade pizza nämnts och det blev det. Hemkörningspizza dessutom. Min skulle bestå av ostar i plural. Den bestod mest av obakad deg, smaklös mozarella och ruccola. Nej, den pizzan tar jag inte nån mer gång från Foodcourten i Gamlis. Usch och fy! (Märkligt nog står den inte med i menyn på webbplatsen, men den webbplatsen verkar halta lite med felstavningar och sånt också.) Annars noterade jag att pizza tycktes vara söndagsmiddag för många just igår. Skönt, då slipper en ha dåligt samvete för att en inte stod och rörde i grytorna. Jag orkade mest bara med att ta hissen ner till soprummet efter maten med de tomma pizzakartongerna och resterna av våra pizzor.

Böckerna Stormvarning och Kärleken väntar längst ute på grenen

Bokbyte från deckare till relationsroman, från författar-Maria till författar-Mari.

Jag hann precis med ett bokbyte innan det var kvällens enda sevärda TV-program, Banks. Boken jag läste ut igår var andra delen av Doggerlandserien och slutet var så jäkla spännande! Sen byte jag författare från Maria (Adolfsson) till Mari (Åberg) och genre från deckare till relationsroman. Jag är verkligen inget stort fan av relationsromaner och när jag dessutom redan i början av min bok på gång upptäckte att författaren inte kan sin David Bowie… ja, då sjönk intresset ytterligare ett snäpp. Men jag ska skärpa mig och ge boken en chans, för jag har fått den för recension från författaren. Annars är jag nog en deckarperson och jag njöt även av Banks på TV, förstås, trots att jag inte kan påminna mig om att jag har läst nån av böckerna om honom.

Katterna var slöa som tusan igår. Jag satt en stund och svettades på ballen* med fördragna gardiner. Tisslingarna låg där ute och njöt. Tisslingarna, det vill säga Lucifer och Citrus. Mamma Mini sprang lite in och ut.

Tisslingarna på balkongsoffan

Tisslingarna låg på balkongsoffan i värmen.


Lucifer
låg till vänster och sov. 
Han sover ibland som vissa barn, med öppna ögon…


Citrus är den av katterna som är svårast att fånga på bild. 
Det beror på att hon nästan aldrig är stilla. Hon är alltid mer eller mindre vaken när en närmar sig med mobilen och ska fota. Igår låg hon i alla fall ganska lugnt i ballesoffan**.

∼ ♦ ∼

I morse steg temperaturen snabbt. Sambon var uppe först av oss, jag tvåa. Vår tvåveckorssambo behövde inte stiga upp förrän 8.15. Då får han lite hjälp av nån att komma upp, för han tycker att det är skönt att sova på morgnarna. Annars känns det bra att han är rätt självgående numera. När man är 17 år fixar man det mesta själv.

På jobbet blev det lite snurrigt idag. Jag hade laddat för ett viktigt möte på eftermiddagen, men det blev inställt. Jag gjorde i alla fall två dagordningar och började jobba med nyhetsbrevet som nu trots allt ska komma ut på fredag förmiddag. Genom att eftermiddagen blev fri kunde jag skriva ganska mycket.

∼ ♦ ∼

I morgon är det tisdagen den 27 augusti. Då ska vi åka och köpa gympakläder och skor till gymnasisten. Men det är inte vilket datum som helst, det är faktiskt tolvårsdagen av Annas och min första dejt. Som så ofta behöver saker och ting inte firas exakta datum, så denna firning sker vid annat tillfälle, nämligen torsdagen den 19 september klockan 19, på ett hotell nära oss…

Jag bjuckar på en bild på oss två från 2008, den tidigaste som jag har hittat, och en bild från sommaren 2019.

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**ballesoffan = balkongsoffan


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Stormvarning

Ett inlägg om en bok.



Maria Adolfssons bok StormvarningJag betar av Doggerlandserien fort som attan.
I förra veckan slukade jag första delen och nu har jag slukat del två, Stormvarning. Maria Adolfsson måste nu skynda sig att skriva den tredje delen om kriminalinspektör Karen Eiken Hornby innan jag får svår abstinens.

Det är juletid. Karen är sjukskriven men blir inte direkt olycklig när hon kallas in för att jobba. Det är manfall bland polisen på grund av influensa. På Doggerlands nordligaste ö Noorö hittas en man som har blivit mördad. Karen får resa dit. Sen sker ytterligare ett mord. Vissa kopplingar till både ett lokalt företag och gängverksamhet finns. Det är inte helt lätt för Karen som inser att de egna släktingarna är inblandade. På hemmafronten är det en märklig konstellation Karen plötsligt finner sig leva i. Samtidigt tycks hon inse att det inte är så dumt. När en vän råkar riktigt illa ut är det gott att omge sig med goda människor.

Åter igen har Maria Adolfsson skrivit en riktigt spännande deckare. Varken handling eller karaktärer är förskönade, vilket ger boken en stark realism – trots att Doggerland ju är påhittat. Många kapitel slutar med cliffhangers och det är extremt svårt att lägga boken ifrån sig. Slutet är fruktansvärt jäkla spännande! Men boken är inte bara spännande, den tar också upp våld inom familjen. Jag läser och blir skitförbannad.

Toffelomdömet blir det högsta, ingen tvekan.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer

Lördag kväll den 24 augusti och söndagen den 25 augusti 2019: Lördagsgodis och söndagskompisar

 



Kära dagbok…

Occelli al Barolo vinmarinerad hårdost

Den här vinmarinerade hårdosten kunde jag inte motstå!

Oj vilken slö lördag det blev! Vädret var strålande och jag hade ganska dåligt samvete för att jag var inne så mycket. Men… söndag skulle bli annorlunda, lovade jag mig. Det enda vettiga jag gjorde på lördagen var att gå med sopor, handla, köra en diskmaskin, tvätta och vattna krukväxterna. Ja, jag såg förstås till att gymnasisten fick middag också. Och när jag handlade köpte jag även nåt till sambons söndagsmatlåda. Den vinmarinerade osten kunde jag inte motstå på Korgtassen. Fast den goffade vi senare på lördagskvällen, förstås, sambon och jag, tillsammans med vin. Gymnasisten och jag åt kycklingspett, grönsaker och tzatziki, vitlöksbaguetten fick han äta ensam. Jag fick ta del av gymnasistens skoltider och nog är de lite annorlunda än i högstadiet… Det var lagom för min del med de tre spetten med mera, för jag och Anna skulle ju äta ostar senare när hon slutat jobba.

En stor del av min lördag ägnade jag åt att läsa. Det är ett sätt för mig att återhämta mig, fly in i en fantasivärld, resa, lära mig nåt, skaffa vänner – ja, vad jag behöver för stunden. För tillfället är det mest återhämtning som gäller. För söndagen hade jag mer aktiva planer. Det var skönt att sitta på balkongen på kvällen, på dan var det alldeles för hett där.

Familjen Katt fick kvällsmat efter vi hade ätit. Sen var Lucifer så söt och kröp in i en låda som Anna har ställt i Bokrummet. Han tycker om att gömma sig lite, ha små Man Caves här och var. Just nu är det sagda låda som gäller och då vill han inte bli störd. Fast lite nyfiken är han förstås, för han kunde inte låta bli att titta fram när mamma Mini var på bushumör.

∼ ♦ ∼

Sambon och jag kollade på ett inspelat avsnitt av Vera innan vi gick och la oss. Jag var skittrött och somnade snabbt – bara för att vakna vid sjutiden idag på söndagen. Idiotiskt när en kan få sova. Jag fixade kaffe och gjorde iordning medicinboxen för nästa vecka medan kaffet puttrade. Sen tog jag med en mugg och gick tillbaka in till sängen för att läsa. Nej, ingen större ro idag, tyvärr. Den rena och torra tvätten tog jag reda på innan jag tömde kattpottorna. Då kom en kissnödig liten katt och lyckades kissa utanför pottan. Bara att dra på sig engångshandskar och torka, torka, torka. Sen skrev jag lite innan det var dags att fixa till sig, äta frukost och ta en tur ut i det fina vädret. Jag skrev en lapp till gymnasisten om vad som fanns till frukost och att jag inte visste när jag skulle komma hem.

∼ ♦ ∼


Mina kompisar idag var dessa två:

 

Gula tomater

Ett par, tre gula tomater skördade, men det är många fler på gång av alla tre sorter jag har.

Först åkte jag till SlottsträdgårdenTanken var att softa lite, skörda några tomater, plocka lite vinbär och lite dill. Men gräset ropade att det behövde klippas. Jag slog en pling till Slottsfrun för att stämma av lite och jag behööövde inte klippa gräset, men om jag ville, så… Jag vet att det är tungt för henne, för mig är det inte lika tungt och jag klipper både fram och baksida på under en timme. Med tanke på hur snäll Slottsfrun har varit och är var det inte heller svårt att klippa. Det var lite svettigt idag, men ändå skönt att vara utomhus och röra på fläsket. Sen skördade jag några gula och några röda tomater och plockade en liten burk röda vinbär och en liten burk dill. Det finns lite sallad och morötter kvar att skörda och det är många fler tomater på gång i mina tre plantor. Annas blommor har växt som tusan, både luktärten och den andra sorten som jag inte minns namnet på.


Hemma på Main Street var det inte så livat 
förrän jag drog fram Helvetesmonstret*. Då sprang katter kors och tvärs, för se dammsugaren gillar de inte. Det var faktiskt inte jätteskitigt hemma. Min sambo dammsög i torsdags. Men håller en efter katthåren, kattsanden och dammet gror det inte igen. Gissningsvis är det dags att gå ett varv igen senast onsdag. Men NU tänker jag hoppa in i duschen innan jag gror igen.

I morgon är det en ny arbetsvecka. Rena kläder är framplockade och jobbväskan i princip packad och klar.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Ett rött vin, italienskt, förstås: Raccolto Nero d’Avola Cabernet Sauvignon Organic 2018

Ett inlägg om ett vin.


 

Raccolto Nero d'Avola Cabernet Sauvignon Organic 2018

Både god och prisvärd italienare!

Igår på lördagskvällen var det dags igen – för ost, kex och vin. Det fanns vin kvar i fredagsflaskan, men jag öppnade en flaska Raccolto Nero d’Avola Cabernet Sauvignon Organic 2018 för säkerhets skull. Det visade sig vara smart på grund av det senare vinets sockerhalt.

Lördagsvinet kostar endast 99 kronor flaskan. Det är gjort på två druvor, nero d’Avola och cabernet sauvignon. Nero d’Avola är den vanligaste druvan på Sicilien och cabernet sauvignon är den vanligaste blåa druvan rent generellt. Inga konstigheter eller märkvärdigheter, alltså.

Alkoholhalten i vinet ligger på 14,5 procent och därmed är förstås sockerhalten lite högre, åtta gram per liter. Sambon fick därför hålla sig till fredagsvinet, men tog en smak av det sötare vinet också.  Hon tyckte att lördagsvinet var mycket sött i jämförelse med fredagsditot.

Till vinet åt vi fyra sorters ostar, varav en ost var en vinmarinerad hårdost, Occelli al Barolo. Den var mycket speciell i smaken – och mycket god, tyckte vi båda. Och skam vore det väl annars med tanke på att osten kostade 700 spänn kilot… Nåt kilo köpte jag givetvis inte, bara en liten bit för över 80 spänn. Systembolaget rekommenderar annars vinet till rätter av lamm- eller nötkött – som vanligt.

Så här kan en läsa om vinets smak och doft på Systembolagets webbplats:

”Mycket fruktig smak med fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, mörka körsbär, örter, kaffe och vanilj. […] Mycket fruktig doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, viol, björnbär, salvia, kaffe och vanilj.

Det här vinet tilltalade mig mer än fredagens och det bör ha att göra med sockerhalten. Där fanns en tydlig smak och doft av kaffe och vanilj. Fruktigheten fanns där också, men tog inte över. Jag provade även att äta frukt & mandelchoklad till vinet – det var alldeles fantastiskt gott.

Toffelomdömet blir det högsta. Det här är ett gott och mycket prisvärt vin.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 23 augusti och Larssons födelsedag 2019: Myyys…

 



Kära dagbok…

Guldmedalj

En guldmedalj till JetPack.

En vecka. En arbetsvecka har jag nu klarat av. Det var länge sen jag längtade efter helgen såsom jag gjorde den här veckan. Och det har ingenting att göra med att jag inte gillar mitt jobb utan att jag är trött. Jag vill sova, ha sovmorgon, helt enkelt. Det fick jag i morse, även om jag skuttade upp nånstans mellan klockan fem och sex när Citrus hade startat en jam & scratch session utanför sovrumsdörren.

Jag somnade om. Sov som en sten till klockan nio när ett ping från mobilen väckte mig. Pinget var en kommentar från bloggen. Jag är så glad att problemet med oönskad pop up-reklam löste sig snabbt när jag lyckades vända mig till rätt instans. Det vill säga supporten på JetPack, inte nåt jävla svenskt forum för användare där ingen från WordPress läser ens inlägg. Jag var så tacksam och mycket nådig i mitt omdöme om supporten som efterfrågades i morse.

 

 

Liten elefant Var stark trasig

Jag är stark, men det var visst inte limmet till min lilla styrkeelefant.

Men… som sagt… En arbetsvecka efter semestern är avklarad. Av terminen återstår många innan det är dags för julledighet. Då väntar två veckors ledighet, det vill säga helgdagar och klämdagar och kanske nån enstaka semesterdag. Till dess måste jag vara… stark… Och det vet jag att jag är. De senaste åren har jag klarat mycket som jag inte trodde mig själv om att göra. Den lilla elefanten på en sten, som jag fick av en Lena på en tidigare arbetsplats, har följt mig genom många svårigheter. Men igår hade visst limmet tappat sin styrka, gissningsvis efter att nån katt varit lite för närgången. Ja ja, så länge katten inte svalde nån av de små delarna så är jag glad. (Att ha katt tror jag är lite som att ha småbarn – och för mig innebär det en ständig mindre ängslan att de ska skada sig.)

Igår efter jobbet gick gymnasisten och jag och handlade nåt gott att tugga på och nåt gott att dricka till kvällen. Sen festade vi hamburgare respektive halloumiburgare, cola och veteöl, hos Phil. I dyraste laget, men gott. Till arbeterskan köpte jag med lite dryck hem, för kvällen var klibbig och regnskurar och solsken avlöste varandra hela tiden. Det blev inte nån kall dryck senare trots allt, för min sambo ville hellre ha goda ostar (jag köper aldrig äckliga) och vin när hon kom hem. Det tyckte jag var helt OK.

∼ ♦ ∼

Boken Stormvarning och kaffe på sängen

Ledigdagstart.

Så blev det lördag. Jag läste en del igår kväll och i morse, för en ledig morgon innebär läsning och kaffe på sängen om det är möjligt. I morse var det möjligt. Anna började inte jobba förrän klockan 13. För tillfället läser jag andra Doggerlanddelen av Maria Adolfsson, medan Anna läser den första. Jag gillar böckerna stenhårt och tror att sambon också gör det.

Vädret är mycket bättre idag. Det är soligt och verkar bli en varm dag. Jag har inte så mycket på agendan mer än att köra en diskmaskin och en tvättmaskin, gå med sopor och handla middagsmat och lite annat till gymnasisten och mig i kväll. I morgon blir det ett varv med Helvetesmonstret* och sen tänker jag mig en tur till Slottsträdgården för att kolla tomaterna och kanske plocka med mig lite hem. Den här helgen blir det alltså mest myyys

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett rött vin: Castelgufo Chianti Riserva Organic 2016

Ett inlägg om ett rött, italienskt.


 

Castelgufo Chianti Riserva Organic 2016

Inte så dyrt, inte så tungt, men gav en lätt huvudvärk.

Fredagsmys… Ja, det kan innebära mycket. För mig är myset inte alltid förknippat med att äta nåt. Men om myset omfattar ätande gör jag det gärna i sällskap av nån jag tycker om och nåt gott att dricka till. När sambon hade trampat hem på cykeln efter jobbet igår kväll dukade jag fram tre smakrika ostar av olika sort. Eller… ostarna hade fått ligga framme under cirka en timme. Jag hade också tidigare på kvällen inhandlat en flaska Castelgufo Chianti Riserva Organic 2016 som jag lät lufta i cirka en timme.

Det här är inget dyrt vin. En flaska kostar 99 kronor. Jag ville ha ett lätt vin och chiantiviner är oftast inte särskilt tunga.


Dessutom var jag ute efter ett vin med låg sockerhalt
för att det skulle passa min kära. Sockerhalten på det här vinet ligger under tre gram litern. Alkoholhalten når upp till 13 procent.

Vinet är gjort på druvan sangiovese, en druva som framför allt odlas i Toscana i Italien. Det är en ganska klassisk druva. Viner gjorda på sangiiovese blir ofta fruktiga, men lite strama. Systembolaget rekommenderar att vinet serveras till rätter av lamm- eller nötkött, men jag tycker nog att pasta rätter funkar till vinet.

Så här kan en läsa om vinets smak och doft på Systembolagets webbplats:

”Kryddig smak med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, jordgubbar, nougat och rosmarin. […] Kryddig doft med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, jordgubbar, nypon, kakao och rosmarin.

Det här vinet är i suraste laget för mig, så det balanseras upp av de smakrika, ganska salta ostarna. Jag gissar att det är jordgubben i smaken som gör det surt. Särskilt kryddigt tyckte jag inte att vinet var och nån smak eller doft av nougat och kakao kände jag inte. Rosmarinsmaken var däremot tydlig och bidrog säkert till surheten.

Jorå, det här vinet är rätt OK, om än kanske lite för lätt för mig. Men trots två glas av detta inte så tunga vaknade jag med en lätt huvudvärk i morse…

Toffelomdömet blir medel. Jag är inte så imponerad, men vinet smakade inte illa.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Klarar du tio titlar???

Ett inlägg om… böcker förstås!



Det händer att jag läser bloggar.
Jamen utan input och bara output är inte bra. En blogg som jag ganska nyligen har börjat följa är Vargnatts bokhylla. Där hittar jag intressanta inlägg om det jag gillar mest: böcker.

I kväll hittade jag en rolig titellista. På bloggen berättar Vargnatt själv i en film om de titlar hon tycker passar in i listan. Riktigt så avancerad ska jag inte vara, men här är mina titlar i text:

1. En titel som är ditt livs historia: Ögonblick som förändrar livet av Annika Östberg
2. En titel som beskriver en ultimat helg: Livet är nu av Ludmilla Rosengren
3. En titel som beskriver ett äventyr du vill åka på: 84, Charing cross road av Helene Hanff
4. En titel som du vill döpa ditt jobb till: Min kamp av Karl Ove Knausgård
5. En titel på ditt perfekta jobb: Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan.
6. En titel på en plats du vill besöka: En sommar i Brighton av Lucy Diamond
7. En titel som beskriver ditt kärleksliv: The farmer’s daugthter av Robbi McCoy
8. En titel som är en fråga du ställer dig själv: Vem väntar på värdshuset? av Maria Lang.
9. En titel på ett kungarike du vill styra/det namn ditt kungarike skulle ha: Gåvan av Cecelia Ahern.
10. En titel på ditt bandnamn: Islossning av Barbara Voors

Vilka titlar skulle DU välja? Skriv i en kommentar eller skriv ett inlägg på din egen blogg och lägg in länken i en kommentar! Om du vågar… Och det är faktiskt svårare än du tror…

Tack Vargnatt för en givande stund!


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Film, Jobb, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer