Söndag kväll den 20 december och måndagen den 21 december 2020: Vinfinsmakare, flugmörderskor och andra lömska typer

 



Kära dagbok…

Feudo Montoni Vrucara Nero d'Avola 2013

Det godaste vinet jag har druckit i år.

Det finns inte så mycket mer att skriva om söndagen än jag redan har gjort. Jag åt kycklingchorizo med bröd, räkost och bostongurka till middag. Medan jag väntade på sista delen av Jakten på en mördare läste jag i min novembervinstbok från Omnible. Sen luftade Fästmön det godaste vinet jag har druckit hittills i år och tog fram ostar till kvällsgodisstund. 

Jakten på en mördare var bra. Serien är baserad på verkliga händelser och jag får en känsla av att den följer sanningen ganska väl. Ibland var det emellertid lite svårt att höra vad som sades – på breeed skånska.

I det här hemmet gillar vi det mordiska ganska mycket. Tro inte att vi är två snälla tanter i sina bästa år. Nej, vi är flugmörderskor. Vi har länge haft småflugor – i badrummet. Nu poppar flugorna, som är som vanliga husflugor, men små och fruktansvärt irriterande, upp lite här och var i lägenheten. Därför gillrade vi var sin fälla. Jag tror att Annas, den rödfärgade är betydligt bättre. Hon leder med 8 – 3 som synes.

Tro nu bara inte att vi är djurplågare för övrigt. Det är vi inte. Familjen Katt lever och mår bra, jag lovar! Citrus och Mini intog våningssängen igår (Citrus på kudde i stolen, Mini på leopardfilten under), medan Lucifer hängde i fönstret.

∼ ♦ ∼

Idag var det min första semesterdag i vinter och den tredje lediga dan på tre veckor, ungefär. Det var nån som gapade utanför sovrumsfönstret vid sextiden, så jag vaknade tidigt. Men det gjorde inte så mycket, klockan sju hade jag satt mobillarmet för att hinna upp och göra mig iordning innan jag gick till Igor. Jag läste en stund först, mockade kattskit därefter och tömde diskmaskinen på ren disk innan jag hoppade in i duschen. Det blev en skål yoghurt med äpplemos, müsli och flytande honung samt två baljor kaffe till frukost. Till dessert blev det lucköppning med en liten chokladbit. Innan jag stack hann jag bädda också. Men se Gymnasisten väckte jag inte, för han har jullov.


Det var skönt att sätta sig i frisörstolen. 
Håret hade växt som fan. Igor bar munskydd och mådde bra, så jag kände mig helt trygg med att sitta där och bli klippt och fixad i håret. Resultatet blev superbra. Även om jag inte är snygg totalt sett är jag väldigt snygg i håret.

Tanken var sen att jag skulle gå några ärenden på stan, men affärerna hade inte öppnat än när jag var klar. I stället hade folk börjat köa utanför. Därför bestämde jag mig för att traska hem till Kvarnen för att göra de mest nödvändiga ärendena: handla middagsmat och köpa rödvin. Ryggen har bråkat som fan med mig idag, trots två Linnexsmörjningar och en het dusch, så det var med nöd och näppe jag kunde bära hem vinet i ryggsäcken. Jag släpade hem fyra enklare italienare. Till matvarorna fick jag köpa en kasse – som det sen gick hål i, irriterande nog.

Fyra enkla italienska rödviner och boken En sång för Hedda

Idag släpade jag hem fyra enklare italienare.

Sen har jag dammsugit och kört jag vet inte hur många maskiner tvätt. Ungefär så många som vi har plats att hänga på våra torkställningar. Det blev några med korta tvättprogram. Ja och naturligtvis hänger vi inte tvättmaskiner, vi hänger tvätt på torkställningar.

Idag fick jag ett julkort, denna gång från England. Jag ska erkänna att jag faktiskt har skickat sju (7) julkort i år, dessvärre inte till mina släktingar i England, vi brukar mejla varandra i stället. Så nu får jag nog skriva nåt snällt julmejl till Tom och Carole.

∼ ♦ ∼

I kväll bjuder köket på potatisbullar och lingonsylt och/eller bacon för den som så önskar. Det ska jag väl klara av..?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett lite mer kostsamt rött: Feudo Montoni Vrucara Nero d’Avola 2013

Ett inlägg om ett rätt prajsi men gott vin.


 

Feudo Montoni Vrucara Nero d'Avola 2013

Ljuvligt lång eftersmak.

Jo ibland är det faktiskt så att ett vin som kostar lite mer är bättre än ett billigare. Igår luftade vi en flaska Feudo Montoni Vrucara Nero d’Avola 2013 som Fästmön fick av mig till nån födelsedag, kanske..? Jag minns att jag valde det ur ett specialsortiment. Kanske skulle hon ha sparat den ett tag till och öppnat den till en fin middag. Nu blev det vårt sedvanliga kvällsgodis: smakrika ostar och kex. Men tro inte att jag klagar – möjligen Anna. Det här vinet är nåt riktigt speciellt!

Enligt webben kostar en flaska av det här vinet och denna årgång runt 300 spänn. Det är från Sicilien och gjort på druvan nero d’avola. Alkholhalten ligger på 14 procent.


Vinet är klassat som mycket fylligt, ganska lent, torrt och mjukt.
Enligt olika källor på nätet smakar vinet mörka bär, ek, tobak, kryddor och örter. Det rekommenderas till rätter av nötkött eller lammkött samt pastarätter.

Jag håller fullständigt med om att vinet är fylligt – både till doft och smak. I doft och smak är också de mörka bären och kanske… plommon tydliga. Smaken är samtidigt kryddig och visst, tobak anar jag. Eftersmaken är ljuvligt lång.

Det här det bästa vinet jag har druckit på länge. Då blir givetvis omdömet det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fjärde advent 2020: Uppsalas finaste kungsgran blir Uppsalas finaste julgran – på onsdag?

 



Kära dagbok…

Ytterligare en härlig sovmorgon här. Jag tror att jag är rejält sliten. Det handlar inte bara om en tung arbetsbörda på jobbet, det handlar om att det har varit tungt där en längre tid på andra sätt. Därför ska jag göra mitt allra bästa att skita i jobbet i tre veckor nu. Men jag ska gå in då och då och kolla mejlen – det är en överlevnadsgrej. Nog om jobbet!!!

∼ ♦ ∼

Sovmorgon och sen frukost var jätteskönt. Fast ryggen var besvärlig redan från start idag. Det lär bli tufft för mig att kliva upp klockan sju i morgon bitti, men om jag vill undvika folk på väg till frisören måste jag utstå detta. Det gör faktiskt inte så mycket, vi har många kommande härliga sovmorgnar också.

Anna vid frukostbordet

Fästmön avnjöt också en sen frukost idag.

 

Idag fanns det inte så många måsten. Ingen julmat skulle tillagas och dammsugning och lite veckotvätt gör jag i morgon. Det enda som skulle göras var att köpa gran. Och så skulle chokladkalendern öppnas, förstås. Idag hittade jag en liten chokladhare som jag mumsade i mig med nyborstade tänder.

 

Årets 2020 julgran på balkongen

Uppsalas finaste kungsgran väntar på att få bli Uppsalas finaste julgran.

Vi hoppade in på Kvarnen innan vi köpte gran för att kompletteringshandla på Korgtassen. Idag stannade jag utanför medan Anna gick in. Nästan allt hon köpte fick plats i hennes medhavda ryggsäck utom två sköra saker som hon tvingades bära i handen.

Men det gick bra i alla fall, både att hitta en fin kungsgran (som inte skulle vara så hög och stor) och att bära hem den. Jag hade hoppats på att Gymnasisten skulle hjälpa till att bära, men det var inte att räkna med. Nu vilar Uppsalas finaste kungsgran i en hink med vatten på balkongen. På onsdag ska den bli Uppsalas finaste julgran.

När vi var och handlade hade ingen av oss nån tanke på att vi kanske skulle köpa nåt gott till fjärde adventsfikat på eftermiddagen. Men Anna lyckades som alltid trolla fram godsaker. Ja, lite har vi nu nallat på julgodiset. Det gör faktiskt ingenting, jag tror att vi blir mätta på både mat och godis i jul ändå.

∼ ♦ ∼

I eftermiddags blev det äntligen tid att byta böcker. Jag läste ut den underbara lilla boken om Kentuckys ridande bibliotekarier och har nu bytt till en julbok som jag vann hos Omnible i november. Det är andra delen i Månebyserien av Annika Estassy och den handlar om frihet, förlåtelse och försoning.

Böckerna Bergens stjärnor och En sång för Hedda

Bokbyte från ridande bibliotekarier till en julbok om frihet, förlåtelse och försoning.

∼ ♦ ∼

Nu ska jag skriva en lista på sånt jag måste fixa före jul. Listor är bra. Jag är glömsk. Till söndagsmiddag blir det kycklingchorizo med bröd för min del. Det minns jag. Och att det är sista delena av Jakten på en mördare klockan 21 på SvT1.

Annas två tomtar varav en som läser

– Listor är bra, du Anna!
– Ja, du kan inte läsa hela tiden, Tofflan!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Bergens stjärnor

Ett inlägg om en berättelse om ridande bibliotekarier.



Jojo Moyes bok Bergens stjärnorSen många år är Jojo Moyes romaner böcker
jag gärna läser när jag inte läser kriminalromaner. Ibland utspelar sig hennes böcker i dåtid och dessa böcker tycker jag bäst om. Det gör även Bergens stjärnor, den senaste av hennes böcker. Boken gavs ut 2019, men händelserna utspelar sig på 1930-talet.

I Kentucky hamnar den engelska Alice i samband med att hon gifter sig med en stilig amerikan, Bennett. Men besvikelsen är stor. Alice hamnar i en byhåla där alla har koll på alla. Dessutom tvingas hon leva med sin svärfar i samma hus. Räddningen blir uppdraget som ridande bibliotekarie, ett folkbildningsinitiativ från självaste presidentfrun. Alice får plötsligt nåt vettigt att göra. Men givetvis är inget enkelt för kvinnor i 1930-talets Amerika. Alice och hennes kollegor drabbas både av kärlek och sorger, till och med mordanklagelser.

Till skillnad från kriminalromanernas korta meningar och kapitel svävar Jojo Moyes här ut i såväl miljöskildringar som karaktärsdito. Den amerikanska naturen blir levande för mig, liksom de personer som hon skriver om. Betänk då att författaren har en bakgrund som journalist och borde inte skriva så… svulstigt som hon gör. Men i det här sammanhanget, där känslor och kärlek och kvinnohistoria skildras, är det helt rätt. Att boken är baserad på verkliga händelser gör berättelsen ännu mer intressant.

Det här är en riktigt bra bok. Den innehåller ett lagom mått relationsteman och ett lika lagom mått spänning.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 18 december och lördagen den 19 december 2020: Julerierna har börjat på rikt

 



Kära dagbok…

Precis när jag skulle stänga ner datorn igår fick jag ett mejl från Omnible. Åter igen har jag vunnit en bok där. Denna gång en pocketbok, Bakvatten, och en ny författarbekantskap, Maria Broberg. Så välkommet och spännande, en riktig för-julklapp. Stort TACK!

Maria Brobergs bok Bakvatten

Gårdagens vinst.


Men en kan inte leva på litteratur allena.
Vi hade anförskaffat var sin helgkasse från Korgtassen. Ett par avstod sina påsar på grund av sjukdom. Synd om dem, men tur för oss, som inte hade haft nån framförhållning alls. Denna gång var det jultema. Gymnasisten fick de köttvaror som jag inte åt plus varmrökt lax och hemkokt potatis. Jag tog ett par ”knappar” till sillen och sprättade en julöl. Underbart gott! Men allra godast var förstås kycklingköttbullarna som Fästmön hade stekt på dan. Och det brasilianska godiset, Brigadeiros, som hon hade gjort.

∼ ♦ ∼

Idag var somliga uppe med tuppen, medan andra sov halva förmiddagen. Och när jag väl vaknade blev det som vanligt läsning och kaffe på sängen. Boken om de ridande bibliotekarierna börjar närma sig sitt slut. Under tiden kokade Anna knäck. Sååå gott! Ja för vi var ju tvungna att testa – kvalitetsäkring! – var sin bit. Hon hade gjort den mjuk och i större formar, väldigt passande för den godissugne som är lite rädd om tänderna.


Sen gav vi oss iväg för att handla. 
Jag vet att en inte ska gå två samtidigt, men vi behövde hjälpas åt att få hem det vi skulle. Dramaten formerly known as Roland rattade jag. Nu har vi handlat det mesta i julmatsväg, faktiskt, till en nätt summa av i runda slängar 3 500 spänn hittills. Då är mina julöl, snapsen och bubblet till nyår inräknat. Inte är det billigt att äta och dricka, men det är ju så förbaskat gott!

Hemma igen fortsatte Anna att stå vid spisen, nu för att laga till revbenen. Jag gick upp på vinden och hämtade ner två lådor och den skitstora tomten, för idag skulle det julmöblas. Två ivriga hjälpredor hade jag i Lucifer och Citrus. Fast det var inte deras fel att en av de sköra figurerna gick sönder. Jag tappade den helt enkelt på en blomkruka. Tack och lov hade vi superlim hemma och armen på tomten kunde limmas fast. Även Anna lyckades ha sönder en skör sak, en ängel, så superlimmet kom till användning en gång till.

Efter fikarasten fortsatte vi. Jag dammade lite, la på en och annan julduk och satte fram krubban med de sex vise männen medan Anna grejsade med revbensspjällen. Sen hjälptes vi åt att julmöbla resten. I år fick morfars röda kälke stå på ett annat ställe i hallen – med de läskiga tomtarna bakom. Redo för en kälktur om bara snön kom.

∼ ♦ ∼

Anna lagade sin goda kyckling med soltorkade tomater och pasta till oss. Det slank ner finfint. Jag öppnade lucka 19 i chokladkalendern och hittade en Lindorkula. Och nu är det dags för kvällskaffe och att slappa ända till i morgon när eventuellt Uppsalas finaste gran ska införskaffas.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Torsdag kväll den 17 december och fredagen den 18 december 2020: Kärlek, bekymmer, galenskap… Och dofter av jul

 



Kära dagbok…

Regnet fullkomligt öste ner igår kväll, så jag erbjöd mig att hämta hem Fästmön från jobbet i bil. Vi var skittrötta båda två. Jag kan inte tala för hur Anna känner det, men jag gissar att hon är minst lika sliten som jag. Nu är emellertid min kamp med jobbet satt på paus i tre härliga veckor. Anna måste kämpa och hålla ut två dar till, måndag och tisdag, innan hon får lite ledigt.

Givetvis orkade ingen av oss laga mat, så jag föreslog att jag skulle trotsa regnet och gå bort till Alex för att köpa och hämta pizzor. Sagt och gjort. Det var roligt att återse Alex och Giovanni och jag lovade att vi snart ska komma och äta på plats. Några få gäster var där, men läget är mer bekymmersamt nu än i våras. Jag tog hem en fyra ostar-pizza som Anna och jag delade på. Gymnasisten fick en egen pizza med massor av skinka på.


Efter kvällskaffet luftade jag en flaska vin och tog fram ostar.
Vi dukade fram var sin ostassiett med kex och fikonmarmelad och mumsade medan vi glodde på hur det hade gått för bönderna efter deras respektive kärleksresor. Det var bara ett par som fortfarande var tillsammans. Ja ja, vad ska en säga. Det är ju en konstig situation att försöka hitta kärlek framför TV-kameror.

För egen del läser jag om kärlek just nu. Kärlek till böcker, men också mellan människor i 1930-talets Kentucky. En tid och plats där kvinnor inte tycks ha så stora rättigheter till just kärlek. Boken är trots det underbar – på sitt sätt.

∼ ♦ ∼

I havent had my coffee yet

Magnet med budskap som stämmer väl överens med verkligheten.

I morse vaknade jag runt klockan sex av ett pipande utanför sovrumsdörren. Men det var OK för mig att kliva upp ändå. Jag gav katterna mat, tömde pottorna och fyllde på sand innan jag hoppade in i duschen och tvättade mitt ovanligt långa hår. Det ska klippas på måndag morgon, tack och lov, om frisören och jag är friska, vill säga.

Jag är trött, som sagt, och sliten, men försöker hålla humöret uppe. Under en arbetsdag går det åt väldigt mycket kaffe. Det är bra mycket bättre kaffe hemma än på jobbet. Jag riktigt känner att jag blir snällare av hemmaakaffet, men jag är inte pratbar innan jag har fått minst en mugg.

Det pågår hela tiden förändringar på jobbet, sånt som jag känner av även om jag jobbar hemifrån tills vidare. En del förändringar är bra, andra mindre bra. Inte bara jag råkar ut för galenskaper. I morse snackade jag med en kollega som drabbats av att somliga som bestämmer inte har nån framförhållning alls. Jag frågade om h*n skulle tvingas jobba på julafton… Som ett brev på posten (!) damp julklapp nummer två från arbetsgivaren, denna gång avdelningsledningen, ner på hallgolvet strax efter klockan nio. Den illustrerade galenskaperna på ett tydligt sätt med sitt innehåll: bitter choklad. Även detta stämmer väl överens med verkligheten.


För egen del har jag just de senaste dagarna
inte drabbats så hårt. Rena dumheter kan jag faktiskt nästan skratta åt. Och när det gäller positiv återkoppling får jag det från kollegor, ibland från oväntat håll… Sen när det gäller just positiv återkoppling tycker jag själv med flera att den ska ges när den förtjänas, inte som de guldstjärnor vi fick på lågstadiet.

Min kafferastpromenad idag blev inte så lång som jag ursprungligen tänkt. Men det berodde på att jag träffade hunden Bosse och hans… farmor(?) på vägen och fick en god pratstund. Det är också friskvård.


Förmiddagen passerade ganska snabbt. 
Anna var ledig och Gymnasisten hade terminens sista lektioner. På lunchen åt jag rostat bröd, kokt ägg och Varma koppen räksoppa (det är ju fredag). Dessert blev en chokladkula som jag hittade bakom lucka 13 i chokladkalendern. Jag öppnade ju fel lucka, lucka 18, den 13 december, eftersom min dåliga syn lurade mig.

Jag hade sällskap i arbetet av först Lucifer, som sov så gott tills posten kom, sen Mini, som inte ville sova när jag skulle fota. Citrus dök upp i köket på lunchen, först.

∼ ♦ ∼

Till i kväll lyckades vi få var sin kasse helgens goda från Korgtassen som Anna var och hämtade i samband med att hon handlade. Det blir perfekt att inleda ledigheten med. Om en vecka är det julafton och julens dofter har börjat sprida sig i hemmet, typ pepparkakor (eg. pepparkakshus), blåa hyacinter och kött- och kycklingköttbullar som Anna stekte idag… 

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan WTF

WTF kan en verkligen undra…

Och avslutningsvis nåt som gör mig riktigt jävla skitförbannad. Postnords vd Annemarie Gardshol har en månadslön på 583 333 kronor. Det har inte min sambo. Men min sambo trodde att hon som medlem i Kommunal skulle få en bonus på 5 000 kronor till jul. Det visar sig att det gäller inte de som jobbar för ett privat vårdbolag. Vem har lurats här? Facket? Kommunen eller regionen? Eller arbetsgivaren? Skämmes, säger jag, som vet att Anna, som har människors liv i sina händer, har jobbat extra hårt i år, bland annat för att hålla covid 19-smittan borta från sin arbetsplats. (För övrigt ska kommunen ta över verksamheten nästa vår. Kommunen leker ju som bekant affär och har då och då upphandlingar.)


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett rödvin med röd prislapp: Selvarossa Salice Salentino 2015

Ett inlägg om ett rödvin som nästan var gratis.


 

Selvarossa Salice Salentino 2015

Billigt, fylligt, men ingen eftersmak.

Ibland lyckas jag hitta italienska viner som jag ännu inte har provat, men faktum är att de börjar bli allt färre. I början av december köpte jag en flaska Selvarossa Salice Salentino 2015 för nästan ingenting. Jag gillar nämligen att prova såväl billiga viner som dyra. Fördomar om vin ska en inte ha, tycker jag, och det är mer än en gång ett mindre kostsamt vin har överraskat. Just det här vinet hade lite av en röd prislapp och kostade endast 85 kronor.

Vinet är fylligt och medelsträvt med en hög fruktsyra. Systembolaget rekommenderar det endast till lamm. Igår var vi två tackor som drack det till var sin ostassiett. Ostarna på våra assietter var samtliga mycket smakrika, bland andra salt gorgonzola och långlagrad cheddar. I en separat skål hade jag färskost med pepparrotssmak samt fikonmarmelad.

Vinet är gjort på druvorna negroamaro och malvasia. Huvuddruvan negroamaro är vanlig i viner från Apulien, Själva ordet betyder mörk och bitter. Druvan ger fylliga viner med ganska hög alkoholhalt. I det här fallet ligger den på 14 procent. Sockerhalten är också hög, ungefär 13 gram per liter. Malvasia är en grön druva, lustigt nog.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Kryddig smak med liten sötma, inslag av fat, körsbär, katrinplommon, vanilj och kryddpeppar. […] Kryddig doft med inslag av fat körsbär, katrinplommon, kanel, peppar och vanilj.

Vinet doftar kryddigt med en touch av kanel och vanilj. Smaken är också kryddig och fylld av plommon, lite söt. Men… märkligast av allt är: vinet har ingen eftersmak. Det är ljuvligt i munnen, men så snart jag har svalt det är det liksom… borta. Detta drar tyvärr ner omdömet rejält. Det är inget uselt vin dock, snarare en besvikelse.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 16 december och torsdagen den 17 december 2020: Distans(löst) och seriöst

 



Kära dagbok…

Kycklingschnitzel bea och klyftor

Gårdagens middag.

Onsdagskvällen flöt på hyfsat bra. Nog trodde jag att strykningen skulle ta lång tid, men jag klarade av den snabbt. Gymnasisten hade en idrottsuppgift att göra på distans. Efter det åt vi tillsammans – jag kycklingschnitzelrester, han chicken kebab med ris som hans mamma gjort i matlåda – och språkade lite om tiderna, jobb och skola. Kommunen har bestämt att införa distansundervisning på gymnasierna till den 19 februari i första hand. Men Gymnasistens skola är visst undantagen och ska ha nån sorts varannanvecka-system, dvs växelvis undervisning på distans och i klassrum. Det verkar hattigt, tycker jag. Ärligt talat är jag bekymrad för hur den här utbildningen blir, alltså kvaliteten på den. Den som glädjer mig i sammanhanget är att Gymnasisten själv är disciplinerad, plikttrogen, deltar i lektioner och gör sina uppgifter. Vad jag vet. Sen är det förstås svårt när det är som det är och man är ung. 

För universitetet har rektor bestlutat om distansundervisning till den 22 mars. Det innebär också att vi som är anställda främst ska jobba hemifrån. Jag terroriserar min chef med tips kring arbetsmiljöfrågor, hemmaergonomin, regler för hemarbete etc, frågor som ledningen, både den på avdelningen och den på universitetet, måste ta ställning till. Jag hittade information på avdelningsnivå till medarbetarna som inte var uppdaterad och det är riktigt dåligt i dessa tider. Vi anställda behöver veta vad som gäller.

Som avbrott i det seriösa kollade jag på Bonde söker fru, näst sista avsnittet. Fast det var också ganska seriöst. Känslor är inte att leka med och nu var det dags för resor på tumanhand. Det sista avsnittet går i kväll och då får en veta hur det gick sen, när TV-kamerorna stängts av och sommaren gått över i höst.

Höstlöv gula på marken

Hur gick det sen, när det blev höst?

∼ ♦ ∼

Men här och nu är hösten slut och det är december. Jag har kikat i väderappen och noterat snöflingor nästa vecka. Kan det vara möjligt att vi får en vit jul? Det vore ju lite fint ändå. Men sen, efter nyår, kan snön gott försvinna om jag får önska. Jag gillar inte kyla och halka. 

Arbetsdagen segade på. Jag tog en kafferastpromenad på förmiddagen som vanligt, men först slängde jag sopor och kattskit. Ingen sol i syne idag heller. Promenaden blev skön ändå och jag insöp det lilla ljus som fanns – och kalluft. Jag fotade ett rosa hus, passerade under Dalabanan, minsann, och njöt av den vackra Fjellstedtska skolans byggnad vid Fyrisån.

Lunch som vanligt mitt på dan och därefter lucköppning med påföljande chokladmumsning. Det är verkligen god choklad i min kalender!

 

Minis tassar

Mini sov igenom mötet.

På eftermiddagen stod nåt jag hade bävat för på agendan: ett maratonmöte på tre timmar. Det kändes som alldeles för långt med hela eftermiddagen i onlinemöte. Vad skulle vi prata om under tre timmar? Sist vi träffades blev det en del skitsnack och efteråt kändes det inte alls bra. Men så en knapp halvtimme före mötet hörde mötesledaren av sig och flyttade mötet till den 21 januari. HURRA!

Jag hade sällskap av Mini under arbetsdagen och hon sov ljudligt idag igen, det vill säga snarkade. Det var väldigt rogivande och jag hade gärna tagit en lur jag också. Så himla trött och sliten nu…

Stängd dörr

Vissa dörrar bör förbli stängda.

En arbetsdag kvar… Det ska jag väl klara? Sen väntar tre veckors ledighet även om den första veckan blir rätt hektisk, skulle jag tro, med allt som måste fixas till jul. Skönt i alla fall att jag är färdig med mina julklappar och att de som skulle skickas har nått sina mottagare.

Nu blir det här julen annorlunda på flera sätt än ett. I år lagar och serverar Anna bara julmat på ett ställe, men det ska lik förbaskat handlas (tack och lov har vi nära till affären plus en fungerande bil!), maten tillagar sig inte själv, det ska julpyntas, gran ska införskaffas och kläs. Vissa saker är förstås mysiga, men… jag har blivit skadad och jag kan inte känna den där riktiga julglädjen, dels eftersom jag är föräldralös, dels efter allt som har varit, sagts och gjorts. Ibland kan jag inte låta bli att undra hur (eller ens om…) övriga inblandade tänker och känner, men så slår jag bort tankarna. Vissa dörrar går att glänta på, andra är bäst om de förblir stängda – av överlevnadsskäl, för min del. Men jag känner i vart fall att ingen av dem som står mig nära behöver vara ensam den här julen – om vi nu håller oss friska. Jag har haft kontakt med Biografmaskinisten, han med det stora hjärtat. Under förutsättning att vi är krya kommer han till oss på julafton.

∼ ♦ ∼

Anna hade bytt arbetspass idag och jobbade dag i stället för kväll. Så om det händer nåt speciellt i kväll vet jag inte, men vi kikar väl på bönderna i alla fall.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 15 december och farmors födelsedag 2020: Försent att lyssna (?), men årets husbygge avklarat

 



Kära dagbok…

Farmors datumflicka visar farmors födelsedag 2020

Grattis på födelsedagen, farmor, säger din datumflicka och ditt enda barnbarn.

I morse när jag hade klivit upp och ut i köket för att som vanligt riva av ett datumblad på farmors datumflicka insåg jag att det faktiskt är farmors födelsedag idag. Men ingen blir 121 år gammal, förstås. Farmor blev bara 82, dessutom. Jag är glad att hon fanns i livet så länge. Det jag önskar är att jag hade lyssnat mer på alla hennes berättelser. När hon gick bort blev det försent.

Så är det ofta i mitt liv, börjar jag uppfatta. Jag inser saker och ting försent. Och nu är jag där jag är och det är… försent. Bäst att rätta in sig i ledet och göra det bästa av situationen, trots att jag skriker inombords flera gånger om dan. Det är ju ändå ingen som hör och även om de som berörs inte läser dig, kära dagbok, vill jag inte riskera att lätta helt på trycket här. Det har fått såna konsekvenser tidigare om åren, det vill säga jag är skurken, jag ska inse att jag har gjort fel som har blottat mina tankar och känslor. Men de som har gjort fel i verkligheten är utan skuld. Och har jag inte rätt till mina känslor? Eller? Känslor är opålitliga ting. Ibland har människor, även jag, självinsikt, faktiskt. Min självinsikt säger mig att jag ska hejda mina ord här innan det blir katastrof igen. Kanske bör jag lägga huvudet mot marken och lyssna mera. Det finns säkert ett skäl till att vi människor är utrustade med en mun och två öron…

∼ ♦ ∼

Tomten på väg ner i skorstenen pepparkakshus

Tomten är på plats och på väg ner genom skorstenen.

Igår kväll byggdes det hus på Main StreetEller själva husbygget utfördes under dagtid av min fingerfärdiga Fästmö. Hon satte ihop ett pepparkakshus, en tradition som hon har tagit med sig in i mitt liv. Jag minns att jag som barn tjatade om att göra pepparkakshus med mamma, men det blev alltid kalla handen.

Även om det är tradition i Annas familj ser hon alltid till att det sker nåt nytt kring årets hus. Årets lilla nyhet var den lysande snölyktan. Själva bygget är ett riktigt pillgöra, så jag är glad att Anna är byggherre och sköter monteringen samt ditsättning av fönster. Min roll i det hela är blott att jag får vara med och dekorera huset. Jag har ju inte riktigt samma konstnärliga ådra som Anna, men det är en trivsam stund. Medan vi dekorerar sitter vi och småpratar och låter en och annan ätbar dekoration försvinna in i våra munnar. Därför kan viss mättnad och visst magont upptstå efter husbygget.

Jag kladdade och kletade, men fick till sist min sida av taket dekorerad, liksom en gavel och en långsida. Tre pepparkakor smyckades också, den ena blev visst en topless tjej som dansar hulahula.

∼ ♦ ∼

Spaghetti och kycklingkorv

Igår blev det spagutti och kycklingkorv. I kväll blir det???

Det blev en TV-fri kväll igår och det var rätt skönt. Ibland har jag TV:n påslagen när jag är ensam bara för att få höra lite ljud. Mer så nu när jag inte är på jobbet och jobbar utan hemma. Samtidigt är jag ännu mer ljudkänslig än vanligt för tillfället. Vem sa att vi människor är logiska? Nåja, i kväll ska jag glo på bönderna som väl ska göra sina slutval. Ibland är det kul att följa en säsong av Bonde söker fru. Anna jobbar till 21.15 och då behöver jag ljud i bakgrunden. Planen för kvällen är för övrigt att ta itu med strykhögen som bara växer och växer. Anna har förberett middag till Gymnasisten. Vad jag själv ska äta vet jag inte, men det lutar åt schnitzelrester. Igår blev det spagutti och kycklingkorv för min del, så kycklingkorv i nån form blir det troligen först i morrn. 

∼ ♦ ∼

Varningstejp på trappsteg

Trappar ner.

Jobbmässigt känner jag att jag börjar trappa ner de här sista dagarna, även om jag bävar för tretimmarsmötet i morgon eftermiddag. Idag har jag mest gjort lite småplock, bland annat förnyat min licens på ett paket med programvaror som jag behöver. I samband med detta upptäckte jag dels gamla uppgifter som behöver uppdateras och ett formulär som inte fungerade korrekt. På eftermiddagen deltog jag i ett fackmöte online. Jag har nästan helt klarat av att hålla löftet till mig själv om att sluta klockan 16 dagarna fram till julledigheten. Det är bra.

Dagens kafferastpromenad fick bli upp till stan för att införskaffa fiskelina. Inte för att jag ska fiska vare sig den inlagda sillen eller lutfisken till jul utan för att min kära sambo har använt upp linan som jag nu behöver för att sätta upp våra julfigurer i gardinstången i vardagsrummet.

Fyra julfigurer i vardagsrumsfönstret höger sida

Så här svävade några av våra julfigurer i gardinstången förra året.


Promenaden blev annorlunda och lite av en ny väg.
Inte gillar jag att gå in i affärer, men ärendet var snabbt uträttat tack vare hjälpsam personal på Uppsala färg/Panduro. Jag noterade farmors och farfars hus på vägen tillbaka via Kungsgatan och Klostergatan.


Efter den friska (?) luften och motionen
blev det lucköppning och choklad.

∼ ♦ ∼

Det kom en julklapp från arbetsgivaren genom brevinkastet idag. Ett lite opersonligt presentkort, men på en generös summa (800 bagis) att handla för i vissa butiker på nätet. Jag hade hellre sett ett presentkort på lokala affärer att nyttjas för att stötta handeln när helvetesviruset har lugnat ner sig. Men ändå. Jag är tacksam. Det går finns en (1) bokhandel att välja saker från.

∼ ♦ ∼

Nej nu ropar strykhögen och jag lyssnar. Det finns ingen återvändo. Sen ska jag belöna mig i fåtöljen med bönder och min bok på gång en stund innan jag åker och hämtar hem Anna i bil. Boken är verkligen… speciell, på ett bra sätt.

Boken Bergens stjärnor och tomte på köksbordet

Speciell bok – på ett bra sätt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Måndag kväll den 14 december och tisdagen den 15 december 2020: Hemmajobb, intetsägande och den bistra sanningen

 



Kära dagbok…

Klocka med krossat glas

Tiden går snabbt.

Tänk att halva december nu har passerat! En brukar säga att tiden går snabbt när en har roligt. Fan vet om det är roligt just nu – för nån. Den som är frisk, orkar arbeta och kan göra det hemifrån – typ en sån som jag – tycker för det mesta att det i alla fall är ganska bekvämt att slippa gå iväg om morgnarna.

Jag kliver upp senast 6.15 som jag alltid gjort sen jag började jobba hos min nuvande arbetsgivare 2016. Varje morgon duschar jag, äter frukost, men sen… Sen kan jag ju gå i hemmakläder hela dan om jag inte ska ut. Det gäller bara att ha nåt hyfsat på sig på övre delen av kroppen, det som syns när en har onlinemöten.

Jag kan också jobba mer intensivt hemifrån. Samtidigt… jag erkänner att jag blir distraherad om Fästmön är ledig och hemma – jag vill hellre hänga med henne än framför mina datorer.

Hemmaarbetsplats

Inte den bästa ergonomin vid min hemarbetsplats, med det funkar hyfsat.

Det är också svårt att låta bli att göra för mycket av sånt som behövs göras i ett hem. När en går hemma hela dagarna ser en lättare ”förfallet”. Då gäller det att behärska sig och låta bli. Ergonomin är inte heller den bästa. Min skrivbordsstol hemma börjar bli utsliten. Dessutom är den sned – den har gett ordet ”snedsits” en mer konkret betydelse. En datorutrustning har jag på skrivbordet, en dator på en köksstol, med datorväskan under, intill. Nåja, det funkar hyfsat. Arm och axel hade jag ont i innan tvådatorsystemet. Ryggen har jag ju ont i av och till sen många år tillbaka. 

Så det går. Allting går ju utom tennsoldater och små barn. Jag försöker efterfölja de rekommendationer och krav som myndigheter och regeringen ställer på mig i pandemitider. Sms:et som kom igår har jag, precis som så många andra, synpunkter på. När jag fick veta att det skulle skickas till ”alla”, undrade jag hur mobilnätet skulle klara belastningen. Sen, när jag väl fick det – på morgonen till tjänstemobilen, på eftermiddagen till min privata – blev jag rätt… paff. Det var så… intetsägande. Det gav mig inget nytt. Det sa inget mer än jag redan visste och försöker efterleva. Kommunikation är svårt. Den här insatsen är jag rädd har lett till motsatt effekt. Sorry, men…

∼ ♦ ∼

Kycklingschnitzel med klyftor och tillbehör

Måndagsmiddag.

Anna var och hjälpte sin snälla mamma igår eftermiddag och jag och Gymnasisten jobbade på i var sitt rum. Efter jobbet gick jag ut för att hämta en nätshoppad julklapp medan Anna började med maten. Ur frysen grävdes schnitzlar, kycklingsådan för min del. Till det serverades potatisklyftor och béarnaisesås samt tomater och ärtor. Och så hade Anna gjort var sin liten förrätt bestående av en skagenfylld avokadohalva. Det var riktigt gott och gick förhållandevis snabbt att tillaga. Jag drack öl till maten. Jag gillar öl. Det är med all säkerhet en bidragande orsak till att jag inte kunde knäppa två (2) par jeans som jag provade i helgen. Hemskt, men den bistra sanningen.


Resten av kvällen tillbringade vi i var sin fåtölj. 
Jag halvsov, orkade nästan inte ens läsa. Men lite läst blev det i min nya bok på gång. Den är en stor kontrast till boken jag läste innan. I Bergens stjärnor är kapitlen och meningarna långa, berättaren svävar ut i miljö- och personskildringar. Det tar sin lilla tid att komma in i, men jag är redan, efter drygt 50 sidor, fast. Vem skulle inte bli det när en läser om ridande bibliotekarier i 1930-talets Kentucky..?

Boken Bergens stjärnor och tomte på köksbordet

Här handlar det om ridande bibliotekarier i 1930-talets Kentucky.

∼ ♦ ∼

Igår var det lite kallare, men ljusare. Idag var det varmare och gråfuktigt igen. Jag hörde på väderleksrapporten på TV4 igår att det nog blir ösregn på julafton. Föga förvånande, men inte särskilt kul. Jag har jobbat på idag, men räknar nu ner dagarna till min ledighet. Efter idag återstår tre arbetsdagar. Den enda av dessa dagar jag bävar för är torsdagen när en kollega har bokat in ett tre (3) timmar långt onlinemöte på eftermiddagen. Sist vi hade ett sånt möte tyckte jag att mesta delen av tiden ägnades åt… rent skitnack. Det kändes inte bra efteråt.

Kafferastpromenaden på förmiddagen gick upp till Höganäsparken och runt. Jag mötte flera personer ute i samma ärende som jag, det vill säga promenad.


Efter promenaden blev det lucköppning. 
Jag hade jobbat ganska hårt på förmiddagen och skrivit en hel del, så vänster axel gav sig tillkänna. Då behöver en många, men korta små pauser. Lucköppning är perfekt!

∼ ♦ ∼

Anna har varit ledig idag och jag har noterat att hon ”jular”. På hennes agenda idag stod pepparkakshus och julklappsinslagning. Ingen klapp till mig dock, jag har kollat. Vi fikade tillsammans på eftermiddagen och hon bullade upp ett riktigt decemberfika med svärmors saffransbullar, pepparkakor och en skumtomte.

Decemberfika

Decemberfika.

∼ ♦ ∼

I kväll händer väl inget särskilt mer än att vi äter spagutti tillsammans. Jag ska fortsätta läsa om de ridande bibliotekarierna. Kanske att vi dekorerar pepparkakshus..? Men det beror på. Min kollega herr Lucifer Katt har jobbat alldeles för hårt idag.

Lucifer sover på leopardfilten på stolen bredvid jobbdatorn

Hårt hemmaarbetande kisse, herr Lucifer Katt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer