Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap (2018)

Ett inlägg om en annorlunda, lååång film.



Filmen Guernseys litteratur och potatisskalspajssällskapSällan är det nåt numera på TV som jag tycker är sevärt, 
men jag lyckades uppfatta att filmen Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap (2018) skulle gå på fredagskvällen. Den ville jag ge en chans, för jag behöver både se och läsa annat än rena kriminalhistorier.

Det jag var osäker på var om jag skulle klara av att hålla mig vaken. Filmen gick på Sjuan och började klockan 21. Den slutade inte förrän 23.30. Utan reklam är filmen två timmar och fyra minuter, men reklamen slapp vi dessvärre inte.

Den här filmen utspelar sig efter andra världskrigets slut. Året är 1946 och London byggs långsamt upp igen. En av kanalöarna som blev hårt drabbad under kriget av ockupationsmakten Tyskland var Guernsey. Det börjar som en brevväxling mellan författaren Juliet och Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. Sällskapet bildades i all hast när tyskarna inte tillät sammankomster med flera personer. Gänget fortsätter att träffas efter krigsslutet för att läsa, men också för att dricka hemgjord gin, potatisskalspaj och ibland svulla i på en och annan köttbit. Juliet bestämmer sig för att besöka ön och sällskapet, nåt som hennes nye fästman inte är helt förtjust i.

En både sorglig och charmig, smått rolig historia växer fram. Som tittare förstår jag att nånting har hänt den person som saknas i sällskapet. Inget vet säkert vad och Juliet tar sin fästman till hjälp att finna svaret.

Lite lagom med romantik, ett och annat barn som drabbas av krigets följder och så kärleken till och diskussionerna om litteratur gör att den här filmen är allt annat än ett sömnpiller. Jag håller mig vaken under hela filmen och tycker att den är väldigt, väldigt bra. Givetvis vill jag också åka till Guernsey. Flera av skådespelarna känner jag igen, bland annat en från Downton Abbey.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Film, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdag kväll den 1 juli och fredagen den 2 juli 2021: Matprat och äntligen fredag!

 



Kära dagbok…

Katten Mini på balkongen

Solkatten Mini på balkongen.

Vädret stabiliserade sig igår redan under eftermiddagen och kvällen. Visserligen blåste det, men det blev varmare. Det var hopplöst att få in solkatterna Mini och Lucifer från balkongen på eftermiddagen när det är som hetast där. De njuter verkligen av sol och värme. Citrus går hellre ut senare på kvällen. Båda damerna var nådiga nog att låta mig borsta/karda dem igår. Jag tror att de tycker att det är skönt att bli av med överflödigt hår. Ingen av katterna äter mycket när det är varmt, men de har ätit sin mat, tack och lov. När det är varmt brukar vi varva med kattsoppor så att vi är säkra på att de får i sig vätska. I år gillar de soppa alla tre, lustigt nog. Tidigare har det varit si och så.

Boken Torsdagsmordklubben och Caesarsallad

Torsdagsmord till torsdagsmiddagen.

Jag vill inte heller ha nån kraftig mat när det är varmt. Igår kväll gjorde jag en variant på Caesarsallad med fetaost i. Det ska det inte vara, men det hade jag i tillsammans med kyckling, tomater, gurka, sallad, egenrostade krutonger och så dressing. Jag blev mätt för stunden, men jag ska erkänna att jag var småsugen på nåt senare på kvällen. Som tur är fanns inget direkt hemma att småäta på. Jag tog en nektarin och kvällsfikat bestod av två släta muggar kaffe.

Nån som nästan alltid kan äta eller i vart fall är intresserad av ätbart är Lucifer. Igår kväll var han väldigt ivrig och ville in i skafferiet där han vet att kattmaten och kattgodiset finns. Han strök sig mot benen och var så gosig. När jag gick ut i köket kastade han sig ömsom mot skafferidörren, ömsom mot mig. Vem kan motstå?

 

Have a purrfect birthday Bitmoji Tofflan och fyra katter i en låda

Jag, katt-mammisen, grattade mammakusinen B. 

Men jag pratar inte bara med katterna. Igår efter jobbet ringde jag mammakusinen B för att gratta, men fick inget svar. Skickade därför ett sms. Efter kvällskaffet ringde jag Annas snälla mamma och vi pratade nog i 40 minuter. Jag gillar att prata med henne. Medan vi pratade tutade det i luren. Det var mammakusinen B som försökte komma fram. Jag ringde upp när jag hade pratat färdigt med Annas snälla mamma. Vi pratade inte lika länge, men även dessa samtal uppskattar jag mycket. Både Annas snälla mamma och mammakusinen B är så kloka.

∼ ♦ ∼

Äntligen fredag! Så kände jag i morse när jag vaknade. Och det handlar inte om att jag har tråkigt ”på jobbet” utan att jag känner mig trött och sliten och vill ha semester. Men, men, två veckor återstår till ledigheten. Det ska jag väl klara av. Lite orolig är jag för andra vaccinsprutan som jag ska få på måndag förmiddag, fast de flesta jag har pratat med har mått OK efter den. Alla har känt ungefär som efter första, det vill säga som träningsvärk i armen. Fästmön var hemma från jobbet några dar efter dos två, men hon har ju en grundsjukdom som kanske påverkar.

Katten Citrus i kattbäddad balkongsoffa

Citrus är också lite trött och sliten där hon ligger i vår kattbäddade balkongsoffa.

 

Arg på jobbet Tofflanbitmoji

Jag blev lite trött.

Det var lite segt att jobba idag, men jag fick en artikel åter från översättning och publicerade den. Runt lunch uppdagades det att det verkar ha blivit nåt missförstånd och ingen ny dator eller jobbmobil är beställda till mig (min ordinarie chef skulle göra det). Detta gjorde mig lite trött (<== understatement of the year)… Jag har nu bokat en tid för migrering av mina filer från en gammal server till en ny, men det blir inte nästa vecka utan först veckan efter det. Jag vågar inte chansa på att jag mår bra efter sprutan. På eftermiddagen kom beskedet att min nya dator och mobil är beställda och beräknas bli levererade… efter min semester…

Jag behövde kyla ner mig med en glass på eftermiddagen och Anna följde med på en tur längs med Fyrisån. Sen ville ingen av oss gå hem igen, det var så härligt ute. Fast det gjorde vi förstås.

∼ ♦ ∼

I helgen vet jag inte vad som händer, vi har inga direkta planer mer än matplaner för i kväll. Sånt är viktigt när vi är tre. När vi är två eller jag är ensam blir det mer spontant och annan typ av mat, ofta skaldjur. Det kan jag längta ihjäl mig efter just nu!

En tripp till Österbybruk står på programmet framöver, men kanske inte den här helgen. Anna handlade när vi var där sist och alla varor kunde inte följa med hem då utan skulle hämtas senare. Mycket, mycket spännande!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 30 juni och den första (tors)dagen i juli 2021: Godis, evigheter och internt bus

 



Kära dagbok…

Spenatpaj grönsaker bröd vatten o boken Torsdagsmordklubben

Onsdagsmiddagen kom från Café Linné.

Den sista dagen i juni var jag som vanligt trött. Men igår var jag mer behagligt trött eftersom jag hade gått/promenerat mer än en halvmil. Det blev ytterligare nån kilometer sen och totalt nästan 10 000 steg – och då gick jag bara här hemma. Så nog rör en på sig lite här också trots att jag tycker att jag mest sitter stilla. 

Till middag åt jag en spenat- och fetaostpaj med sallad och bröd som jag hade köpt med mig från Café Linné på hemvägen.

Mini har dålig aptit, men ett par små smulor ost, som jag hade tagit fram till mitt bröd, ville hon ha. Hon sover mest och jag försöker truga med ätbart. Kattsopporna är tyvärr slut och jag får försöka inhandla flera i morrn.

Till kvällskaffet, ska jag erkänna, att jag åt upp andra halvan av chokladkakan som jag började knapra på kvällen innan. Och när Fästmön kom hem fick jag några kakor som hon hade inhandlat tidigare på dan. Jag hade visserligen rört på mig, men den kaloriförlusten åt jag sen upp med choklad och kakor. Hmmm…

∼ ♦ ∼

Juliskum godis i en påse

Juligodis.

Vi fortsätter väl på temat godis… Godis med kopplingen semester. Tänk att det är juli idag! Jag vände blad på familjekalendern i köket och skrev nogsamt in att semestern börjar om lite drygt två veckor. Med morgondagen återstår alltså elva arbetsdagar för min del. Sen väntar sex lediga veckor. En evighet kan tyckas, men det är en evighet som jag vet tar slut fortare än en vill tro det.

Annat ”godis” som gäller från och med idag är att krogarna får hålla öppet obegränsade tider. Vissa restriktioner gäller fortfarande vid sittningar inomhus. Jag hoppas att det inte blir ett herrans liv här runt omkring. Det har varit ganska tyst och lugnt under pandemin. Samtidigt önskar jag förstås att företagarna kommer på fötter igen och att folk får roa sig – om än måttligt. Jag vet ju inte om folk kan vara måttliga. För egen del tycker jag att det känns bra att jämt slippa gå iväg tidigt ut på krogen för att äta middag.

Bitmoji jag bär böcker

Lärorikt om post covid. Och när det gäller litteratur förlåter jag nästan allt.

Men jag ska själv ännu ett tag till ta det lite försiktigt. På måndag förmiddag får jag min andra dos vaccin och fullgott skydd har jag först efter två veckor. Eller fullgott och fullgott… Jag är skyddad mot svår sjukdom orsakad av covid-19-viruset. Idag deltog jag för övrigt i ett möte om en post covid förstudie som är framtagen på mitt universitet. Det handlar om vad som händer sen när vi ska tillbaka till arbetsplatserna. Mycket spännande och lärorikt.

Igår fick jag tag i översättaren som lovat leverera i måndags. Jag blev lite orolig, faktiskt, när leveransen uteblev och jag inte hörde nåt. Nu visade det sig att h*n var uppslukad i ett stort bokprojekt – och när det gäller litteratur förlåter jag nästan allt. Dessutom var det inte bråttom med min text. Nu ska jag få den i morrn och då kan jag även publicera nyheten. Utöver det väntar jag svar från en person som jag håller på att intervjua. Tänkte få artikeln klar och översatt innan jag går på semester så är det bara fotot kvar att fixa – och det får fotografen göra efter semestrarna.

∼ ♦ ∼

Här hemma har det inte skett så mycket nytt sen igår. Anna har lyckats få Mini att äta tonfisk i vatten – och det gillade de andra katterna också. Ingen av dem har nån jätteaptit just nu och det kanske beror på värmen. Men även idag är det lite svalare, tack och lov. En behöver såna här mellandagar för att kunna njuta av de riktigt heta.

Jag tömde diskmaskinen igår kväll och pottorna i morse, som vanligt. Det hänger ett par maskiner ren och torr tvätt att ta reda på. Anna jobbar även i kväll, men har förberett middagen till Gymnasisten. Själv ska jag sno ihop en Caesarsallad.

∼ ♦ ∼

Toarulle runt en elektrisk tandborste

Terror med toarulle.

I kväll ska jag ge mig ut på jakt efter toapappersrullar. Vi har nämligen ett internt bus, Terror med toarulle, som har pågått länge. Upprinnelsen är väl att nån blev irriterad på att den andra inte bytte toarulle. Detta resulterar i att varje gång en tom rulle inte byts av den som borde göra det, stoppas den tomma rullen nånstans bland den skyldigas grejor. När den skyldiga sen hittar rullen återgäldar hon straffet genom att göra likadant fast hos den andra personen. För tillfället är tre eller fyra rullar ute på vift. Anna har varit mest fantasifull och jag har hittat toarullar i min nyckelkedja i shortsen, i mitt bälte, i örngottet och, som på bilden, runt en av mina tandborstar. Har du nåt sånt här internt bus för dig, kära dagbok? Jag undrar…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis, sist men inte minst… 

Ett stort GRATTIS på födelsedagen till mammakusinen B idag!
Här en bild på kusinerna B och min mamma, båda med födelsedag i juli.

Barbro och mamma juli 2011

Dagens födelsedagsbarn mammakusinen B stående och mamma sittande, juli 2011.

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt bokår 2021: Juni – sommaren är litterärt inledd

Ett inlägg om och med länkar till böckerna jag läste och skrev om i juni 2021.


Juni började lite trevande, men sen kom värmen. Lusten att läsa snarare ökade än minskade, trots att det är så mycket annat som lockar på sommaren. Den här sommaren blir det en resa ner till Motala och en kryssning till Gotland. De litterära resorna blir desto fler. Jag är så tacksam att jag klarar av att läsa, att jag njuter av att läsa och att jag får resa genom att läsa.

 

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Juni månads böcker 2021:

Delia Owens bok Där kräftorna sjungerM J Arlidges bok Älskar inte

Kjell Erikssons bok DödsuretMons Kallentofts bok Olympia

Stina Wollters bok Kring denna konstJojo Moyes bok Under Londons broar

Anna Ehns bok Ormen i migSofie Sarenbrants bok Skyddsängeln

 

Påbörjad i juni:

Richard Osmans bok Torsdagsmordklubben

 

Den första boken jag läste ut under årets första sommarmånad var inte en spänningsroman utan en skönlitterär roman (Där kräftorna sjunger). Jag läste ytterligare en skönlitterär bok (Under Londons broar). Sen blev det förstås ett antal spänningsromaner eller kriminalromaner eller deckare eller thrillrar, totalt fyra stycken (Älskar inte, Dödsuret, Olympia, Skyddsängeln). Mitt i månaden läste jag en kombinerad konstbok och självbiografisk bok (Kring denna konst). Jag läste en bok för unga vuxna (Ormen i mig).

Av juniböckerna var fem (Dödsuret, Olympia, Kring denna konst, Ormen i mig, Skyddsängeln) skrivna av svenska författare (Kjell Eriksson, Mons Kallentoft, Stina Wollter, Anna Ehn, Sofie Sarenbrant). En av böckerna (Där kräftorna sjunger) är skriven av en amerikansk författare (Delia Owens). Två av böckerna (Älskar inte, Under Londons broar) är skrivna av brittiska författare (M. J. Arlidge, Jojo Moyes). Jag gjorde en ny författarbekantskap (Delia Owens). Fyra av juniböckerna ingår i serier (Älskar inte, Dödsuret, Olympia, Skyddsängeln).

Jag fick en av böckerna i födelsedagspresent (Där kräftorna sjunger). En av böckerna fick jag i julklapp från arbetsgivaren (Under Londons broar). Jag fick en av böckerna av sambon (Kring denna konst). En bok lånade jag (Älskar inte). En bok fick jag av författaren för recension (Ormen i mig). Jag köpte tre böcker nya inbundna (Dödsuret, Olympia, Skyddsängeln).

Sammanlagt läste jag åtta bra böcker i juni 2021. Av dessa fick sju högsta omdöme (Där kräftorna sjunger, Älskar inte, Olympia, Kring denna konst, Under Londons broar, Ormen i mig, Skyddsängeln) och en högt omdöme (Dödsuret).

Den bok jag läste i juni och anser vara månadens bästa är 

Kring denna konst av Stina Wollter

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 29 juni och den sista dagen i juni 2021: Lite jävligt, men svalare

 



Kära dagbok…

Tänk att det är juli i morgon! Halva 2021 har då passerat och vi är på del två av året. Inom synhåll finns nu mina sex semesterveckor. Ja, jag ska ha sex veckor semester i sommar efter det här jävliga året.

Bitmoji Tofflan WTF

WTF kan en verkligen undra…

Det är givetvis inte bara jag som har (haft) det jävligt det senaste året. Vi har alla levt i en pandemi i över ett års tid. I Sverige är det regeringskris. Alltså ibland begriper jag mig inte på folk – läs: politiker. Hur smart eller dum får en vara när man ställer saker så på sin spets att statsministern avgår och att nån/några måste försöka bilda regering ett knappt år innan ordinarie val? Råder det nån jävla anarki i det här landet? En kan undra. Och nej. Jag är inte sosse, jag bara tänker lite längre än näsan räcker. Min näsa är för övrigt ganska lång.

∼ ♦ ∼

Tisdagen var mycket varm. Alla var vi slöa, även om Mini och Lucifer låg i värsta hettan på balkongen. Jag fick i Mini lite kattsoppa för vätskans skull, men hon mår inte riktigt bra, det är tydligt. I morse ville hon inte äta alls.

Nån större aptit i värmen har inte jag heller. Fästmön föreslog att vi skulle göra nån version av Caesarsallad. Det passade utmärkt. Gymnasisten fick lax och potatis.

Caesarsallad med dressing öl krutonger riven ost

Var sin egen version av Caesarsallad blev det till tisdagsmiddag.


Salladen var riktigt god och vi blev inte jättemätta.
I min mage fanns det plats för en halv chokladkaka till kvällskaffet. Jag läste en stund och jag måste säga att även om det nu har skett ett mord i boken, en bok som dessutom är ganska omfångsrik, är det lättsam läsning. Gamlingar som har en mordklubb är perfekt att läsa om under heta sommardagar och -kvällar, helt enkelt.

Boken Torsdagsmordklubben i mitt knä

Passande sommarläsning.


Lustigt nog var det riktigt gott med ett glas rött
senare på kvällen också. Vi hittade några bitar ost som levde i kylen och jag korkade upp en flaska appassimento.

Ostassiett vin och boken Torsdagsmordklubben

Ett glas rött passade också bra igår kväll, värmen till trots.


Men ett glas räckte.
Sen vågade jag se ytterligare ett true crime-program på TV innan jag gick och la mig för att läsa en stund.

∼ ♦ ∼

Mini på Annas kökssoffa

Mini-kissan mår inte så bra.

Den sista dagen i juni var sval och mulen. Det var riktigt skönt med en mellandag. Termometern visade bara 14 grader fram till lunch, ungefär. Jag hade bara två möten idag, varav ett via Zoom och ett walk-and-talk. Det passade fint, för jag var uppe tidigt med katterna som ville ha mat. Passade på att tömma deras pottor då liksom vår kompost och bytte påse. Under den gamla papperspåsen var det mögel. Hur hälsosamt är det, liksom..? Glaspåsen var också ganska full, så den ställde jag fram i hallen för att gå ut med i garaget senare med. Mini mådde som tidigare nämnt inte alls bra och jag satt med henne en stund. Jag vet inte riktigt vad som är på tok med kissan.

Vid lunchen höll hon mig sällskap. Hon satt bredvid och jag hade lyckats få i henne lite soppa.

Mini mitt lunchsällskap

Mini var mitt lunchsällskap idag.

∼ ♦ ∼

Gångdistans och antal steg den 30 juni 2021 em

Över en halvmil och fler än 8 000 steg gick vi.

Det blev en riktig långpromenad i samband med dagens medarbetarsamtal. Vi hade stämt träff vid Gamla kyrkogården ifall det inte regnade. Sen travade vi runt där i nästan en timme och pratade. Vi gick faktiskt över en halvmil och jag tog fler än 8 000 steg, enligt mobilen.

Det var ganska skönt att det inte var så soligt och varmt idag. Uppsala var ändå grönt och skönt. Jag ser fram emot den stundande ledigheten så att jag kan ta fler promenader, men kanske inte med chefen. Samtalet gick bra, förhoppningsvis rätas ett par frågetecken ut snart kring utrustning och fysisk arbetsplats. Mer vill jag inte skriva om här.


I kväll jobbar Anna.
Jag köpte med mig paj från Café Linné hem till middag. Gymnasisten äter spaghetti och korv som hans mamma lagat till honom. Jag ska förbereda morgondagens inlägg om månadens lästa böcker. Anna har kört igång en diskmaskin, jag har kört igång en tvättmaskin.

∼ ♦ ∼

Utöver det har jag med snigelpost fått vägassistansförsäkringen från Solid eftersom Mina sidor inte fungerar det. Inte heller fungerar Mina sidor hos facket ST (de har aldrig fungerat helt och hållet sen jag blev medlem för fem år sen…) och jag mejlade för en vecka sen för att få hjälp att lägga in min nya lön. Idag fick jag svar och det var inte på min fråga. Men ytterligare några klargörande rader åkte iväg, så nu hoppas jag att det blir ordning på torpet.

Ordning på orden är det inte riktigt i den braiga boken Torsdagsmordklubben som jag läser. Jag hittade ett korrekturfel!!! Joanna blir plötsligt Johanna på en sida. Det är skamligt! (<== överdriver lite)

Korrekturfel i boken Torsdagsmordklubben

Jag hittade ett korrekturfel i den braiga boken jag läser!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Film, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Måndag kväll den 28 juni och tisdagen den 29 juni 2021: Alla behöver inte veta allt och ingen behöver veta det jag sparar djupast

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan Bravo

Vi behöver bli sedda, lyssnade på och få positivt återkoppling.

Det vore intressant att få veta hur mycket en påverkas av det som sker runt omkring en. Hur mycket det förändrar en…

Precis som min mormor och min mamma pratar jag för mycket. Inte har det minskat under pandemin. Det har ju inte funnits/finns inte överflöd av lyssnare på mitt prat, precis.

Jag tror på öppenhet, kommunikation, inte på att dölja saker som inte är nåt att dölja. Därmed inte sagt att jag avslöjar allt jag är med om eller tänker, inte ens här och för dig, kära dagbok. Alla behöver inte veta allt och ingen behöver veta det jag sparar djupast inne i hjärtat. Funderingar kring huruvida jag ska finna mig tillrätta där jag är just nu eller nån annanstans. Oavsett, jag är ju alltid i sällskap med mig själv.

På söndag är det min namnsdag. De senaste åren, sen mamma gick bort, brukar jag gå ut och fira mig själv med en räkmacka nånstans. Ganska ny tradition för mig, för allting behöver ju inte vara som det alltid har varit. Livet består som bekant även av döden, men en ska också vara lite snäll mot själv.

Kycklingkorv med bröd och bok

Måndagskorv och spännande läsning till middag.

Jag tror dock att vi alla behöver bli sedda – och lyssnade på. Vi behöver få veta när vi gör fel, så att vi kan rätta till dem, men vi behöver också få veta när vi gör rätt och bra saker. Igår gladdes jag åt en kämpe som lyckats med nåt svårt och att det finns kundvårdare som lyssnar på den lilla människan. Jag gav dem båda positiv återkoppling. För egen del fick jag nog ingen positiv återkoppling alls igår. Men jag var i alla fall nöjd med mig själv och det arbete jag utförde. Det är inte fy skam det heller, alltså att vara nöjd med det en själv åstadkommer.

Igår lyckades jag åstadkomma middag till mig själv. Jag lämnade företräde till ugnen för mina sambor. Sen grillade jag min kycklingkorv och åt med bröd, räksallad och bostongurka i köket i sällskap med min bok. Jag var alldeles i slutet och det var så spännande!

Jag läste nog över 100 sidor innan jag slog ihop pärmarna på den första boken jag nätshoppade i juni. Nu har jag bytt från en riktig påskekrim till en bok om en mordklubb på ett äldreboende! Jag vet inte hur det kom sig att jag köpte den boken, men jag har läst cirka 50 sidor och den tilltalar mig redan mycket. Richard Osman är dessutom en ny författarbekantskap, brittisk sådan.

Böckerna Skyddsängeln och Torsdagsmordklubben

Bokbyte från påskekrim till en mordklubb på ett äldreboende.

Kvällen avslutades sen med lite true crime på TV. Verkligheten är sannerligen vidrig ibland.

∼ ♦ ∼

På tisdagsmorgonen vaknade jag av att nån klöste på sovrumsdörren. Nej, det var inte Gymnasisten, det var Citrus. Jag känner väl igen vilka ljud var och en av våra tre kissar frambringar. Gymnasisten brukar för övrigt aldrig klösa på nån dörr. Kattan var hungrig, så jag klev upp en trekvart innan jag skulle och gav alla tre mat. Sen la jag mig en stund igen och blundade lite.

Citrus på klösbrädan

Citrus, a k a Klösa-Maja.


Tisdagen visade upp en molnfri, blå himmel
och det kändes lite trist att veta att jag hade möten nästan hela förmiddagen och nästan hela eftermiddagen också. Men så blir det ibland och jag är glad och tacksam över att jag får jobba med det jag gör just nu. Dessutom är de flesta möten jag deltar i intressanta och relevanta för det jag gör. Här blir jag sedd och lyssnad på och jag får ofta positiv återkoppling. För övrigt har jag skickat iväg fyra, inte tre, bilder till min nuvarande chef, med några rader om att hon kan ta bort vinflaskan ifall hon tror att nån tar illa upp.

Bilderna:

∼ ♦ ∼

I morrn eftermiddag har jag medarbetarsamtal med min ordinarie chef. Jag är nervös inför det. Jag vet att hans fru läser min blogg och det är ju helt OK, jag har en öppen blogg. Vinke, vink! Frun och jag är dessutom gamla arbetskamrater och jag sov i deras säng under många år. Ja, inte samtidigt som de utan jag köpte den av dem som min första dubbelsäng.

∼ ♦ ∼

Det har varit en varm dag. Jag ser fram emot att bara få ta det lite lugnt i kväll. Klösbrädan i Bokrummet verkar vara ett bra softarställe.

Lucifer med klösbrädan

Även Lucifer softar gärna vid klösbrädan i Bokrummet.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Skyddsängeln

Ett inlägg om den nionde delen i serien om Emma Sköld, tillika en riktig påske-krim.



Sofie Sarenbrants bok SkyddsängelnNär det gäller böcker unnar jag mig. 
I mitten av juni unnade jag mig en hög litteratur från Bokus. Först ut att bli läst var Sofie Sarenbrants bok Skyddsängeln. Detta är den nionde delen i serien om polisen Emma Sköld.

Det går mot påsk när boken börjar, men det blir också tillbakablickar. Det är nämligen sju månader sen Emma Skölds kollega Krille försvann spårlöst, precis innan han skulle till en rättegång. Alla tror att Krille är död, men Emma vägrar ge upp hoppet. De lyckas gripa en person som var en av de sista att se Krille, men personen avslöjar inget av värde. Samtidigt får Emma ett nytt fall på halsen. En äldre man har hittats död i ett öde mentalsjukhus. Utöver detta får vi följa Emma, Nyllet, Nora och barnen, en ganska (o)salig blandning av föräldraskap och bonusföräldraskap kontra privatliv och yrkesliv.

Den här boken handlar missbruk och ensamhet, men också om psykiatrin som vi vet inte mår så bra idag. Författaren gör gärna så att hon väver in aktuella samhällsfrågor i sina böcker. Ibland blir det inte så bra, men i den här boken blir det rentav kusligt.

Korta kapitel, rappa dialoger och snabba ryck framåt ökar spänningen i berättelsen. Såväl personbeskrivningarna som miljöbeskrivningarna känns ibland lite för ytliga, dock. Men allt får sin förklaring, förstås, i det rafflande slutet. Nästan allt, vill säga. Boken avslutas med en cliffhanger…

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Emma Sköld-serien (länkarna går till mina inlägg om böckerna):

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Andra halvan av söndagen den 27 juni och måndagen den 28 juni 2021: Instabilt, urladdningar och sen blev det vardag igen

 



Kära dagbok…

Parasoller

Under parasollen…

Det var riktigt konstigt väder igår, men jag beslutade mig för att åka till Slottet i alla fall och strunta i det tröstlösa arbetet att torka golv här hemma. Redan när jag kom iväg började det mulna på. Slottsfrun med syster var på plats i Slottsträdgården. Regnet kom ganska snart och med det några åskknallar. Slottsfrun satte upp två parasoller under vilka vi kurade för att inte blev regnvåta. Det gick riktigt bra och kallt var det inte. Vi fikade till och med utomhus fast det regnade.

Jag tog upp några potatisar, men de var så små att jag inte tog till ett helt kok. Däremot klippte jag gräslök och dill till söndagsmiddagen och tog hem en del rester från midsommarafton. På hemvägen kompletteringshandlade jag och hann åka hem med matvarorna innan jag åkte och hämtade Fästmön från jobbet. Vädret var ju så instabilt. Kvällen blev emellertid varmare. 

Vi åt sill och potatis med tillbehör. Anna stekte potatis till Gymnasisten och till det fick han kycklingfiléer och en fetaoströra. Det är nästan inga unga som gillar sill och Gymnasisten är inget undantag. Sill och potatis är en av mina favoritmaträtter.

Sill och potatis med tillbehör

Sill och potatis med tillbehör är favoritmat.


Resten av kvällen slöglodde vi på nåt TV-program
och gjorde typ ingenting. Jag hade fått svar på två sms som jag skickat under helgen. Svaren kom med ganska lång fördröjning. Eller så hade de som fick sms:en inte tid eller lust att svara förrän igår. Strax efter klockan 22 gick jag till sängs jättetrött. Jag har sovit ganska dåligt i helgen, vaknat flera gånger varje natt med kramp i en fot eller ett ben. Mycket störande för sömnen. I natt var jag bara uppe en gång i alla fall. Alltid något.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan disco

Bensträckare behövs mellan mötena.

I morse vaknade jag inte förrän larmet sa åt mig att göra det, det vill säga 6.15. Då sov jag som bäst. Varken Anna eller jag hittade några ovälkomna presenter i form av hårbollar eller dylikt, så det var skönt. Jag tömde som vanligt kattpottorna och körde även igån en diskmaskin. Det fanns tvätt från igår att ta reda på och det gjorde jag på förmiddagen samt bäddade när jag behövde korta bensträckare mellan möten.

På förmiddagen var det mulet och utomhustemperaturen låg behagligt under 20 grader, så det gick lätt att jobba. Andra skulle kanske säga att vädret var instabilt. Jag håller på med en artikel där jag ställer frågor till en av vårt universitets forskare som i hård konkurrens fått en plats i ett karriärutvecklingsprogram. En kortare artikel om en ny rutin är på översättning och väntas komma tillbaka i veckan. Korrekturläsning finns det alltid. Så det flyter på med jobb.

∼ ♦ ∼

På läsfronten går det framåt med Skyddsängeln. Det är en bra bok, men jag har tyvärr inte riktigt koncentrationen just nu. Jag vet inte vad det är. Kanske är jag aningen instabil rent allmänt eller också håller jag på att ladda ur. De senaste åren har varit ganska… ansträngande rent mentalt.

Lite litterärt glad blev jag till att börja med när jag i ett mejl såg att Bokus flaggade för sin deckarkarta. Sen blev jag besviken, för under Motala fanns bara en enda bok – och det var inte Ditt hjärta är mitt, till exempel, en bok som kom ut förra sommaren och som Bokus faktiskt säljer…

∼ ♦ ∼

Och så bäst av allt… Idag kom pengarna för fläkten från Clas Ohlson i retur. Jag har givetvis vidarebefordrat dem till Anna som köpte fläkten. Tack, Magnus på Customer care!

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Midsommardagens kväll och söndag morgon den 27 juni 2021: Gott och kräksligt

 



Kära dagbok…

Midsommardagen bjöd på allt bättre väder. Det fortsatte att vara behagligt och strax över 20 grader, men på kvällen blev det soligare. När Fästmön kommit hem från jobbet och fräschat till sig gick vi till Churchill Arms för att äta. Jag hade lovat att bjuda mina sambor på midsommardagsmiddag.

Mig själv hade jag lovat att äta nåt annat än den vegetariska bookmakern. Det löftet höll jag. Jag åt grillad kyckling med grönsaker och potatis. Det var väldigt gott, men väldigt mycket. Tyvärr glömde jag att kolla ordentligt i menyn för det var bacon strött ovanpå. Bacon äter inte jag. Måltiden fick därför inledas med avplockning av fläsk. Det gick bra och maten var sen god. Jag sänkte två London Pride, en till maten, en efter. Anna och jag satt kvar i den sköna junikvällen och tog var sin kaffe medan Gymnasisten gick för att köpa lördagsgodis.

På hemvägen var himlen alldeles blå och solen värmde så gott över Raoul Wallenbergskolan. Vi tog en liten omväg hem och hade gärna gått lite till om inte ölen gjorde sig påmind…

Blå himmel över Raoul Wallenbergskolan

Blå himmel över Raoul Wallenbergskolan lockade oss till en liten omväg hem.


Hemma gjorde vi mer kaffe och jag glufsade under kvällen i mig en hel hundragrams chokladkaka. Det kändes ändå rätt OK och tillåtet, för jag hade inte ätit nåt godis på hela veckan, bara några småkakor. Och så såg vi ju film. Det var en sån där film där vi nog alla understundom känner igen oss. Jag gjorde det i alla fall. Ibland känns det som om jag är hemmafru trots att jag faktiskt jobbar heltid, men hemifrån för tillfället. Och jag lagar ju inte mat, men…

∼ ♦ ∼

När en möts av detta en söndagsmorgon när en går ut i köket för att ta sin medicin och sätta på kaffebryggaren… Då blir en allt annat än glad. Då finns det heller inget val, för en normal människa tar då på sig hemmafrurollen och skrubbar och tvättar. Katterna kan inte hjälpa att de kräks upp hårbollar tillsammans med mat, men det kan vara jädrigt svårt att få bort fläckarna. Idag lyckades jag emellertid. Det blev dessutom ytterligare ett par maskiner tvätt när jag ändå var igång.

Kattkräk med hårboll

Inget som gjorde mig glad i morse.

 

Kapitel 27 och lilla Mymugg

Det blev en stunds läsning mellan tvätt och tvätthängning.

Mellan maskinerna och tvätthängningarna gick jag och la mig och läste och drack kaffe. Jag kände mig lika arg som lilla My på min mugg. Men det gick förstås över och ingen drabbades, inte ens katterna. Jag älskar ju dem och de kan ju inte hjälpa att de kräks.

Detta är dagens andra inlägg och jag känner att magen har börjat knorra. Väderappen utlovade åska redan i morse, men ännu har jag inte märkt av nåt. Jag ska äta frukost, duscha och sen gå och handla. Tänkte hämta hem Anna med bilen när hon slutar samt resterna från midsommaraftonen från Slottet. Potatis och gräslök från Slottsträdgården behöver vi också för i kväll ska Anna och jag äta sill. Gymnasisten får kyckling. Slottsfrun sa att hon tyckte att vi kunde ta potatis nu även om somliga hävdar att vi ska vänta. Det är nu den tidiga potatisen vi har satt är som godast. Vi har också satt sen potatis, så vi lär inte bli utan.

Förresten… jag kanske åker tidigare till Slottet och njuter av dagen där i stället för inne i lägenheten. Ingen åska vad jag kan se och höra…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Film, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

The Wife (2017)

Ett filmiskt inlägg.



The WifeSkit på TV, men lust att se nåt bra på lördagskvällen. 
Det hade Fästmön och jag. Vilken tur att Netflix finns även om jag tycker att det är svåröverskådligt. Det finns inga riktiga tablåer utan en får liksom surfa runt och leta om en inte vet vad en vill se.

Nu hade vi emellertid pratat om att titta på The Wife (2017). Filmen är en timma och 40 minuter lång, vilket var lagom med tanke på att en av oss skulle upp tidigt för att jobba i morse.


Som så ofta baserar sig även den här filmen på en roman,
denna gång av författaren Meg Wolitzer. Filmen, en svensk-engelsk-amerikansk produktion, har samma titel som romanen och romanen har jag inte läst, hör och häpna.

I stora drag handlar filmen om ett par, Joan och Joseph Castleman, som levt tillsammans länge. Mannen får Nobelpriset i litteratur och de reser till Stockholm för att han ska ta emot sitt pris. Under resan och vistelsen i Stockholm ställs saker och ting på sin spets när frun, som hela tiden stått i bakgrunden för sin kände man, börjar ifrågasätta detta.

Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen, för då förtar jag berättelsen. Det här är ingen rafflande och spännande film utan ett ganska långsamt drama. Skådespelarprestationerna är fantastiska, allra helst Glenn Close som spelar hustrun. Roligt också att få se Stockholm och Sverige ur besökare från andra länders ögon. Filmen är dock regisserad av en svensk.

Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Film, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer